The Direction 2 Love~44~THE END
VIKTIKT ATT LÄSA UNDER KAPITLET!!! INFO OM NY NOVELL!
Senare på kvällen
Jag drog på mig en blommig klänning med ett brunt skärp på. Sedan satte jag upp håret i en snygg uppsättning och sminkade mig. Sedan drog jag på mig ett par snygga gladiator skor med mellanhög klack. Sedan tog jag min vita Chanel väska med en silverkedja och stoppade i mobil, nycklar, extra smink, pengar och tuggummi.
Jag började gå ner till lobbyn och såg ut på gatan. Där stod en vit limousin, men min blick drogs till killen som stod lutad mot den. Harry... När han såg mig gå ut från hotellet log han.
"You're to hot honey" flinade han och kysste mig.
"Haha, thanks" log jag och han öppnade dörren till mig.
Jag satte mig och han kom in efter. Limousinen började åka och Harry log stort mot mig.
"What?" Fnissade jag.
"Nothing" log han och kysste mig igen.
När vi klev ur bilen satte vi oss på en uteplats vid stranden. Vi fick menyer och beställde ganska snabbt. Medans vi väntade på maten var det tyst. Harry satt och skakade på mitt ben. Som om han var nervös för något...
"Ehm... Mel?" sa han och jag log.
"Yes?"
"I wanna like... Ask you something..." sa han och jag blev lite nervös. "Ever since I saw you the first time I've know that you were special. And I love you really much" sa han och ställde sig upp. "So... I wonder if you, Melinda Sanna Stewart, want to make me the honor and marry me?" Sa han och ställde sig på knä.
Han tog fram en röd sammetsask. Där i låg en jätte vacker ring med diamanter. Inte för mycket, inte för lite. Alldeles perfekt! Hela jag skakade och Harry såg nervöst på mig.
"Yes!!" UTbrast jag och kastade mig runt hans hals.
Han skrattade lyckligt och satte på mig ringen. Tårarna rann nerför mina kinder och Harry kysste mig. Sedan kom maten och vi började äta. Vi sa inget, vi tog väl in allt som hänt. Nu skulle det bli körigt... Vi måste ju planera bröllopet och allt. Harry har ju fortfarande konserter och så.
Fyra veckor senare
Tio minuter kvar... Snart var jag gift... Snart byter jag och Harry ringar och vi är fast vid varandra i resten av livet, förhoppningsvis. Min klänning satt på, smyckena med, håret var uppsatt och blombuketten höll jag hårt i mina händer. Mina två brudtärnor - Danielle och Eleanor(Liam och Louis flickvänner) - stod bredvid mig med leenden. Eftersom pappa inte var tillgänglig(?) så var det Louis som skulle överlämna mig. Han stod också redo bredvid mig. Han hade på sig en svart kostym och svarta finbyxor. Som vanligt log han och jag pustade ut, i hopp om att nervositeten skulle försvinna, men det hjälpte såklart inte.
Bröllopet höll hus vid ett slott precis vid en sjö. Vi skulle gå ut till bryggan där prästen och Harry stod och ja, gifta oss? Gästerna satt på gräsmattan bara få meter ifrån oss. Sedan hade vi hyrt en liten lokal där efterfesten skulle hållas. Mamma skulle vara här. Hon sitter nog där ute nu. Väntar på att se sin flicka gifta sig.
"It's time" log Louis och sträckte fram sin arm.
Jag log och tog tag i den. Eleanor och Danielle skulle gå framför oss. Snabbt fixade jag min klänning medans Louis fnissade.
"You look incredible, stop worry" log han och jag log lite tillbaka.
Musiken startade och tjejerna började gå. Vi gick sakta efter. Framför oss såg vi alla resa på sig och log mot oss. Framme på bryggan stod Harry och prästen. Harry log stort och jag log tillbaka. Sedan letade jag efter mamma med blicken. Hon satt längst fram och grät av lycka. När vi äntligen kom fram kysste Louis min hand och gav den till Harry, sedan satte Louis sig ner bredvid resten av killarna och Eleanor och Danielle. Han tog Eleanors hand.
Prästen började prata. Jag erkänner att jag inte lyssnade så mycket. Jag hade fullt upp med att se Harry i ögonen.
"Do you, Harry Edward Styles, take this lady to your wife, and love her in sickness and in health till dead tare you apart?" Sa han och Harry log.
"I do" log han och alla applåderade.
Prästen frågade mig samma sak och jag svarade I do.
"The rings?" Sa prästen och Zayn kom fram med ringarna till oss.
"Thank you Zayn" log jag.
"Congrats" log han och Harry och jag böt ringar.
"You can now kiss your bride" log prästen och Harry kysste mig.
Det var mitt livs bästa stund. Från stunden då jag klev ut genom dörrarna, tills kyssen. Jag älskar mitt liv. Nu har jag allt. En man, flera vänner och en lägenhet. Allt! Från och med nu, är jag Mrs. Styles.
Fyra år senare fick Harry och Melinda dottern de valde att döpa till Sanna. Killarna åkte på turné, Melindas mamma flyttade tillbaka till England och Melinda började jobba. Snart fick Melinda och Harry en son också, som de döpte till Edward. Melinda höll kontakten med Eleanor och Danielle som också bor i England. De vart bästa vänner och gjorde allt tillsammans medans killarna var borta. Eleanor och Louis fick en dotter snart också.
______________________________________________________
SLUT PÅ NOVELLEN!!! Vad tycker ni om den?? Dålig/bra/bättre/bäst/sämst/sämre än sämst?? Kommentera!! Jag tål kritik ;)
P.S Har redan börjat på en novell på den här hemsidan --> http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se Så för att fortsätta läsa mina noveller, ska no kolla där!!
Kommer ha kvar den här bloggen ifall jag gör en come back till blogg.se.... Men aa, kommer nog köra på bloggplatsen ett tag ;) Hoppas ni fortsätter följa nya bloggen, även om det är bloggplatsen!!
Senare på kvällen
Jag drog på mig en blommig klänning med ett brunt skärp på. Sedan satte jag upp håret i en snygg uppsättning och sminkade mig. Sedan drog jag på mig ett par snygga gladiator skor med mellanhög klack. Sedan tog jag min vita Chanel väska med en silverkedja och stoppade i mobil, nycklar, extra smink, pengar och tuggummi.
Jag började gå ner till lobbyn och såg ut på gatan. Där stod en vit limousin, men min blick drogs till killen som stod lutad mot den. Harry... När han såg mig gå ut från hotellet log han.
"You're to hot honey" flinade han och kysste mig.
"Haha, thanks" log jag och han öppnade dörren till mig.
Jag satte mig och han kom in efter. Limousinen började åka och Harry log stort mot mig.
"What?" Fnissade jag.
"Nothing" log han och kysste mig igen.
När vi klev ur bilen satte vi oss på en uteplats vid stranden. Vi fick menyer och beställde ganska snabbt. Medans vi väntade på maten var det tyst. Harry satt och skakade på mitt ben. Som om han var nervös för något...
"Ehm... Mel?" sa han och jag log.
"Yes?"
"I wanna like... Ask you something..." sa han och jag blev lite nervös. "Ever since I saw you the first time I've know that you were special. And I love you really much" sa han och ställde sig upp. "So... I wonder if you, Melinda Sanna Stewart, want to make me the honor and marry me?" Sa han och ställde sig på knä.
Han tog fram en röd sammetsask. Där i låg en jätte vacker ring med diamanter. Inte för mycket, inte för lite. Alldeles perfekt! Hela jag skakade och Harry såg nervöst på mig.
"Yes!!" UTbrast jag och kastade mig runt hans hals.
Han skrattade lyckligt och satte på mig ringen. Tårarna rann nerför mina kinder och Harry kysste mig. Sedan kom maten och vi började äta. Vi sa inget, vi tog väl in allt som hänt. Nu skulle det bli körigt... Vi måste ju planera bröllopet och allt. Harry har ju fortfarande konserter och så.
Fyra veckor senare
Tio minuter kvar... Snart var jag gift... Snart byter jag och Harry ringar och vi är fast vid varandra i resten av livet, förhoppningsvis. Min klänning satt på, smyckena med, håret var uppsatt och blombuketten höll jag hårt i mina händer. Mina två brudtärnor - Danielle och Eleanor(Liam och Louis flickvänner) - stod bredvid mig med leenden. Eftersom pappa inte var tillgänglig(?) så var det Louis som skulle överlämna mig. Han stod också redo bredvid mig. Han hade på sig en svart kostym och svarta finbyxor. Som vanligt log han och jag pustade ut, i hopp om att nervositeten skulle försvinna, men det hjälpte såklart inte.
Bröllopet höll hus vid ett slott precis vid en sjö. Vi skulle gå ut till bryggan där prästen och Harry stod och ja, gifta oss? Gästerna satt på gräsmattan bara få meter ifrån oss. Sedan hade vi hyrt en liten lokal där efterfesten skulle hållas. Mamma skulle vara här. Hon sitter nog där ute nu. Väntar på att se sin flicka gifta sig.
"It's time" log Louis och sträckte fram sin arm.
Jag log och tog tag i den. Eleanor och Danielle skulle gå framför oss. Snabbt fixade jag min klänning medans Louis fnissade.
"You look incredible, stop worry" log han och jag log lite tillbaka.
Musiken startade och tjejerna började gå. Vi gick sakta efter. Framför oss såg vi alla resa på sig och log mot oss. Framme på bryggan stod Harry och prästen. Harry log stort och jag log tillbaka. Sedan letade jag efter mamma med blicken. Hon satt längst fram och grät av lycka. När vi äntligen kom fram kysste Louis min hand och gav den till Harry, sedan satte Louis sig ner bredvid resten av killarna och Eleanor och Danielle. Han tog Eleanors hand.
Prästen började prata. Jag erkänner att jag inte lyssnade så mycket. Jag hade fullt upp med att se Harry i ögonen.
"Do you, Harry Edward Styles, take this lady to your wife, and love her in sickness and in health till dead tare you apart?" Sa han och Harry log.
"I do" log han och alla applåderade.
Prästen frågade mig samma sak och jag svarade I do.
"The rings?" Sa prästen och Zayn kom fram med ringarna till oss.
"Thank you Zayn" log jag.
"Congrats" log han och Harry och jag böt ringar.
"You can now kiss your bride" log prästen och Harry kysste mig.
Det var mitt livs bästa stund. Från stunden då jag klev ut genom dörrarna, tills kyssen. Jag älskar mitt liv. Nu har jag allt. En man, flera vänner och en lägenhet. Allt! Från och med nu, är jag Mrs. Styles.
Fyra år senare fick Harry och Melinda dottern de valde att döpa till Sanna. Killarna åkte på turné, Melindas mamma flyttade tillbaka till England och Melinda började jobba. Snart fick Melinda och Harry en son också, som de döpte till Edward. Melinda höll kontakten med Eleanor och Danielle som också bor i England. De vart bästa vänner och gjorde allt tillsammans medans killarna var borta. Eleanor och Louis fick en dotter snart också.
______________________________________________________
SLUT PÅ NOVELLEN!!! Vad tycker ni om den?? Dålig/bra/bättre/bäst/sämst/sämre än sämst?? Kommentera!! Jag tål kritik ;)
P.S Har redan börjat på en novell på den här hemsidan --> http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se Så för att fortsätta läsa mina noveller, ska no kolla där!!
Kommer ha kvar den här bloggen ifall jag gör en come back till blogg.se.... Men aa, kommer nog köra på bloggplatsen ett tag ;) Hoppas ni fortsätter följa nya bloggen, även om det är bloggplatsen!!
The Direction 2 Love~43~The1DWorld
"Yeah, like... I got at girlfriend. She's amazing. I would do anything to her" log Harry och alla sa aww.
"That's sounds really good. Is she here today?" Frågade intervjuaren och jag stelnade till.
"Yeah, she actually is" log han.
"Can we bring her to the stage?" Frågade hon och Harry storlog.
"Sure" sa han och gick bakom scenen, mot mig.
JAg skakade på huvudet men han brydde sig inte. En man satte på mig en liten mikrofon på tröjan och Harry tog armen om mig. Vi gick ut och jag hörde skrik när jag klev ut på scenen. En del skrek att jag skulle gå av igen, att jag var en hora och sånt, men jag tänkte bara på de som skrek att vi var söta tillsammans och såna fina kommentarer.
"Hi there!" Log intervjuaren.
"Hii" log jag nervöst och satte mig i Harrys knä.
"I'm Liza, what's your name?" Frågade hon vänligt.
"Melinda" log jag och hon nickade.
"That's a beautiful name on a beautiful girl. I can get why Harry picked you" log hon och jag log.
Hon frågade mig lite frågor, men mest killarna. Harry höll hela tiden armarna om mig och hans händer var hårt knutna om mina.
"So guys, and Melinda, thanks for coming!" Log Liza och vi kramade henne innan vi gick av scenen.
Olika personer tog av oss våra mikrofoner och jag pustade ut.
"That went really well, Sweetheart. You did an amazing job" log Harry och kysste mig.
"Are you kidding me?! I looked like a elephant and I can guess that I talked like a cow!" Utbrast jag och Louis la händerna på mina axlar.
"Honey, you weren't that bad" sa han ironiskt och alla skrattade medans jag såg ironiskt surt på honom.
"Well thanks for that, TOMMO!" Sa jag och Harry och de andra skrattade åt oss.
"Come on now. We're going to a restaurant and eat dinner. Together!!" Utbrast Liam.
"With our five best friends" sa Louis drömmande och alla garvade.
"You're really weird" flinade Harry och Louis såg chockat på honom.
"Well thanks for that HAZZA!" Sa han och härmade mig.
"I didn't sound like that!" Utbrast jag.
"Oh, well, honey... Actually, you did" sa Louis och la armen om mig.
"Get of her! She's mine!" Utbrast Harry ironiskt och gjorde en karatespark mot Louis.
"Oh, really?" Sa Louis och de började låtsas bråka.
"Welcome to the 1D world" suckade Zayn och la armen om mina axlar.
"Thank you mr. Malik. I'm going to enjoy it... Or, at least try" sa jag med min bästa brittiska accent och han började skratta.
"That's a good start, miss. Stewart" log han och vi skrattade.
Harry kom tillbaka till mig, men ställde sig förvånansvärt bakom mig.
"Ehm... What are you..." Började jag men såg Louis komma och ställa sig framför mig för att komma åt Harry.
"Help me Mel!! He's killing me!" Utbrast Harry ironiskt.
"Don't you dare to touch my little boy!" Sa jag och gick till attack mot Louis.
"Help!! A crazy woman is after me!!" Skrek Louis och vi sprang mot utgången.
"Gotcha!" UTbrast jag och slängde mig på hans rygg.
Han föll till marken och så satt vi tills de andra kom ikapp.
"Get of me" mumlade Louis och jag skrattade.
"Never" sa jag och killarna började asgarva när de såg oss.
Harry hjälpte mig upp och gav mig en kyss, men vi vart avbrutna. Någon tog tag i min midja och slängde mig över dens axel.
"Gotcha!!" Sa Louis och härmade mig.
"Help!!" Skrek jag medans jag skrattade.
Louis sprang ut genom dörren och Harry sprang efter.
"I'm coming, my lady" sa han och tog mig ifrån Louis.
I bakgrunden kunde man höra Niall söta garv och de andras lite mindre hysteriska garv. Jag ställde mig bredvid Louis och Harry och bockade inför Niall, Liam och Zayn. De applåderade och sedan började alla asgarva. Vi tog en taxi till hotellet för att fixa upp oss och sedan mötas i lobbyn för att åka till någon restaurang.
"What should I wear?" Frågade jag Harry och rotade igenom min väska.
"Something nice" sa Harry leendes och kom mot mig.
"Help me" flinade jag och han kysste mig passionerat.
Han la armarna om min midja och trycke mig mot sig. Med ett leende la jag armarna om hans hals och han gick mot sängen. Plötsligt knackade det på dörren.
"I don't wanna know what you guys are doing in there, but please hurry up!! We're almost done!" Ropade Louis och vi skrattade.
"Thank you Louis" sa jag och han gick iväg.
Jag upp och tog fram första bästa klänningen. Det var en kort blommig klänning utan band.
När jag lockat håret och sminkat mig tog jag med mig ett par pumps ut till hallen där Harry stod. Han hade på sig riktigt snygga kläder och ja... vad mer behöver jag säga? Han är så het!!
Vi gick ner till lobbyn där alla andra stod. Sedan klev vi in i en bil som stod utanför, den tog oss till en finrestaurang.
Efter middagen
Jag och Harry satt nu i mjukiskläder framför teven på hotellrummet. Det var något konstigt program som ingen riktigt var inne i. Vi kollade bara på varandra. Hans ögon fick mig att glömma allt. Alla problem. Det var bara han och jag. I vår egna lilla bubbla. Det var som att tiden hade stannat. Allt stod liksom still.
"I love you" viskade han.
"I love you to" viskade jag och han kysste mig.
"I'm gonna take you to a dinner, tomorrow. Be ready at seven" sa han och jag log.
"Sure"
Efter en stund gjorde vi oss i ordning och gick och la oss. Han låg bakom mig med armarna om min midja medans jag höll händerna på hans. Snart kunde jag höra hans djupa andetag och jag somnade strax efter det.
När jag vaknade igen så sken solen genom fönstret. Harry låg inte i sängen, men jag hörde hur duschen var igång. Jag klev upp och drog av mig nattlinnet och tog istället på mig Harrys vita t-shirt. Sedan satte jag mig framför teven och lyssnade på MTVBreakfast Club.
Snart kom Harry ut med en handduk runt midjan.
"Morning honey" log han och kom fram till mig.
"Morning, Hazza" flinade jag och han kysste mig.
Jag reste sedan på mig för att gå in i duschen. Jag tog med mig ett par shorts, ett pösigt grått linne och rena underkläder. Sedan låste jag dörren och klev in i duschen. Jag lät den varma vattnet rinna nerför min kropp och bara njöt. När jag tvättat håret och rakat mig så klev jag ur och torkade mig. Och när kläderna satt på kroppen så blåste jag håret. Jag satte sedan upp det i en tofs och sminkade mig lätt.
Harry satt i soffan med jeans och en t-shirt. Han såg på mig när jag klev ut.
"Helloo again" log han och jag satte mig i hans knä.
"Hi"
Efter typ tio minuter ringde Louis och frågade om vi skulle gå ner och äta frukost tillsammans, och vi tackade ja.
___________________________________________________
Inga kommentarer på förra kapitlet? :(
Kanske kan få fler på det här??
Kommer som sagt börja avsluta den här novellen, är inte så många kapitel kvar...
Men ja...
XoXo
"That's sounds really good. Is she here today?" Frågade intervjuaren och jag stelnade till.
"Yeah, she actually is" log han.
"Can we bring her to the stage?" Frågade hon och Harry storlog.
"Sure" sa han och gick bakom scenen, mot mig.
JAg skakade på huvudet men han brydde sig inte. En man satte på mig en liten mikrofon på tröjan och Harry tog armen om mig. Vi gick ut och jag hörde skrik när jag klev ut på scenen. En del skrek att jag skulle gå av igen, att jag var en hora och sånt, men jag tänkte bara på de som skrek att vi var söta tillsammans och såna fina kommentarer.
"Hi there!" Log intervjuaren.
"Hii" log jag nervöst och satte mig i Harrys knä.
"I'm Liza, what's your name?" Frågade hon vänligt.
"Melinda" log jag och hon nickade.
"That's a beautiful name on a beautiful girl. I can get why Harry picked you" log hon och jag log.
Hon frågade mig lite frågor, men mest killarna. Harry höll hela tiden armarna om mig och hans händer var hårt knutna om mina.
"So guys, and Melinda, thanks for coming!" Log Liza och vi kramade henne innan vi gick av scenen.
Olika personer tog av oss våra mikrofoner och jag pustade ut.
"That went really well, Sweetheart. You did an amazing job" log Harry och kysste mig.
"Are you kidding me?! I looked like a elephant and I can guess that I talked like a cow!" Utbrast jag och Louis la händerna på mina axlar.
"Honey, you weren't that bad" sa han ironiskt och alla skrattade medans jag såg ironiskt surt på honom.
"Well thanks for that, TOMMO!" Sa jag och Harry och de andra skrattade åt oss.
"Come on now. We're going to a restaurant and eat dinner. Together!!" Utbrast Liam.
"With our five best friends" sa Louis drömmande och alla garvade.
"You're really weird" flinade Harry och Louis såg chockat på honom.
"Well thanks for that HAZZA!" Sa han och härmade mig.
"I didn't sound like that!" Utbrast jag.
"Oh, well, honey... Actually, you did" sa Louis och la armen om mig.
"Get of her! She's mine!" Utbrast Harry ironiskt och gjorde en karatespark mot Louis.
"Oh, really?" Sa Louis och de började låtsas bråka.
"Welcome to the 1D world" suckade Zayn och la armen om mina axlar.
"Thank you mr. Malik. I'm going to enjoy it... Or, at least try" sa jag med min bästa brittiska accent och han började skratta.
"That's a good start, miss. Stewart" log han och vi skrattade.
Harry kom tillbaka till mig, men ställde sig förvånansvärt bakom mig.
"Ehm... What are you..." Började jag men såg Louis komma och ställa sig framför mig för att komma åt Harry.
"Help me Mel!! He's killing me!" Utbrast Harry ironiskt.
"Don't you dare to touch my little boy!" Sa jag och gick till attack mot Louis.
"Help!! A crazy woman is after me!!" Skrek Louis och vi sprang mot utgången.
"Gotcha!" UTbrast jag och slängde mig på hans rygg.
Han föll till marken och så satt vi tills de andra kom ikapp.
"Get of me" mumlade Louis och jag skrattade.
"Never" sa jag och killarna började asgarva när de såg oss.
Harry hjälpte mig upp och gav mig en kyss, men vi vart avbrutna. Någon tog tag i min midja och slängde mig över dens axel.
"Gotcha!!" Sa Louis och härmade mig.
"Help!!" Skrek jag medans jag skrattade.
Louis sprang ut genom dörren och Harry sprang efter.
"I'm coming, my lady" sa han och tog mig ifrån Louis.
I bakgrunden kunde man höra Niall söta garv och de andras lite mindre hysteriska garv. Jag ställde mig bredvid Louis och Harry och bockade inför Niall, Liam och Zayn. De applåderade och sedan började alla asgarva. Vi tog en taxi till hotellet för att fixa upp oss och sedan mötas i lobbyn för att åka till någon restaurang.
"What should I wear?" Frågade jag Harry och rotade igenom min väska.
"Something nice" sa Harry leendes och kom mot mig.
"Help me" flinade jag och han kysste mig passionerat.
Han la armarna om min midja och trycke mig mot sig. Med ett leende la jag armarna om hans hals och han gick mot sängen. Plötsligt knackade det på dörren.
"I don't wanna know what you guys are doing in there, but please hurry up!! We're almost done!" Ropade Louis och vi skrattade.
"Thank you Louis" sa jag och han gick iväg.
Jag upp och tog fram första bästa klänningen. Det var en kort blommig klänning utan band.
När jag lockat håret och sminkat mig tog jag med mig ett par pumps ut till hallen där Harry stod. Han hade på sig riktigt snygga kläder och ja... vad mer behöver jag säga? Han är så het!!
Vi gick ner till lobbyn där alla andra stod. Sedan klev vi in i en bil som stod utanför, den tog oss till en finrestaurang.
Efter middagen
Jag och Harry satt nu i mjukiskläder framför teven på hotellrummet. Det var något konstigt program som ingen riktigt var inne i. Vi kollade bara på varandra. Hans ögon fick mig att glömma allt. Alla problem. Det var bara han och jag. I vår egna lilla bubbla. Det var som att tiden hade stannat. Allt stod liksom still.
"I love you" viskade han.
"I love you to" viskade jag och han kysste mig.
"I'm gonna take you to a dinner, tomorrow. Be ready at seven" sa han och jag log.
"Sure"
Efter en stund gjorde vi oss i ordning och gick och la oss. Han låg bakom mig med armarna om min midja medans jag höll händerna på hans. Snart kunde jag höra hans djupa andetag och jag somnade strax efter det.
När jag vaknade igen så sken solen genom fönstret. Harry låg inte i sängen, men jag hörde hur duschen var igång. Jag klev upp och drog av mig nattlinnet och tog istället på mig Harrys vita t-shirt. Sedan satte jag mig framför teven och lyssnade på MTVBreakfast Club.
Snart kom Harry ut med en handduk runt midjan.
"Morning honey" log han och kom fram till mig.
"Morning, Hazza" flinade jag och han kysste mig.
Jag reste sedan på mig för att gå in i duschen. Jag tog med mig ett par shorts, ett pösigt grått linne och rena underkläder. Sedan låste jag dörren och klev in i duschen. Jag lät den varma vattnet rinna nerför min kropp och bara njöt. När jag tvättat håret och rakat mig så klev jag ur och torkade mig. Och när kläderna satt på kroppen så blåste jag håret. Jag satte sedan upp det i en tofs och sminkade mig lätt.
Harry satt i soffan med jeans och en t-shirt. Han såg på mig när jag klev ut.
"Helloo again" log han och jag satte mig i hans knä.
"Hi"
Efter typ tio minuter ringde Louis och frågade om vi skulle gå ner och äta frukost tillsammans, och vi tackade ja.
___________________________________________________
Inga kommentarer på förra kapitlet? :(
Kanske kan få fler på det här??
Kommer som sagt börja avsluta den här novellen, är inte så många kapitel kvar...
Men ja...
XoXo
The Direction 2 Love~42~Haters
Melinda
Han älskar mig.
Han tror att jag har en annan.
Han tror jag bara gillar honom som en vän.
Jag måste verkligen säga till honom att han har fel! Snabbt reste jag på mig och gick in till sovdelen. Harry låg på rygg med blicken i taket och händerna på hans mage.
"Harry..." började jag, men avbröt mig själv.
Efter att ha kollat på honom ett tag så klättrade jag upp i sängen och la mig. Efter att ha legat där ett tag så kunde jag verkligen inte hålla mig.
"I love you..." viskade jag och slöt ögonen som nu vart tårfyllda.
Jag vände mig om så jag hade ansiktet mot väggen och suckade. Efter bara några minuter somnade jag om...
Jag vaknade av att någon eller några pratade. När jag öppnade ögonen såg jag killarna packa deras resväskor.
"What are you doing?" Mumlade jag och satte mig upp.
"We're checking into a hotel" svarade Niall och log lite.
"Oh, great" mumlade jag hest och la mig ner igen.
"Haha, you probably should get up now. You need to pack your stuffs" sa Liam och skrattade.
"Wake up, crazy woman!!" Utbrast Louis med en rolig röst.
Alla skrattade, utom jag. Jag var för trött för det. Men jag tvingade mig själv att hålla ögonen öppna, även om de var riktigt tunga.
"I can pack her stuffs" sa Harry.
Tillslut orkade jag hålla ögonen öppna utan problem och jag gick snabbt ner från sängen, vilket jag inte borde gjort. Det svartnade för ögonen och jag tog tag i stegen för att inte falla till marken.
"Are you okey?"
Efter en liten stund öppnade jag ögonen och det var borta. Liam stod och såg oroligt på mig. För att lugna honom log jag.
"Yes. Just a blood pressure" sa jag och han log lite.
"Good"
De andra satt i soffan och kollade på How I Met Your Mother. Jag såg att Harry hade börjat packa min resväska, eftersom den låg på min säng. Så jag avslutade packningen och drog sedan på mig jeansshorts, ett vitt löst linne och ett brunt skärp. Sedan drog jag på mig ett par gladiator skor utan klack och gick ut i det varma sommarvädret. Solen sken och fåglarna kvittrade. Bussen stod utanför ett ganska lyxigt hotell. Jag sträckte på mig och såg mig omkring.
"It's a beautiful day" hörde jag Harry säga bakom mig.
"Yeah" sa jag bara och kände hur hela jag spände mig.
"Just like you..."
Jag vände mig om och såg honom i ögonen. De gröna ögonen lös i solskenet och det där leendet bländade mig mer än solen.
"So... How is Mason?" Frågade han och jag suckade.
"Harry, I mean it! Seriously! I'm not together with Mason! He's just a good friend!" Utbrast jag och vände mig om för att gå mot hotellet.
Jag klev innanför dörrarna och kom till en stor, ljus lobby. Mitt emot var det öppet ut till en typ... bakgård där det fanns en stor pool, en bar, solstolar och massa annat. Jag gick ut dit och satte mig med fötterna i poolen.
"I'm sorry..."
Jag suckade. Harry satte sig bredvid mig och la sin hand på min.
"I'm truly sorry" sa han igen och såg på mig.
Jag vände mitt ansikte mot honom och såg honom i ögonen. Hans ögon glänste mer än vanligt. Med en suck vände jag blicken ut mot poolen och skrattade till glädjelöst.
"I can't even believe that you think that I'm together with Mason" fnös jag och vände blicken tillbaka till Harry.
"I'm sorry Mel... I guess I love you so much that I've hard to believe that you love me back. Even if I hope that you love me as much as I do" han såg mig djupt i ögonen.
"I do really love you, Harry. And because of that, I'm feel really sad about that you think that I'm together with Mason. Then I starting to think that you don't love me. That you just want an excuse to don't love me"
Han såg på mig och jag kände hur tårarna steg. Jag vände ner blicken och skakade på huvudet.
"I love you, Mel. Really much" sa han. "I would do anything for you. I could... Jump of a cliff if you were drowning in the water. I would kill a man if he threatened you. I would die if someone killed you. I would ran a thousands of miles to get to you"
När han sa det rann mina tårar och allt jag gjorde var att slänge mig runt hans hals och känna hans armar om mig. Han släppte mig sedan och reste sig upp. Jag tog hans utsträckta hand och han drog upp mig för att sedan sluta sina armar om min midja.
"So... Where do we stand?" Frågade han.
"Where do you want us to stand?" Frågade jag och la armarna om hans nacke.
"This close" viskade han och drog mig nära honom.
Hans kropp nuddade min och jag lutade min haka mot hans axel. Jag pussade hans kind och såg honom sedan i ögonen. Han kysste mig länge och hans läppar masserade mina. Efter ett tag lämnade hans läppar mina och jag log mot honom.
"Do you want to be mine again?" Frågade han och jag log.
"Always"
Vi hörde applåder och vi vände oss om. Där stod killarna och busvisslade. Jag skrattade och Harry höll armen om min midja medans vi gick mot dem. Louis sprang fram till mig och lyfte upp mig, för att sedan snurra runt. JAg skrattade och jag hörde de andra skratta med mig.
"I'm so happy for you guys!" Utbrast Louis när han släppte ner mig.
"Haha, yeah, I can see that" sa jag och alla skrattade.
