Vad gjorde han här?!
"Förlåt Mel" Sa Harry och han och Liam lämnade mig med Zayn.
Medans de gick iväg ställde jag mig med armarna i kors och suckade. Zayn såg på mig med en ångerfull blick.
"Ska du bara stå där eller ska du säga något?" Mumlade jag och såg ner i marken.
"Förlåt, Melinda. Jag ångrar allt jag sa. När du inte var med mig var jag helt tom. Du betyder mycket för mig, Mel. Allt jag vill är att få hålla om dig och kalla dig "min". Säga att du är min flickvän, ingen annans" sa han och jag fick tårar i ögonen. "Du fattar inte hur dåligt jag mår utan dig, när jag vet hur mycket du hatar mig och hur lite du vill träffa mig. Det gör verkligen ont i hjärtat. Det är bara att inse, jag älskar dig" sa han och fällde en tår.
Han torkade den snabbt och jag log lite medans jag kände en tung tår rinna nerför kinden.
"Zayn, jag skulle aldrig hata dig. Även om du gjorde något knäppt, som att dricka, eller röka" när jag sa det stelnade han till. "Varför stelnade du till?" Frågade jag nervöst.
"Jag röker, Mel" sa han och jag såg oförståeligt på honom.
"Varför? Det förstör ditt liv, Zayn. Du kanske till och med lämnar mig" grät jag och han tog in mig i sin famn.
"Är du arg?" Viskade han och jag suckade.
"Nej, bara rädd" viskade jag tillbaka och kramade honom hårdare, men han släppte mig och såg mig i ögonen.
"Varför?" Sa han och torkade bort mina tårar, även om det kom nya.
"Rökning var orsaken till att min morfar och farfar dog unga. Jag vill inte att du ska lämna mig Zayn" sa jag och började gråta igen.
Mina ben vek sig och jag satte mig på marken. Jag kan inte tänka mig ett liv utan Zayn. Han är verkligen killen jag älskar, och han kan vara den rätta. Eller? Jag älskar honom. Han får inte lämna mig på grund av rökning. Kan jag få honom att sluta? Eller blir han sur då?
"Hörru, sluta gråta. Det gör ont att se dig gråta" sa han och försökte hjälpa mig upp men jag satt kvar. "Mel, snälla sluta. Du förstår inte hur ont det gör" sa Zayn som nu också börjat gråta.
Jag ställde mig upp och kämpade med att sluta gråta. Zayn tog min hand och såg mig i ögonen.
"Lova att aldrig göra något så idiotiskt som att börja röka, okej? Jag vill inte att du ska förstöra ditt liv" sa han och jag nickade.
"Jag lovar... Om du lovar att sluta röka" sa jag och klämde hans hand hårdare.
"Mel, du vet mycket väl att det är svårt att hålla det löftet"
"Svårt ja, men inte omöjligt"
"Det känns så"
"Jag har gjort det, så säg inte att det är omöjligt" klämde jag ur mig och han såg chockat på mig.
"Va?!"
"Det var för några år sedan... Jag och mina "kompisar" var ute och festade. Det kom några killar i 19 års åldern och tvingade oss att röka. Det ledde till ett år av rökning, sedan slutade jag. Det året fick mig att inse hur mitt liv förstörs på grund av det" sa jag och han log.
"Du är verkligen bäst" log han och kysste min panna. "Så... du förlåter mig?"
"Ja, jag antar det" log jag och han kysste mig hårt och länge.
"Jag älskar dig" log han.
"Jag älskar dig med" log jag.
Vi gick hand i hand mot Harry och Liam som flinade mot oss. Tillsammans gick vi alla fyra mot busshållsplatsen där jag kramade alla. De hade tagit bilen hit så de gick mot parkeringen, Zayn väntade med mig.
"Säker att du inte vill ha skjuts?" Sa han för fjärde gången och jag skrattade.
"Ja, jag är säker" flinade jag och slog mig ner på bänken.
Zayn satte sig bredvid mig och tog min hand. Han fingrade lite på min handflata och log mig. Efter fem minuter kom bussen så jag kysste Zayn hejdå innan jag gick på bussen. Jag satte mig i mitten vid fönstret och såg Zayn vinka mot mig. Med ett leende vinkade jag tillbaka och bussen började åka. Det satt några ungdomar längst bak i bussen och skrattade. Jag kunde höra hur de viskade med varandra för att sedan skratta igen.
När bussen stannade på hållplatsen som jag skulle av på, reste jag mig upp och klev ut.
"Du! Hej!"
Jag vände mig om och såg killen på bussen komma ut.
"Vad?" Sa jag och han log.
Han hade svart hår som låg platt över hans panna. Han hade en piercing(?) i läppen och i ena ögonbrynet.
"Jag är Luke" sa han och jag suckade.
"Varför behöver jag veta det?" Sa jag och vände mig om.
"Jag gillar att säga mitt namn för snygga tjejer" flinade han och vände mig om.
"Jaha, vart är tjejen nu då?" Sa jag och han skrattade.
"Framför mig" flörtade han och gick närmre.
"Jag har kille. Och om jag inte hade det skulle jag inte gå till dig" sa jag och gick därifrån.
Men snabba steg gick jag över gatan och klev innanför grinden och mot huset. JAg fick en chock. Mammas bil stod där! Med snubblande steg sprang jag mot dörren och slet upp den. Där inne stod mamma med  tårar på kinderna. Jag kramade henne hårt och hon kramade hårdare tillbaka.
"Varför gråter du?" Sa jag på svenska.
"Melinda, jag är ledsen, verkligen. Men jag ska flytta" sa hon och tårar bildades i mina ögon.
"Va? Vart?" Sa jag och lät en tår rinna nerför kinden.
"Till Sverige"
Jag började gråta och hon kramade mig hårdare.
"Vill du stanna här eller följa med?" Sa hon och jag snyftade.
"Jag vill inte stanna med pappa... Men jag trivs bättre här. Du vet hur det var i Sverige och nu har jag... fått en pojkvän här. Jag vill inte lämna honom" sa jag och torkade mina tårar.
"Okej... Men vi hörs på telefon. JAg ringer så ofta jag kan" sa hon och jag nickade.
Hon kramade mig en sista gång innan hon tog sina saker och gick ut med mig i hälarna. Hon la in väskorna och vinkade mot mig. Sedan klev hon in i bilen och körde mot grinden. Tårarna rann och bilen försvann ur min syn. Grinden stängdes och jag satte mig på marken. Hon var borta. På riktigt. Inom få timmar är hon inte ens i det här landet. Jag vill egentligen följa med mamma, men är jag redo att lämna killarna och laget? Pappa stod inte ens på listan, han skulle jag kunna flytta ifrån.

