Cody

När jag suttit på stranden i snart en timme och väntat på Melinda gav jag upp. Hon kanske inte ville komma. Såklart skulle hon inte vilja komma. Vem skulle vilja?
Visst är jag besviken. Hon kändes verkligen som något extra. Men ja menar, vi träffades liksom nyss och ja, då förstår jag att hon inte vill komma.

Mitt tänkande avbröts av att någon skrek. Ett tjejskrik. Det kom från bryggan som var längre bort. Jag såg ditåt och såg en kille/man bära på någon som sprattlade med benen och armarna. Plötsligt släppte han ner tjejen på bryggan och slog henne hårt i magen, sedan kastade han i henne i vattnet. Snabbt sprang jag mot vattnet och såg killen springa iväg. I farten drog jag av mig min t-shirt och dök i vattnet. När jag kom tillräckligt nära i vattnet såg jag hur tjejen sjönk mot botten. Då såg jag vem det var... MEL!
Panikslaget simmade jag fortare och tog tag i hennes handled. Sedan tog jag i allt vad jag kunde och drog henne mot ytan. Hon började hosta och jag drog henne mot stranden.
 "HELP!" Ropade jag. "HELP!"
Mel hostade upp vatten och började skaka. Tårarna rann på henne och hon såg livrädd ut. Jag smekte hennes kind och höll hennes hand. Jag såg upp och kunde se Johnny och Elizabeth komma springande. 
 "What happened?" Frågade Elizabeth och satte sig bredvid Mel i sanden.
 "I don't know! I was just sitting  on the beach when I heard someone scream. Then I saw a guy hold her and hit her in the stomach. Then he just throw her in the water" sa jag och de nickade.
Mel fortsatte hosta och jag såg några personer komma springandes. Antagligen nyfikna "elever". De ställde sig i en ring runt Mel och viskade nyfiket.
 "How are you?" Frågade Elizabeth och la handen på Mels panna.
 "I..." började hon hest. "I feel good" sa hon och satte sig upp.
 "Shouldn't we take her to a doctor?" Frågade jag oroligt och både Johnny och Elizabeth skakade på huvudena.
 "No, I don't think so. She seem pretty fine" sa Johnny.
 "I can take her to her cottage" sa jag och de nickade.
Jag bar upp Mel och hon tog ett trött tag om min hals. Sedan började jag gå mot hennes stuga, nummer 13. Jag kämpade ett tag med ett få upp dörren, men jag fick upp den ganska snabbt. Så la jag henne i hennes säng. Jag hjälpte henne av med hennes blöta kläder och jag såg att hon kände sig obekväm.

Melinda

När han knäppte upp mnina byxor kände jag mig lite obekväm. Liksom, jag kännde honom knappt.
 "It's okey, Mel. I'm just doing this so you wont get a cold or something" sa han och jag nickade sakta.
Han drog av mig de blöta byxorna och sedan tog han av mig min tröja. Istället för att låta honom fortsätta så satte jag mig upp och han fattade. Så han hämtade en handduk som han höll upp medans jag drog av mig underkläderna, tog på mig torra trosor och kröp sedan i ett nattlinne. Snabbt tog Cody bort de blöta sängkläderna och la en filt som lakan och jag la mig. Han la sedan täcket som var torrt över mig och ställde fram ett glas med vatten på sängbordet.
Jag var fortfarande livrädd efter det som hänt. Samtalet... Personerna... De elaka skratten... Det kalla doppet... Slaget... Jag fick en liten flashback...

Flashback

Jag gick mot matsalen där Ina sa att hon var. Det var hon som ringt mig. Tydligen var det någon läskig kille där, så hon ville ha hjälp. När jag öppnade dörren såg jag Ina sitta på en stol, fast med massa rep. Bredvid stolen stod en kille klädd i svarta kläder, svart mössa och svarta skor. Kalla kårar for genom mig när hans blick borrade in i mig. Inom en kort stund så var han framme vid mig. Jag backade, men han tog upp mig och bar iväg mig mot stranden. Jag skrek, och skrek, i hopp om att någon skulle höra. Men det var som att skrika på hjälp till någon som var flera mil härifrån.

Nutid

 "Are you okey?" Viskade Cody och satte sig bredvid mig.
Jag uppfattade nästan inte hans ord. De bara ekade i mitt huvud, utan att jag fattar vad de betyder. Jag hade annat att tänka på... Vart är Ina?! Snabbt reste jag på mig och brydde mig inte om att jag bara hade nattlinne, utan sprang ut mot matsalen.
 "MEL!" Ropade Cody bakom mig.
Men jag brydde mig inte. JAg slet upp dörren till matsalen och såg Ina ligga blodig på golvet. Gråten steg i halsen. Jag vet att jag typ aldrig lärde känna henne, men det var verkligen hemskt att se en människa såhär. Jag höll handen för munnen och kände tårarna rinna. Snart hörde jag snabba steg bakom mig och snart kände jag en hand på min axel.
 "Mel, why...?" Började han men avbröt sig själv när han såg Ina. "Oh God..." viskade han och sprang fram till henne.
Snart kom Johnny och Elizabeth och ringde ambulansen. Sedan fick jag gå tillbaka till stugan. Men jag sov inte. Utan jag satt på min säng och bara tänkte. Snart vibrerade min telefon. Först uppfattade jag inte vad det var, men sedan tog jag upp den och svarade.
 "Hello" sa jag trött och helt borta.
 "Mel! Cody called me, are you okey?" Sa Liam och jag vart förvirrad.
 "How did you get his number?" Frågade jag.
 "That's another story... How are you?"
 "I'm fine" sa jag ärligt.
Jag mådde bra. Faktiskt, jag är bara i chock. Första dagen/natten på lägret är en ren katastrof. Men jag hoppas att det blir bättre. Jag har hört att dem har fått tag på den där killen. Så jag hoppas att det blir bättre nu. 
 "Really? Don't lie to me, Mel"
 "I don't lie. I would never do that"
 "Good... We miss you alot"
 "I miss you to"
 "But we're having a break at the tour soon, so we maybe can visit you?"
 "Of course! That would be awesome! But when?"
 "In a week, I think"
 "Oh God! That's when we're having that little competition! You can watch me!"
 "Of course we are! We're going to scream the most of all when you wins!"
 "Aww, thank you!"

Vi pratade ett tag, men sedan la vi på eftersom det var sent. När vi lagt på så la jag mig under täcket och försökte somna, vilket jag lyckades med... efter en timme.
------------------------------------------------------

Kommentera!! :D <3
Btw, vad tycker ni om att ha en tävling här på bloggen? Om en egen roll i novellen? :)