Harry tog min hand och sedan tog vi våra resväskor till våra rum. Jag och Harry delade, Louis och Zayn och Niall och Liam.
"Take care of my man now" sa Louis när vi skulle gå in i olika rum.
"HAha, of course" flinade jag och Harry drog med mig in i hotellrummet.
Jag la min resväska på sängen och suckade. Sedan lutade jag mig bakåt och föll ner på den mjuka sängen. Harry skrattade lite åt mig och ställde sin väska vid dörren. Han gick fram till fönstret och såg ut. Jag satte mig upp och log. Solen sken in precis på Harrys ansikte. Han såg verkligen ut som en gud! Jag gick fram till honom och jag armarna om hans midja. Han vände sig om och såg mig i ögonen.
"I've really missed you" viskade han.
Jag log mot honom och kysste honom. Han log mot mina läppar och snart ringde hans mobil.
"Helloo" svarade han och gick mot sängen. "Yeah" han gick vidare och ställde sig mitt i rummet. "I'm not that stupid! Of course I didn't forget" sa han. "Okey" han såg på mig. "Yeah, we'll be right there"
Han la på och tog med mig till hallen. Han tog på sig sina skor och pekade på mina.
"Where are we going?"
"We're going to an intervju, and you're going to join us"
"Okeeey"
Jag tog på mig mina galdiator skor och följde med Harry ut. Eftersom jag hade blicken i golvet märkte jag inte att jag gått in i någon. Jag kollade upp och såg Louis.
"Oops, sorry" sa jag och han flinade.
"You know, I wouldn't have forgiven you if you wouldn't take care of my man" sa han ironiskt och jag fnissade.
Vi mötte upp de andra killarna och sedan hoppade vi in i en svart, stor bil tillsammans med några livvakter. När bilen stannade efter en kvart så kunde man höra alla skrik. Och när vi gick ut såg jag flera tusen tjejer bakom galler på sidorna in till byggnaden. Jag började läsa på skyltarna. Det stod typ "I love you" och sånt, men jag fastnade vid en som det stod något annat på...
I love you guys!! And Mel, get of!! You can just go to hell! Harry is mine!! He don't even like you! No one does! If you would die, no one would care!!
Tjejerna som höll i skylten gav mig mördarblickar och skrek att det hatar mig. Harry tog min hand och såg på mig med sorgsna ögon. Snart släppte han min hand för att gå runt och skriva autografer och ta kort. Jag försökte ignorera alla mördarblickar och lyssna till alla som skrek att de tyckte Harry har hittat rätt tjej. Men det gick ju knappast så bra.
"Go to hell Mel!!" Skrek ena tjejen som höll i den där skylten.
"Don't listen to them. They're just jealous" sa Niall som stod bakom mig.
Jag log ett falskt leende till honom och höll mig så långt ifrån tjejerna som möjligt. Plötsligt drog någon bak mig och börjar dra mig i håret. Jag skrek och plötsligt puttade någon ner mig på marken. Det var två tjejer som sparkade på mig. Jag skrek och tillslut kom en livvakt och drog bort dem. Harry sprang fram till mig.
"Oh my God, are you okey?" Frågade han och hjälpte mig upp.
"Yeah" sa jag och kände smärtan i magen och på smalbenet.
Men jag försökte att inte visa hur ont det gjorde. Jag vill inte att han ska vara orolig. Killarna kom fram till mig och frågade om det gick bra. Plötsligt såg jag en liten tjej bakom gallret so skrivit Harry+Melinda=Marry<3 i ansiktet.
"Harry, look" log jag och pekade på henne.
"Come here"
Han tog min hand och vi gick fram till tjejen. Hon skrek lite och fick autograf och en bild.
"You're so cute together!! Don't care about the haters, Melinda! They're just jealous" log hon och jag log tillbaka.
"Thank you"
Sedan fick vi skynda in. Killarna vart i ordning gjorda och gick sedan ut på scenen. Jag satt bakom och kollade på. Tjejen frågade massa frågor och killarna svarade. Sedan kom frågan om tjejer...
"We're singles, but Harry isn't" log Louis och Harry log stort medans han rodnade.
"Ohh, let's here" log tjejen och lutade sig fram.
"Ehm..."
___________________________________________________
Kommentera på bara!! Svara också på frågan längre ner!! :)
Tack till er som redan svarat!!
Han älskar mig.
Han tror att jag har en annan.
Han tror jag bara gillar honom som en vän.
Jag måste verkligen säga till honom att han har fel! Snabbt reste jag på mig och gick in till sovdelen. Harry låg på rygg med blicken i taket och händerna på hans mage.
"Harry..." började jag, men avbröt mig själv.
Efter att ha kollat på honom ett tag så klättrade jag upp i sängen och la mig. Efter att ha legat där ett tag så kunde jag verkligen inte hålla mig.
"I love you..." viskade jag och slöt ögonen som nu vart tårfyllda.
Jag vände mig om så jag hade ansiktet mot väggen och suckade. Efter bara några minuter somnade jag om...
Jag vaknade av att någon eller några pratade. När jag öppnade ögonen såg jag killarna packa deras resväskor.
"What are you doing?" Mumlade jag och satte mig upp.
"We're checking into a hotel" svarade Niall och log lite.
"Oh, great" mumlade jag hest och la mig ner igen.
"Haha, you probably should get up now. You need to pack your stuffs" sa Liam och skrattade.
"Wake up, crazy woman!!" Utbrast Louis med en rolig röst.
Alla skrattade, utom jag. Jag var för trött för det. Men jag tvingade mig själv att hålla ögonen öppna, även om de var riktigt tunga.
"I can pack her stuffs" sa Harry.
Tillslut orkade jag hålla ögonen öppna utan problem och jag gick snabbt ner från sängen, vilket jag inte borde gjort. Det svartnade för ögonen och jag tog tag i stegen för att inte falla till marken.
"Are you okey?"
Efter en liten stund öppnade jag ögonen och det var borta. Liam stod och såg oroligt på mig. För att lugna honom log jag.
"Yes. Just a blood pressure" sa jag och han log lite.
"Good"
De andra satt i soffan och kollade på How I Met Your Mother. Jag såg att Harry hade börjat packa min resväska, eftersom den låg på min säng. Så jag avslutade packningen och drog sedan på mig jeansshorts, ett vitt löst linne och ett brunt skärp. Sedan drog jag på mig ett par gladiator skor utan klack och gick ut i det varma sommarvädret. Solen sken och fåglarna kvittrade. Bussen stod utanför ett ganska lyxigt hotell. Jag sträckte på mig och såg mig omkring.
"It's a beautiful day" hörde jag Harry säga bakom mig.
"Yeah" sa jag bara och kände hur hela jag spände mig.
"Just like you..."
Jag vände mig om och såg honom i ögonen. De gröna ögonen lös i solskenet och det där leendet bländade mig mer än solen.
"So... How is Mason?" Frågade han och jag suckade.
"Harry, I mean it! Seriously! I'm not together with Mason! He's just a good friend!" Utbrast jag och vände mig om för att gå mot hotellet.
Jag klev innanför dörrarna och kom till en stor, ljus lobby. Mitt emot var det öppet ut till en typ... bakgård där det fanns en stor pool, en bar, solstolar och massa annat. Jag gick ut dit och satte mig med fötterna i poolen.
"I'm sorry..."
Jag suckade. Harry satte sig bredvid mig och la sin hand på min.
"I'm truly sorry" sa han igen och såg på mig.
Jag vände mitt ansikte mot honom och såg honom i ögonen. Hans ögon glänste mer än vanligt. Med en suck vände jag blicken ut mot poolen och skrattade till glädjelöst.
"I can't even believe that you think that I'm together with Mason" fnös jag och vände blicken tillbaka till Harry.
"I'm sorry Mel... I guess I love you so much that I've hard to believe that you love me back. Even if I hope that you love me as much as I do" han såg mig djupt i ögonen.
"I do really love you, Harry. And because of that, I'm feel really sad about that you think that I'm together with Mason. Then I starting to think that you don't love me. That you just want an excuse to don't love me"
Han såg på mig och jag kände hur tårarna steg. Jag vände ner blicken och skakade på huvudet.
"I love you, Mel. Really much" sa han. "I would do anything for you. I could... Jump of a cliff if you were drowning in the water. I would kill a man if he threatened you. I would die if someone killed you. I would ran a thousands of miles to get to you"
När han sa det rann mina tårar och allt jag gjorde var att slänge mig runt hans hals och känna hans armar om mig. Han släppte mig sedan och reste sig upp. Jag tog hans utsträckta hand och han drog upp mig för att sedan sluta sina armar om min midja.
"So... Where do we stand?" Frågade han.
"Where do you want us to stand?" Frågade jag och la armarna om hans nacke.
"This close" viskade han och drog mig nära honom.
Hans kropp nuddade min och jag lutade min haka mot hans axel. Jag pussade hans kind och såg honom sedan i ögonen. Han kysste mig länge och hans läppar masserade mina. Efter ett tag lämnade hans läppar mina och jag log mot honom.
"Do you want to be mine again?" Frågade han och jag log.
"Always"
Vi hörde applåder och vi vände oss om. Där stod killarna och busvisslade. Jag skrattade och Harry höll armen om min midja medans vi gick mot dem. Louis sprang fram till mig och lyfte upp mig, för att sedan snurra runt. JAg skrattade och jag hörde de andra skratta med mig.
"I'm so happy for you guys!" Utbrast Louis när han släppte ner mig.
"Haha, yeah, I can see that" sa jag och alla skrattade.
Harry tog min hand och sedan tog vi våra resväskor till våra rum. Jag och Harry delade, Louis och Zayn och Niall och Liam.
"Take care of my man now" sa Louis när vi skulle gå in i olika rum.
"HAha, of course" flinade jag och Harry drog med mig in i hotellrummet.
Jag la min resväska på sängen och suckade. Sedan lutade jag mig bakåt och föll ner på den mjuka sängen. Harry skrattade lite åt mig och ställde sin väska vid dörren. Han gick fram till fönstret och såg ut. Jag satte mig upp och log. Solen sken in precis på Harrys ansikte. Han såg verkligen ut som en gud! Jag gick fram till honom och jag armarna om hans midja. Han vände sig om och såg mig i ögonen.
"I've really missed you" viskade han.
Jag log mot honom och kysste honom. Han log mot mina läppar och snart ringde hans mobil.
"Helloo" svarade han och gick mot sängen. "Yeah" han gick vidare och ställde sig mitt i rummet. "I'm not that stupid! Of course I didn't forget" sa han. "Okey" han såg på mig. "Yeah, we'll be right there"
Han la på och tog med mig till hallen. Han tog på sig sina skor och pekade på mina.
"Where are we going?"
"We're going to an intervju, and you're going to join us"
"Okeeey"
Jag tog på mig mina galdiator skor och följde med Harry ut. Eftersom jag hade blicken i golvet märkte jag inte att jag gått in i någon. Jag kollade upp och såg Louis.
"Oops, sorry" sa jag och han flinade.
"You know, I wouldn't have forgiven you if you wouldn't take care of my man" sa han ironiskt och jag fnissade.
Vi mötte upp de andra killarna och sedan hoppade vi in i en svart, stor bil tillsammans med några livvakter. När bilen stannade efter en kvart så kunde man höra alla skrik. Och när vi gick ut såg jag flera tusen tjejer bakom galler på sidorna in till byggnaden. Jag började läsa på skyltarna. Det stod typ "I love you" och sånt, men jag fastnade vid en som det stod något annat på...
I love you guys!! And Mel, get of!! You can just go to hell! Harry is mine!! He don't even like you! No one does! If you would die, no one would care!!
Tjejerna som höll i skylten gav mig mördarblickar och skrek att det hatar mig. Harry tog min hand och såg på mig med sorgsna ögon. Snart släppte han min hand för att gå runt och skriva autografer och ta kort. Jag försökte ignorera alla mördarblickar och lyssna till alla som skrek att de tyckte Harry har hittat rätt tjej. Men det gick ju knappast så bra.
"Go to hell Mel!!" Skrek ena tjejen som höll i den där skylten.
"Don't listen to them. They're just jealous" sa Niall som stod bakom mig.
Jag log ett falskt leende till honom och höll mig så långt ifrån tjejerna som möjligt. Plötsligt drog någon bak mig och börjar dra mig i håret. Jag skrek och plötsligt puttade någon ner mig på marken. Det var två tjejer som sparkade på mig. Jag skrek och tillslut kom en livvakt och drog bort dem. Harry sprang fram till mig.
"Oh my God, are you okey?" Frågade han och hjälpte mig upp.
"Yeah" sa jag och kände smärtan i magen och på smalbenet.
Men jag försökte att inte visa hur ont det gjorde. Jag vill inte att han ska vara orolig. Killarna kom fram till mig och frågade om det gick bra. Plötsligt såg jag en liten tjej bakom gallret so skrivit Harry+Melinda=Marry<3 i ansiktet.
"Harry, look" log jag och pekade på henne.
"Come here"
Han tog min hand och vi gick fram till tjejen. Hon skrek lite och fick autograf och en bild.
"You're so cute together!! Don't care about the haters, Melinda! They're just jealous" log hon och jag log tillbaka.
"Thank you"
Sedan fick vi skynda in. Killarna vart i ordning gjorda och gick sedan ut på scenen. Jag satt bakom och kollade på. Tjejen frågade massa frågor och killarna svarade. Sedan kom frågan om tjejer...
"We're singles, but Harry isn't" log Louis och Harry log stort medans han rodnade.
"Ohh, let's here" log tjejen och lutade sig fram.
"Ehm..."
___________________________________________________
Kommentera på bara!! Svara också på frågan längre ner!! :)
Tack till er som redan svarat!!
The Direction 2 Love~41~WhatIsHisName
Ett år senare/Melinda
Kära dagbok...
Det har hänt riktigt mycket sedan sist. Det var ju ett år sedan jag var på det där lägret nu och ja... Cody och jag gjorde slut bara någon månad efter, jag förlät killarna, jag följde med på deras turné... Vad mer behöver jag säga?
Mason och jag håller kontakten. Vi har träffats några gånger, men inte så ofta. Vi messar kanske ibland, ringer ibland, skypar ibland... Men det räcker för mig! Det känns bra att ha en vän som man kan messa med, eller ringa till om man bråkar med sina andra vänner.
Jag har lovat mig själv att ta det lugnt med pojkvänner, i alla fall tills jag fått ordning på mitt eget liv. När jag fått jobb och allt så kanske jag ger mig in i kärleken igen. Men då tar jag det långsamt... Vill inte riskera att bli sårad och lämnad igen.
Just nu sitter jag i sängen på deras turnébuss och skriver. De andra har en intervju just nu tror jag. De kanske till och med är på väg tillbaka nu. Hela dagarna hör man skrikande tjejer. Men man vänjer sig efter ett tag. Jag har gjort det. Jag får hatmail fortfarande, men inte lika mycket. Killarna försöker få mig att sluta läsa dem, och det har dem lyckats bra med faktiskt!
Nu kommer killarna, så jag måste sluta!!
Jag stängde dagboken och la den under kudden.
"Hellooo?!" Ropade Louis och jag log.
"Hi" log jag och klättrade ner på stegen.
Killarna satt i soffan och kollade på teve. De såg riktigt trötta ut. Zayn höll på att somna mot Nialls axel och de andra satt tysta.
"Tired?" Frågade jag med ett leende och slog mig ner bredvid Liam.
"Hell yeah" sa han trött och jag fnissade.
Bussen började åka och jag la mig med huvudet i Liams knä. Jag suckade och slöt ögonen. Klockan var nästan tio, och ändå var jag riktigt trött, som killarna.
"Can't we like, play ca..." började jag men avbröt mig när jag såg att alla sov.
Jag fnissade och tog kort på dem. Jag la ut den på Twitter och gick sedan till sovdelen där jag böt om till shorts, en sov bh och ett löst maglinne. Sedan klättrade jag upp till min säng igen och la mig ner för att sova. Snart somnade jag och föll i en djup sömn.
Jag vaknade av att bussen svängde och jag for ner på golvet. Snart kom någon och landade över mig. Jag kved till och rullade på mig så att jag vart fri.
"What the..." mumlade Louis och satte sig upp.
"I'm dead..." mumlade jag och jag hörde hur någon började gapskratta.
Niall... Jag reste mig upp och vinglade till när bussen svängde igen och höll på att ramla igen när Niall fångade mig. Han flinade men jag lipade bara mot honom. Jag rätade på mig och log sedan mot Niall. Harry satte sig trött upp och såg på Louis som fortfarande låg på golvet.
"What the hell are you doing?" Frågade han hest och jag rös.
Kan man annat än att älska hans morgonröst tänkte jag och skakade på huvudet. Vår tid är över. Men mina känslor för honom är inte över. I hemlighet har jag varit kär i honom det senaste året, utan att våga säga något. Han har säkert kommit över mig, så jag kan ju lika gärna ge upp hoppet om att det ska bli vi.
Harry
Jag såg på Mel. Hennes maglinne hade åkt upp lite så man såg hennes navel. Hennes lite rufsiga hår hängde ner och hennes ögon skrek av trötthet. Louis berättade de de båda hade åkt ner på golvet när bussen svängde. Ganska komiskt. Mel såg på mig och log. Geez, man får aldrig nog av det där vackra leendet. Hela hon är ju helt underbar! Nej, jag får inte tänka så!! Hon har kommit över mig och har säkert någon på G i London. Det har jag fått ifrån alla hennes SMS. Hon messar dygnet runt och ler varje gång, ibland skrattar hon till och med.
Mel klättrade upp till sin säng över mig och Louis klättrade upp till sin. Men jag kunde inte somna om. Allt jag tänkte på var Mels vackra ansikte, hennes ögon, hennes leende... Allt! Hon är helt perfekt i mina ögon! Fan att det inte var vi...
Efter en timmas försök att somna om så gick jag upp till den andra delen av bussen och satte mig vid fönstret. Min blick följde alla träd som vi åkte förbi. Månen steg högt upp på himlen och stjärnorna omringade den.
"Why are you up?" Frågade någon.
Jag vände mig mot dörren som går till sovdelen och såg en trött Mel. Hon vinglade fram till soffan och la sig på rygg med en suck. Hennes blick fästes i taket.
Jag kollade på henne. Brydde mig inte om att hon kanske skulle se att jag kollade.
Hon vände på huvudet och hennes mungipor åkte upp till ett litet leende. Hon vände på sig så hon låg på mage och lutade armbågarna mot soffan för att sedan luta huvudet i händerna.
"Why are you looking at me like that?" Frågade hon.
"Like what?" Log jag.
"You're like... Miles away, or... Your thoughts are" sa hon och jag suckade.
Jag sänkte blicken från hennes ögon till soffan och ryckte på axlarna i ett tecken på att jag inte visste vad jag skulle säga.
"What are you thinking about?" Frågade hon oroligt.
"What is his name?" Frågade jag bara.
"Whose name?" Frågade hon förvirrat.
"The guy you're texting with. What is his name?" Frågade jag än en gång.
"Mason?"
"Oh, so that's the lucky boys name" mumlade jag och hon skrattade förvirrat och glädjelöst.
"What are you talking about?!"
"You're into him, right? You like him. You two are almost together" sa jag och hon skakade på huvudet.
"No way, Harry! Don't even think that! He's my friend! I met him at that camp" sa hon lite högre.
Jag suckade. Hon ljuger nog bara för att få mig på andra tankar. Med vänner kanske hon menar att han är hennes pojkvän. Hon saknar honom och vill ha honom med sig.
"Harry, stop thinking about that" sa hon.
"Why?" Sa jag med tårar i ögonen och gråten i halsen.
"Are you crying?" Sa hon förvånat.
"What do you think?! The girl I love is almost together with another boy! What do you think?!" Utbrast jag och en tår lämnade mitt högra öga.
"Do you love me?" Frågade hon tyst.
"Yes. My love for you never ended" sa jag och hon såg ner i soffan. "I should go now" sa jag och reste mig för att gå till sovdelen.
"No, Harry..." började hon, men jag avbröt.
"Good night, Melinda"
----------------------------------------------------------
Kommentera!!! :D
Ni verkligen MÅSTE svara på frågan under!! Och om jag ska byta, så byter jag bara den här bloggen, inte min andra om Justin!! :)
Kära dagbok...
Det har hänt riktigt mycket sedan sist. Det var ju ett år sedan jag var på det där lägret nu och ja... Cody och jag gjorde slut bara någon månad efter, jag förlät killarna, jag följde med på deras turné... Vad mer behöver jag säga?
Mason och jag håller kontakten. Vi har träffats några gånger, men inte så ofta. Vi messar kanske ibland, ringer ibland, skypar ibland... Men det räcker för mig! Det känns bra att ha en vän som man kan messa med, eller ringa till om man bråkar med sina andra vänner.
Jag har lovat mig själv att ta det lugnt med pojkvänner, i alla fall tills jag fått ordning på mitt eget liv. När jag fått jobb och allt så kanske jag ger mig in i kärleken igen. Men då tar jag det långsamt... Vill inte riskera att bli sårad och lämnad igen.
Just nu sitter jag i sängen på deras turnébuss och skriver. De andra har en intervju just nu tror jag. De kanske till och med är på väg tillbaka nu. Hela dagarna hör man skrikande tjejer. Men man vänjer sig efter ett tag. Jag har gjort det. Jag får hatmail fortfarande, men inte lika mycket. Killarna försöker få mig att sluta läsa dem, och det har dem lyckats bra med faktiskt!
Nu kommer killarna, så jag måste sluta!!
Jag stängde dagboken och la den under kudden.
"Hellooo?!" Ropade Louis och jag log.
"Hi" log jag och klättrade ner på stegen.
Killarna satt i soffan och kollade på teve. De såg riktigt trötta ut. Zayn höll på att somna mot Nialls axel och de andra satt tysta.
"Tired?" Frågade jag med ett leende och slog mig ner bredvid Liam.
"Hell yeah" sa han trött och jag fnissade.
Bussen började åka och jag la mig med huvudet i Liams knä. Jag suckade och slöt ögonen. Klockan var nästan tio, och ändå var jag riktigt trött, som killarna.
"Can't we like, play ca..." började jag men avbröt mig när jag såg att alla sov.
Jag fnissade och tog kort på dem. Jag la ut den på Twitter och gick sedan till sovdelen där jag böt om till shorts, en sov bh och ett löst maglinne. Sedan klättrade jag upp till min säng igen och la mig ner för att sova. Snart somnade jag och föll i en djup sömn.
Jag vaknade av att bussen svängde och jag for ner på golvet. Snart kom någon och landade över mig. Jag kved till och rullade på mig så att jag vart fri.
"What the..." mumlade Louis och satte sig upp.
"I'm dead..." mumlade jag och jag hörde hur någon började gapskratta.
Niall... Jag reste mig upp och vinglade till när bussen svängde igen och höll på att ramla igen när Niall fångade mig. Han flinade men jag lipade bara mot honom. Jag rätade på mig och log sedan mot Niall. Harry satte sig trött upp och såg på Louis som fortfarande låg på golvet.
"What the hell are you doing?" Frågade han hest och jag rös.
Kan man annat än att älska hans morgonröst tänkte jag och skakade på huvudet. Vår tid är över. Men mina känslor för honom är inte över. I hemlighet har jag varit kär i honom det senaste året, utan att våga säga något. Han har säkert kommit över mig, så jag kan ju lika gärna ge upp hoppet om att det ska bli vi.
Harry
Jag såg på Mel. Hennes maglinne hade åkt upp lite så man såg hennes navel. Hennes lite rufsiga hår hängde ner och hennes ögon skrek av trötthet. Louis berättade de de båda hade åkt ner på golvet när bussen svängde. Ganska komiskt. Mel såg på mig och log. Geez, man får aldrig nog av det där vackra leendet. Hela hon är ju helt underbar! Nej, jag får inte tänka så!! Hon har kommit över mig och har säkert någon på G i London. Det har jag fått ifrån alla hennes SMS. Hon messar dygnet runt och ler varje gång, ibland skrattar hon till och med.
Mel klättrade upp till sin säng över mig och Louis klättrade upp till sin. Men jag kunde inte somna om. Allt jag tänkte på var Mels vackra ansikte, hennes ögon, hennes leende... Allt! Hon är helt perfekt i mina ögon! Fan att det inte var vi...
Efter en timmas försök att somna om så gick jag upp till den andra delen av bussen och satte mig vid fönstret. Min blick följde alla träd som vi åkte förbi. Månen steg högt upp på himlen och stjärnorna omringade den.
"Why are you up?" Frågade någon.
Jag vände mig mot dörren som går till sovdelen och såg en trött Mel. Hon vinglade fram till soffan och la sig på rygg med en suck. Hennes blick fästes i taket.
Jag kollade på henne. Brydde mig inte om att hon kanske skulle se att jag kollade.
Hon vände på huvudet och hennes mungipor åkte upp till ett litet leende. Hon vände på sig så hon låg på mage och lutade armbågarna mot soffan för att sedan luta huvudet i händerna.
"Why are you looking at me like that?" Frågade hon.
"Like what?" Log jag.
"You're like... Miles away, or... Your thoughts are" sa hon och jag suckade.
Jag sänkte blicken från hennes ögon till soffan och ryckte på axlarna i ett tecken på att jag inte visste vad jag skulle säga.
"What are you thinking about?" Frågade hon oroligt.
"What is his name?" Frågade jag bara.
"Whose name?" Frågade hon förvirrat.
"The guy you're texting with. What is his name?" Frågade jag än en gång.
"Mason?"
"Oh, so that's the lucky boys name" mumlade jag och hon skrattade förvirrat och glädjelöst.
"What are you talking about?!"
"You're into him, right? You like him. You two are almost together" sa jag och hon skakade på huvudet.
"No way, Harry! Don't even think that! He's my friend! I met him at that camp" sa hon lite högre.
Jag suckade. Hon ljuger nog bara för att få mig på andra tankar. Med vänner kanske hon menar att han är hennes pojkvän. Hon saknar honom och vill ha honom med sig.
"Harry, stop thinking about that" sa hon.
"Why?" Sa jag med tårar i ögonen och gråten i halsen.
"Are you crying?" Sa hon förvånat.
"What do you think?! The girl I love is almost together with another boy! What do you think?!" Utbrast jag och en tår lämnade mitt högra öga.
"Do you love me?" Frågade hon tyst.
"Yes. My love for you never ended" sa jag och hon såg ner i soffan. "I should go now" sa jag och reste mig för att gå till sovdelen.
"No, Harry..." började hon, men jag avbröt.
"Good night, Melinda"
----------------------------------------------------------
Kommentera!!! :D
Ni verkligen MÅSTE svara på frågan under!! Och om jag ska byta, så byter jag bara den här bloggen, inte min andra om Justin!! :)
The Direction 2 Love~40~GoodBye
Lyssna samtidigt
...Cody. Han kom in och satte sig bredvid mig. Sedan la han armen om mig och drog mig intill honom.
"They wanted to talk to you" sa han och jag suckade.
"But I don't" sa jag och såg på honom. "I'm going home tomorrow, Cody. And they are going back to the tour"
"Yeah, exactely! And that's the reason why you should listen to them"
"No, I wont" sa jag och reste på mig.
Nästa dag
Jag vet inte om killarna åkte igår, eller om de sover i någon stuga. Men jag bryr mig inte direkt. Bussen går klockan elva, vilket är om en halvtimme. Jag har ätit frukost och ska nu bara packa det sista. Cody kom in efter ett tag och hjälpte mig. Vi var helt tysta. Spänningen var riktigt tät. Vi bor liksom inte i samma land, och vi är ihop. Kommer det här verkligen funka? Jag älskar honom, men räcker det?
Jag tog min väska och gick ut till vägen där bussen stod. När jag lagt in min resväska i bagaget så vände jag mig mot Cody och kramade honom hårt.
"I'm gonna miss you" viskade jag och slöt ögonen för att sedan känna en tår rinna nerför kinden.
"I'm gonna miss you to honey" viskade han.
Efter en stund kysste jag honom länge och sedan såg jag honom djupt i ögonen.
"Promise to call me, every singel day" sa jag och han log.
"Every singel day" log han och jag log tillbaka.
Jag gick till bussen och vinkade mot Cody, för att sedan gå på. Jag satte mig vid fönstret och såg på Cody, som tittade på mig. Bakom honom såg jag killarna stå. Jag mötte deras blickar, en efter en. De såg så ledsna ut. Niall kunde inte hålla sig. En tår rann nerför hans kind och han sprang fram till bussen. Han sprang in och ställde sig vid mitt säte, fast i den lilla gången.
"Please Mel" sa han och jag såg flera tårar rinna nerför hans kinder.
"I'm sorry Niall..." sa jag som alltid får dåligt samvete när jag får någon att gråta. "You know that the contest meant a lot to me. You could at least have called" sa jag med tårar i ögonen.
"I'm so, soo sorry, Mel. Please don't hate us" grät han och tårar rann nerför mina kinder.
Jag såg ner i mitt knä och jag hörde Niall gå därifrån. Min blick lyftes till Cody och jag såg Niall gå förbi killarna, mot sjön. De såg lidande ut. Då brast det för mig. Tanken av att jag gjorde det här mot dem var bara för mycket. Att veta att jag fick någon/några att gråta tog kol på mig. Tårarna bara rann ner och Cody sprang på bussen. Massa tjejer skrek och sprang fram till honom. Han kom aldrig förbi dem, fram till mig. Men han hade blicken på mig hela tiden. Men efter ett tag kom han förbi dem och satte sig bredvid mig. Och så grät jag ut i hans famn. Mot hans axel.
Men jag visste att bussen skulle gå om typ fem minuter. Det var bäst om han gick av, även om jag ville att han skulle med.
"You need to go" viskade jag och torkade mina tårar.
"I know" viskade han och kysste min panna. "I'll text you" sa han och reste sig upp.
Jag nickade och han lämnade bussen. Killarna stod fortfarande där. Men två saknades. Niall och Liam. Snabbt reste jag på mig och gick ut till dem. De såg hoppfullt på mig, men jag bara stirrade på dem.
"You know that you hurt me" sa jag sakta.
"Please Mel, don't do this" viskade Harry och en tår rann nerför hans kind.
"And you know how much this contest meant to me" fortsatte jag och kände flera tårar rinna på mina kinder. "You knew that you wouldn't be able to see me sing. My question to you guys are why you didn't called, or texed!" Utbrast jag och de såg skamset ner i marken.
"We're leaving!" Ropade en man på bussen.
Jag fnös lite innan jag gick mot bussen. När jag tog steget upp på bussen stannade jag och vände mig om.
"Bye" sa jag och alla grät.
Jag gick tillbaka till min plats och såg hur killarna sprang fram till fönstret. När bussen började åka sprang de efter och skrek något, men jag hörde inte. När bussen åkte snabbare slutade de springa. Tårarna rann nerför mina kinder och min mobil plingade till. Jag tog upp den.