En timme senare började jag gå mot Zayns höghus där han bodde. Hela bandet bodde i lägenheter där. Harry bodde med Louis och de andra bodde i egna lägenheter.
Jag knackade på Zayns dörr och jag hörde steg därinne. När han öpppnade dörren och såg mina tårar såg han oroligt på mig.
"Vad har hänt?!" Utbrast han och jag grät bara mer.
Han kramade mig och tog med mig in. Jag la mig i fåtöljen och bara grät.


Zayn försökte lugna mig, vilket inte lyckades. Han ringde killarna som kom direkt.
"Vad har hänt?!" Utbrast Liam och satte sig nedanför fåtöljen.
"Jag har frågat, men hon säger inget" sa Zayn oroligt och Niall satte sig bredvid Liam medans Louis stod med Zayn och Harry hämtade vatten.
"Mel, vad har hänt?" Sa Niall och drog bort lite hår från mitt ansikte.
"Ma... Mamm... Mamma" Grät jag och Liam drog handen nerför min arm.
"Vad är det med henne?" Frågade han och jag började gråta igen.
"Här. Drick det här" sa Harry och jag skakade på huvudet. "Kom igen Mel" sa han och jag tog sakta emot glaset och drack lite.
"Vad är det med din mamma, gumman?" Sa Zayn och satte sig bredvid mig i fåtöljen.
"Hon ska flytta tillbaka till Sverige..." Grät jag och kröp upp i hans famn.
"Aww, gumman" sa han och slöt armarna om mig.
"...Och jag ska följa med" fortsatte jag medans tårarna rann.
-----------------------------

Har varit ute hela dagen, men fick ut ett kapitel nu. Hope U like it ;)
Xxxxx