Melinda

När jag vaknade så hörde jag ljud ifrån köket. Och jag kunde verkligen inte somna om, så jag klev upp och började gå med långsamma steg mot köket. Där stod mamma och stekte bacon.
 "Godmorgon gumman!" Log hon och gick för att krama mig.
 "Morgon mammi!!" Log jag och hon skrattade.
 "Jag tror du ska tillbaka idag" sa hon när hon stod vid spisen igen.
 "Det ska jag. Tack för råden igår" sa jag och hon la upp bacon på min tallrik.
 "Ring mig bara, gumman" log hon och jag fnissade.
 "Of course" log jag och vi började äta.
Det var äkta svensk frukost. Gott såklart! Stekt bacon, omelett och massa annat. Så gott!
När vi ätit upp efter en kvart ungefär, så drog vi på oss skor så skjutsade mamma mig till arenan där bussarna var.
Vi klev ur bilen och kramade varandra hårt och länge. Jag tror att båda grät lite.
 "Lova att ringa!" Sa jag och kände en tår rinna.
 "JAg lovar, gumman" sa hon och hon satte sig i bilen igen.
Jag vinkade och såg henne åka. När jag inte såg henne längre så började jag gå mot bussen om killarna antagligen var i. Efter ett djupt andetag utanför så gick jag in. I sofforna satt killarna som direkt vände blickarna mot mig.
 "There you are! We where so worried!" Utbrast Niall som satt närmast och gick fram för att krama mig.
 "Hi" var det ända jag sa, för att sedan gå till sovrummet efter kramen.
Jag tog av mig skorna och klev upp i min säng. Där la jag mig och bara andades ut. Jag ska gå till killarna, det ska jag. Men inte än. Först måste jag tänka ut vad jag ska säga. Men snart öppnades dörren och Harry kom in.
 "Hey honey" viskade han och log lite mot mig.
 "Hi" log jag och klev ner till honom.
 "Promise me not that you would never do that again" sa han och kramade mig hårt.
 "Promise" sa jag tyst och kramade honom hårt tillbaka.
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag la benen om hans midja. Han tog händena på mitt lår för att hålla mig uppe och kysste min kind. Mina tårar började rinna och han höll mig hårdare mot sig.
 "Shh... It's okey, everything is okey" viskade han och smekte mitt hår.
Efter några minuter av gråt så ställde han ner mig och kysste mig länge och hårt. Han la armarna på min midja och tryckte mig mot sig. Jag besvarade kyssen och la armarna om hans nacke. Han avslutar kyssen och kramar mig hårt igen.
Snart går vi ut till de andra igen. Båda såg oroligt på mig men sedan så kramade jag alla i vår kända grupp-kram.
 "Aww, can I join you guys?" Hörde vi Nicole säga och vi fnissade.
 "Of course my dear" sa jag med fånig röst och alla skrattade.
Vi kramades igen och sedan bestämde vi oss för att ta en promenad i Sverige. Så vi tog på oss våra skor för att sedan börja gå. Jag och Nicole gick in på några klädaffärer ibland, men hittade inget. Så vi gick vidare, och stannade på McDonalds för att äta lunch.
 "Hej och välkommna. Vad vill ni ha?" Frågade killen i kassan.
Vi - jag - beställde och satte oss sedan vid ett bord. 


 "I have noo idea what that guy talked about" sa Louis och alla skrattade.
Vi började äta och pratade lite då och då, men koncentrerade oss mest på att äta. När vi ätit klart hade vi suttit på Donken i typ tjugo minuter. Då gick vi vidare och stannade vid Sveas. Niall ville ha några bullar så vi stannade för att köpa. Vi köpte några bullar för att få Niall att vara tyst, innan vi fortsatte mot staden. Nicole och jag gick till bl. a. Bik Bok, J.C., Carlings, Cubus, H&M, Lindex, Gina Trickot, Wear It och massa andra butiker. Killarna gick med som smakråd.
 "What  do you guys think about this one?" Frågade jag och klev ut från omklädningsrummet för att visa killarna det söta klänningen jag hade på mig.
 "Nice, you look good in everything" sa Harry med ett trött leende.
 "Thanks Harold"  log jag och alla fnissade.
Men jag bestämmde mig för att inte köpa den, trots allt. Jag kom fram till att jag ändå aldrig skulle använda den, och den kostade ganska mycket. Så vi gick vidare, men killarna tröttnade snabbt så vi gick tillbaka till bussarna. Klockan var ändå fyra. Vi satte på en film jag inte minns namnet på. Det var inte riktigt min smak så jag la mig med huvudet i Harrys knä och fötterna i Liams. Harry höll på med mitt hår och snurrade det runt hans fingrar. Han masserade också min hårbotten och jag somnade snabbt.

Jag vaknade när någon "smidigt" skulle lägga mig i min säng, men misslyckades och jag ramlade på golvet. Trött kved jag till och vred på mig.
 "Mel! I'm sorry! Are you okey?!" Utbrast Harry och satte sig bredvid mig.
 "Yeah" mumlade jag trött och han hjälpte mig upp.
Jag kröp upp till min säng och somnade direkt efter att ha hört Harrys mjuka stämma.
 "I love you..."

När jag vaknade för andra gången så var jag riktigt törstig. Så jag klev försiktigt ner från min säng och smög ut till "hjärtat" som vi börjat kalla det. Där tog jag fram min vattenflaska och drack direkt ur den. Sedan satte jag mig i soffan, för att se om törsten skulle gå över, och det gjorde den. Så jag gick till sovrummet och la mig igen. Men eftersom jag inte kunde somna så tog jag fram min bok, I taket lyser stjärnorna, och började läsa.
Den är riktigt bra, även om jag precis börjat.
 "What the hell are you doing?" Hörde jag Zayn mumla från sin säng.
Jag vände blicken mot honom och såg honom halvligga i sängen med blicken mot mig.
 "Reading" sa jag och fortsatte läsa.
 "Are you okey?" Sa han och såg oroligt, men trött, på mig. "I mean, you just left us before the concert and now... You know you can talk to me, and the other boys" fortsatte han.
 "I'm fine. It's just that... You know I get hate from the fans and, it's hurts. I feel really bad about it, and... I've start wondering if I'm worthy of your (värd er). I really love you guys, and I know that if I wanna be with you, I have to be strong. But it's hard for me to be strong after all I've been going through" sa jag och kände tårarna stiga. "It's like... I don't know if I do the right thing of my life. If this really is my dream" sa jag kände en tår på kinden.
 "Hey, it's okey to not be okey. We can talk to the fans about all the hate, and try to make them stop. But that will take time, and it will be hard. But don't even think about that you're not worth us, because you are! You're worth the whole world!" Sa han och reste sig upp.
Han kröp upp till mig och la armen om mig. Jag la mig tätt intill honom och kände tårarna rinna. Han upprepade flera gånger att allt skulle bli bra, att jag skulle klara av det. Men jag var inte så säker. Jag vill vara med killarna. Men samtidigt måste jag ju leva min dröm. Men vad är min dröm egentligen? Har jag ens någon?
---------------------------------------------

Så... Kommer nog skriva ganska korta noveller (30-40) här, eftersom jag tröttnar rätt fort. Men oroa er inte!! Jag kommer fortsätta på den här!! :D Men vad händer med alla kommentarer? :/ Jag vet att jag har mer än två läsare och det tar bara få minuter att kommentera... Snälla!! Hur många kommentarer klarar ni?? Kom igen nu!!
Kommentera på!!! :D
XoXo