I'll miss you hun... <3
I'll miss you to, Cody<3
Jag la ner mobilen och tårkade mina tårar.
"Is everything okey?"
Jag såg upp och mötte Masons blick. När jag skakade på huvudet så satte han sig bredvid mig och kramade mig hårt. Då började tårarna rinna igen. Efter ett tag berättade jag om allt och han lyssnade verkligen riktigt noga. Han är en kille man verkligen kan lita på.
Efter en timme tog jag upp mitt block och började skriva lite dikter, och citat. Efter ett tag började jag rita ett moln med regndroppar och lite sånt... Min mobil har plingat hela timmen. Det är från Niall, Harry, Louis, Liam, Zayn och Cody.
Efter en stund såg jag ut genom fönstret. Vart fan är vi?
Det är helt öde. Inga träd, inget gräs. Först då märkte jag att alla mumlade oförstående. Mason pratade med sina kompisar. Plötsligt hördes en smäll och alla skrek till. Bussen stannade och alla började prata högt. JAg såg på Mason som såg på mig. Plötsligt hördes en till smäll och man kunde känna doften av rök. De längst bak började skrika och sprang ut. Jag kollade bak och såg hur lågorna steg. Alla rusade ut och jag försökte, men det gick inge vidare. När alla kommit ut så skulle jag precis gå ut när dörrarna till bussen stängdes. Någon hade kommit åt knappen. Jag skrek och försökte öppna, men knappen hade slutat fungera. Jag försökte trycka upp dörren, men inget hjälpte. Mason stod utanför och försökte hjälpa till, men det gick inte. Lågorna kom närmre och jag slöt ögonen.
"I love you..." viskade jag.
"Come on Mel!" Ropade Mason som tydligen fått upp dörren.
Han drog ut mig, men jag orkade knappt stå upp. Det var svårt att andas på grund av röken, så jag fick typ lite panik. Tårarna steg i ögonen, men jag tvingade dem tillbaka.
"Mel, stay with me" sa Mason men jag kände bara hur jag försvann.
Hela världen börjar snurra och mina andetag tjuter. Masons läppar rör sig, men jag hör inga ord. Tillslut slocknar allt...
Cody
Efter typ en timme satt jag vid en bänk och såg ut över sjön. Då ringde min mobil. Melinda<3 Jag log och svarade.
"Hey honey!!" log jag.
"Cody?! I'm not Melinda, it's Mason"
"Why are you calling?"
"I don't know what to do! No one want to help me!" Sa han... Vänta, grät han?
"Is Mel okey?!"
"THat's the problem..."
"Where the hell are you?! I can come! I can take the boys with me!" Sa jag och började sprunga runt för att leta efter killarna.
"That's the problem to... I have no idea where we are..."
"Geez..." suckade jag.
"But if you just follow the road, then I can maybe send someone to you"
"Good idea... Maybe... I'm just going to talk to the boys, and then we'll go"
"Okey. I'll send someone right now"
Vi la på och jag sprang iväg mot killarna som stod mitt på gräsmattan.
"Guys!! Hurry up!! Something is wrong with Mel!!" Utbrast jag och de såg chockat på mig.
"What do you mean?" Frågade Liam.
"I don't know! But... Oh, just follow me!"
Jag började springa på vägen och de andra var efter. Snart såg jag en tjej med kort blont hår stå och kolla mot oss. Hon visade oss vägen till bussen, om man nu kan kalla det buss. Man stod en skara med ungdommar en bra bit ifrån bussen, och sedan någon som låg på marken.
"Oh gosh" viskade jag och sprang fortare.
Bredvid Mel satt Mason och grät. Jag slog mig ner bredvid honom och såg på den livlösa tjejen som låg på marken. Killarna kom snabbt och vi gjorde allt för att få henne att andas, men inget funkade. Alla grät och var nära på att ge upp, när hon plötsligt hostade till.
"Mel?! Mel!! Geez, you're OK" sa jag och kramade henne medans tårarna rann.
Hon började gråta och slängde sig i mina armar. Bakom hennes rygg såg jag killarna stå och tårka sina tårar. Jag tycker synd om dem, faktiskt.
"Please, forgive them" viskade jag tyst i hennes öra.
Hon svarade inte. Hon måste förlåta dem, annars kommer hon ångra det djupt.
-----------------------------------------------------------------
Kommenter på nu!! :)
Kommer nog avsluta novellen ganska snart, eftersom en novell är en kortare berättelse... Men jag fortsätter nog ett tag till!! Vad tycker ni om att jag börjar på en ny novell ganska snart??
XoXoo<3
...Cody. Han kom in och satte sig bredvid mig. Sedan la han armen om mig och drog mig intill honom.
"They wanted to talk to you" sa han och jag suckade.
"But I don't" sa jag och såg på honom. "I'm going home tomorrow, Cody. And they are going back to the tour"
"Yeah, exactely! And that's the reason why you should listen to them"
"No, I wont" sa jag och reste på mig.
Nästa dag
Jag vet inte om killarna åkte igår, eller om de sover i någon stuga. Men jag bryr mig inte direkt. Bussen går klockan elva, vilket är om en halvtimme. Jag har ätit frukost och ska nu bara packa det sista. Cody kom in efter ett tag och hjälpte mig. Vi var helt tysta. Spänningen var riktigt tät. Vi bor liksom inte i samma land, och vi är ihop. Kommer det här verkligen funka? Jag älskar honom, men räcker det?
Jag tog min väska och gick ut till vägen där bussen stod. När jag lagt in min resväska i bagaget så vände jag mig mot Cody och kramade honom hårt.
"I'm gonna miss you" viskade jag och slöt ögonen för att sedan känna en tår rinna nerför kinden.
"I'm gonna miss you to honey" viskade han.
Efter en stund kysste jag honom länge och sedan såg jag honom djupt i ögonen.
"Promise to call me, every singel day" sa jag och han log.
"Every singel day" log han och jag log tillbaka.
Jag gick till bussen och vinkade mot Cody, för att sedan gå på. Jag satte mig vid fönstret och såg på Cody, som tittade på mig. Bakom honom såg jag killarna stå. Jag mötte deras blickar, en efter en. De såg så ledsna ut. Niall kunde inte hålla sig. En tår rann nerför hans kind och han sprang fram till bussen. Han sprang in och ställde sig vid mitt säte, fast i den lilla gången.
"Please Mel" sa han och jag såg flera tårar rinna nerför hans kinder.
"I'm sorry Niall..." sa jag som alltid får dåligt samvete när jag får någon att gråta. "You know that the contest meant a lot to me. You could at least have called" sa jag med tårar i ögonen.
"I'm so, soo sorry, Mel. Please don't hate us" grät han och tårar rann nerför mina kinder.
Jag såg ner i mitt knä och jag hörde Niall gå därifrån. Min blick lyftes till Cody och jag såg Niall gå förbi killarna, mot sjön. De såg lidande ut. Då brast det för mig. Tanken av att jag gjorde det här mot dem var bara för mycket. Att veta att jag fick någon/några att gråta tog kol på mig. Tårarna bara rann ner och Cody sprang på bussen. Massa tjejer skrek och sprang fram till honom. Han kom aldrig förbi dem, fram till mig. Men han hade blicken på mig hela tiden. Men efter ett tag kom han förbi dem och satte sig bredvid mig. Och så grät jag ut i hans famn. Mot hans axel.
Men jag visste att bussen skulle gå om typ fem minuter. Det var bäst om han gick av, även om jag ville att han skulle med.
"You need to go" viskade jag och torkade mina tårar.
"I know" viskade han och kysste min panna. "I'll text you" sa han och reste sig upp.
Jag nickade och han lämnade bussen. Killarna stod fortfarande där. Men två saknades. Niall och Liam. Snabbt reste jag på mig och gick ut till dem. De såg hoppfullt på mig, men jag bara stirrade på dem.
"You know that you hurt me" sa jag sakta.
"Please Mel, don't do this" viskade Harry och en tår rann nerför hans kind.
"And you know how much this contest meant to me" fortsatte jag och kände flera tårar rinna på mina kinder. "You knew that you wouldn't be able to see me sing. My question to you guys are why you didn't called, or texed!" Utbrast jag och de såg skamset ner i marken.
"We're leaving!" Ropade en man på bussen.
Jag fnös lite innan jag gick mot bussen. När jag tog steget upp på bussen stannade jag och vände mig om.
"Bye" sa jag och alla grät.
Jag gick tillbaka till min plats och såg hur killarna sprang fram till fönstret. När bussen började åka sprang de efter och skrek något, men jag hörde inte. När bussen åkte snabbare slutade de springa. Tårarna rann nerför mina kinder och min mobil plingade till. Jag tog upp den.
I'll miss you hun... <3
I'll miss you to, Cody<3
Jag la ner mobilen och tårkade mina tårar.
"Is everything okey?"
Jag såg upp och mötte Masons blick. När jag skakade på huvudet så satte han sig bredvid mig och kramade mig hårt. Då började tårarna rinna igen. Efter ett tag berättade jag om allt och han lyssnade verkligen riktigt noga. Han är en kille man verkligen kan lita på.
Efter en timme tog jag upp mitt block och började skriva lite dikter, och citat. Efter ett tag började jag rita ett moln med regndroppar och lite sånt... Min mobil har plingat hela timmen. Det är från Niall, Harry, Louis, Liam, Zayn och Cody.
Efter en stund såg jag ut genom fönstret. Vart fan är vi?
Det är helt öde. Inga träd, inget gräs. Först då märkte jag att alla mumlade oförstående. Mason pratade med sina kompisar. Plötsligt hördes en smäll och alla skrek till. Bussen stannade och alla började prata högt. JAg såg på Mason som såg på mig. Plötsligt hördes en till smäll och man kunde känna doften av rök. De längst bak började skrika och sprang ut. Jag kollade bak och såg hur lågorna steg. Alla rusade ut och jag försökte, men det gick inge vidare. När alla kommit ut så skulle jag precis gå ut när dörrarna till bussen stängdes. Någon hade kommit åt knappen. Jag skrek och försökte öppna, men knappen hade slutat fungera. Jag försökte trycka upp dörren, men inget hjälpte. Mason stod utanför och försökte hjälpa till, men det gick inte. Lågorna kom närmre och jag slöt ögonen.
"I love you..." viskade jag.
"Come on Mel!" Ropade Mason som tydligen fått upp dörren.
Han drog ut mig, men jag orkade knappt stå upp. Det var svårt att andas på grund av röken, så jag fick typ lite panik. Tårarna steg i ögonen, men jag tvingade dem tillbaka.
"Mel, stay with me" sa Mason men jag kände bara hur jag försvann.
Hela världen börjar snurra och mina andetag tjuter. Masons läppar rör sig, men jag hör inga ord. Tillslut slocknar allt...
Cody
Efter typ en timme satt jag vid en bänk och såg ut över sjön. Då ringde min mobil. Melinda<3 Jag log och svarade.
"Hey honey!!" log jag.
"Cody?! I'm not Melinda, it's Mason"
"Why are you calling?"
"I don't know what to do! No one want to help me!" Sa han... Vänta, grät han?
"Is Mel okey?!"
"THat's the problem..."
"Where the hell are you?! I can come! I can take the boys with me!" Sa jag och började sprunga runt för att leta efter killarna.
"That's the problem to... I have no idea where we are..."
"Geez..." suckade jag.
"But if you just follow the road, then I can maybe send someone to you"
"Good idea... Maybe... I'm just going to talk to the boys, and then we'll go"
"Okey. I'll send someone right now"
Vi la på och jag sprang iväg mot killarna som stod mitt på gräsmattan.
"Guys!! Hurry up!! Something is wrong with Mel!!" Utbrast jag och de såg chockat på mig.
"What do you mean?" Frågade Liam.
"I don't know! But... Oh, just follow me!"
Jag började springa på vägen och de andra var efter. Snart såg jag en tjej med kort blont hår stå och kolla mot oss. Hon visade oss vägen till bussen, om man nu kan kalla det buss. Man stod en skara med ungdommar en bra bit ifrån bussen, och sedan någon som låg på marken.
"Oh gosh" viskade jag och sprang fortare.
Bredvid Mel satt Mason och grät. Jag slog mig ner bredvid honom och såg på den livlösa tjejen som låg på marken. Killarna kom snabbt och vi gjorde allt för att få henne att andas, men inget funkade. Alla grät och var nära på att ge upp, när hon plötsligt hostade till.
"Mel?! Mel!! Geez, you're OK" sa jag och kramade henne medans tårarna rann.
Hon började gråta och slängde sig i mina armar. Bakom hennes rygg såg jag killarna stå och tårka sina tårar. Jag tycker synd om dem, faktiskt.
"Please, forgive them" viskade jag tyst i hennes öra.
Hon svarade inte. Hon måste förlåta dem, annars kommer hon ångra det djupt.
-----------------------------------------------------------------
Kommenter på nu!! :)
Kommer nog avsluta novellen ganska snart, eftersom en novell är en kortare berättelse... Men jag fortsätter nog ett tag till!! Vad tycker ni om att jag börjar på en ny novell ganska snart??
XoXoo<3
The Direction 2 Love~39~WhereWereYou?
"Is he here?!" Utbrast han.
Jag har berättat allt om mitt liv för Cody, så han förstår hur jag känner mig. Hoppas jag?
"Yes! I saw him out there" sa jag med tårar i ögonen.
"Shit... Okey, don't think about him now. You're here to win, right?"
"No, I'm here to have fun" log jag.
"That's my gurl!" log han och jag fnissade.
Snart gick alla deltagare upp på scenen. Jag såg ut över publiken och mötte pappas blick. Han log. Vad tror han egentligen? Att jag ska förlåta honom, springa i hans armar och säga att jag älskar honom? Nej, skulle inte tro det!
"Okey, here is the judges decision" sa en man och tog upp ett kuvert. "The three persons or groups that proceeds is..." sa han och jag tog Masons hand. "Jennifer Stone!"
En glad tjej steg fram och hoppade lite. Hon hade nog kämpat väldigt hårt. Jag hörde henne förut, hon är verkligen bra! Det ar alla här. Och därför minskade min chans att gå vidare...
"The second one is..." sa mannen och såg upp på alla. "Mason And Tha' Crew!"
Mason flög en bit i luften och kramade mig sedan hårt för att sedan krama hans gäng.
"And the third, and last one, that proceeds is..."
Spänningen var tät. Allt stod still. Publiken var tysta.
"Melinda Stewart!"
Alla i arenan reste på sig och applåderade. En del busvisslade. Ett stort leende spred sig på mina läppar och jag kramade Mason hårt. Efter lite prat så gick vi som gick vidare bakom scenen för att fixa oss inför vårt framträdande. Jag tog på mig min korta klänning och sedan lockade min frisör mitt hår, för att sedan sminka mig. Efter typ en halvtimme var allt klart och jag skulle gå upp på scenen. De andra två hade redan uppträdit, de var verkligen bra. Jag har verkligen ingen chans...
"Melinda Stewart, everybody!" Ropade mannen som typ... Höll tävlingen.
Jag gick fram till pianot och såg ut över publiken igen. Pappa satt där, log mot mig. Men jag såg inte killarna. Fan, de skulle missa allt. Fan!!
Jag började spela It Will Rain och började sedan sjunga.
IT WILL RAIN - MELINDA STEWART
När jag tryck på sista tangenten såg jag ut över den stående publiken. Med ett leende tackade jag och gick tillbaka bakom scenen.
Nu var det bara att vänta.
"And we have a result" sa mannen, som jag nys fick reda på hette Stefan.
Vi gick upp på scenen och tog varandra i händerna. Min blick var fäst i marken och jag klämde hårdare i Masons hand.
"In third place, we have..." sa Stefan och kollade på sitt papper. "Mason And Tha' Crew!!"
Lite besviket, men ändå glatt hoppade Mason och hans gäng fram till Stefan och gick sitt lilla pris. Jag såg på Jennifer och kramade henne.
"Good luck" log jag och hon log tillbaka.
"You to"
"In second place we have..." sa Stefan och jag slöt mina ögon.
Hela livet spelades upp i mitt huvud. Vad skulle hända när jag åker hem igen? Skulle jag gå tillbaka till mitt tråkiga liv? Åka in på sjukhus på grund av undernäring?
"Jennifer Stone!"
Först fattade jag inte vad Stefan menade. Men när Jennifer log stort mot mig förstod jag, trodde jag.
"You won!" Utbrast hon och jag log stort.
"What?!"
"You won!!" Log hon igen och jag kramade henne hårt.
Hon gick för att ta sitt pris och alla skrek mitt namn. Jag gjorde mig redo för att köra "vinnar nummret", vilket var It Will Rain. Så jag satte mig vid pianot och började spela.
När jag spelat klart gick jag tillbaka till Cody och kramade honom hårt.
"Thank you soo much Cody!!" Utbrast jag och såg honom i ögonen.
"Thanks to you" sa han, utan att släppa min blick.
Han har fina ögon... Riktigt fina... Han lutade sig mot mig och jag gjorde inget för att hindra det. Snart kände jag hans andedräkt mot mitt ansikte. Efter bara en liten stund kände jag hans varma läppar mot mina. Jag la armarna om hans hans och han la händerna på min midja. Han trycke mig emot sig och jag log lite mot hans läppar. Jag avbröt sakta kyssen och kramade honom hårt istället.
"I like you more than a friend, Mel. You're a beautiful girl" sa han och jag log.
"I think I like you to, Cody. More than a friend" log jag.
"Do you want to be mine?" Frågade han tyst och jag nickade.
"I really do, Mr. Simpson" log jag och han kysste mig hårt.
Sedan böt jag om till mjukisar och en tjocktröja. Vi åker ju hem redan imorgon, så jag måste börja packa. När jag skulle gå till min stuga kom flera fram och pratade med mig, men det brydde jag mig inte så mycket om. Cody skulle till sig och packa också. När jag lagt resväskan på min säng började jag lägga i alla kläder. När jag packat den så gick jag en runda för att se om jag glömt något, vilket jag inte gjort.
När jag packat klart så gick jag ut till stranden. Såg solen gå ner. Hörde fåglarna kvittra...
"Excuse me, do you know where Melinda Stewart is?" Frågade någon bakom mig.
Jag vände mig om och såg Niall. Han log försiktigt mot mig när han insåg att det var jag, men jag log inte tillbaka.
"Where were you?" Frågade jag och han såg sorgset på mig.
"Sorry, some things come in our way" sa han och jag fnös.
"Yeah, right" sa jag och gick förbi honom mot min stuga.
"Mel, please stop" sa någon bakom mig... Liam.
"You said that you would come!" Utbrast jag och vände mig om.
"I'm sorry" sa han bara.
"That isn't enough" sa jag och vände mig om, där stod Cody.
"Is something wrong?" Frågade han och tog min hand.
"No, nothing" mumlade jag och gick förbi honom mot stuga nummer 13.
"Baby, what's wrong?" Sa han och sprang efter mig.
"Nothing! They just promise to come to the competition, and they didn't!" Sa jag och han kramade mig hårt.
"I can talk to them" sa han och gick mot killarna som nu samlats en bit bort.
Jag gick in och gled nerför den stängda dörren. Tårarna trängde bakom mina slutna ögonlock, men jag tvingade dem tillbaka. Jag kanske överreagerade, men dem vet att tävlingen betydde mycket för mig. Dem kunde i alla fall ringa och säga att de inte kunde komma.
"Baby"
Jag vände mig om och såg...
--------------------------------------------------------------
Vem ser hon? Harry? Cody?
KOMMENTERA!!
XoXo<3
Jag har berättat allt om mitt liv för Cody, så han förstår hur jag känner mig. Hoppas jag?
"Yes! I saw him out there" sa jag med tårar i ögonen.
"Shit... Okey, don't think about him now. You're here to win, right?"
"No, I'm here to have fun" log jag.
"That's my gurl!" log han och jag fnissade.
Snart gick alla deltagare upp på scenen. Jag såg ut över publiken och mötte pappas blick. Han log. Vad tror han egentligen? Att jag ska förlåta honom, springa i hans armar och säga att jag älskar honom? Nej, skulle inte tro det!
"Okey, here is the judges decision" sa en man och tog upp ett kuvert. "The three persons or groups that proceeds is..." sa han och jag tog Masons hand. "Jennifer Stone!"
En glad tjej steg fram och hoppade lite. Hon hade nog kämpat väldigt hårt. Jag hörde henne förut, hon är verkligen bra! Det ar alla här. Och därför minskade min chans att gå vidare...
"The second one is..." sa mannen och såg upp på alla. "Mason And Tha' Crew!"
Mason flög en bit i luften och kramade mig sedan hårt för att sedan krama hans gäng.
"And the third, and last one, that proceeds is..."
Spänningen var tät. Allt stod still. Publiken var tysta.
"Melinda Stewart!"
Alla i arenan reste på sig och applåderade. En del busvisslade. Ett stort leende spred sig på mina läppar och jag kramade Mason hårt. Efter lite prat så gick vi som gick vidare bakom scenen för att fixa oss inför vårt framträdande. Jag tog på mig min korta klänning och sedan lockade min frisör mitt hår, för att sedan sminka mig. Efter typ en halvtimme var allt klart och jag skulle gå upp på scenen. De andra två hade redan uppträdit, de var verkligen bra. Jag har verkligen ingen chans...
"Melinda Stewart, everybody!" Ropade mannen som typ... Höll tävlingen.
Jag gick fram till pianot och såg ut över publiken igen. Pappa satt där, log mot mig. Men jag såg inte killarna. Fan, de skulle missa allt. Fan!!
Jag började spela It Will Rain och började sedan sjunga.
IT WILL RAIN - MELINDA STEWART
När jag tryck på sista tangenten såg jag ut över den stående publiken. Med ett leende tackade jag och gick tillbaka bakom scenen.
Nu var det bara att vänta.
"And we have a result" sa mannen, som jag nys fick reda på hette Stefan.
Vi gick upp på scenen och tog varandra i händerna. Min blick var fäst i marken och jag klämde hårdare i Masons hand.
"In third place, we have..." sa Stefan och kollade på sitt papper. "Mason And Tha' Crew!!"
Lite besviket, men ändå glatt hoppade Mason och hans gäng fram till Stefan och gick sitt lilla pris. Jag såg på Jennifer och kramade henne.
"Good luck" log jag och hon log tillbaka.
"You to"
"In second place we have..." sa Stefan och jag slöt mina ögon.
Hela livet spelades upp i mitt huvud. Vad skulle hända när jag åker hem igen? Skulle jag gå tillbaka till mitt tråkiga liv? Åka in på sjukhus på grund av undernäring?
"Jennifer Stone!"
Först fattade jag inte vad Stefan menade. Men när Jennifer log stort mot mig förstod jag, trodde jag.
"You won!" Utbrast hon och jag log stort.
"What?!"
"You won!!" Log hon igen och jag kramade henne hårt.
Hon gick för att ta sitt pris och alla skrek mitt namn. Jag gjorde mig redo för att köra "vinnar nummret", vilket var It Will Rain. Så jag satte mig vid pianot och började spela.
När jag spelat klart gick jag tillbaka till Cody och kramade honom hårt.
"Thank you soo much Cody!!" Utbrast jag och såg honom i ögonen.
"Thanks to you" sa han, utan att släppa min blick.
Han har fina ögon... Riktigt fina... Han lutade sig mot mig och jag gjorde inget för att hindra det. Snart kände jag hans andedräkt mot mitt ansikte. Efter bara en liten stund kände jag hans varma läppar mot mina. Jag la armarna om hans hans och han la händerna på min midja. Han trycke mig emot sig och jag log lite mot hans läppar. Jag avbröt sakta kyssen och kramade honom hårt istället.
"I like you more than a friend, Mel. You're a beautiful girl" sa han och jag log.
"I think I like you to, Cody. More than a friend" log jag.
"Do you want to be mine?" Frågade han tyst och jag nickade.
"I really do, Mr. Simpson" log jag och han kysste mig hårt.
Sedan böt jag om till mjukisar och en tjocktröja. Vi åker ju hem redan imorgon, så jag måste börja packa. När jag skulle gå till min stuga kom flera fram och pratade med mig, men det brydde jag mig inte så mycket om. Cody skulle till sig och packa också. När jag lagt resväskan på min säng började jag lägga i alla kläder. När jag packat den så gick jag en runda för att se om jag glömt något, vilket jag inte gjort.
När jag packat klart så gick jag ut till stranden. Såg solen gå ner. Hörde fåglarna kvittra...
"Excuse me, do you know where Melinda Stewart is?" Frågade någon bakom mig.
Jag vände mig om och såg Niall. Han log försiktigt mot mig när han insåg att det var jag, men jag log inte tillbaka.
"Where were you?" Frågade jag och han såg sorgset på mig.
"Sorry, some things come in our way" sa han och jag fnös.
"Yeah, right" sa jag och gick förbi honom mot min stuga.
"Mel, please stop" sa någon bakom mig... Liam.
"You said that you would come!" Utbrast jag och vände mig om.
"I'm sorry" sa han bara.
"That isn't enough" sa jag och vände mig om, där stod Cody.
"Is something wrong?" Frågade han och tog min hand.
"No, nothing" mumlade jag och gick förbi honom mot stuga nummer 13.
"Baby, what's wrong?" Sa han och sprang efter mig.
"Nothing! They just promise to come to the competition, and they didn't!" Sa jag och han kramade mig hårt.
"I can talk to them" sa han och gick mot killarna som nu samlats en bit bort.
Jag gick in och gled nerför den stängda dörren. Tårarna trängde bakom mina slutna ögonlock, men jag tvingade dem tillbaka. Jag kanske överreagerade, men dem vet att tävlingen betydde mycket för mig. Dem kunde i alla fall ringa och säga att de inte kunde komma.
"Baby"
Jag vände mig om och såg...
--------------------------------------------------------------
Vem ser hon? Harry? Cody?
KOMMENTERA!!
XoXo<3
The Direction 2 Love~38~TheOneThatGotAway
Tre dagar senare
Snart dags för tävlingen... Snart kommer jag få se killarna...
"Mel! Come on now" sa Cody och jag kom tillbaka till verkligheten.
"Sorry" sa jag och vi fortsatte sjunga.
Han var min "privata" lärare. Han ska hjälpa mig att sjunga till tävlingen, även kallad Music Camp Final. Jag började spela på pianot och började sjunga The One That Got Away med Katy Perry.
"Good..." berömde Cody medans jag sjöng.
Han satt bredvid mig vid pianot och nickade gillande på huvudet.
Tävlingen vad indelad i olika delar. Först sjunger alla so deltagit varsin låt, sedan väljer juryn tre stycken - grupper eller personer - som går vidare till final. Då ska man sjunga en till låt. Jag ska först sjunga The One That Got Away, och om jag går til final så ska jag sjunga It Will Rain. På scenen ska jag inte dansa eller något, bara sitta vid pianot och spela. Kläder bestämmer man imorgon, eller en del gör det idag. Men jag ska göra det imorgon.
"Good, well... See you tomorrow?" Sa han och jag nickade.
Vi kramades och sedan gick jag till min stuga. Jag kollade som vanligt mobilen, men inget nytt meddelande.
Jag vet inte hur länge, men jag låg i alla fall i ett bra tag och såg upp i taket. Tänkte på allt. Jag skulle liksom sjunga solo på tävlingen. Det var typ jag och två till som sjöng solo, resten sjöng i grupp. Först tänkte jag och Mason sjunga tillsammans, men så blev det inte...
När jag vaknade var klockan åtta. Eftersom jag för det mesta hade ledigt idag så tog jag på mig ett par jeans, ett linne och en tjocktröja. Håret satte jag upp i en tofs och sminkade mig med lite mascara. Eftersom jag inte hade så många vänner här så gick jag själv till frukosten, som vanligt. Jag la upp melon, vindruvor och en macka på min tallrik och hämtade mjölk. Sedan slog jag mig ner, ensam, vid ett bord där ingen satt.
Egentligen gjorde det inget att jag var själv. Jag brukar liksom vara själv. Det är mysigt. Då får man liksom tid att tänka.
Jag skulle välja kläder vid tolv, så när jag ätit upp så gick jag till stranden. Tanken av att jag snart skulle hem igen kom krypande och jag rös. Men sedan kom tanken om att killarna kommer imorgon slår allt. Klockan var kvart i tolv så jag gick till "klädstugan", som den kallas. Där väntade Cody. Vi gick runt och kollade på massa kläder. På tjejavdelningen fanns typ bara klänningar. Till The One That Got Away valde vi en lång, lös, fladdrig klänning som satt åt vid midjan och uppåt. Till It Will Rain valde vi en också en vit klänning, fast kort. Den hade något sorts släp bak, utan ärmar. Sedan gick vi till den lilla frisörstugan, som egentligen var en studio och fick hjälp med frisyren. Vi bestämmde tillsammans och det var riktigt bra!
På eftermiddagen tränade jag en sista gång med Cody. Allt satt i hjärnan och jag kände på mig att det skulle gå bra...
Nästa dag klockan två: fyra timmar innan tävlingen
Nästan allas föräldrar eller anhöriga hade kommit, men inte killarna. Även om det var flera timmar kvar började jag bli orolig. Tänk om dem inte kommer?! Cody sa att de skulle komma snart, men vågade jag tro det?
Vi värmde upp en gång till innan vi såg till att mina klänningar var på plats, att min lilla frisör var där och allt.
Jag var redo för det här.
Det skulle gå jätte bra! Så eftersom det var så lång till kvar så gick jag till stranden och satte mig på bryggan. Här träffade jag Cody för första gången. Eller, i alla fall ordentligt.
"MELINDA! COME NOW!" Ropade Cody och jag reste på mig för att springa mot scenen.
Den var utomhus, och som tur var så sken solen! Det blåste lite lätt också, men det är bara bra. Då sitter man inte och svettas i alla fall. Jag gick efter Cody till stugan där jag skulle byta om och fixa i ordning mig. Försiktigt tog jag på mig den långa klänningen och sedan fixade Marie - min frisör - mitt hår. Hon lockade det och satte sedan upp min långa lugg på mitt bakhuvud med ett fint hårspänne med diamanter. Sedan sminkade hon mig med ljusrosa ögonskugga, eyeliner, mascara, puder, rouge och lite läppglans. Ändå såg jag inte översminkad ut. Ganska naturlig om jag får säga det själv, men det var bara bra!
Nu var det bara en timme kvar. Killarna har inte kommit och jag började bli riktigt nervös. De kommer säkert i sista sekunden... Eller inte... Jag pratade lite med Mason. Han och sin lilla grupp hade på sig typ hängiga byxor, en t-shirt och en snygg tjocktröja. Såklart hade de keps och lite bling bling. Jag hade fått på mig ett halsband, några ringar och ett armband.
"They will come" sa han, precis som Cody.
Men jag hörde att han också var osäker. Jag ställde mig bakom typ... skynket vid scenen och såg ut på publiken. Det var väldigt många här. Faktiskt. Jag kollade efter killarna, men jag såg dem inte. Med en suck gick jag tillbaka till Cody som höll i min klackskor. Han log snällt mot mig och sträckte ut handen mot en stol, men mening att jag skulle sätta mig. Så jag satte mig och han drog på min klackskorna. De var vita med lite diamanter på.
"Mel, even if the boys wont come..." började han men jag avbröt.
"They will"
"...as I said... If they wont come, you can't just think about that. You're not doing this because of them, right? You're doing what you love and it doesn't matter if they aren't here" sa han och jag nickade.
"You're right. But they will come" sa jag säkert och han skrattade.
"Of course"
Tävlingen har redan börjat och det är snart min tur. Killarna har jag inte sett, men just nu bryr jag mig bara om att göra mitt bästa.
"And now... A new girl on this camp. People, give it up for Melinda Stewart!" Ropade Johnny och alla applåderade.
Jag gick ut på scenen med ett leende och satte mig vid det vita pianot. Jag fixade till mikrofonen som satt på pianot och tog ett djupt andetag. Innan jag började såg jag ut över folkmassan, inte några välbekanta ansikten. Så jag började spela och sjunga.
Melinda sjunger The One That Got Away
Mitt i låten ser jag än en gång ut över folkmassan och ser ett riktigt välbekant ansikte, men ändå så okänt. Oh shit, nej, det kan inte... Det kan inte vara han!
Jag avslutade låten och tackade för alla applåder innan jag gick bakom scenen. Cody kramade mig hårt, men jag var fortfarande i chock.
"What's wrong?" Sa han oroligt.
"D... Da..." sa jag men fick aldrig ut orden.
"What?"
"My dad..." viskade jag.
----------------------------------------------------
Så... Har inte så mycket att säga...
Imorgon ska jag vara ute och göra andra saker, så det kanske blir dålig uppdatering...
Men ja...
KOMMENTERA!
XoXo<3
The Direction 2 Love~37~HELP!!
Cody
När jag suttit på stranden i snart en timme och väntat på Melinda gav jag upp. Hon kanske inte ville komma. Såklart skulle hon inte vilja komma. Vem skulle vilja?
Visst är jag besviken. Hon kändes verkligen som något extra. Men ja menar, vi träffades liksom nyss och ja, då förstår jag att hon inte vill komma.
Mitt tänkande avbröts av att någon skrek. Ett tjejskrik. Det kom från bryggan som var längre bort. Jag såg ditåt och såg en kille/man bära på någon som sprattlade med benen och armarna. Plötsligt släppte han ner tjejen på bryggan och slog henne hårt i magen, sedan kastade han i henne i vattnet. Snabbt sprang jag mot vattnet och såg killen springa iväg. I farten drog jag av mig min t-shirt och dök i vattnet. När jag kom tillräckligt nära i vattnet såg jag hur tjejen sjönk mot botten. Då såg jag vem det var... MEL!
Panikslaget simmade jag fortare och tog tag i hennes handled. Sedan tog jag i allt vad jag kunde och drog henne mot ytan. Hon började hosta och jag drog henne mot stranden.
"HELP!" Ropade jag. "HELP!"
Mel hostade upp vatten och började skaka. Tårarna rann på henne och hon såg livrädd ut. Jag smekte hennes kind och höll hennes hand. Jag såg upp och kunde se Johnny och Elizabeth komma springande.
"What happened?" Frågade Elizabeth och satte sig bredvid Mel i sanden.
"I don't know! I was just sitting on the beach when I heard someone scream. Then I saw a guy hold her and hit her in the stomach. Then he just throw her in the water" sa jag och de nickade.
Mel fortsatte hosta och jag såg några personer komma springandes. Antagligen nyfikna "elever". De ställde sig i en ring runt Mel och viskade nyfiket.
"How are you?" Frågade Elizabeth och la handen på Mels panna.
"I..." började hon hest. "I feel good" sa hon och satte sig upp.
"Shouldn't we take her to a doctor?" Frågade jag oroligt och både Johnny och Elizabeth skakade på huvudena.
"No, I don't think so. She seem pretty fine" sa Johnny.
"I can take her to her cottage" sa jag och de nickade.
Jag bar upp Mel och hon tog ett trött tag om min hals. Sedan började jag gå mot hennes stuga, nummer 13. Jag kämpade ett tag med ett få upp dörren, men jag fick upp den ganska snabbt. Så la jag henne i hennes säng. Jag hjälpte henne av med hennes blöta kläder och jag såg att hon kände sig obekväm.
Melinda
När han knäppte upp mnina byxor kände jag mig lite obekväm. Liksom, jag kännde honom knappt.
"It's okey, Mel. I'm just doing this so you wont get a cold or something" sa han och jag nickade sakta.
Han drog av mig de blöta byxorna och sedan tog han av mig min tröja. Istället för att låta honom fortsätta så satte jag mig upp och han fattade. Så han hämtade en handduk som han höll upp medans jag drog av mig underkläderna, tog på mig torra trosor och kröp sedan i ett nattlinne. Snabbt tog Cody bort de blöta sängkläderna och la en filt som lakan och jag la mig. Han la sedan täcket som var torrt över mig och ställde fram ett glas med vatten på sängbordet.
Jag var fortfarande livrädd efter det som hänt. Samtalet... Personerna... De elaka skratten... Det kalla doppet... Slaget... Jag fick en liten flashback...
Flashback
Jag gick mot matsalen där Ina sa att hon var. Det var hon som ringt mig. Tydligen var det någon läskig kille där, så hon ville ha hjälp. När jag öppnade dörren såg jag Ina sitta på en stol, fast med massa rep. Bredvid stolen stod en kille klädd i svarta kläder, svart mössa och svarta skor. Kalla kårar for genom mig när hans blick borrade in i mig. Inom en kort stund så var han framme vid mig. Jag backade, men han tog upp mig och bar iväg mig mot stranden. Jag skrek, och skrek, i hopp om att någon skulle höra. Men det var som att skrika på hjälp till någon som var flera mil härifrån.
Nutid
"Are you okey?" Viskade Cody och satte sig bredvid mig.
Jag uppfattade nästan inte hans ord. De bara ekade i mitt huvud, utan att jag fattar vad de betyder. Jag hade annat att tänka på... Vart är Ina?! Snabbt reste jag på mig och brydde mig inte om att jag bara hade nattlinne, utan sprang ut mot matsalen.
"MEL!" Ropade Cody bakom mig.
Men jag brydde mig inte. JAg slet upp dörren till matsalen och såg Ina ligga blodig på golvet. Gråten steg i halsen. Jag vet att jag typ aldrig lärde känna henne, men det var verkligen hemskt att se en människa såhär. Jag höll handen för munnen och kände tårarna rinna. Snart hörde jag snabba steg bakom mig och snart kände jag en hand på min axel.
"Mel, why...?" Började han men avbröt sig själv när han såg Ina. "Oh God..." viskade han och sprang fram till henne.
Snart kom Johnny och Elizabeth och ringde ambulansen. Sedan fick jag gå tillbaka till stugan. Men jag sov inte. Utan jag satt på min säng och bara tänkte. Snart vibrerade min telefon. Först uppfattade jag inte vad det var, men sedan tog jag upp den och svarade.
"Hello" sa jag trött och helt borta.
"Mel! Cody called me, are you okey?" Sa Liam och jag vart förvirrad.
"How did you get his number?" Frågade jag.
"That's another story... How are you?"
"I'm fine" sa jag ärligt.
Jag mådde bra. Faktiskt, jag är bara i chock. Första dagen/natten på lägret är en ren katastrof. Men jag hoppas att det blir bättre. Jag har hört att dem har fått tag på den där killen. Så jag hoppas att det blir bättre nu.
"Really? Don't lie to me, Mel"
"I don't lie. I would never do that"
"Good... We miss you alot"
"I miss you to"
"But we're having a break at the tour soon, so we maybe can visit you?"
"Of course! That would be awesome! But when?"
"In a week, I think"
"Oh God! That's when we're having that little competition! You can watch me!"
"Of course we are! We're going to scream the most of all when you wins!"
"Aww, thank you!"
Vi pratade ett tag, men sedan la vi på eftersom det var sent. När vi lagt på så la jag mig under täcket och försökte somna, vilket jag lyckades med... efter en timme.
------------------------------------------------------
Kommentera!! :D <3
Btw, vad tycker ni om att ha en tävling här på bloggen? Om en egen roll i novellen? :)
The Direction 2 Love~36~FirstLessions
Nästa dag
Jag vaknade av Inas alarm som ringde klockan åtta. Lektionerna ska börja idag, men frukosten öppnar halv nio. Så jag klev upp direkt och kollade på alla papper som låg innanför dörren. Det stod våra namn på, så jag gav de andra deras. Det var tydligen våra scheman. Min första lektion är gitarr som börjar vid tio. Min lärare är Johnny. Sedan har jag piano lektion vid tolv med Elizabeth. Sedan lunch, och ja, sedan var det inte så mycket mer. Bara en sång lektion, men den var bara en halvtimme, så ja... Sånglektionen skulle jag ha med - OMG kill me! - Rihanna!
"Can we walk together to the breakfast?" Frågar Aniston och vi andra nickar.
Idag drar jag på mig ett par beige färgade shorts med ett brunt bälte, ett blommigt tublinne och en beige kofta. Sedan sminkade jag mig med mascara, lite ögonskugga och sedan lite puder. Håret fick hänga löst. Jag drog på mig mina blåa Converse utan att knyta dem.
"Done?" Frågade jag de andra.
"Yeeepp" sa Felicia som drog sista draget med mascara på sina mörka ögonfransar.
Vi gick tillsammans till huset där matsalen är och ställde oss i kön. Medans vi plockade på oss lite mat småpratade vi lite om våra lektioner och lärarna. När vi sedans log oss ner vid ett bord slutade vi prata och började äta istället. Det gick förbi tre tjejer som såg ut som typiska snobbar. När de var precis bredvid bordet vi satt vid så föll en lapp ner bredvid min tallrik. Jag öppnade den och läste.
I saw your meeting with Cody last night. I'll just tell you this one time: leave. Him. Alone! He's mine and he always gonna be! Bitch...
Toppen! Första dagen och jag har fått hat redan! Med en suck rev jag sönder lappen och kastade den i papperskorgen som stod bredvid bordet. När vi sedan ätit klart var klockan nio. Så jag gick direkt till stugan och hämtade min gitarr. Sedan satte jag mig utanför stugan där jag skulle ha lektionen. När jag började spela lite så kom Johnny runt hörnet.
"Hello! We can go in and start" sa han och vi gick in.
Vi satte oss och började spela lite medans vi väntade på fyra andra som skulle komma.
"You're really good" sa Johnny efter ett tag och jag log.
"Thanks"
De andra kom snart och vi satte igång. Det var tre killar och en tjej som kommit. Tjejen heter Jane och har långt, svart hår. Killarna heter Sam, Andy och Carl. Vi spelade tillsammans några gånger och testade olika sätt att spela. Snart var vi klara och jag sprang till vår stuga och lämnade min gitarr. Klockan var halv tolv, så jag ringde Louis.
"Hi Mel!" Svarar han efter fyra signaler.
"Heey, how is it?" Frågade jag och lutade mig tillbaka i sängen.
"I'm really fine, thanks. And you? How is the camp?" Frågade han och jag log.
"It's really good. I'm going to have a song lession with Rihanna later. But now I'm going to have a piano lession"
"Wow, that's like... awesome?!"
"I know. But I should go. Cody is standing outside" sa jag när jag såg Cody stå utanför fönstret.
"Cody?"
"Cody Simpson. He's one of the artist. But I'll call you later. Say hi from me to the others. Bye!" Sa jag och han svarade med ett hejdå.
Vi la på och jag gick ut till Cody. Han log mot mig och jag log tillbaka. Med långsamma steg gick jag mot honom.
"Hi" log jag och han log tillbaka.
"Hi" svarade han.
"What brings you back?" Frågade jag försiktigt, eftersom jag inte ville riskera mer hat, även om det var riktigt löjligt.
"I guess that I miss you" sa han och jag kände rodnaden stiga.
"Well, that's nice to hear" log jag generat.
"I was wondering if... You maybe like... Want to go out with me?" sa han nervöst.
Paniken slog till mig. Ska jag tacka ja och få hat varje dag, mer än var jag vanligtvis får? Men shit, vad tänker jag med? Såklart jag ska säga ja! Eller...?
"Yeah, sure" log jag.
"Oh, God! That's nice to hear! Meet me at the beach eight o'clock" log han och jag nickade.
"Sure"
Vi kramade varandra och sedan följde han mig till piano stugan, om man nu säger så. Än en gång kramades vi innan jag gick in till Elizabeth. Hon satt vid ett piano med en kille i min ålder.
"Oh, welcome. Melinda, right?" Sa Elizabeth och log mot mig.
"Yes, that's me" log jag och slog mig ner vid ett piano som stod där.
"Oh, you can sit next to Victor. You two are going to play two-hands piano" log hon och jag nickade lite.
Så jag reste på mig och satte mig bredvid Victor som satt vid ett svart piano.
"Hi" log han och jag fnissade.
"Hi" log jag.
Vi fick noter och började spela. Det lät riktigt bra, faktiskt. Han var väldigt duktig. Ibland möttes våra blickar, då rodnade jag såklart och kollade ner på tangenterna igen. Han hade brunt hår, ganska kort, och väldigt gråa ögon. De var lätta att fastna i. Seriöst, jag kan försvinna från jorden om jag kollar i dem för mycket...
"Good job guys. Well, see you in your next lession" log Elizabeth.
Vi sa hejdå innan vi gick ut. Vi bestämmde oss för att äta lunch tillsammans, så vi gick tillsammans till matsalen och slog oss ner efter att ha hämtat mat. Vi pratade lite om vlika lektioner vi hade tillsammans. Det ar tydligen bara piano. Vi var typ en "grupp" så vi kommer alltid ha piano lektioner samtidigt.
"Well, bye" log Victor och kramade mig.
"Bye" log jag och kramade tillbaka.
Sedan gick han åt höger och jag åt vänster. När jag kom in i stugan såg jag min mobil ringa. Den låg på sängen. Så jag rusade dit och svarade.
"Hello?" Sa jag och jag hörde flåsande andetag.
" Mel! Help me!!" Viskade någon...
---------------------------------------------
Kommentera!! Jag får ursäkta designen... Vet inte vad som är fel... Men ja, vad tycker ni om novellen?? :)
XoXo<3
Jag vaknade av Inas alarm som ringde klockan åtta. Lektionerna ska börja idag, men frukosten öppnar halv nio. Så jag klev upp direkt och kollade på alla papper som låg innanför dörren. Det stod våra namn på, så jag gav de andra deras. Det var tydligen våra scheman. Min första lektion är gitarr som börjar vid tio. Min lärare är Johnny. Sedan har jag piano lektion vid tolv med Elizabeth. Sedan lunch, och ja, sedan var det inte så mycket mer. Bara en sång lektion, men den var bara en halvtimme, så ja... Sånglektionen skulle jag ha med - OMG kill me! - Rihanna!
"Can we walk together to the breakfast?" Frågar Aniston och vi andra nickar.
Idag drar jag på mig ett par beige färgade shorts med ett brunt bälte, ett blommigt tublinne och en beige kofta. Sedan sminkade jag mig med mascara, lite ögonskugga och sedan lite puder. Håret fick hänga löst. Jag drog på mig mina blåa Converse utan att knyta dem.
"Done?" Frågade jag de andra.
"Yeeepp" sa Felicia som drog sista draget med mascara på sina mörka ögonfransar.
Vi gick tillsammans till huset där matsalen är och ställde oss i kön. Medans vi plockade på oss lite mat småpratade vi lite om våra lektioner och lärarna. När vi sedans log oss ner vid ett bord slutade vi prata och började äta istället. Det gick förbi tre tjejer som såg ut som typiska snobbar. När de var precis bredvid bordet vi satt vid så föll en lapp ner bredvid min tallrik. Jag öppnade den och läste.
I saw your meeting with Cody last night. I'll just tell you this one time: leave. Him. Alone! He's mine and he always gonna be! Bitch...
Toppen! Första dagen och jag har fått hat redan! Med en suck rev jag sönder lappen och kastade den i papperskorgen som stod bredvid bordet. När vi sedan ätit klart var klockan nio. Så jag gick direkt till stugan och hämtade min gitarr. Sedan satte jag mig utanför stugan där jag skulle ha lektionen. När jag började spela lite så kom Johnny runt hörnet.
"Hello! We can go in and start" sa han och vi gick in.
Vi satte oss och började spela lite medans vi väntade på fyra andra som skulle komma.
"You're really good" sa Johnny efter ett tag och jag log.
"Thanks"
De andra kom snart och vi satte igång. Det var tre killar och en tjej som kommit. Tjejen heter Jane och har långt, svart hår. Killarna heter Sam, Andy och Carl. Vi spelade tillsammans några gånger och testade olika sätt att spela. Snart var vi klara och jag sprang till vår stuga och lämnade min gitarr. Klockan var halv tolv, så jag ringde Louis.
"Hi Mel!" Svarar han efter fyra signaler.
"Heey, how is it?" Frågade jag och lutade mig tillbaka i sängen.
"I'm really fine, thanks. And you? How is the camp?" Frågade han och jag log.
"It's really good. I'm going to have a song lession with Rihanna later. But now I'm going to have a piano lession"
"Wow, that's like... awesome?!"
"I know. But I should go. Cody is standing outside" sa jag när jag såg Cody stå utanför fönstret.
"Cody?"
"Cody Simpson. He's one of the artist. But I'll call you later. Say hi from me to the others. Bye!" Sa jag och han svarade med ett hejdå.
Vi la på och jag gick ut till Cody. Han log mot mig och jag log tillbaka. Med långsamma steg gick jag mot honom.
"Hi" log jag och han log tillbaka.
"Hi" svarade han.
"What brings you back?" Frågade jag försiktigt, eftersom jag inte ville riskera mer hat, även om det var riktigt löjligt.
"I guess that I miss you" sa han och jag kände rodnaden stiga.
"Well, that's nice to hear" log jag generat.
"I was wondering if... You maybe like... Want to go out with me?" sa han nervöst.
Paniken slog till mig. Ska jag tacka ja och få hat varje dag, mer än var jag vanligtvis får? Men shit, vad tänker jag med? Såklart jag ska säga ja! Eller...?
"Yeah, sure" log jag.
"Oh, God! That's nice to hear! Meet me at the beach eight o'clock" log han och jag nickade.
"Sure"
Vi kramade varandra och sedan följde han mig till piano stugan, om man nu säger så. Än en gång kramades vi innan jag gick in till Elizabeth. Hon satt vid ett piano med en kille i min ålder.
"Oh, welcome. Melinda, right?" Sa Elizabeth och log mot mig.
"Yes, that's me" log jag och slog mig ner vid ett piano som stod där.
"Oh, you can sit next to Victor. You two are going to play two-hands piano" log hon och jag nickade lite.
Så jag reste på mig och satte mig bredvid Victor som satt vid ett svart piano.
"Hi" log han och jag fnissade.
"Hi" log jag.
Vi fick noter och började spela. Det lät riktigt bra, faktiskt. Han var väldigt duktig. Ibland möttes våra blickar, då rodnade jag såklart och kollade ner på tangenterna igen. Han hade brunt hår, ganska kort, och väldigt gråa ögon. De var lätta att fastna i. Seriöst, jag kan försvinna från jorden om jag kollar i dem för mycket...
"Good job guys. Well, see you in your next lession" log Elizabeth.
Vi sa hejdå innan vi gick ut. Vi bestämmde oss för att äta lunch tillsammans, så vi gick tillsammans till matsalen och slog oss ner efter att ha hämtat mat. Vi pratade lite om vlika lektioner vi hade tillsammans. Det ar tydligen bara piano. Vi var typ en "grupp" så vi kommer alltid ha piano lektioner samtidigt.
"Well, bye" log Victor och kramade mig.
"Bye" log jag och kramade tillbaka.
Sedan gick han åt höger och jag åt vänster. När jag kom in i stugan såg jag min mobil ringa. Den låg på sängen. Så jag rusade dit och svarade.
"Hello?" Sa jag och jag hörde flåsande andetag.
" Mel! Help me!!" Viskade någon...
---------------------------------------------
Kommentera!! Jag får ursäkta designen... Vet inte vad som är fel... Men ja, vad tycker ni om novellen?? :)
XoXo<3
INFO! Kap. 35 under!
Tjena sötnosar!! x)
Ja, då kommer lite info om mitt sportlov...
Imorgon åker jag till Dalarna efter skolan. Då kommer jag antagligen inte skriva så ofta, eftersom jag är där på en liten "semester" om man kan kalla det så. Men jag hoppas verkligen att ni stannar kvar!!
I alla fall... Jag kommer hem på onsdag nästa vecka, och då kommer jag nog skriva som vanligt...
Okej, byt ämne...
Kommentarerna. Vad har hänt med dem? Jag har drygt 50-60 läsare per dag och får typ en eller två kommentarer. För ett tag sedan fick jag typ fem kommentarer. Ni måste inte, men jag ber er att kommentera mera!! Då får jag mer glädje till att skriva! För att veta att någon/några faktiskt gillar vad jag skriver får mig mer peppad, om man säger så. Ni som själva har novellbloggar förstår nog...
Men ja, jag skriver så ofta jag kan ochsom sagt, jag hoppas verkligen att ni stannar kvar på bloggen under lovet!
Älskar er!!
XoXo!
FÖR ER SOM MISSADE, KAPITEL 35 UNDER!! ;)
Ja, då kommer lite info om mitt sportlov...
Imorgon åker jag till Dalarna efter skolan. Då kommer jag antagligen inte skriva så ofta, eftersom jag är där på en liten "semester" om man kan kalla det så. Men jag hoppas verkligen att ni stannar kvar!!
I alla fall... Jag kommer hem på onsdag nästa vecka, och då kommer jag nog skriva som vanligt...
Okej, byt ämne...
Kommentarerna. Vad har hänt med dem? Jag har drygt 50-60 läsare per dag och får typ en eller två kommentarer. För ett tag sedan fick jag typ fem kommentarer. Ni måste inte, men jag ber er att kommentera mera!! Då får jag mer glädje till att skriva! För att veta att någon/några faktiskt gillar vad jag skriver får mig mer peppad, om man säger så. Ni som själva har novellbloggar förstår nog...
Men ja, jag skriver så ofta jag kan ochsom sagt, jag hoppas verkligen att ni stannar kvar på bloggen under lovet!
Älskar er!!
XoXo!
FÖR ER SOM MISSADE, KAPITEL 35 UNDER!! ;)
The Direction 2 Love~35~Mason
Två dagar senare
Jag tog min väska och började gå mot stället där en buss skulle hämta upp alla som skulle till lägret. Jag satte mig på en bänk och såg på alla som stod där. Det var väldigt många! Men jag vände bort blicken och såg efter bussen istället.
"Hi! I'm Mason Green" log en kille med en mössa på huvudet.
Under mössan stack det ut krulligt, brunt hår. Påminde lite om Harrys. Han hade på sig byxor som satt långt ner och en hoodie. Han såg faktiskt ganska bra ut. Hans ögon var gröna och han hade ett väldigt fint leende!
"Hi! I'm Melinda Stewart. But you can call me Mel"
"Well, you can call me Momo" log han.
"Momo? Sweet" flinade jag och han skrattade.
"I like your style" log han och nickade mot mina kläder.
Jag hade på mig ett par ljusa jeans, gula Converse och en gul oversize tröja med tryck. Mitt hår har jag flätat och lagt på högra axeln.
"Thanks"
"What you reported to?" Frågade han.
"Song, dance, piano and guitar. And you?"
"Nice! Dance, drums and guitar" log han och det fick mig att le.
Snart kom bussen och jag satte mig ner på en ledig plats. Snart kom "Momo" och satte sig bredvid mig.
"Why don't you sit with your friends?" Frågade jag och nickade mot några killar han pratat med innan.
"I wanted to get to know you" log han och jag nickade.
Vi hade nu en tre timmars lång bussresa framför oss. Snacka om att vi skulle kunna allt om varandra sedan. Vi pratade non stop i en timme. Sedan gick han fram till sina kompisar ett tag. Då tog jag upp mitt block och började kladda lite på det. Skrev olika namn, formade hjärtan och ritade små moln som det föll regndroppar ifrån. Efter ett tag tog jag upp min dator istället. Jag satte i mitt mobila internet och loggade in på Twitter. Som vanligt var det MASSA hat där och det gjorde lika ont i mitt hjärta när jag läste det.
Efter ett tag kom Mason tillbaka och log stort mot mig. Jag log lite tillbaka och han slog sig ner. Snabbt loggade jag ut från Twitter och stängde ner datorn. Jag tog upp min mobil och såg ett missat samtal från Liam, så jag ringde upp.
"This is Liams phone! I can't answer right now, but you can leave a message after the tone!"
"Hi Liam! It's Mel. Uhm... You called? Yeah... Bye" sa jag och la på.
Sedan la jag ner mobilen i fickan och såg på Mason som kollade igenom mitt block, utan att fråga.
"Hey!!" Utbrast jag och tog det ifrån honom.
"Sorry" sa han oskyldigt och jag log lite.
"It's okey"
Vi vart tysta, sa något då och då, men inte mycket.
Tiden rann iväg och nu var vi framme. Vi kom till ett litet område där det var lite skog och en sjö framför själva platsen där vi skulle vara. Det fanns flera antal stugor, bland dem några större. I mitten var en scen och vid sjön kunde man skymta kanoter, en brygga och en eldplats.
Det var redan några ungdomar där som stod och pratade. Vi klev ut och alla gick åt olika håll. Jag stod där ett tag och såg mig omkring men sedan kom en tjej i min ålder fram till mig. Hon hade ljusbrunt hår som gick till axlarna.
"Hi! I'm Aniston, and I guess that you're... Melinda Stewart?" Sa hon och log.
"Yeah, that's me" log jag och hon fnittrade.
"We're gonna live in together with two other girls! But they're already in there, so come!!" sa hon och verkade riktigt sprallig.
Hon nästan hoppade med mig till en lite stuga precis vid vattnet. Stugan var röd och hade en liten altan utanför. När man kom in var badrummet på höger sida och resten var öppet. Där stod fyra sängar och fyra garderober. På två av sängarna satt två tjejer. Ena hade kort svart hår, den andra hade orange färgat mellanlångt hår.
"Girls! This is Melinda! Melinda, this is Ina" sa hon och pekade på tjejen med svart hår. "And this is Felicia" fortsatte hon och pekade på den andra.
Vi hälsade och sedan började jag packa upp. När vi alla packat upp och hade gjort i ordning allt så gick vi ut till scenen där alla stod. En äldre man - 30 år, kanske? - stod på scenen med en mikrofon i handen. Lite längre bak stod fyra andra, två killar två tjejer.
"Hello!" Ropade mannen som stod vid mikrofonen. "I'm Eric and I'm one of the teachers. I'm going to have the drum lessions" sa han och en av tjejerna/kvinnorna kom fram.
"I'm Elizabeth and I'm going to have the song and piano" sa hon och den andra yngre tjejen gick fram.
"I'm Denise and I'm going to have dance!" Log hon och alla djublade.
"I'm Johnny, and I'm the one that going to teach you how to play the guitar!"
"And as you may know, we've got some famous people around. And... This years artists is..." sa Eric och en tjej jag mycket väl kände igen hoppade fram. "RIHANNA!" Fortsatte Eric och Rihanna log stort. Sedan kom en kille ut, som jag också mycket väl kände igen. "USHER! And..." sa Eric och det var nästan helt tyst. "CODY SIMPSON!" Avslutade han och Cody sprang ut på scenen.
Wow, coolt! Alla skrek högt och jag skrattade lite. Undrar hur många som bara kommit hit för att se kändisarna... Ganska många kan jag gissa på. De berättade lite vad de skulle göra där och sedan gick alla till deras stugor, men jag stannade kvar för att kolla runt. Jag gick t.ex. ner till bryggan och satte mig.
"Hii"
JAg vände mig om och ser Cody komma mot mig.
"Hi" ler jag och vänder mig mot sjön igen.
"So... What's your name?" Frågade han och slog sig ner bredvid mig.
"Melinda. Melinda Stewart"
"Hey, I know that name" sa han och jag såg på honom. "I'm going to teach you in song and guitar, a little bit" sa han och jag blev riktigt glad.
Att få hjälp med sina intressen av en kändis är väl något alla drömmer om, eller? Shit asså...
"Oh, that's great" log jag ärligt och han skrattade lite.
"Yeah, I guess so" flinade han.
Vi satt och pratade ett tag för att sedan resa på oss och gå till en annan scen som var på stranden. På scenen stod några mikrofoner, trummor och ett piano.
"You can play, right?" Frågade Cody och jag nickade.
"Yeah..."
"Come. Teach me" log han och drog mig mot pianot.
Vi satte oss på pallen och jag började spela River Flows In You. Sedan försökte jag lära Cody, vilket inte gick så bra. Vi satt där ett långt tag innan det började bli mörkt, så han följde mig till min stuga, som hade nummer 13.
"Thanks for a great time" log Cody och kramade mig. "And for that piano lession" fortsatte han och jag skrattade.
"So... I guess I see you around?" Sa jag och öppnade dörren till stugan.
"Yeah, absolutely" log han och jag gick in efter en liten vinkning.
Där inne satt de andra och pratade. När jag klev in log de mot mig innan de återgick till att prata. Jag gick fram till min garderob och drog fram min pyjamas - shorts, sovbehå och ett linne. Snabbt drog jag av mig mina kläder och tog på mig mina pyjamas. Sedan tog jag min mobil och la mig på min säng. Jag ringde upp Liam igen, eftersom han inte ringt tillbaka.
"Hellooo?" Svarade han och jag log.
"Hi Liam" log och jag Ina och Felicia såg på mig.
"Meel!! How are you? Are you at that camp?" Frågade han och jag fnissade.
"I'm good, and yes. I am, and it's like a dream!" Säger jag och ler stort. "How are Niall?"
"He's good. But Harry don't say that much. He just live in his own little bubble" suckade han och jag kände skuldkänslorna komma.
"Have Niall told you what I told him?"
"That you just like Harry as a friend? Yes"
"I'm so sorry! Everything is my fault! Everything is my fault. Everything that happens is my fault" sa jag med gråten i halsen.
"No! Don't say that! It's not your fault!"
"Yes it is! If I wouldn't have met you guys, you where just live your dream life! Now, I'm standing in your way and..." började jag men Liam avbröt mig.
"Stop it, Mel! That is just stupid bullshit! It's not your fault!"
"Then, whose fault is it? Tell me, Liam. Tell me whose fault it is!"
Han vart tyst. Det var sant. Det var mitt fel. Bara mitt fel. Allt som hänt är på grund av mig. Jag förstör allt. Fan... -------------------------------------------------------
Vad tycker ni? För mycket drama? Kommentera vad ni tycker!
Btw, vad händer med alla kommentarerna?? :(
Xxxx
Jag tog min väska och började gå mot stället där en buss skulle hämta upp alla som skulle till lägret. Jag satte mig på en bänk och såg på alla som stod där. Det var väldigt många! Men jag vände bort blicken och såg efter bussen istället.
"Hi! I'm Mason Green" log en kille med en mössa på huvudet.
Under mössan stack det ut krulligt, brunt hår. Påminde lite om Harrys. Han hade på sig byxor som satt långt ner och en hoodie. Han såg faktiskt ganska bra ut. Hans ögon var gröna och han hade ett väldigt fint leende!
"Hi! I'm Melinda Stewart. But you can call me Mel"
"Well, you can call me Momo" log han.
"Momo? Sweet" flinade jag och han skrattade.
"I like your style" log han och nickade mot mina kläder.
Jag hade på mig ett par ljusa jeans, gula Converse och en gul oversize tröja med tryck. Mitt hår har jag flätat och lagt på högra axeln.
"Thanks"
"What you reported to?" Frågade han.
"Song, dance, piano and guitar. And you?"
"Nice! Dance, drums and guitar" log han och det fick mig att le.
Snart kom bussen och jag satte mig ner på en ledig plats. Snart kom "Momo" och satte sig bredvid mig.
"Why don't you sit with your friends?" Frågade jag och nickade mot några killar han pratat med innan.
"I wanted to get to know you" log han och jag nickade.
Vi hade nu en tre timmars lång bussresa framför oss. Snacka om att vi skulle kunna allt om varandra sedan. Vi pratade non stop i en timme. Sedan gick han fram till sina kompisar ett tag. Då tog jag upp mitt block och började kladda lite på det. Skrev olika namn, formade hjärtan och ritade små moln som det föll regndroppar ifrån. Efter ett tag tog jag upp min dator istället. Jag satte i mitt mobila internet och loggade in på Twitter. Som vanligt var det MASSA hat där och det gjorde lika ont i mitt hjärta när jag läste det.
Efter ett tag kom Mason tillbaka och log stort mot mig. Jag log lite tillbaka och han slog sig ner. Snabbt loggade jag ut från Twitter och stängde ner datorn. Jag tog upp min mobil och såg ett missat samtal från Liam, så jag ringde upp.
"This is Liams phone! I can't answer right now, but you can leave a message after the tone!"
"Hi Liam! It's Mel. Uhm... You called? Yeah... Bye" sa jag och la på.
Sedan la jag ner mobilen i fickan och såg på Mason som kollade igenom mitt block, utan att fråga.
"Hey!!" Utbrast jag och tog det ifrån honom.
"Sorry" sa han oskyldigt och jag log lite.
"It's okey"
Vi vart tysta, sa något då och då, men inte mycket.
Tiden rann iväg och nu var vi framme. Vi kom till ett litet område där det var lite skog och en sjö framför själva platsen där vi skulle vara. Det fanns flera antal stugor, bland dem några större. I mitten var en scen och vid sjön kunde man skymta kanoter, en brygga och en eldplats.
Det var redan några ungdomar där som stod och pratade. Vi klev ut och alla gick åt olika håll. Jag stod där ett tag och såg mig omkring men sedan kom en tjej i min ålder fram till mig. Hon hade ljusbrunt hår som gick till axlarna.
"Hi! I'm Aniston, and I guess that you're... Melinda Stewart?" Sa hon och log.
"Yeah, that's me" log jag och hon fnittrade.
"We're gonna live in together with two other girls! But they're already in there, so come!!" sa hon och verkade riktigt sprallig.
Hon nästan hoppade med mig till en lite stuga precis vid vattnet. Stugan var röd och hade en liten altan utanför. När man kom in var badrummet på höger sida och resten var öppet. Där stod fyra sängar och fyra garderober. På två av sängarna satt två tjejer. Ena hade kort svart hår, den andra hade orange färgat mellanlångt hår.
"Girls! This is Melinda! Melinda, this is Ina" sa hon och pekade på tjejen med svart hår. "And this is Felicia" fortsatte hon och pekade på den andra.
Vi hälsade och sedan började jag packa upp. När vi alla packat upp och hade gjort i ordning allt så gick vi ut till scenen där alla stod. En äldre man - 30 år, kanske? - stod på scenen med en mikrofon i handen. Lite längre bak stod fyra andra, två killar två tjejer.
"Hello!" Ropade mannen som stod vid mikrofonen. "I'm Eric and I'm one of the teachers. I'm going to have the drum lessions" sa han och en av tjejerna/kvinnorna kom fram.
"I'm Elizabeth and I'm going to have the song and piano" sa hon och den andra yngre tjejen gick fram.
"I'm Denise and I'm going to have dance!" Log hon och alla djublade.
"I'm Johnny, and I'm the one that going to teach you how to play the guitar!"
"And as you may know, we've got some famous people around. And... This years artists is..." sa Eric och en tjej jag mycket väl kände igen hoppade fram. "RIHANNA!" Fortsatte Eric och Rihanna log stort. Sedan kom en kille ut, som jag också mycket väl kände igen. "USHER! And..." sa Eric och det var nästan helt tyst. "CODY SIMPSON!" Avslutade han och Cody sprang ut på scenen.
Wow, coolt! Alla skrek högt och jag skrattade lite. Undrar hur många som bara kommit hit för att se kändisarna... Ganska många kan jag gissa på. De berättade lite vad de skulle göra där och sedan gick alla till deras stugor, men jag stannade kvar för att kolla runt. Jag gick t.ex. ner till bryggan och satte mig.
"Hii"
JAg vände mig om och ser Cody komma mot mig.
"Hi" ler jag och vänder mig mot sjön igen.
"So... What's your name?" Frågade han och slog sig ner bredvid mig.
"Melinda. Melinda Stewart"
"Hey, I know that name" sa han och jag såg på honom. "I'm going to teach you in song and guitar, a little bit" sa han och jag blev riktigt glad.
Att få hjälp med sina intressen av en kändis är väl något alla drömmer om, eller? Shit asså...
"Oh, that's great" log jag ärligt och han skrattade lite.
"Yeah, I guess so" flinade han.
Vi satt och pratade ett tag för att sedan resa på oss och gå till en annan scen som var på stranden. På scenen stod några mikrofoner, trummor och ett piano.
"You can play, right?" Frågade Cody och jag nickade.
"Yeah..."
"Come. Teach me" log han och drog mig mot pianot.
Vi satte oss på pallen och jag började spela River Flows In You. Sedan försökte jag lära Cody, vilket inte gick så bra. Vi satt där ett långt tag innan det började bli mörkt, så han följde mig till min stuga, som hade nummer 13.
"Thanks for a great time" log Cody och kramade mig. "And for that piano lession" fortsatte han och jag skrattade.
"So... I guess I see you around?" Sa jag och öppnade dörren till stugan.
"Yeah, absolutely" log han och jag gick in efter en liten vinkning.
Där inne satt de andra och pratade. När jag klev in log de mot mig innan de återgick till att prata. Jag gick fram till min garderob och drog fram min pyjamas - shorts, sovbehå och ett linne. Snabbt drog jag av mig mina kläder och tog på mig mina pyjamas. Sedan tog jag min mobil och la mig på min säng. Jag ringde upp Liam igen, eftersom han inte ringt tillbaka.
"Hellooo?" Svarade han och jag log.
"Hi Liam" log och jag Ina och Felicia såg på mig.
"Meel!! How are you? Are you at that camp?" Frågade han och jag fnissade.
"I'm good, and yes. I am, and it's like a dream!" Säger jag och ler stort. "How are Niall?"
"He's good. But Harry don't say that much. He just live in his own little bubble" suckade han och jag kände skuldkänslorna komma.
"Have Niall told you what I told him?"
"That you just like Harry as a friend? Yes"
"I'm so sorry! Everything is my fault! Everything is my fault. Everything that happens is my fault" sa jag med gråten i halsen.
"No! Don't say that! It's not your fault!"
"Yes it is! If I wouldn't have met you guys, you where just live your dream life! Now, I'm standing in your way and..." började jag men Liam avbröt mig.
"Stop it, Mel! That is just stupid bullshit! It's not your fault!"
"Then, whose fault is it? Tell me, Liam. Tell me whose fault it is!"
Han vart tyst. Det var sant. Det var mitt fel. Bara mitt fel. Allt som hänt är på grund av mig. Jag förstör allt. Fan... -------------------------------------------------------
Vad tycker ni? För mycket drama? Kommentera vad ni tycker!
Btw, vad händer med alla kommentarerna?? :(
Xxxx
The Direction 2 Love~34~TellMe!
"Niall! OMG, how are you?!" Frågade jag direkt när jag hörde hans hesa röst.
"I'm fine" ljög han.
"Geez, when are you gonna learn" sa jag med ett leende.
"I have no idea" fnissade han.
" What happened?"
"You probably know that I was mad at Louis, so I runned away. Harry tried to stop me, but I just keeped on going. Then, after a while, I just fell down on the ground and hit my head into a stone. And then I don't remember anymore" sa han och jag vart smått orolig.
"But you're okey?"
"I'll survive" sa han hest och jag log.
"Can I talk to Harry?"
"He isn't here... He went outside with Louis. But I can ask him to call you when he comes back"
"Thank you Niall. But Liam och Zayn are with you, right?"
"Yeah, they're right here"
"HI MEL!" Ropade dem i bakgrunden och jag fick tårar i ögonen.
"I miss you guys so much" sa jag och gråten tog över.
"Don't cry!"
Jag log lite och torkade tårarna innan vi fortsatte prata. Men snart hörde jag några som skrek på varandra. Det lät ganska allvarligt, men ganska långt bort.
"Niall, who is that?" Frågade jag oroligt.
"Harry! Stop it!" Skrek Zayn och jag vart riktigt oroligt.
"HE RUINS EVERYTHING!" Skrek Harry och jag fick tårar i ögonen.
"Harry..." Sa Niall tyst och det vart knäpptyst.
"Is she...?" sa Harry och snart hörde jag en dörr som smälldes igen.
"Niall, tell me what happened!" Sa jag högt.
"Louis! Wait!" Sa Niall och en dörr smälldes återigen igen.
"Niall! Seriously! Tell me what happened!" Sa jag allvarligt.
"Nothing..." jag avbröt honom.
"I hate this!! No one telling me what happens!" Skrek jag och la på.
Jag slängde sedan telefonen i väggen och svor högt. Sedan låg jag där. I min soffa... Med tårar på mina kinder... Med en ringande mobil som låg på andra sidan rummet.
Efter ett tag vart jag irriterad på min mobil som bara ringde, så jag reste på mig och tog upp den. LiamXx ringer...
"What? Are you going to tell me that everything's OK? You know what? It isn't! If you're calling me to lie, you may as well hang up immediately" sa jag direkt och slog mig ner på soffan.
"Mel, I would never lie to you! And I'm going to tell you exactly what happened. Harry and Louis went outside, and then they starting to scream at each other. No one of us know what they where fighting about, and Harry wont talk to us. Louis went outside again and Zayn is now out after him" berättade han.
"Can I talk to Harry?" sa jag försiktigt.
"Yeah. Harry, it's Mel"
"Hello..." svarade Harry försiktigt och jag log av hans röst.
"Hi Harry. How are you?" Frågade jag.
"Pretty good"
"Why where you and Louis fighting?"
"It was... Ehm... Louis was starting to talk about you, that we have to do our job, and stop thinking about you. Then I got mad because I love you and it's hard to not think about you"
"Harry, he is right. You need to stop thinking about me. I can take care of my self!"
"Yeah, you showed thatreally good the last time!"
Jag hoppade till lite av hans höjda röst.
"So you don't trust me?"
"Of course I do! I'm just worried after what happened the last time"
"Yeah, but that's the past, Harry! We live now, not in the past, not in the future!"
"What?! So I can't be worried about you?!"
"Of course you can, Harry..." han avbröt mig.
"It doesn't seem like that!"
"Please Harry! Stop it! Of course you can be worried about me, even if unnecessary! But you can't think about me all the time! You need to do what you love: sing, and stand on the stage"
"Don't tell me what I need to do! I can take care of my self!"
"Me to!!" Utbrast jag och stönade frustrerat. "Why are you acting like this?! You're not the boy that I fall in love with.." avslutade jag och la på.
Sedan stängde jag av mobilen för att försöka få lite sömn.
Sanningen är att jag har börjat tvivla på om jag älskar Harry så mycket som jag beskriver, eller om jag helt enkelt är kär i kärleken. Det känns som om han har förändrats. Eller så är det bara mina känslor som håller på att försvinna bort. Men jag vet inte... Tänk om vår relation förändras om jag gör slut? Tänk om han börjar hata mig? Tänk om alla killarna börjar hata mig? Tänk om... Tänk om de lämnar mig?
Nej, så får jag inte tänka. Tänk på det positiva... Vilket är... Något. Allt som händer har något positivt, men det kanske är mer eller mindre synligt.
Imorgon ska jag i alla fall söka till Music Camp UK. Det är ett campingläger i yttre delen av London. Det är liksom en tävling som man kan delta i, annars är det bara ett läger för dem som gillar musik. Där kommer man träna för ett "finalnummer" som vi kommer visa upp inför föräldrar och anhöriga. Det kommer också komma någon/några kändis/kändisar dit som kommer hjälpa oss, men det finns såklart andra ledare som kommer ge oss olika saker som man anmäler sig till. Jag kommer nog anmäla mig för sång, dans, piano och gitarr. Då kommer jag få gå på lektioner i några veckor för att sedan träna med de andra till finalnummret.
När jag vaknade på morgonen lös solen in genom fönstret och träffade mig rakt i ansiktet. Jag låg där och drog i dryg tjugo minuter innan jag reste på mig och gjorde frukost. När jag värmt varm choklad så hämtade jag datorn som jag ställde på bordet. Sedan sökte jag på musiklägrets hemsida. När jag skickat min anmälan var det bara att vänta på att de skulle ringa och säga om jag var med eller inte. Det börjar om bara några dagar, så jag hoppas att jag kommer med, annars måste jag ju börja jobba.
Jag fick inget telefonsamtal den dagen, men det fick jag nästa dag. Och jag kom med!! Efter samtalet såg jag att Harry hade ringt fem gånger, Niall två, Liam fyra, Zayn tre och Louis två. Eftersom jag inte ville prata med Harry så ringde jag Niall och han svarade direkt.
"Mel! Gosh, you're okey! We have been so worried!" utbrast han.
"Why?"
"You haven't answer your phone, so we thought something happened"
"I'm fine. How are you?"
"I'm much better! We can start the tour again in just some days"
"That's nice to hear! I'm gonna go to an music camp on friday"
"OMG! Serious?! That's so nice to hear!"
"Yeah, I think I finaly find out what I want" log jag och såg ut genom fönstret.
"That's nice, Mel. I'm proud of you. But please, can you talk to Harry? He is really sad that he hurt you"
"He did hurt me" sa jag och såg på alla lyckliga människor medans gråten steg i halsen. "But I don't know what I feel for him anymore. Please, don't hate me!"
"Why would I hate you for that! That happens to everyone! But what, do you just like him as a friend?"
"Yeah, I think so..." sa jag tyst och kände en tår rinna nerför min kind.
"Should I told him?"
"No! No, I want to tell him by my self..." sa jag snabbt och torkade mina tårar.
"Don't cry! It'll be alright!"
"Promise?" Sa jag och såg en liten flicka gå över vägen på gatan.
"Promise" sa han och en äldre kvinna tog barnet snabbt till trottoaren när en bil kom.
Vi la på och jag började packa till lägret. Det börjar ju redan om två dagar!
"I'm fine" ljög han.
"Geez, when are you gonna learn" sa jag med ett leende.
"I have no idea" fnissade han.
" What happened?"
"You probably know that I was mad at Louis, so I runned away. Harry tried to stop me, but I just keeped on going. Then, after a while, I just fell down on the ground and hit my head into a stone. And then I don't remember anymore" sa han och jag vart smått orolig.
"But you're okey?"
"I'll survive" sa han hest och jag log.
"Can I talk to Harry?"
"He isn't here... He went outside with Louis. But I can ask him to call you when he comes back"
"Thank you Niall. But Liam och Zayn are with you, right?"
"Yeah, they're right here"
"HI MEL!" Ropade dem i bakgrunden och jag fick tårar i ögonen.
"I miss you guys so much" sa jag och gråten tog över.
"Don't cry!"
Jag log lite och torkade tårarna innan vi fortsatte prata. Men snart hörde jag några som skrek på varandra. Det lät ganska allvarligt, men ganska långt bort.
"Niall, who is that?" Frågade jag oroligt.
"Harry! Stop it!" Skrek Zayn och jag vart riktigt oroligt.
"HE RUINS EVERYTHING!" Skrek Harry och jag fick tårar i ögonen.
"Harry..." Sa Niall tyst och det vart knäpptyst.
"Is she...?" sa Harry och snart hörde jag en dörr som smälldes igen.
"Niall, tell me what happened!" Sa jag högt.
"Louis! Wait!" Sa Niall och en dörr smälldes återigen igen.
"Niall! Seriously! Tell me what happened!" Sa jag allvarligt.
"Nothing..." jag avbröt honom.
"I hate this!! No one telling me what happens!" Skrek jag och la på.
Jag slängde sedan telefonen i väggen och svor högt. Sedan låg jag där. I min soffa... Med tårar på mina kinder... Med en ringande mobil som låg på andra sidan rummet.
Efter ett tag vart jag irriterad på min mobil som bara ringde, så jag reste på mig och tog upp den. LiamXx ringer...
"What? Are you going to tell me that everything's OK? You know what? It isn't! If you're calling me to lie, you may as well hang up immediately" sa jag direkt och slog mig ner på soffan.
"Mel, I would never lie to you! And I'm going to tell you exactly what happened. Harry and Louis went outside, and then they starting to scream at each other. No one of us know what they where fighting about, and Harry wont talk to us. Louis went outside again and Zayn is now out after him" berättade han.
"Can I talk to Harry?" sa jag försiktigt.
"Yeah. Harry, it's Mel"
"Hello..." svarade Harry försiktigt och jag log av hans röst.
"Hi Harry. How are you?" Frågade jag.
"Pretty good"
"Why where you and Louis fighting?"
"It was... Ehm... Louis was starting to talk about you, that we have to do our job, and stop thinking about you. Then I got mad because I love you and it's hard to not think about you"
"Harry, he is right. You need to stop thinking about me. I can take care of my self!"
"Yeah, you showed thatreally good the last time!"
Jag hoppade till lite av hans höjda röst.
"So you don't trust me?"
"Of course I do! I'm just worried after what happened the last time"
"Yeah, but that's the past, Harry! We live now, not in the past, not in the future!"
"What?! So I can't be worried about you?!"
"Of course you can, Harry..." han avbröt mig.
"It doesn't seem like that!"
"Please Harry! Stop it! Of course you can be worried about me, even if unnecessary! But you can't think about me all the time! You need to do what you love: sing, and stand on the stage"
"Don't tell me what I need to do! I can take care of my self!"
"Me to!!" Utbrast jag och stönade frustrerat. "Why are you acting like this?! You're not the boy that I fall in love with.." avslutade jag och la på.
Sedan stängde jag av mobilen för att försöka få lite sömn.
Sanningen är att jag har börjat tvivla på om jag älskar Harry så mycket som jag beskriver, eller om jag helt enkelt är kär i kärleken. Det känns som om han har förändrats. Eller så är det bara mina känslor som håller på att försvinna bort. Men jag vet inte... Tänk om vår relation förändras om jag gör slut? Tänk om han börjar hata mig? Tänk om alla killarna börjar hata mig? Tänk om... Tänk om de lämnar mig?
Nej, så får jag inte tänka. Tänk på det positiva... Vilket är... Något. Allt som händer har något positivt, men det kanske är mer eller mindre synligt.
Imorgon ska jag i alla fall söka till Music Camp UK. Det är ett campingläger i yttre delen av London. Det är liksom en tävling som man kan delta i, annars är det bara ett läger för dem som gillar musik. Där kommer man träna för ett "finalnummer" som vi kommer visa upp inför föräldrar och anhöriga. Det kommer också komma någon/några kändis/kändisar dit som kommer hjälpa oss, men det finns såklart andra ledare som kommer ge oss olika saker som man anmäler sig till. Jag kommer nog anmäla mig för sång, dans, piano och gitarr. Då kommer jag få gå på lektioner i några veckor för att sedan träna med de andra till finalnummret.
När jag vaknade på morgonen lös solen in genom fönstret och träffade mig rakt i ansiktet. Jag låg där och drog i dryg tjugo minuter innan jag reste på mig och gjorde frukost. När jag värmt varm choklad så hämtade jag datorn som jag ställde på bordet. Sedan sökte jag på musiklägrets hemsida. När jag skickat min anmälan var det bara att vänta på att de skulle ringa och säga om jag var med eller inte. Det börjar om bara några dagar, så jag hoppas att jag kommer med, annars måste jag ju börja jobba.
Jag fick inget telefonsamtal den dagen, men det fick jag nästa dag. Och jag kom med!! Efter samtalet såg jag att Harry hade ringt fem gånger, Niall två, Liam fyra, Zayn tre och Louis två. Eftersom jag inte ville prata med Harry så ringde jag Niall och han svarade direkt.
"Mel! Gosh, you're okey! We have been so worried!" utbrast han.
"Why?"
"You haven't answer your phone, so we thought something happened"
"I'm fine. How are you?"
"I'm much better! We can start the tour again in just some days"
"That's nice to hear! I'm gonna go to an music camp on friday"
"OMG! Serious?! That's so nice to hear!"
"Yeah, I think I finaly find out what I want" log jag och såg ut genom fönstret.
"That's nice, Mel. I'm proud of you. But please, can you talk to Harry? He is really sad that he hurt you"
"He did hurt me" sa jag och såg på alla lyckliga människor medans gråten steg i halsen. "But I don't know what I feel for him anymore. Please, don't hate me!"
"Why would I hate you for that! That happens to everyone! But what, do you just like him as a friend?"
"Yeah, I think so..." sa jag tyst och kände en tår rinna nerför min kind.
"Should I told him?"
"No! No, I want to tell him by my self..." sa jag snabbt och torkade mina tårar.
"Don't cry! It'll be alright!"
"Promise?" Sa jag och såg en liten flicka gå över vägen på gatan.
"Promise" sa han och en äldre kvinna tog barnet snabbt till trottoaren när en bil kom.
Vi la på och jag började packa till lägret. Det börjar ju redan om två dagar!
The Direction 2 Love~33~GoodJob
Lyssna samtidigt
Två veckor senare
Louis och Niall var vänner igen, eller det är vad jag tror i alla fall. Ingen har pratat så mycket om det. De kanske bara låtsades att allt var okej för att jag snart skulle åka... Niall verkade ju nere fortfarande... Måste ringa och fråga senare...
Nu står vi i alla fall på flygplatsen och jag ska precis åka...
"Bye guys! I'm gonna miss you all" sa jag och kramade Louis.
"We're gonna miss you to" sa han och kramade hårt tillbaka.
När jag kramat alla så gick jag till Harry och kysste honom länge medans tårar rann nerför mina kinder. Killarna stod tysta runt oss. Harry avbröt kyssen och kramade mig hårt igen.
"I'm gonna miss you" viskade han och jag snyftade.
"I'm gonna miss you to" viskade jag och släppte honom.
Jag tog min handväska i handen och torkade tårarna med den andra. Efter en liten vinkning började jag gå mot säkerhetskontrollen. Där stannade jag och vinkade igen. De stod och kollade på mig och jag tror att alla grät. Harry grät mest. När jag gått igenom var det liksom över. Vi skulle inte se varandra på... två månader? En månad? Men ja...
När jag gått igenom säkerhetskontrollen så gick jag vidare till en typ pressbyrå och köpte lite tidningar och en Cola. Det var trots allt en halvtimme kvar tills planet skulle gå. Så när jag satt utanför gaten så tog jag upp mobilen och ringde Harry, men han svarade inte så jag ringde Niall.
"Miss us already?" Skojade han och jag fnissade.
"Of course I do!" Fnissade jag och sedan suckade jag. "Is everything OK with you and Louis?"
"Yeah! It's... Really good actually" ljög han och jag stönade.
"Haven't you got that I'm not stupid?! Come on Niall! I'm one of your best friends! You can talk with me! But if you doesn't trust me, you don't need to call" sa jag och la på.
Jag kanske överreagerade, men han ska kunna prata med mig! Om han inte litar på mig efter allt så är något fel. Efter bara några sekunder ringde mobilen, men jag svarade inte.
Niall
"What the hell did you tell her?!" Röt Louis åt mig på väg tillbaka till hotellet.
"Nothing! I just..." började jag, men blev avbruten.
"You can never do the right thing, ha?! Think about what you're saying! If you don't everything's gonna go wrong!" Röt Louis och jag kände gråten i halsen.
"Stop the car!" Sa jag och bilen stannade.
"Niall, don't go" försökte Liam men jag skakade på huvudet och hoppade ut.
Sedan började jag springa, jag vet inte vart. Men någonstans.
"Niall!" Ropade någon bakom mig, men jag fortsatte springa.
Jag sprang så fort jag kunde. Bort från alla problem. Jag sårade Louis, och Mel, men nu gick han fan över gränsen. När det vibrerade i min ficka stannade jag och tog upp mobilen. Ett nyss SMS från Mel.
I'm sorry Niall... I overreacted... I'll always love U my best friend<3
Louis hates me... I hurt him, but he crossed the line... <3
Hon svarade inte, så jag antog att hon gått på planet. Så var hon borta...
Harry
"Good job!" UTbrast jag när Niall sprang iväg.
Louis satt bara och såg skamset ner i sitt knä. Jag bara fnös och steg ur bilen för att leta efter Niall. De andra åkte till hotellet. Jag hittade honom sittandes vid en liten, öde bänk i en lite öde park. Sakta gick jag mot honom och satte mig på hans högra sida.
"Hi" sa jag och han skrattade till, glädjelöst.
"You don't need to watch out for me. I'm not a kid" sa han tyst.
"No, you're not. But you're our best friend and best friends do watch out for each other" sa jag och han suckade.
"I just want to be alone, okey? Just..." sa han innan han gick iväg.
Jag såg efter honom innan jag irriterat tog upp mobilen och ringde Louis.
"Good job! Now Niall is away!" Sa jag direkt när han svarade.
"It's Liam... Louis is on his room and... yeah, no one know what he's doing" svarade Liam ch suckade.
"Is he okey?" Frågade jag och började gå åt det hållet jag trodde Niall gick åt.
"I don't know, actually. I wish Mel was here. She would..." började han och jag avbröt.
"But she isn't! Geez, we need to stop thinking about 'if Mel wsas here...' because she isn't!" Röt jag irriterat och suckade sedan.
"Sorry..."
"No, I'm sorry. I'm just so frustrated..." sa jag och kollade mig omkring för att se Niall, men slog mig ner på en bänk utan resultat.
Vi pratade lite till innan båda la på. Då ringde jag Niall, men han svarade inte. Jag försökte en andra gång, men han svarade inte då heller. Istället för att ta en taxi till hotellet så började jag gå runt i parken för att leta efter Niall, men hittade honom ingenstans.
"I can't find Niall" sa jag i telefonen och såg mig omkring i parken.
"Don't stop searching" sa Zayn och la på.
Jag såg mig omkring och hittade det jag ville, men inte hur jag ville...
Melinda
När jag kände mobilen vibrera la jag ifrån mig boken och la den på soffbordet. Sedan svarade jag.
"Hello?" Svarade jag, eftersom det stod Louis på skärmen.
"I'm so sorry Mel" grät han och jag satte mig spikrakt upp.
"For what?"
"Niall is in hospital and everything is my fault! I just wanted to thank you for everything!" grät han och jag kände paniken stiga.
"What happened?!"
"I... I yelled at him... That he never do the right thing... I'm so sorry! Please don't hate me!" Grät han.
"I..." började jag men kunde inte fortsätta.
Oskyldiga, lilla, snälla, rara, gulliga, omtänksamma Niall låg på sjukhus. En helt oskyldig människa. På grund av min andra bästa vän. Vafan ska jag säga?
"Please sa something!" Grät han.
"How is Niall?" var det ända jag sa.
"He's pretty fine. Please say that you don't hate me" grät han.
"Louis, I don't hate you. I can't ever hate you. But that you did was wrong. Can I talk to Niall?"
"Mel..."
"Can I talk to Niall?" Avbröt jag honom.
"Yeah..." sa han tyst och det var tyst en stund...
------------------------------------------------------------------
Så... Vad tycker ni?? Kommentera på!!
är det bara på min dator som designen är konstig?? :s
Två veckor senare
Louis och Niall var vänner igen, eller det är vad jag tror i alla fall. Ingen har pratat så mycket om det. De kanske bara låtsades att allt var okej för att jag snart skulle åka... Niall verkade ju nere fortfarande... Måste ringa och fråga senare...
Nu står vi i alla fall på flygplatsen och jag ska precis åka...
"Bye guys! I'm gonna miss you all" sa jag och kramade Louis.
"We're gonna miss you to" sa han och kramade hårt tillbaka.
När jag kramat alla så gick jag till Harry och kysste honom länge medans tårar rann nerför mina kinder. Killarna stod tysta runt oss. Harry avbröt kyssen och kramade mig hårt igen.
"I'm gonna miss you" viskade han och jag snyftade.
"I'm gonna miss you to" viskade jag och släppte honom.
Jag tog min handväska i handen och torkade tårarna med den andra. Efter en liten vinkning började jag gå mot säkerhetskontrollen. Där stannade jag och vinkade igen. De stod och kollade på mig och jag tror att alla grät. Harry grät mest. När jag gått igenom var det liksom över. Vi skulle inte se varandra på... två månader? En månad? Men ja...
När jag gått igenom säkerhetskontrollen så gick jag vidare till en typ pressbyrå och köpte lite tidningar och en Cola. Det var trots allt en halvtimme kvar tills planet skulle gå. Så när jag satt utanför gaten så tog jag upp mobilen och ringde Harry, men han svarade inte så jag ringde Niall.
"Miss us already?" Skojade han och jag fnissade.
"Of course I do!" Fnissade jag och sedan suckade jag. "Is everything OK with you and Louis?"
"Yeah! It's... Really good actually" ljög han och jag stönade.
"Haven't you got that I'm not stupid?! Come on Niall! I'm one of your best friends! You can talk with me! But if you doesn't trust me, you don't need to call" sa jag och la på.
Jag kanske överreagerade, men han ska kunna prata med mig! Om han inte litar på mig efter allt så är något fel. Efter bara några sekunder ringde mobilen, men jag svarade inte.
Niall
"What the hell did you tell her?!" Röt Louis åt mig på väg tillbaka till hotellet.
"Nothing! I just..." började jag, men blev avbruten.
"You can never do the right thing, ha?! Think about what you're saying! If you don't everything's gonna go wrong!" Röt Louis och jag kände gråten i halsen.
"Stop the car!" Sa jag och bilen stannade.
"Niall, don't go" försökte Liam men jag skakade på huvudet och hoppade ut.
Sedan började jag springa, jag vet inte vart. Men någonstans.
"Niall!" Ropade någon bakom mig, men jag fortsatte springa.
Jag sprang så fort jag kunde. Bort från alla problem. Jag sårade Louis, och Mel, men nu gick han fan över gränsen. När det vibrerade i min ficka stannade jag och tog upp mobilen. Ett nyss SMS från Mel.
I'm sorry Niall... I overreacted... I'll always love U my best friend<3
Louis hates me... I hurt him, but he crossed the line... <3
Hon svarade inte, så jag antog att hon gått på planet. Så var hon borta...
Harry
"Good job!" UTbrast jag när Niall sprang iväg.
Louis satt bara och såg skamset ner i sitt knä. Jag bara fnös och steg ur bilen för att leta efter Niall. De andra åkte till hotellet. Jag hittade honom sittandes vid en liten, öde bänk i en lite öde park. Sakta gick jag mot honom och satte mig på hans högra sida.
"Hi" sa jag och han skrattade till, glädjelöst.
"You don't need to watch out for me. I'm not a kid" sa han tyst.
"No, you're not. But you're our best friend and best friends do watch out for each other" sa jag och han suckade.
"I just want to be alone, okey? Just..." sa han innan han gick iväg.
Jag såg efter honom innan jag irriterat tog upp mobilen och ringde Louis.
"Good job! Now Niall is away!" Sa jag direkt när han svarade.
"It's Liam... Louis is on his room and... yeah, no one know what he's doing" svarade Liam ch suckade.
"Is he okey?" Frågade jag och började gå åt det hållet jag trodde Niall gick åt.
"I don't know, actually. I wish Mel was here. She would..." började han och jag avbröt.
"But she isn't! Geez, we need to stop thinking about 'if Mel wsas here...' because she isn't!" Röt jag irriterat och suckade sedan.
"Sorry..."
"No, I'm sorry. I'm just so frustrated..." sa jag och kollade mig omkring för att se Niall, men slog mig ner på en bänk utan resultat.
Vi pratade lite till innan båda la på. Då ringde jag Niall, men han svarade inte. Jag försökte en andra gång, men han svarade inte då heller. Istället för att ta en taxi till hotellet så började jag gå runt i parken för att leta efter Niall, men hittade honom ingenstans.
"I can't find Niall" sa jag i telefonen och såg mig omkring i parken.
"Don't stop searching" sa Zayn och la på.
Jag såg mig omkring och hittade det jag ville, men inte hur jag ville...
Melinda
När jag kände mobilen vibrera la jag ifrån mig boken och la den på soffbordet. Sedan svarade jag.
"Hello?" Svarade jag, eftersom det stod Louis på skärmen.
"I'm so sorry Mel" grät han och jag satte mig spikrakt upp.
"For what?"
"Niall is in hospital and everything is my fault! I just wanted to thank you for everything!" grät han och jag kände paniken stiga.
"What happened?!"
"I... I yelled at him... That he never do the right thing... I'm so sorry! Please don't hate me!" Grät han.
"I..." började jag men kunde inte fortsätta.
Oskyldiga, lilla, snälla, rara, gulliga, omtänksamma Niall låg på sjukhus. En helt oskyldig människa. På grund av min andra bästa vän. Vafan ska jag säga?
"Please sa something!" Grät han.
"How is Niall?" var det ända jag sa.
"He's pretty fine. Please say that you don't hate me" grät han.
"Louis, I don't hate you. I can't ever hate you. But that you did was wrong. Can I talk to Niall?"
"Mel..."
"Can I talk to Niall?" Avbröt jag honom.
"Yeah..." sa han tyst och det var tyst en stund...
------------------------------------------------------------------
Så... Vad tycker ni?? Kommentera på!!
är det bara på min dator som designen är konstig?? :s
The Direction 2 Love~32~Is She Dead?
En vecka senare
"Are you sure about this?" Frågade Harry för tionde gången.
Den senaste veckan har jag ju följt med på turnén. Men jag börjar känna mig redo att ta tag i mitt liv igen. Börja om på nytt. Börja jobba och ta livet på allvar. Helt enkelt ta mer ansvar för mitt liv.
"Yeah, I'm sure" sa jag säkert och han la armen om mig.
Jag har alltså bestämt mig för att åka tillbaka till London. Där ska jag börja plugga musik, söka till någon musik läger eller något annat som har med musik att göra. Det ska tydligen vara något camping läger för personer som gillar musik.
"We're gonna miss you" sa Liam och alla nickade instämande.
"I'm gonna miss you to, guys. But I need to do this. I really need to do something with my life" sa jag och de nickade förstående.
"I'm so proud of you!" Log Harry och kramade mig hårt.
Med ett fniss kramade jag honom tillbaka och sedan kramade jag de andra. Snart började bussen åka igen och jag höll på att ramla när Harry tog armen om mig och höll mig uppe.
"Thanks" flinade jag och han skrattade.
Vi satte oss i soffan och satte på Poseidon. Den filmen har jag älskat hur länge som helst, men har inte sett den på 1000000 år!! Jag började gråta som mest mot slutet när den lilla killen(Conor) håller på att drunkna och han säger att han älskar sin mamma. Då brast det för mig. Harry drog in mig i sin famn och jag torkade mina tårar.
"You're so cute" fnissade han och jag log lite.
När filmen var slut hade bussen fortfarande inte stannat så jag la mig med huvudet i Harrys knä och drog handen genom hans gulliga, lockiga hår.
"I love you" sa jag och han log stort.
"Love you to honey"
Han kysste mig snabbt för att sedan börja prata med killarna om något. Men jag låg bara och såg på hans vackra ansikte. Leendet var påklistrat och han såg riktigt lycklig ut. Jag skulle också vara lycklig om jag den mesta tiden var omringad av mina bästa vänner. Så kommer det aldrig vara för mig. Dem kommer åka på flera turnéer och jag måste starta mitt egna liv. Men jag kommer hitta nya vänner. Allt kommer ordna sig. Det kan jag lova. Allt kommer bli bra. Jag kommer jobba på dagarna och hänga med vänner på kvällen, sedan sova i min egna lägenhet.
Mitt liv kanske har en mening. Det kommer ändra riktning och jag kommer leva som alla andra. Jobba, äta, sova, jobba, äta, sova. Kanske kommer jag leva lycklig i hela mitt liv, ända ner till graven.
"Meeeliindaaa" sa någon, väldigt långt borta. Lät som flera mil bort.
"Is she dead?" sa någon annan.
"No, she's breathing" sa en tredje röst.
"Hey, Mel!"
Först när någon skakade om mig kom jag tillbaka till verkligheten och jag märkte att jag fortfarande låg i Harrys knä. Harry såg på mig och andra ögon stirrade på mig.
"See! She's not dead" sa Liam.
"She may be a zombie" sa Louis ironiskt och spelade skräckslagen.
"Don't talk shit about my girlfriend" röt Harry ironiskt.
"Don't talk about me like I wasn't here" sa jag trött och satte mig upp.
"No! Don't eat my face!" Utbrast Louis som satt precis bredvid mig.
Jag märkte att Niall var frukansvärt tyst och han skrattade inte åt Louis skämt, han log inte ens. Har det hänt något? Nej, jag inbillar mig. Sluta tänk så. Han kanske bara har en dålig dag... Men ändå om jag sa till mig själv att sluta tänka så, kunde jag se sorgen i Nialls ögon.
"Now she's gone again" suckade någon.
"Melinda, you starting to scare me a bit now" sa någon annan.
Jag skakade på huvudet och kom tillbaka till nuet.
"I'm going to bed" sa Niall och gick in till sovrummet.
"Is he okey?" Frågade jag sorgset och Louis såg ner i golvet.
"I don't know" sa Zayn.
Jag visste att något hade hänt, men vad? Antagligen hade det hänt något mellan Louis och Niall eftersom Louis kollade ner när jag sa Nialls namn.
"I can chech that he's okey, but I'm going to bed to so... Good night everyone!" Sa jag och kramade alla, en efter en och gav Harry en kyss.
"See ya tomorrow" sa Zayn med sin gulliga dialekt och pussade min kind.
"Haha, yeah"
Jag gick till sovrummet och stängde dörren. Sedan böt jag om försiktigt i det lilla utrymmet och kröp upp till min säng. Niall låg med huvudet åt samma håll som jag och sängarna stod liksom emot varandra, så jag kunde peta i hans hår(hon gör inte det, bara så ni förstår hur hon ligger xd).
"Niall, is everything okey?" Frågade jag tyst och han suckade.
"Yeah, everything's fine" sa han tyst.
"I'm not stupid, Niall. What's wrong?" Frågade jag och han mötte min blick.
"I was just gonna joke with him a little bit, and he took it seriously" sa han tyst och jag såg tårarna i hans ögon. "He got mad and... Yeah" fortsatte han och jag såg medlidsamt på honom.
"What where you joking about?" Frågade jag.
Han skulle precis svara när dörren öppnades och Louis klev in. Utan att ge oss en blick tog han sin mobil från sin laddare och gick ut igen. När dörren stängdes så brast Niall ut i gråt.
"He really hates me" grät han och jag försökte torka hans tårar, men det gick inge bra eftersom "staketet" på sängarna var ivägen.
Så jag klev ner från min säng och kröp upp i hans. Jag la armen om hans rygg och han bara grät.
"I've destroid everything" grät han och jag skakade på huvudet.
"No, what do you mean with that?"
"The band, everything" snyftade han.
"No, you've not. Everything's gonna be alright" sa jag och lutade huvudet mot hans bröstkorg.
Ni kanske tror att det är dumt att jag ligger som jag gör just nu, men det tycker jag verkligen inte. Vi är vänner. Och vänner hjälper varandra.
"Thank you, Mel" viskade han innan han slöt ögonen och somnade.
Efter ett tag klev jag ner försiktigt och klev upp till min säng. Jag somnade rätt fort jag med, men dagen kom lika snabbt som den försvunnit.
"IT'S TIME TO GET UP!" Skrek Liam och började skaka om mig.
"Stop it..." mumlade jag trött och vände på mig.
"No! Get uuup!!" Skrek han vidare och jag slog till hans hand.
"I'm tired" klämde jag fram.
"Then you're gonna miss the breakfast" sa han.
"Okey then" sa jag och han suckade.
Med tunga steg gick han ut igen och jag somnade om.
"Baby... Wake up" sa någon röst och kysste min panna.
Jag stönade och la mig på mage med ansiktet i kudden. Ett klingande skratt fyllde mina öron och ett leende kom till mina läppar.
"Come on" sa han igen och jag kände hur han la sig bredvid mig.
Sakta vred jag på huvudet och såg rakt in i ögonen på Harry.
"Hey" log han och kramade mig.
Jag kramade tillbaka och sedan klev jag upp. På bordet vid soffan stod en kopp och en papperspåse från StarBucks.
"That's your breakfast" sa Harry och fortsatte: "the bus will stop outside an hotel so we're sleeping there tonight. We're going to have one concert and one interview."
Jag nickade och började äta.
------------------------------------------------
Förlåt för USEL uppdatering!! Men jag känner typ aldrig för att skriva, det är nog därför... Men ja... Tack för att ni stannar kvar och kommenterar!!! Älskar er så sjukt mycket!! Tack för att ni står ut med denna kassa uppdatering!!
XoXo
"Are you sure about this?" Frågade Harry för tionde gången.
Den senaste veckan har jag ju följt med på turnén. Men jag börjar känna mig redo att ta tag i mitt liv igen. Börja om på nytt. Börja jobba och ta livet på allvar. Helt enkelt ta mer ansvar för mitt liv.
"Yeah, I'm sure" sa jag säkert och han la armen om mig.
Jag har alltså bestämt mig för att åka tillbaka till London. Där ska jag börja plugga musik, söka till någon musik läger eller något annat som har med musik att göra. Det ska tydligen vara något camping läger för personer som gillar musik.
"We're gonna miss you" sa Liam och alla nickade instämande.
"I'm gonna miss you to, guys. But I need to do this. I really need to do something with my life" sa jag och de nickade förstående.
"I'm so proud of you!" Log Harry och kramade mig hårt.
Med ett fniss kramade jag honom tillbaka och sedan kramade jag de andra. Snart började bussen åka igen och jag höll på att ramla när Harry tog armen om mig och höll mig uppe.
"Thanks" flinade jag och han skrattade.
Vi satte oss i soffan och satte på Poseidon. Den filmen har jag älskat hur länge som helst, men har inte sett den på 1000000 år!! Jag började gråta som mest mot slutet när den lilla killen(Conor) håller på att drunkna och han säger att han älskar sin mamma. Då brast det för mig. Harry drog in mig i sin famn och jag torkade mina tårar.
"You're so cute" fnissade han och jag log lite.
När filmen var slut hade bussen fortfarande inte stannat så jag la mig med huvudet i Harrys knä och drog handen genom hans gulliga, lockiga hår.
"I love you" sa jag och han log stort.
"Love you to honey"
Han kysste mig snabbt för att sedan börja prata med killarna om något. Men jag låg bara och såg på hans vackra ansikte. Leendet var påklistrat och han såg riktigt lycklig ut. Jag skulle också vara lycklig om jag den mesta tiden var omringad av mina bästa vänner. Så kommer det aldrig vara för mig. Dem kommer åka på flera turnéer och jag måste starta mitt egna liv. Men jag kommer hitta nya vänner. Allt kommer ordna sig. Det kan jag lova. Allt kommer bli bra. Jag kommer jobba på dagarna och hänga med vänner på kvällen, sedan sova i min egna lägenhet.
Mitt liv kanske har en mening. Det kommer ändra riktning och jag kommer leva som alla andra. Jobba, äta, sova, jobba, äta, sova. Kanske kommer jag leva lycklig i hela mitt liv, ända ner till graven.
"Meeeliindaaa" sa någon, väldigt långt borta. Lät som flera mil bort.
"Is she dead?" sa någon annan.
"No, she's breathing" sa en tredje röst.
"Hey, Mel!"
Först när någon skakade om mig kom jag tillbaka till verkligheten och jag märkte att jag fortfarande låg i Harrys knä. Harry såg på mig och andra ögon stirrade på mig.
"See! She's not dead" sa Liam.
"She may be a zombie" sa Louis ironiskt och spelade skräckslagen.
"Don't talk shit about my girlfriend" röt Harry ironiskt.
"Don't talk about me like I wasn't here" sa jag trött och satte mig upp.
"No! Don't eat my face!" Utbrast Louis som satt precis bredvid mig.
Jag märkte att Niall var frukansvärt tyst och han skrattade inte åt Louis skämt, han log inte ens. Har det hänt något? Nej, jag inbillar mig. Sluta tänk så. Han kanske bara har en dålig dag... Men ändå om jag sa till mig själv att sluta tänka så, kunde jag se sorgen i Nialls ögon.
"Now she's gone again" suckade någon.
"Melinda, you starting to scare me a bit now" sa någon annan.
Jag skakade på huvudet och kom tillbaka till nuet.
"I'm going to bed" sa Niall och gick in till sovrummet.
"Is he okey?" Frågade jag sorgset och Louis såg ner i golvet.
"I don't know" sa Zayn.
Jag visste att något hade hänt, men vad? Antagligen hade det hänt något mellan Louis och Niall eftersom Louis kollade ner när jag sa Nialls namn.
"I can chech that he's okey, but I'm going to bed to so... Good night everyone!" Sa jag och kramade alla, en efter en och gav Harry en kyss.
"See ya tomorrow" sa Zayn med sin gulliga dialekt och pussade min kind.
"Haha, yeah"
Jag gick till sovrummet och stängde dörren. Sedan böt jag om försiktigt i det lilla utrymmet och kröp upp till min säng. Niall låg med huvudet åt samma håll som jag och sängarna stod liksom emot varandra, så jag kunde peta i hans hår(hon gör inte det, bara så ni förstår hur hon ligger xd).
"Niall, is everything okey?" Frågade jag tyst och han suckade.
"Yeah, everything's fine" sa han tyst.
"I'm not stupid, Niall. What's wrong?" Frågade jag och han mötte min blick.
"I was just gonna joke with him a little bit, and he took it seriously" sa han tyst och jag såg tårarna i hans ögon. "He got mad and... Yeah" fortsatte han och jag såg medlidsamt på honom.
"What where you joking about?" Frågade jag.
Han skulle precis svara när dörren öppnades och Louis klev in. Utan att ge oss en blick tog han sin mobil från sin laddare och gick ut igen. När dörren stängdes så brast Niall ut i gråt.
"He really hates me" grät han och jag försökte torka hans tårar, men det gick inge bra eftersom "staketet" på sängarna var ivägen.
Så jag klev ner från min säng och kröp upp i hans. Jag la armen om hans rygg och han bara grät.
"I've destroid everything" grät han och jag skakade på huvudet.
"No, what do you mean with that?"
"The band, everything" snyftade han.
"No, you've not. Everything's gonna be alright" sa jag och lutade huvudet mot hans bröstkorg.
Ni kanske tror att det är dumt att jag ligger som jag gör just nu, men det tycker jag verkligen inte. Vi är vänner. Och vänner hjälper varandra.
"Thank you, Mel" viskade han innan han slöt ögonen och somnade.
Efter ett tag klev jag ner försiktigt och klev upp till min säng. Jag somnade rätt fort jag med, men dagen kom lika snabbt som den försvunnit.
"IT'S TIME TO GET UP!" Skrek Liam och började skaka om mig.
"Stop it..." mumlade jag trött och vände på mig.
"No! Get uuup!!" Skrek han vidare och jag slog till hans hand.
"I'm tired" klämde jag fram.
"Then you're gonna miss the breakfast" sa han.
"Okey then" sa jag och han suckade.
Med tunga steg gick han ut igen och jag somnade om.
"Baby... Wake up" sa någon röst och kysste min panna.
Jag stönade och la mig på mage med ansiktet i kudden. Ett klingande skratt fyllde mina öron och ett leende kom till mina läppar.
"Come on" sa han igen och jag kände hur han la sig bredvid mig.
Sakta vred jag på huvudet och såg rakt in i ögonen på Harry.
"Hey" log han och kramade mig.
Jag kramade tillbaka och sedan klev jag upp. På bordet vid soffan stod en kopp och en papperspåse från StarBucks.
"That's your breakfast" sa Harry och fortsatte: "the bus will stop outside an hotel so we're sleeping there tonight. We're going to have one concert and one interview."
Jag nickade och började äta.
------------------------------------------------
Förlåt för USEL uppdatering!! Men jag känner typ aldrig för att skriva, det är nog därför... Men ja... Tack för att ni stannar kvar och kommenterar!!! Älskar er så sjukt mycket!! Tack för att ni står ut med denna kassa uppdatering!!
XoXo
The Direction 2 Love~31~We where so worried!
Melinda
När jag vaknade så hörde jag ljud ifrån köket. Och jag kunde verkligen inte somna om, så jag klev upp och började gå med långsamma steg mot köket. Där stod mamma och stekte bacon.
"Godmorgon gumman!" Log hon och gick för att krama mig.
"Morgon mammi!!" Log jag och hon skrattade.
"Jag tror du ska tillbaka idag" sa hon när hon stod vid spisen igen.
"Det ska jag. Tack för råden igår" sa jag och hon la upp bacon på min tallrik.
"Ring mig bara, gumman" log hon och jag fnissade.
"Of course" log jag och vi började äta.
Det var äkta svensk frukost. Gott såklart! Stekt bacon, omelett och massa annat. Så gott!
När vi ätit upp efter en kvart ungefär, så drog vi på oss skor så skjutsade mamma mig till arenan där bussarna var.
Vi klev ur bilen och kramade varandra hårt och länge. Jag tror att båda grät lite.
"Lova att ringa!" Sa jag och kände en tår rinna.
"JAg lovar, gumman" sa hon och hon satte sig i bilen igen.
Jag vinkade och såg henne åka. När jag inte såg henne längre så började jag gå mot bussen om killarna antagligen var i. Efter ett djupt andetag utanför så gick jag in. I sofforna satt killarna som direkt vände blickarna mot mig.
"There you are! We where so worried!" Utbrast Niall som satt närmast och gick fram för att krama mig.
"Hi" var det ända jag sa, för att sedan gå till sovrummet efter kramen.
Jag tog av mig skorna och klev upp i min säng. Där la jag mig och bara andades ut. Jag ska gå till killarna, det ska jag. Men inte än. Först måste jag tänka ut vad jag ska säga. Men snart öppnades dörren och Harry kom in.
"Hey honey" viskade han och log lite mot mig.
"Hi" log jag och klev ner till honom.
"Promise me not that you would never do that again" sa han och kramade mig hårt.
"Promise" sa jag tyst och kramade honom hårt tillbaka.
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag la benen om hans midja. Han tog händena på mitt lår för att hålla mig uppe och kysste min kind. Mina tårar började rinna och han höll mig hårdare mot sig.
"Shh... It's okey, everything is okey" viskade han och smekte mitt hår.
Efter några minuter av gråt så ställde han ner mig och kysste mig länge och hårt. Han la armarna på min midja och tryckte mig mot sig. Jag besvarade kyssen och la armarna om hans nacke. Han avslutar kyssen och kramar mig hårt igen.
Snart går vi ut till de andra igen. Båda såg oroligt på mig men sedan så kramade jag alla i vår kända grupp-kram.
"Aww, can I join you guys?" Hörde vi Nicole säga och vi fnissade.
"Of course my dear" sa jag med fånig röst och alla skrattade.
Vi kramades igen och sedan bestämde vi oss för att ta en promenad i Sverige. Så vi tog på oss våra skor för att sedan börja gå. Jag och Nicole gick in på några klädaffärer ibland, men hittade inget. Så vi gick vidare, och stannade på McDonalds för att äta lunch.
"Hej och välkommna. Vad vill ni ha?" Frågade killen i kassan.
Vi - jag - beställde och satte oss sedan vid ett bord.
"I have noo idea what that guy talked about" sa Louis och alla skrattade.
Vi började äta och pratade lite då och då, men koncentrerade oss mest på att äta. När vi ätit klart hade vi suttit på Donken i typ tjugo minuter. Då gick vi vidare och stannade vid Sveas. Niall ville ha några bullar så vi stannade för att köpa. Vi köpte några bullar för att få Niall att vara tyst, innan vi fortsatte mot staden. Nicole och jag gick till bl. a. Bik Bok, J.C., Carlings, Cubus, H&M, Lindex, Gina Trickot, Wear It och massa andra butiker. Killarna gick med som smakråd.
"What do you guys think about this one?" Frågade jag och klev ut från omklädningsrummet för att visa killarna det söta klänningen jag hade på mig.
"Nice, you look good in everything" sa Harry med ett trött leende.
"Thanks Harold" log jag och alla fnissade.
Men jag bestämmde mig för att inte köpa den, trots allt. Jag kom fram till att jag ändå aldrig skulle använda den, och den kostade ganska mycket. Så vi gick vidare, men killarna tröttnade snabbt så vi gick tillbaka till bussarna. Klockan var ändå fyra. Vi satte på en film jag inte minns namnet på. Det var inte riktigt min smak så jag la mig med huvudet i Harrys knä och fötterna i Liams. Harry höll på med mitt hår och snurrade det runt hans fingrar. Han masserade också min hårbotten och jag somnade snabbt.
Jag vaknade när någon "smidigt" skulle lägga mig i min säng, men misslyckades och jag ramlade på golvet. Trött kved jag till och vred på mig.
"Mel! I'm sorry! Are you okey?!" Utbrast Harry och satte sig bredvid mig.
"Yeah" mumlade jag trött och han hjälpte mig upp.
Jag kröp upp till min säng och somnade direkt efter att ha hört Harrys mjuka stämma.
"I love you..."
När jag vaknade för andra gången så var jag riktigt törstig. Så jag klev försiktigt ner från min säng och smög ut till "hjärtat" som vi börjat kalla det. Där tog jag fram min vattenflaska och drack direkt ur den. Sedan satte jag mig i soffan, för att se om törsten skulle gå över, och det gjorde den. Så jag gick till sovrummet och la mig igen. Men eftersom jag inte kunde somna så tog jag fram min bok, I taket lyser stjärnorna, och började läsa.
Den är riktigt bra, även om jag precis börjat.
"What the hell are you doing?" Hörde jag Zayn mumla från sin säng.
Jag vände blicken mot honom och såg honom halvligga i sängen med blicken mot mig.
"Reading" sa jag och fortsatte läsa.
"Are you okey?" Sa han och såg oroligt, men trött, på mig. "I mean, you just left us before the concert and now... You know you can talk to me, and the other boys" fortsatte han.
"I'm fine. It's just that... You know I get hate from the fans and, it's hurts. I feel really bad about it, and... I've start wondering if I'm worthy of your (värd er). I really love you guys, and I know that if I wanna be with you, I have to be strong. But it's hard for me to be strong after all I've been going through" sa jag och kände tårarna stiga. "It's like... I don't know if I do the right thing of my life. If this really is my dream" sa jag kände en tår på kinden.
"Hey, it's okey to not be okey. We can talk to the fans about all the hate, and try to make them stop. But that will take time, and it will be hard. But don't even think about that you're not worth us, because you are! You're worth the whole world!" Sa han och reste sig upp.
Han kröp upp till mig och la armen om mig. Jag la mig tätt intill honom och kände tårarna rinna. Han upprepade flera gånger att allt skulle bli bra, att jag skulle klara av det. Men jag var inte så säker. Jag vill vara med killarna. Men samtidigt måste jag ju leva min dröm. Men vad är min dröm egentligen? Har jag ens någon?
---------------------------------------------
Så... Kommer nog skriva ganska korta noveller (30-40) här, eftersom jag tröttnar rätt fort. Men oroa er inte!! Jag kommer fortsätta på den här!! :D Men vad händer med alla kommentarer? :/ Jag vet att jag har mer än två läsare och det tar bara få minuter att kommentera... Snälla!! Hur många kommentarer klarar ni?? Kom igen nu!!
Kommentera på!!! :D
XoXo
När jag vaknade så hörde jag ljud ifrån köket. Och jag kunde verkligen inte somna om, så jag klev upp och började gå med långsamma steg mot köket. Där stod mamma och stekte bacon.
"Godmorgon gumman!" Log hon och gick för att krama mig.
"Morgon mammi!!" Log jag och hon skrattade.
"Jag tror du ska tillbaka idag" sa hon när hon stod vid spisen igen.
"Det ska jag. Tack för råden igår" sa jag och hon la upp bacon på min tallrik.
"Ring mig bara, gumman" log hon och jag fnissade.
"Of course" log jag och vi började äta.
Det var äkta svensk frukost. Gott såklart! Stekt bacon, omelett och massa annat. Så gott!
När vi ätit upp efter en kvart ungefär, så drog vi på oss skor så skjutsade mamma mig till arenan där bussarna var.
Vi klev ur bilen och kramade varandra hårt och länge. Jag tror att båda grät lite.
"Lova att ringa!" Sa jag och kände en tår rinna.
"JAg lovar, gumman" sa hon och hon satte sig i bilen igen.
Jag vinkade och såg henne åka. När jag inte såg henne längre så började jag gå mot bussen om killarna antagligen var i. Efter ett djupt andetag utanför så gick jag in. I sofforna satt killarna som direkt vände blickarna mot mig.
"There you are! We where so worried!" Utbrast Niall som satt närmast och gick fram för att krama mig.
"Hi" var det ända jag sa, för att sedan gå till sovrummet efter kramen.
Jag tog av mig skorna och klev upp i min säng. Där la jag mig och bara andades ut. Jag ska gå till killarna, det ska jag. Men inte än. Först måste jag tänka ut vad jag ska säga. Men snart öppnades dörren och Harry kom in.
"Hey honey" viskade han och log lite mot mig.
"Hi" log jag och klev ner till honom.
"Promise me not that you would never do that again" sa han och kramade mig hårt.
"Promise" sa jag tyst och kramade honom hårt tillbaka.
Tårarna brände bakom ögonlocken och jag la benen om hans midja. Han tog händena på mitt lår för att hålla mig uppe och kysste min kind. Mina tårar började rinna och han höll mig hårdare mot sig.
"Shh... It's okey, everything is okey" viskade han och smekte mitt hår.
Efter några minuter av gråt så ställde han ner mig och kysste mig länge och hårt. Han la armarna på min midja och tryckte mig mot sig. Jag besvarade kyssen och la armarna om hans nacke. Han avslutar kyssen och kramar mig hårt igen.
Snart går vi ut till de andra igen. Båda såg oroligt på mig men sedan så kramade jag alla i vår kända grupp-kram.
"Aww, can I join you guys?" Hörde vi Nicole säga och vi fnissade.
"Of course my dear" sa jag med fånig röst och alla skrattade.
Vi kramades igen och sedan bestämde vi oss för att ta en promenad i Sverige. Så vi tog på oss våra skor för att sedan börja gå. Jag och Nicole gick in på några klädaffärer ibland, men hittade inget. Så vi gick vidare, och stannade på McDonalds för att äta lunch.
"Hej och välkommna. Vad vill ni ha?" Frågade killen i kassan.
Vi - jag - beställde och satte oss sedan vid ett bord.
"I have noo idea what that guy talked about" sa Louis och alla skrattade.
Vi började äta och pratade lite då och då, men koncentrerade oss mest på att äta. När vi ätit klart hade vi suttit på Donken i typ tjugo minuter. Då gick vi vidare och stannade vid Sveas. Niall ville ha några bullar så vi stannade för att köpa. Vi köpte några bullar för att få Niall att vara tyst, innan vi fortsatte mot staden. Nicole och jag gick till bl. a. Bik Bok, J.C., Carlings, Cubus, H&M, Lindex, Gina Trickot, Wear It och massa andra butiker. Killarna gick med som smakråd.
"What do you guys think about this one?" Frågade jag och klev ut från omklädningsrummet för att visa killarna det söta klänningen jag hade på mig.
"Nice, you look good in everything" sa Harry med ett trött leende.
"Thanks Harold" log jag och alla fnissade.
Men jag bestämmde mig för att inte köpa den, trots allt. Jag kom fram till att jag ändå aldrig skulle använda den, och den kostade ganska mycket. Så vi gick vidare, men killarna tröttnade snabbt så vi gick tillbaka till bussarna. Klockan var ändå fyra. Vi satte på en film jag inte minns namnet på. Det var inte riktigt min smak så jag la mig med huvudet i Harrys knä och fötterna i Liams. Harry höll på med mitt hår och snurrade det runt hans fingrar. Han masserade också min hårbotten och jag somnade snabbt.
Jag vaknade när någon "smidigt" skulle lägga mig i min säng, men misslyckades och jag ramlade på golvet. Trött kved jag till och vred på mig.
"Mel! I'm sorry! Are you okey?!" Utbrast Harry och satte sig bredvid mig.
"Yeah" mumlade jag trött och han hjälpte mig upp.
Jag kröp upp till min säng och somnade direkt efter att ha hört Harrys mjuka stämma.
"I love you..."
När jag vaknade för andra gången så var jag riktigt törstig. Så jag klev försiktigt ner från min säng och smög ut till "hjärtat" som vi börjat kalla det. Där tog jag fram min vattenflaska och drack direkt ur den. Sedan satte jag mig i soffan, för att se om törsten skulle gå över, och det gjorde den. Så jag gick till sovrummet och la mig igen. Men eftersom jag inte kunde somna så tog jag fram min bok, I taket lyser stjärnorna, och började läsa.
Den är riktigt bra, även om jag precis börjat.
"What the hell are you doing?" Hörde jag Zayn mumla från sin säng.
Jag vände blicken mot honom och såg honom halvligga i sängen med blicken mot mig.
"Reading" sa jag och fortsatte läsa.
"Are you okey?" Sa han och såg oroligt, men trött, på mig. "I mean, you just left us before the concert and now... You know you can talk to me, and the other boys" fortsatte han.
"I'm fine. It's just that... You know I get hate from the fans and, it's hurts. I feel really bad about it, and... I've start wondering if I'm worthy of your (värd er). I really love you guys, and I know that if I wanna be with you, I have to be strong. But it's hard for me to be strong after all I've been going through" sa jag och kände tårarna stiga. "It's like... I don't know if I do the right thing of my life. If this really is my dream" sa jag kände en tår på kinden.
"Hey, it's okey to not be okey. We can talk to the fans about all the hate, and try to make them stop. But that will take time, and it will be hard. But don't even think about that you're not worth us, because you are! You're worth the whole world!" Sa han och reste sig upp.
Han kröp upp till mig och la armen om mig. Jag la mig tätt intill honom och kände tårarna rinna. Han upprepade flera gånger att allt skulle bli bra, att jag skulle klara av det. Men jag var inte så säker. Jag vill vara med killarna. Men samtidigt måste jag ju leva min dröm. Men vad är min dröm egentligen? Har jag ens någon?
---------------------------------------------
Så... Kommer nog skriva ganska korta noveller (30-40) här, eftersom jag tröttnar rätt fort. Men oroa er inte!! Jag kommer fortsätta på den här!! :D Men vad händer med alla kommentarer? :/ Jag vet att jag har mer än två läsare och det tar bara få minuter att kommentera... Snälla!! Hur många kommentarer klarar ni?? Kom igen nu!!
Kommentera på!!! :D
XoXo
The Direction 2 Love~30~ThePatch
Lyssna samtidigt!
"When we arrive?" Frågade jag och hoppade upp och ner i soffan.
"Soon" skrattade Harry och de andra skrattade med honom.
"I'm so excited!" Utbrast jag och stor log.
"Yeah, I think we can see that" flinade Zayn.
"When we arrive?" Frågade jag efter bara några sekunders tystnad och alla suckade högt för att sedan brista ut i skratt.
Jag fattade inte vad som var så roligt. Men jag brydde mig inte heller. Jag ska få träffa min mamma som jag inte sett på... För länge!! Istället för att sitta med killarna (Inget illa menat) gick jag till sovrummet och plockade upp mitt fotoalbum. När jag satt där och bläddrade bland alla hundra bilderna - på mig, killarna, mamma och pappa. Det var bilder på annat också, t.ex. några coola bilder på olika saker jag tagit - så kom Liam in till mig.
"Hi" log han och drog igen dörren.
"Hey" log jag och såg på honom.
"I just thought you maybe wanted to know that... We're here!" Sa han och jag hoppade automatiskt upp, vilket jag inte borde gjort eftersom jag slog huvudet i min säng - jag sitter i Harrys.
"Aouch!" Utbrast jag och sedan började jag as garva.
Liam skrattade med mig och sedan gick vi båda ut till de andra, skrattandes.
"What is so funny?" Frågade Harry, då garvade vi mer.
"I think they're crazy" sa Niall.
"Yeah, they laugh more than you do, Niall" sa Louis och de fnissade.
"Vas happenin'?!" Utbrast Zayn och då garvade vi mer.
"Seriously, Liam! You're killing my girl!!" Utbrast Harry ironiskt när han förstod att jag garvade delvis åt Liam.
"I'm.... HAHA! Sorry... HAHA! BUt, she..." klämde Liam fram men började sedan asgarva igen.
Jag la mig på golvet och vred mig av skratt, från höger till vänster. Liam dog av garv och killarna kastade kuddar på honom medans jag låg där och garvade åt typ... Vad skrattade vi åt egentligen? Jag slutade garva, men fortsatte att skratta lite.
"Why are we laughing?" Frågade jag Liam och då brast de andra ut i skratt, alltså väldigt högt.
"Guys! Why are you laughing?" Frågade Nicole som nu stod vid dörren till bussen.
"I have noo idea" skrattade jag och gick med henne ut.
Där fanns tusen skrikande fans. En del skrek att jag skulle gå och dö, eller att jag skulle låta killarna vara, medans en del skrek att jag vad bäst, att killarna förtjänade mig och massa annat gulligt.
Efter några minuter kom killarna och fansen blev som galna.
"Good job, honey" flinade Harry när vi gick mot den stora arenan.
"What?" Frågade jag oförståeligt.
"The thing you did in the bus? You know: We're here. SMACK!" sa han och jag började skratta.
"Aaa! That thing" flinade jag och hoppade upp på hans rygg.
Han galloperade mot entrén där de andra killarna väntade på oss. De förstod och gjorde sig klara. Louis hoppade upp på Zayns rygg och Niall på Liams.
"Ready!" Ropade Niall och Liam.
"Study!" Ropade jag och Harry.
"NO!" Skrek Louis och alla garvade.
Men sedan tog vi om det och tävlade mot vår loge. Niall och Liamn vann och jag och Harry kom tvåa. Efter typ två minuter kom Louis och Zayn. Zayn flåsade högt medans Louis bara slog honom på rumpan för att få honom att springa.
"Come on!" Skrek han och Zayn kastade av Louis som hamnade på golvet.
Zayn la sig på rygg på golvet medans Louis fnissade busigt. Vi andra dog av garv och sedan skulle killarna gå. Så jag satte mig i soffan i logen och gick in på Twitter.
Good start in Sweden!
Sedan kollade jag mina mentions. Det stod massa hat, men ibland såg jag några söta, men inte så många. Men jag bestämde mig för att vara stark för killarnas skull. Jag måste, annars kan jag inte vara med dem.
Men man kan ju inte vara stark för evigt, eller hur? Alla har en gräns. Om jag vill vara med killarna måste jag vara stark, visst, men om jag är stark för länge kommer allt jag hållit inom mig komma ut. Och efter allt jag gått igenom är jag inte så stark. Kanske var det inte meningen att jag skulle vara med killarna. Men när jag är med dem är jag så lycklig!
Niall
"I can go say to Mel that she can come" sa jag och de andra nickade.
Jag joggade mot vår loge, men Mel var inte där.
"Mel!" Ropade jag och såg mig omkring.
Hon var inte på toaletten, inte i omklädningsrummet, ingenstans. Men då märkte jag en lapp på det liilla avlastningsbordet. Jag började läsa tyst för mig själv...
Sorry that I didn't stay. I really have to think right now. Inside of me, there is alot of thoughts and questions. I need to clear them up to stay strong. Sometimes I'm not sure that I made the right choice to move in to that apartment, or if I made the right choice to keep meeting you guys... But I know that I love you.
"I'm not telling you where I'm going. But I don't want you to look for me, or worry about me. I'm in safe, and you need to rock that concert! I don't know when I'll be back, but it wont be long. XoXoMel" läste jag högt för de andra.
Harry hade tårar i ögonen och de andra såg bara chockade ut.
"I had no idea that she thought like that..." sa Zayn tyst.
Vi var tysta en stund men Nicole kom in och avbröt den jobbiga tystnaden.
"Ey, where is Melinda? I can't find her anywhere" sa hon flåsande.
"She... " Försökte jag, men kunde inte fortsätta.
Eftersom ingen annan fortsatte så gav jag henne lappen och hon läste. Vi bestämmde oss för att göra konserten och sedan leta efter Mel. Hon kanske redan skulle vara i bussen när vi kom dit.
Melinda
När jag ringt ett samtal så satte jag mig i en taxi. Radion gick tyst på och där spelades någon låt jag inte kände igen. Jag lutade mitt huvud mot rutan och såg träd, hus och mycket mer försvinna bakom oss.
"We're here, miss" sa chauffören och jag betalade.
Jag klev ut och ställde mig framför ett gulligt gult hus med vita husknutar. Dörren var i mitten av huset och på sidorna satt varsitt fönster. Huset var byggt på en plan. På höger sida av huset var ett garage och en uppfart framför. Vid dörren stod hon. Tjejen jag saknat mest av allt. Tjejen som betyder allt. Tjejen som betyder världen.
"Mum..." viskade jag och fick tårar i ögonen.
"Välkommen hem gumman" sa hon på svenska och gick mot mig.
"Jag har saknat dig!" Utbrast jag och tårarna började rinna.
"Jag har saknat dig med gumman" sa hon och fick tårar i ögonen.
Hon kramade mig hårt och jag kramade dubbelt så hårt tillbaka. Sedan gick vi in tillsammans och hon gick till köket medans jag tog av mig skorna och min skinnjacka.
Harry
Efter konserten gick vi till bussen, men Mel var inte där. Vi alla var riktigt oroliga för Mel, men vi litar på henne. Vi hoppas på att hon kommer tillbaka. Vi alla var för trötta för att sitta uppe och vänta, så vi gick och la oss, i hopp om att vakna, och Mel låg med oss.
När jag vaknade kollade jag direkt Mels säng, men den var tom. Klockan var halv elva på morgonen och ja, jag var riktigt orolig! Jag tog min mobil och ringde henne, men hon svarade inte. Efter att ha ringt flera gånger utan svar så gav jag upp. De andra ringde också, men hon svarade inte. Vi åt en snabb, spänd frukost och ja, chillade. Vi hade ju en ledig dag idag. Egentligen skulle vi ju till Mels mamma, men Mel är ju inte... JUSTE!
"Mels mum!" Utbrast jag och alla såg konstigt på mig.
"What?"
"Mel maybe is with her mum!" Sa jag och slog ut med händerna.
"Harry, sometimes you're really stupid" sa Liam. "But not today!!" Utbrast han och alla skrattade, även om vi var oroliga för Mel.
Men om hon nu var med sin mamma, så borde hon vara i säkerhet, right?
---------------------------------------------------
Så, tack för att ni väntat!! Kommer nog vara ganska dålig update framöver... Hoppas ni kan stå ut!!! ÄLSKAR ER!
XoXo
"When we arrive?" Frågade jag och hoppade upp och ner i soffan.
"Soon" skrattade Harry och de andra skrattade med honom.
"I'm so excited!" Utbrast jag och stor log.
"Yeah, I think we can see that" flinade Zayn.
"When we arrive?" Frågade jag efter bara några sekunders tystnad och alla suckade högt för att sedan brista ut i skratt.
Jag fattade inte vad som var så roligt. Men jag brydde mig inte heller. Jag ska få träffa min mamma som jag inte sett på... För länge!! Istället för att sitta med killarna (Inget illa menat) gick jag till sovrummet och plockade upp mitt fotoalbum. När jag satt där och bläddrade bland alla hundra bilderna - på mig, killarna, mamma och pappa. Det var bilder på annat också, t.ex. några coola bilder på olika saker jag tagit - så kom Liam in till mig.
"Hi" log han och drog igen dörren.
"Hey" log jag och såg på honom.
"I just thought you maybe wanted to know that... We're here!" Sa han och jag hoppade automatiskt upp, vilket jag inte borde gjort eftersom jag slog huvudet i min säng - jag sitter i Harrys.
"Aouch!" Utbrast jag och sedan började jag as garva.
Liam skrattade med mig och sedan gick vi båda ut till de andra, skrattandes.
"What is so funny?" Frågade Harry, då garvade vi mer.
"I think they're crazy" sa Niall.
"Yeah, they laugh more than you do, Niall" sa Louis och de fnissade.
"Vas happenin'?!" Utbrast Zayn och då garvade vi mer.
"Seriously, Liam! You're killing my girl!!" Utbrast Harry ironiskt när han förstod att jag garvade delvis åt Liam.
"I'm.... HAHA! Sorry... HAHA! BUt, she..." klämde Liam fram men började sedan asgarva igen.
Jag la mig på golvet och vred mig av skratt, från höger till vänster. Liam dog av garv och killarna kastade kuddar på honom medans jag låg där och garvade åt typ... Vad skrattade vi åt egentligen? Jag slutade garva, men fortsatte att skratta lite.
"Why are we laughing?" Frågade jag Liam och då brast de andra ut i skratt, alltså väldigt högt.
"Guys! Why are you laughing?" Frågade Nicole som nu stod vid dörren till bussen.
"I have noo idea" skrattade jag och gick med henne ut.
Där fanns tusen skrikande fans. En del skrek att jag skulle gå och dö, eller att jag skulle låta killarna vara, medans en del skrek att jag vad bäst, att killarna förtjänade mig och massa annat gulligt.
Efter några minuter kom killarna och fansen blev som galna.
"Good job, honey" flinade Harry när vi gick mot den stora arenan.
"What?" Frågade jag oförståeligt.
"The thing you did in the bus? You know: We're here. SMACK!" sa han och jag började skratta.
"Aaa! That thing" flinade jag och hoppade upp på hans rygg.
Han galloperade mot entrén där de andra killarna väntade på oss. De förstod och gjorde sig klara. Louis hoppade upp på Zayns rygg och Niall på Liams.
"Ready!" Ropade Niall och Liam.
"Study!" Ropade jag och Harry.
"NO!" Skrek Louis och alla garvade.
Men sedan tog vi om det och tävlade mot vår loge. Niall och Liamn vann och jag och Harry kom tvåa. Efter typ två minuter kom Louis och Zayn. Zayn flåsade högt medans Louis bara slog honom på rumpan för att få honom att springa.
"Come on!" Skrek han och Zayn kastade av Louis som hamnade på golvet.
Zayn la sig på rygg på golvet medans Louis fnissade busigt. Vi andra dog av garv och sedan skulle killarna gå. Så jag satte mig i soffan i logen och gick in på Twitter.
Good start in Sweden!
Sedan kollade jag mina mentions. Det stod massa hat, men ibland såg jag några söta, men inte så många. Men jag bestämde mig för att vara stark för killarnas skull. Jag måste, annars kan jag inte vara med dem.
Men man kan ju inte vara stark för evigt, eller hur? Alla har en gräns. Om jag vill vara med killarna måste jag vara stark, visst, men om jag är stark för länge kommer allt jag hållit inom mig komma ut. Och efter allt jag gått igenom är jag inte så stark. Kanske var det inte meningen att jag skulle vara med killarna. Men när jag är med dem är jag så lycklig!
Niall
"I can go say to Mel that she can come" sa jag och de andra nickade.
Jag joggade mot vår loge, men Mel var inte där.
"Mel!" Ropade jag och såg mig omkring.
Hon var inte på toaletten, inte i omklädningsrummet, ingenstans. Men då märkte jag en lapp på det liilla avlastningsbordet. Jag började läsa tyst för mig själv...
Sorry that I didn't stay. I really have to think right now. Inside of me, there is alot of thoughts and questions. I need to clear them up to stay strong. Sometimes I'm not sure that I made the right choice to move in to that apartment, or if I made the right choice to keep meeting you guys... But I know that I love you.
"I'm not telling you where I'm going. But I don't want you to look for me, or worry about me. I'm in safe, and you need to rock that concert! I don't know when I'll be back, but it wont be long. XoXoMel" läste jag högt för de andra.
Harry hade tårar i ögonen och de andra såg bara chockade ut.
"I had no idea that she thought like that..." sa Zayn tyst.
Vi var tysta en stund men Nicole kom in och avbröt den jobbiga tystnaden.
"Ey, where is Melinda? I can't find her anywhere" sa hon flåsande.
"She... " Försökte jag, men kunde inte fortsätta.
Eftersom ingen annan fortsatte så gav jag henne lappen och hon läste. Vi bestämmde oss för att göra konserten och sedan leta efter Mel. Hon kanske redan skulle vara i bussen när vi kom dit.
Melinda
När jag ringt ett samtal så satte jag mig i en taxi. Radion gick tyst på och där spelades någon låt jag inte kände igen. Jag lutade mitt huvud mot rutan och såg träd, hus och mycket mer försvinna bakom oss.
"We're here, miss" sa chauffören och jag betalade.
Jag klev ut och ställde mig framför ett gulligt gult hus med vita husknutar. Dörren var i mitten av huset och på sidorna satt varsitt fönster. Huset var byggt på en plan. På höger sida av huset var ett garage och en uppfart framför. Vid dörren stod hon. Tjejen jag saknat mest av allt. Tjejen som betyder allt. Tjejen som betyder världen.
"Mum..." viskade jag och fick tårar i ögonen.
"Välkommen hem gumman" sa hon på svenska och gick mot mig.
"Jag har saknat dig!" Utbrast jag och tårarna började rinna.
"Jag har saknat dig med gumman" sa hon och fick tårar i ögonen.
Hon kramade mig hårt och jag kramade dubbelt så hårt tillbaka. Sedan gick vi in tillsammans och hon gick till köket medans jag tog av mig skorna och min skinnjacka.
Harry
Efter konserten gick vi till bussen, men Mel var inte där. Vi alla var riktigt oroliga för Mel, men vi litar på henne. Vi hoppas på att hon kommer tillbaka. Vi alla var för trötta för att sitta uppe och vänta, så vi gick och la oss, i hopp om att vakna, och Mel låg med oss.
När jag vaknade kollade jag direkt Mels säng, men den var tom. Klockan var halv elva på morgonen och ja, jag var riktigt orolig! Jag tog min mobil och ringde henne, men hon svarade inte. Efter att ha ringt flera gånger utan svar så gav jag upp. De andra ringde också, men hon svarade inte. Vi åt en snabb, spänd frukost och ja, chillade. Vi hade ju en ledig dag idag. Egentligen skulle vi ju till Mels mamma, men Mel är ju inte... JUSTE!
"Mels mum!" Utbrast jag och alla såg konstigt på mig.
"What?"
"Mel maybe is with her mum!" Sa jag och slog ut med händerna.
"Harry, sometimes you're really stupid" sa Liam. "But not today!!" Utbrast han och alla skrattade, även om vi var oroliga för Mel.
Men om hon nu var med sin mamma, så borde hon vara i säkerhet, right?
---------------------------------------------------
Så, tack för att ni väntat!! Kommer nog vara ganska dålig update framöver... Hoppas ni kan stå ut!!! ÄLSKAR ER!
XoXo
The Direction 2 Love~29~Migrain
Fick inte tio kommentarer på förra :/ Men jaja, tack för kommentarerna i alla fall!
Nästa morgon vaknade jag med extrem huvudvärk. Seriöst, det är tusen gånger värre än vanlig huvudvärk. När jag öppnade ögonen märkte jag det jag inte ville märka. En liten del av synen var borta, vilket betyder migrän. Jag gick sakta ner till min väska och vinglade till lite när jag kände hur min balans försvann. Den kom snabbt tillbaka och jag tog fram min migrän medicin. När jag tagit den gick jag ut till soffan där de andra satt.
"Morning!" Sa alla samtidigt.
"Morning" mumlade jag och gick fram till kylskåpet där jag tog fram en Cola burk.
Sedan gick jag direkt tillbaka till sängen. Jag ställde burken på det lilla "bordet" vid sängen och la mig ner igen. Med täcket över huvudet försökte jag att somna, vilket inte gick eftersom jag hade så otroligt ont i huvudet.
"Are you okey?" Frågar Harry som tydligen kommit in.
"No" mumlade jag.
"What's wrong?" Sa han oroligt och drog sakta bort täcket för mitt ansikte.
"I've got migrain" sa jag och drog täcker över ansiktet igen.
"Do you want anything? Can I help you in some way?"
"No thanks" sa jag och han drog bort täcket igen för att kyssa mig.
"Tell me if you want anything" sa han och gick tillbaka till de andra.
Eftersom det här inte var första gånger jag hade migrän så visste jag vad som kom efter synbortfall och huvudvärk. Då börjar kroppen - eller en del av kroppen - ömma bort, alltså försvinner känseln. Det var nog det värsta, efter huvudvärken.
Harry
När jag kom tillbaka till de andra så berättade jag vad som var fel. Jag tycker så synd om henne! Liksom, jag har aldrig haft migrän, jag vet inte hur man kan hjälpa till. Jag vet knappt vad det är!
"I can go and take care of her" sa Liam. "My mum got migrain some times, so I know what to do" fortsatte han och jag nickade.
"Thanks"
Han gick in till Mel och vi andra fortsatte kolla på teven där Glee gick.
En halvtimme senare/Liam
"How are you now?" Frågade jag och hon suckade.
"Bad. I don't even feel my legs" sa hon tyst.
Plötsligt svängde bussen kraftigt och Mel ramlade ner, men hon slog aldrig i golvet eftersom jag tog henne i mina armar. Hennes lilla skrik försvann och hon tryckte sig hårt emot mig.
"Geez, are you two okey?!" Utbrast Harry som gick in till oss.
"Yes, or, I am" sa jag och såg på Mel som tyst började gråta.
"Honey" sa Harry och jag gav henne till honom.
"I'm gonna die!" Grät hon och jag mötte Harrys blick.
"No, you're not"
"Maybe we should go to an doctor" sa jag och Harry såg på mig med en orolig blick.
"Is it that bad?" Frågade han och jag nickade.
"She can't feel her legs and her head is hurting, plus that she can't see that much"
"Wow, that sounds really bad. You're going to be okey, my love" sa Harry och de andra kom in mot oss.
"I talked to the driver, he said that it was a car that come against us, so he had to turn to the right, but we're on road again" sa Louis.
"But we need to stop. Mel needs to see a doctor" sa jag och han nickade oroligt.
Efter några minuter stannade vi och klev ur bussen. Harry stannade inne med Melinda. De andra bussarna stannade på parkeringen som vi var vid och Beatrice - vår sjuksköterska - kom med mig in. De andra väntade utanför.
Melinda
"So, how long have this going on?" Frågade Mia, sjuksköterskan.
"I don't know" sa jag och snyftade.
"For some hours, I think" sa Liam som satt på sängen mitt emot, Harry satt på huk bredvid sängen medans Mia satt bredvid mig på sängen.
Mia började med att fråga olika saker, och sedan kollade hon min nuvarande medicin. Hon sa att det skulle avta inom kort tid, så vi började åka igen. Jag låg i Harrys säng - under min - med täcket över huvudet. Harry satt med mig och smekte min hand som jag hade utanför täcket. Mina tårar rann sakta ner, men det var inte så många. Egentligen vet jag inte varför jag gråter, men det gör så ont. Harry kysste min hand och snyftade. Sakta såg jag upp på honom och han grät.
"Don't cry" viskade jag och torkade sakta bort hans tårar.
"But, it hurts to see you like this" sa han och snyftade igen.
"Hey..." viskade jag och drog ner honom bredvid mig.
Jag la mig i hans famn för att få plats och han la armen om mig. Han pussade mitt huvud och drog mig närmre honom.
Louis
Snart kom Harry ut från sovrummet och stängde sakta och tyst dörren. Sedan slog han sig ner bredvid mig.
"How is she?" Frågade jag.
"Bad. But she fell asleep" sa han och alla nickade.
"I feel sorry for her" suckade Niall och alla mm:ade instämmande.
Efter bara en halvtimme kom Mel ut. Hon såg riktigt trött ut och hon verkligen släpade benen efter sig.
"Hey honey, how are you?" Sa Harry och la henne i sitt knä.
"A little bit better" mumlade hon och tryckte sig mot Harry.
Jag tycker så synd om henne. Ingen av oss har ju haft migrän så ingen vet ju hur dåligt det är. Men när man ser på henne kan man räkna ut att hon mår riktigt dåligt. Jag tror alla här önskar att vi kunde göra något.
Melinda
När jag satt i Harrys knä kunde jag känna allas blickar i ryggen, men det gjorde mig ingenting. Huvudvärken och allt annat började försvinna nu, vilket var riktigt skönt. Allt det här har verkligen slitit på mig.
"Thank you guys" sa jag och Harry log.
"For what?" Frågade Zayn.
Jag log mot honom. "Because you guys caring so much about me and..." sa jag och fick tårar i ögonen. "That means so much for me" log jag och kände en tår på min kind.
"Aww, GROUP HUG!" Utbrast Louis och alla skrattade innan alla kramades.
Såhär ska det vara. Vi, allihopa, tillsammans i ett. Vi mot världen liksom. Killarna finns där så mycket för mig, även om jag inte ger något tillbaka. Det känns väldigt konstigt, och själviskt. Jag borde verkligen ge dem något. Något som visar att jag bryr mig, är tacksam och allt! För de anar nog inte hur mycket det här betyder. Att bara ha någon vid min sida betyder så otroligt mycket för mig. Att ha en axel att gråta ut mot. Allt som killarna gör betyder världen för mig. Önskar de kunde förstå hur mycket det betyder...
Snart stannade vi för att äta lunch, som fick bli Donken. Jag satte mig med killarna och Nicole vid ett bord, eftersom alla inte fick plats vid ett bord.
"How are you, by the way?" Frågade Nicole mig när vi fått vår mat.
"Pretty good. A little bit headache still, but I'm fine" log jag och hon nickade med ett leende.
"That's nice to hear" log hon och jag nickade.
Vi pratade med killarna om allt och inget. Jag blev klar först, så jag väntade på de andra innan vi gick till våra bussar som fortsatte åka. Vi räknade med att vara framme klockan tre i Sverige. Ja, Sverige. Vi skulle dit och jag skulle få träffa min mamma. Vi skulle stanna där i tre dagar tror jag. Första dagen har killarna konsert, sedan har vi ledig dag och sedan ska killarna på några intervjuer och så. På min lediga dag tänkte jag ta med killarna till min mamma som numera bor i Bromma, vilket var grymt nära dit vi skulle. I'm so excited!!
-----------------------------------------------------------------------
Så... Vad tycker ni?? Kommentera vad ni tycker ska hända!! Give me some ideas ;)
Kommentera på nu!!! :D
Nästa morgon vaknade jag med extrem huvudvärk. Seriöst, det är tusen gånger värre än vanlig huvudvärk. När jag öppnade ögonen märkte jag det jag inte ville märka. En liten del av synen var borta, vilket betyder migrän. Jag gick sakta ner till min väska och vinglade till lite när jag kände hur min balans försvann. Den kom snabbt tillbaka och jag tog fram min migrän medicin. När jag tagit den gick jag ut till soffan där de andra satt.
"Morning!" Sa alla samtidigt.
"Morning" mumlade jag och gick fram till kylskåpet där jag tog fram en Cola burk.
Sedan gick jag direkt tillbaka till sängen. Jag ställde burken på det lilla "bordet" vid sängen och la mig ner igen. Med täcket över huvudet försökte jag att somna, vilket inte gick eftersom jag hade så otroligt ont i huvudet.
"Are you okey?" Frågar Harry som tydligen kommit in.
"No" mumlade jag.
"What's wrong?" Sa han oroligt och drog sakta bort täcket för mitt ansikte.
"I've got migrain" sa jag och drog täcker över ansiktet igen.
"Do you want anything? Can I help you in some way?"
"No thanks" sa jag och han drog bort täcket igen för att kyssa mig.
"Tell me if you want anything" sa han och gick tillbaka till de andra.
Eftersom det här inte var första gånger jag hade migrän så visste jag vad som kom efter synbortfall och huvudvärk. Då börjar kroppen - eller en del av kroppen - ömma bort, alltså försvinner känseln. Det var nog det värsta, efter huvudvärken.
Harry
När jag kom tillbaka till de andra så berättade jag vad som var fel. Jag tycker så synd om henne! Liksom, jag har aldrig haft migrän, jag vet inte hur man kan hjälpa till. Jag vet knappt vad det är!
"I can go and take care of her" sa Liam. "My mum got migrain some times, so I know what to do" fortsatte han och jag nickade.
"Thanks"
Han gick in till Mel och vi andra fortsatte kolla på teven där Glee gick.
En halvtimme senare/Liam
"How are you now?" Frågade jag och hon suckade.
"Bad. I don't even feel my legs" sa hon tyst.
Plötsligt svängde bussen kraftigt och Mel ramlade ner, men hon slog aldrig i golvet eftersom jag tog henne i mina armar. Hennes lilla skrik försvann och hon tryckte sig hårt emot mig.
"Geez, are you two okey?!" Utbrast Harry som gick in till oss.
"Yes, or, I am" sa jag och såg på Mel som tyst började gråta.
"Honey" sa Harry och jag gav henne till honom.
"I'm gonna die!" Grät hon och jag mötte Harrys blick.
"No, you're not"
"Maybe we should go to an doctor" sa jag och Harry såg på mig med en orolig blick.
"Is it that bad?" Frågade han och jag nickade.
"She can't feel her legs and her head is hurting, plus that she can't see that much"
"Wow, that sounds really bad. You're going to be okey, my love" sa Harry och de andra kom in mot oss.
"I talked to the driver, he said that it was a car that come against us, so he had to turn to the right, but we're on road again" sa Louis.
"But we need to stop. Mel needs to see a doctor" sa jag och han nickade oroligt.
Efter några minuter stannade vi och klev ur bussen. Harry stannade inne med Melinda. De andra bussarna stannade på parkeringen som vi var vid och Beatrice - vår sjuksköterska - kom med mig in. De andra väntade utanför.
Melinda
"So, how long have this going on?" Frågade Mia, sjuksköterskan.
"I don't know" sa jag och snyftade.
"For some hours, I think" sa Liam som satt på sängen mitt emot, Harry satt på huk bredvid sängen medans Mia satt bredvid mig på sängen.
Mia började med att fråga olika saker, och sedan kollade hon min nuvarande medicin. Hon sa att det skulle avta inom kort tid, så vi började åka igen. Jag låg i Harrys säng - under min - med täcket över huvudet. Harry satt med mig och smekte min hand som jag hade utanför täcket. Mina tårar rann sakta ner, men det var inte så många. Egentligen vet jag inte varför jag gråter, men det gör så ont. Harry kysste min hand och snyftade. Sakta såg jag upp på honom och han grät.
"Don't cry" viskade jag och torkade sakta bort hans tårar.
"But, it hurts to see you like this" sa han och snyftade igen.
"Hey..." viskade jag och drog ner honom bredvid mig.
Jag la mig i hans famn för att få plats och han la armen om mig. Han pussade mitt huvud och drog mig närmre honom.
Louis
Snart kom Harry ut från sovrummet och stängde sakta och tyst dörren. Sedan slog han sig ner bredvid mig.
"How is she?" Frågade jag.
"Bad. But she fell asleep" sa han och alla nickade.
"I feel sorry for her" suckade Niall och alla mm:ade instämmande.
Efter bara en halvtimme kom Mel ut. Hon såg riktigt trött ut och hon verkligen släpade benen efter sig.
"Hey honey, how are you?" Sa Harry och la henne i sitt knä.
"A little bit better" mumlade hon och tryckte sig mot Harry.
Jag tycker så synd om henne. Ingen av oss har ju haft migrän så ingen vet ju hur dåligt det är. Men när man ser på henne kan man räkna ut att hon mår riktigt dåligt. Jag tror alla här önskar att vi kunde göra något.
Melinda
När jag satt i Harrys knä kunde jag känna allas blickar i ryggen, men det gjorde mig ingenting. Huvudvärken och allt annat började försvinna nu, vilket var riktigt skönt. Allt det här har verkligen slitit på mig.
"Thank you guys" sa jag och Harry log.
"For what?" Frågade Zayn.
Jag log mot honom. "Because you guys caring so much about me and..." sa jag och fick tårar i ögonen. "That means so much for me" log jag och kände en tår på min kind.
"Aww, GROUP HUG!" Utbrast Louis och alla skrattade innan alla kramades.
Såhär ska det vara. Vi, allihopa, tillsammans i ett. Vi mot världen liksom. Killarna finns där så mycket för mig, även om jag inte ger något tillbaka. Det känns väldigt konstigt, och själviskt. Jag borde verkligen ge dem något. Något som visar att jag bryr mig, är tacksam och allt! För de anar nog inte hur mycket det här betyder. Att bara ha någon vid min sida betyder så otroligt mycket för mig. Att ha en axel att gråta ut mot. Allt som killarna gör betyder världen för mig. Önskar de kunde förstå hur mycket det betyder...
Snart stannade vi för att äta lunch, som fick bli Donken. Jag satte mig med killarna och Nicole vid ett bord, eftersom alla inte fick plats vid ett bord.
"How are you, by the way?" Frågade Nicole mig när vi fått vår mat.
"Pretty good. A little bit headache still, but I'm fine" log jag och hon nickade med ett leende.
"That's nice to hear" log hon och jag nickade.
Vi pratade med killarna om allt och inget. Jag blev klar först, så jag väntade på de andra innan vi gick till våra bussar som fortsatte åka. Vi räknade med att vara framme klockan tre i Sverige. Ja, Sverige. Vi skulle dit och jag skulle få träffa min mamma. Vi skulle stanna där i tre dagar tror jag. Första dagen har killarna konsert, sedan har vi ledig dag och sedan ska killarna på några intervjuer och så. På min lediga dag tänkte jag ta med killarna till min mamma som numera bor i Bromma, vilket var grymt nära dit vi skulle. I'm so excited!!
-----------------------------------------------------------------------
Så... Vad tycker ni?? Kommentera vad ni tycker ska hända!! Give me some ideas ;)
Kommentera på nu!!! :D
The Direction 2 Love~28~FirstConcert
Väntar på tio kommentarer!!! :)
RITNING ÖVER TURNÉBUSSEN
Efter någon timme kom killarna och övade lite på scenen. De hade på sig mjukis kläder nu, men jag antar att de byter på konserten. De sjöng igenom några låtar och alla log mot mig och Nicole.
"So... You're together with Harry, right?" Frågar hon och jag nickade.
"Jepp, I'm"
"He's sweet" ler hon och jag nickar. "I have a boyfriend to. He's name is Tony. But he's in England" berättar hon och jag ler.
"That's cute!"
"Mel!" Ropar Harry från scenen. "I can see that you've met Nicole" ler han och jag nickar med ett leende.
"Yeah! She's nice" ler jag och Nicole skrattar.
"Good!"
"Hey Harry" ler Louis och lägger armarna om Harry.
"He's mine!!" Skriker jag ironiskt och alla skrattar.
"No! He's mine!" Skriker Louis tillbaka och alla skrattar.
Niall borde egentligen ligga på golvet och skratta ihjäl sig, men han står bara och ler. Något är fel. Det måste det vara.
Niall
Jag lyssnar knappt på vad de andra säger. Allt jag har i hjärnan var samtalet jag fick innan vi gick hit. När vi var i logen. Jag älskar namnet som stod på skärmen, men hatade orden jag hörde. Sophie ringde. Hon sa att hon inte klarade av att dejta mig längre, eftersom jag nästan aldrig är hemma. Det förstår jag. Jag kommer nog aldrig få ett riktigt, starkt förhållande så länge jag är... jag.
"Niall, can we talk?" Frågade Mel och såg på mig.
"Sure" sa jag och gick med henne en bit bort.
"What's wrong?" Frågade hon oroligt.
"Nothing... It's... Nothing" ljög jag och hon såg allvarligt på mig.
"Niall, I'm aybe a girl, but I'm not stupid" sa hon och jag log försiktigt.
"It's just... You know Sophie?"
"Yeah, the girl you're dating! She's really cute" log hon och jag suckade.
"Yeah, she is. But... She called, before and... She didn't wanted to date me anymore" sa jag och kände gråten i halsen.
"Why?!" Utbrast hon.
"Just... Because, I'm Niall Horan, and I'm never home" sa jag och hon såg sorgset på mig.
"I'm so sorry Niall" var det ända hon sa innan hon kramade mig hårt.
Jag kramade tillbaka och kände en tår på min kind.
"Ey! Niall! We need to change clothes!" Ropade Zayn och jag gick med Mel tillbaka till dem, sedan följde jag med killarna till vår loge.
Melinda
När jag slog mig ner vid Nicole gav jag ifrån mig en djup suck. Stackars Niall... Jag vet hur mycket han gillar henne.
"What did he say?" Frågade Nicole och jag suckade.
"He was dating a girl, but she didn't wanted to date him anymore, just because he isn't home anymore" sa jag och hon nickade sorgset.
"Poor Niall" sa hon och jag nickade.
Klockan slog fyra - konserten börjar fem - så vi gick backstage för att kolla hur det gick för killarna. De stod precis bakom scenen och sjöng lite olika stämmor. Jag och Nicole satte oss i en soffa och snackade lite. Killarna kom till oss och pratade en stund innan de gick iväg igen. Ganska stressigt innan en konsert, vilket jag förstår.
Nicole och jag satt tysta en stund medans vi hörde en kille räkna in från fem. Killarna sprang upp på scenen och började sjunga. Musiken dunkade och ja, man fick ont i öronen direkt.
"Tell me when you want to go!" Ropade Nicole för att överrösta musiken.
"I just want to hear a little bit!" Ropade jag tillbaka.
Vi gick efter en kvart. Ingen av oss klarade av det höga ljudet. Så vi gick ut till bussen och slog på The Last Song eftersom det inte gick något bra på TV. Vi pausade nästan direkt för att fixa dricka, popcorn och chips.
När filmen var slut så hade ingen kommit tillbaka. Nicole berättade att de brukar vara kvar en stund och fixa lite. Men Nicole gick i alla fall till bussen som hon sov i och jag gjorde mig i ordning för kvällen. Med rutiga pyjamasbyxor, sovbehå och ett maglinne så borstade jag tänderna och flätade mitt hår. Sedan la jag mig i den vänstra våningssängen högst upp. Som tur var fanns det ett litet "bord" där uppe som satt fast på väggen vid fötterna, framför stegen upp. Där fanns också ett eluttag som jag satte i min mobilladdare i. När jag stoppat in laddaren i mobilen så la jag mobilen på "bordet" och la mig till rätta i sängen.
Direkt innan jag somnade kom killarna tillbaka, skrattandes. Eftersom jag inte orkade prata något med dem - inget illa menat - så slöt jag ögonen för att få dem att tro att jag sov.
"Ey, guys. Be quiet. She's sleeping" viskade Harry när han kom hit för att kolla vart jag var.
"Ops, sorry" sa Liam.
De gick runt ett tag - antar att de gjorde sig i ordning för att gå och lägg sig - innan de la sig ner. Det vart tyst och då somnade jag.
Jag vaknade av att bussen började åka. Trött satte jag mig upp och kollade klockan på mobilen, halv två på natten. Med en suck la jag mig ner igen.
"Are you awake?" Jag hoppade till av Nialls röst.
Han låg mitt emot mig (kolla bilder där uppe), högst upp på våningssängen.
"Yeah" viskade jag tillbaka.
"Tired?" Frågade han och jag skakade på huvudet.
"You?" Han nickade. "Are you okey? I mean, with Sophie and all" viskade jag och han skakade på huvudet.
"No, I'm not. I really love her" viskade han och jag såg sorgset på honom.
Även om det var väldigt mörkt i bussen kunde jag ibland skymta Niall när vi passerade gatlyktor, vars ljus trängde fram genom persiennerna.
"Why are you guys awake?" Viskade Zayn trött som låg i våningssängen som stod mot andra väggen, längst ner.
"Sorry" viskade vi samtidigt och han somnade igen.
Niall log mot mig men somnade snabbt han med. Eftersom jag inte kunde somna så gick jag ut till soffan. Jag slog mig ner vid fönstret och såg ut på alla träd och lyktor som vi åkte förbi. Snart hörde jag skjutdörren öppnas och ut från sovrummet kom en trött Harry.
"Why are you up?" Viskade han hest och satte sig bredvid mig.
"Can't sleep" viskade jag tillbaka.
Han la armen om mig och jag kröp upp i hans famn.
"You sould sleep" viskade jag och han skakade på huvudet.
"I can't sleep if you sit up here alone" viskar han och pussar min panna.
"But, nothing can happen" viskade jag leendes.
"No, but..."
"Go to bed, I promise that I'm alright. I'm going to bed to, soon. Okey?" Viskar jag och han nickade.
"Okey, but if you don't come in there in some minutes I'll come out again" viskar han och går in dit igen.
Jag sitter uppe en liten stund innan jag går in dit igen. Harry ler mot mig innan jag lägger mig där uppe igen. Nialls ögon är fortfarande stängda och han andas djupt.
"Goodnight" viskar Harry och jag ler.
"Goodnight"
Med Harrys röst i mitt huvud somnar jag snabbt med ett litet leende på läpparna.
------------------------------------------------------------------
Såå.... Imorgon kanske det inte kommer en del, ska nämligen göra lite saker då... Men vi får väl hoppas att det kommer en...
Bara en kommentar på kapitel 27?? Kom igen! Ska vi säga tio kommentarer för nästa?? Klarar ni det? Det är klart ni gör! :D
XoXo<3
RITNING ÖVER TURNÉBUSSEN
Efter någon timme kom killarna och övade lite på scenen. De hade på sig mjukis kläder nu, men jag antar att de byter på konserten. De sjöng igenom några låtar och alla log mot mig och Nicole.
"So... You're together with Harry, right?" Frågar hon och jag nickade.
"Jepp, I'm"
"He's sweet" ler hon och jag nickar. "I have a boyfriend to. He's name is Tony. But he's in England" berättar hon och jag ler.
"That's cute!"
"Mel!" Ropar Harry från scenen. "I can see that you've met Nicole" ler han och jag nickar med ett leende.
"Yeah! She's nice" ler jag och Nicole skrattar.
"Good!"
"Hey Harry" ler Louis och lägger armarna om Harry.
"He's mine!!" Skriker jag ironiskt och alla skrattar.
"No! He's mine!" Skriker Louis tillbaka och alla skrattar.
Niall borde egentligen ligga på golvet och skratta ihjäl sig, men han står bara och ler. Något är fel. Det måste det vara.
Niall
Jag lyssnar knappt på vad de andra säger. Allt jag har i hjärnan var samtalet jag fick innan vi gick hit. När vi var i logen. Jag älskar namnet som stod på skärmen, men hatade orden jag hörde. Sophie ringde. Hon sa att hon inte klarade av att dejta mig längre, eftersom jag nästan aldrig är hemma. Det förstår jag. Jag kommer nog aldrig få ett riktigt, starkt förhållande så länge jag är... jag.
"Niall, can we talk?" Frågade Mel och såg på mig.
"Sure" sa jag och gick med henne en bit bort.
"What's wrong?" Frågade hon oroligt.
"Nothing... It's... Nothing" ljög jag och hon såg allvarligt på mig.
"Niall, I'm aybe a girl, but I'm not stupid" sa hon och jag log försiktigt.
"It's just... You know Sophie?"
"Yeah, the girl you're dating! She's really cute" log hon och jag suckade.
"Yeah, she is. But... She called, before and... She didn't wanted to date me anymore" sa jag och kände gråten i halsen.
"Why?!" Utbrast hon.
"Just... Because, I'm Niall Horan, and I'm never home" sa jag och hon såg sorgset på mig.
"I'm so sorry Niall" var det ända hon sa innan hon kramade mig hårt.
Jag kramade tillbaka och kände en tår på min kind.
"Ey! Niall! We need to change clothes!" Ropade Zayn och jag gick med Mel tillbaka till dem, sedan följde jag med killarna till vår loge.
Melinda
När jag slog mig ner vid Nicole gav jag ifrån mig en djup suck. Stackars Niall... Jag vet hur mycket han gillar henne.
"What did he say?" Frågade Nicole och jag suckade.
"He was dating a girl, but she didn't wanted to date him anymore, just because he isn't home anymore" sa jag och hon nickade sorgset.
"Poor Niall" sa hon och jag nickade.
Klockan slog fyra - konserten börjar fem - så vi gick backstage för att kolla hur det gick för killarna. De stod precis bakom scenen och sjöng lite olika stämmor. Jag och Nicole satte oss i en soffa och snackade lite. Killarna kom till oss och pratade en stund innan de gick iväg igen. Ganska stressigt innan en konsert, vilket jag förstår.
Nicole och jag satt tysta en stund medans vi hörde en kille räkna in från fem. Killarna sprang upp på scenen och började sjunga. Musiken dunkade och ja, man fick ont i öronen direkt.
"Tell me when you want to go!" Ropade Nicole för att överrösta musiken.
"I just want to hear a little bit!" Ropade jag tillbaka.
Vi gick efter en kvart. Ingen av oss klarade av det höga ljudet. Så vi gick ut till bussen och slog på The Last Song eftersom det inte gick något bra på TV. Vi pausade nästan direkt för att fixa dricka, popcorn och chips.
När filmen var slut så hade ingen kommit tillbaka. Nicole berättade att de brukar vara kvar en stund och fixa lite. Men Nicole gick i alla fall till bussen som hon sov i och jag gjorde mig i ordning för kvällen. Med rutiga pyjamasbyxor, sovbehå och ett maglinne så borstade jag tänderna och flätade mitt hår. Sedan la jag mig i den vänstra våningssängen högst upp. Som tur var fanns det ett litet "bord" där uppe som satt fast på väggen vid fötterna, framför stegen upp. Där fanns också ett eluttag som jag satte i min mobilladdare i. När jag stoppat in laddaren i mobilen så la jag mobilen på "bordet" och la mig till rätta i sängen.
Direkt innan jag somnade kom killarna tillbaka, skrattandes. Eftersom jag inte orkade prata något med dem - inget illa menat - så slöt jag ögonen för att få dem att tro att jag sov.
"Ey, guys. Be quiet. She's sleeping" viskade Harry när han kom hit för att kolla vart jag var.
"Ops, sorry" sa Liam.
De gick runt ett tag - antar att de gjorde sig i ordning för att gå och lägg sig - innan de la sig ner. Det vart tyst och då somnade jag.
Jag vaknade av att bussen började åka. Trött satte jag mig upp och kollade klockan på mobilen, halv två på natten. Med en suck la jag mig ner igen.
"Are you awake?" Jag hoppade till av Nialls röst.
Han låg mitt emot mig (kolla bilder där uppe), högst upp på våningssängen.
"Yeah" viskade jag tillbaka.
"Tired?" Frågade han och jag skakade på huvudet.
"You?" Han nickade. "Are you okey? I mean, with Sophie and all" viskade jag och han skakade på huvudet.
"No, I'm not. I really love her" viskade han och jag såg sorgset på honom.
Även om det var väldigt mörkt i bussen kunde jag ibland skymta Niall när vi passerade gatlyktor, vars ljus trängde fram genom persiennerna.
"Why are you guys awake?" Viskade Zayn trött som låg i våningssängen som stod mot andra väggen, längst ner.
"Sorry" viskade vi samtidigt och han somnade igen.
Niall log mot mig men somnade snabbt han med. Eftersom jag inte kunde somna så gick jag ut till soffan. Jag slog mig ner vid fönstret och såg ut på alla träd och lyktor som vi åkte förbi. Snart hörde jag skjutdörren öppnas och ut från sovrummet kom en trött Harry.
"Why are you up?" Viskade han hest och satte sig bredvid mig.
"Can't sleep" viskade jag tillbaka.
Han la armen om mig och jag kröp upp i hans famn.
"You sould sleep" viskade jag och han skakade på huvudet.
"I can't sleep if you sit up here alone" viskar han och pussar min panna.
"But, nothing can happen" viskade jag leendes.
"No, but..."
"Go to bed, I promise that I'm alright. I'm going to bed to, soon. Okey?" Viskar jag och han nickade.
"Okey, but if you don't come in there in some minutes I'll come out again" viskar han och går in dit igen.
Jag sitter uppe en liten stund innan jag går in dit igen. Harry ler mot mig innan jag lägger mig där uppe igen. Nialls ögon är fortfarande stängda och han andas djupt.
"Goodnight" viskar Harry och jag ler.
"Goodnight"
Med Harrys röst i mitt huvud somnar jag snabbt med ett litet leende på läpparna.
------------------------------------------------------------------
Såå.... Imorgon kanske det inte kommer en del, ska nämligen göra lite saker då... Men vi får väl hoppas att det kommer en...
Bara en kommentar på kapitel 27?? Kom igen! Ska vi säga tio kommentarer för nästa?? Klarar ni det? Det är klart ni gör! :D
XoXo<3
The Direction 2 Love~27~Fans...
En vecka senare/Melinda
En vecka har gått snabbt och jag äter normalt igen, fast det tar emot lite fortfarande, men det går betydligt mycket bättre i alla fall! Vi sitter nu på planet på väg till Danmark. Därifrån ska vi ta turnébussen vidare genom Europa. I planet sitter jag bredvid Harry som sitter bredvid mig och Zayn. Bakom oss satt Louis vid fönstret - alltså direkt bakom mig -, Liam bakom Harry och Niall bakom Zayn. Louis och jag var de ända som inte kunde somna.
"Louis! Stop it!" Utbrast jag när han suttit och sparkat på mitt säte i en halvtimme.
"No, I have nothing else to do" sa han och jag hörde hur han flinade.
Han fortsatte och jag petade på Harry som bara halvsov. Han såg förvirrat på mig och jag log.
"Can we switch place?" Frågade jag och han nickade.
"Sure"
Vi böt plats och han fattade direkt varför jag ville byta.
"Eyy!" Utbrast han och jag flinade.
Zayn vaknade till och såg förvånat på mig. Jag förklarade och han flinade, men somnade om snabbt igen med huvudet på min axel. Harry "bråkade" lite med Louis medans jag försökte somna. Tillslut gick det...
Harry
Efter ett tag såg jag att Mel somnat med sitt huvud lutat mot Zayn. Jag log och tog ett kort som sedan flög ut på Twitter.
Sleepyheads on the plane... #Bored
Med ett leende såg jag bak på Louis som nu satt med sin mobil. Liam och Niall hade somnat med huvudena mot varandras. Vi åkte i privatplan, så det var inte så konstigt att alla somnade, sätena var ju jätte sköna!
"Soo..." sa Louis och jag skrattade lite.
"What?" Flinade jag.
"I have nooo idea" sa han och jag skrattade mer.
Mel vaknade och vart lite sur över att jag väckt henne, men hon kom snabbt över det.
Melinda
När Harry väckt mig av sitt skratt så tog jag upp mobilen med headset.
"Can I listen with you?" Frågade Harry och jag nickade.
Jag gav honom ena snäckan och slog på Back To December med Taylor Swift. Sedan lutade jag mitt huvud mot hans axel och han la armen om mig. Han kysste min panna för att sedan dra upp mig i hans knä. Jag hade mina ben mot fönstret och ryggen mot Zayn. Mitt huvud lutade jag mot Harrys bröstkorg. Han la armen hårt om mig för att jag inte skulle ramla ner och så satt vi väldigt länge. Zayn vaknade upp och satte sig så han hade sin rygg mot min. Killarna bakom oss hade somnat mot varandras axlar - fast Louis hade sitt huvud mot fönstret. Medans Mockingbird med Eminem spelades ritade jag små mönster på Harrys bröstkorg.
"I love you" viskade jag och han pussade mitt huvud.
"Love you to Baby" viskade han och jag log lite.
Med de orden somnade jag.
Niall
I min dröm var jag på en äng med Sophie. Hon sprang efter en fjäril. På hennes kropp hade hon en vacker blommig sommarklänning och hennes blonda hår var skruvat i Hollywood lockar.
"I'm gonna catch the most beautiful butterfly!" Ropade jag och sprang efter henne.
Hon fnissade och sprang ifrån mig. Med ett leende sprang jag efter och när jag nådde henne tog jag tag i hennes midja och snurrade runt henne. Hon skrattade vackert och hennes ögon mötte mina. Jag kysste henne och hon besvarade den.
"I get lost in your eyes" flinade jag och hon sprang skrattandes iväg.
"I'm in heaven!" Utbrast hon och snurrade runt med armarna utsträckta.
Harry
Jag log när jag insåg att Mel somnat igen. Försiktigt tittade jag bak på de andra. Niall log i sömnen, Liam kollade ut genom fönstret med Louis huvud på sin axel. Mel vred sig försiktigt i sömnen och kved till, men hon vaknade inte. Jag såg på henne, hon såg typ orolig ut. Hon mumlade något och jag försökte väcka henne försiktigt.
"Mel... Mel?" Viskade jag och skakade henne försiktigt.
Hon rörde sig försiktigt och öppnade ögonen med en suck. Jag märkte att hon klamrade sig fast vid mig lite hårdare och verkade bara orolig.
"It was just a dream" mumlade jag och drog henne hårdare till mig.
Hon nickade och slöt ögonen igen.
Efter några timmar gick vi ner för landning och jag väckte Mel. När vi klev ut ur planet tog vi varandras händer med killarna framför oss. När vi kom in till flygplatsen var det väldigt många fans överallt, men det var vakter som höll dem borta. Vi tog våra väskor och gick för att fixa en taxi. När vi gick ut på gatorna kom massa fans springandes mot oss. Jag höll Mel bakom mig för att "skydda" henne men det gick ju inte så bra. Vakterna kom springandes mot oss, men hann inte direkt. Fansen drog i oss och de drog iväg Mel.
"Harry!" Skriker hon och jag ser hennes panikslagna ansikte när fansen skriker på henne och drar i hennes hår.
Jag sliter mig loss från fansen och springer fram till henne. "Stop it!" Skriker jag och jag ser killarna stå vid bilen. "Go to them" säger jag till Mel och hon kämpar för att ta sig fram till bilen.
Melinda
När jag äntligen är framme vid bilen öppnar Liam dörren till mig. Jag bokstavligt slänger mig in och andas ut. Mitt hjärta slår väldigt fort och pulsen är väldigt hög. Killarna kommer in efter en stund och alla suckar högt.
"Are you okey?" Frågar Niall och jag skakar på huvudet.
Louis, som sitter bredvid mig, drar in mig i sin famn och håller om mig hårt.
"Sorry for that" säger han och jag ser Harry titta oroligt på mig.
"It's okey. I mean, you couldn't do something, right? You shouldn't apologize, because it's not your fault" sa jag och de nickade sakta.
Vi åkte bil i drygt en halvtimme innan vi kom till en stor parkering utanför en arena. På parkeringen stod några stora bussar - orkade inte räkna. Killarna gick ut och Harry tog min hand. Vi gick mot bussarna när massa folk kom mot oss.
"Welcome back!" Ropade en man som kramade killarna när han var framme vid oss.
"Thanks, this is Melinda Stewart. The girl we've been talking about" sa Harry när mannen kom fram till oss.
"Hi Melinda, I'm Will. One Direction's maneger" log han och drog in mig i en kram.
De presenterade mig för massa olika personer. Dels deras stylist Nina, deras röstcoach Daniel och deras "tekniker" Rob.
"Mel, we're going to share a bus. You, me and the boys" sa Harry och jag nickade sakta.
De hjälpte mig in med mina väskor i vår turnébuss. Det var inte så jätte stort, men det var precis lagom. Det fanns tre våningssängar i bakre delen av bussen. I mitten var det typ soffor och så och i det lilla "sovrummet" fanns också ett badrum.
"Wow, this is awesome" sa jag när jag kollade runt.
Vid soffan/sofforna (det är såna här soffor som står längs väggen som sitter ihop. Hoppas ni förstår) så hittade jag också ett litet kylskåp. Vi hälsade snabbt på vår chaufför, Mark, innan alla gick mot arenan. Killarna pratade non stop medans jag gick lite bakom och bara försökte att inte vara allt för frånvarande.
När vi kom innanför porten till arenan kom vi till en korridor med massa dörrar. Det stod massa olika saker på dem som jag inte orkade läsa. Men vi gick i alla fall längst bort, sedan vänster, in genom en dörr, höger, sedan vänster, in genom en till dörr och vips, så var vi backstage. Killarna försvann bort till deras loge medans jag stod och kollade på alla personer som sprang fram och tillbaka. Tjejer, killar, män och kvinnor sprang runt med papper, block och annat.
"You must be Mel" hörde jag en ljus röst säga bakom mig. Jag vände mig om och mötte en lite yngre tjejs röst. "I'm Nicole. I'm the boys voicecoach" fortsatte hon.
"But... I thought that was Daniel" sa jag förvirrat.
"Yeah, that's right. But the boys are five, so it's much easier to have two persons who like, take care of them" förklarade hon och jag nickade.
"Alright"
"I'm going to take care of you tonight. The boys will be busy tonight, so... We can stay to see a bit of the concert, and then we can watch som TV in your bus?" Sa hon och jag nickade.
"Yeah, of course! That would be great. It's nice to have a girl to talk with on this tour" sa jag och vi började sakta gå mot scenen.
"Yeah, I know. Sometimes it feels like... I'm the only girl. I've no one to talk to. The other girls here are like older womens so, yeah. I was very happy when I heard that you where coming to the tour" log hon och vi klev upp på scenen.
"I feel exactely the same. I was a little bit scared to be like, the lonely girl on the tour" sa jag och såg ut över arenan där få personer gick runt. "This is amazing" forsatte jag och hon log ut över arenan.
"I know, isn't it?"
Vi pratade ett tag innan vi slog oss ner på några stolar längst fram för att lära känna varandra. Hon var snart tjugo år och kommer ifrån Mexico, men hon flyttade till England med sin familj när hon var sexton. Sedan sökte hon jobb och gick jobb här, hos killarna. Jag berättade lite om mig själv och hon lyssnade väl. Det kändes som om vi känt varandra i åratal.
------------------------------------------------
Förlåt för att det dröjer mellan kapitlena, men jag har mycket i skolan och på helgerna vill jag göra lite annat, men jag skriver så ofta jag kan! Hoppas ni stannar!
Much love <3
En vecka har gått snabbt och jag äter normalt igen, fast det tar emot lite fortfarande, men det går betydligt mycket bättre i alla fall! Vi sitter nu på planet på väg till Danmark. Därifrån ska vi ta turnébussen vidare genom Europa. I planet sitter jag bredvid Harry som sitter bredvid mig och Zayn. Bakom oss satt Louis vid fönstret - alltså direkt bakom mig -, Liam bakom Harry och Niall bakom Zayn. Louis och jag var de ända som inte kunde somna.
"Louis! Stop it!" Utbrast jag när han suttit och sparkat på mitt säte i en halvtimme.
"No, I have nothing else to do" sa han och jag hörde hur han flinade.
Han fortsatte och jag petade på Harry som bara halvsov. Han såg förvirrat på mig och jag log.
"Can we switch place?" Frågade jag och han nickade.
"Sure"
Vi böt plats och han fattade direkt varför jag ville byta.
"Eyy!" Utbrast han och jag flinade.
Zayn vaknade till och såg förvånat på mig. Jag förklarade och han flinade, men somnade om snabbt igen med huvudet på min axel. Harry "bråkade" lite med Louis medans jag försökte somna. Tillslut gick det...
Harry
Efter ett tag såg jag att Mel somnat med sitt huvud lutat mot Zayn. Jag log och tog ett kort som sedan flög ut på Twitter.
Sleepyheads on the plane... #Bored
Med ett leende såg jag bak på Louis som nu satt med sin mobil. Liam och Niall hade somnat med huvudena mot varandras. Vi åkte i privatplan, så det var inte så konstigt att alla somnade, sätena var ju jätte sköna!
"Soo..." sa Louis och jag skrattade lite.
"What?" Flinade jag.
"I have nooo idea" sa han och jag skrattade mer.
Mel vaknade och vart lite sur över att jag väckt henne, men hon kom snabbt över det.
Melinda
När Harry väckt mig av sitt skratt så tog jag upp mobilen med headset.
"Can I listen with you?" Frågade Harry och jag nickade.
Jag gav honom ena snäckan och slog på Back To December med Taylor Swift. Sedan lutade jag mitt huvud mot hans axel och han la armen om mig. Han kysste min panna för att sedan dra upp mig i hans knä. Jag hade mina ben mot fönstret och ryggen mot Zayn. Mitt huvud lutade jag mot Harrys bröstkorg. Han la armen hårt om mig för att jag inte skulle ramla ner och så satt vi väldigt länge. Zayn vaknade upp och satte sig så han hade sin rygg mot min. Killarna bakom oss hade somnat mot varandras axlar - fast Louis hade sitt huvud mot fönstret. Medans Mockingbird med Eminem spelades ritade jag små mönster på Harrys bröstkorg.
"I love you" viskade jag och han pussade mitt huvud.
"Love you to Baby" viskade han och jag log lite.
Med de orden somnade jag.
Niall
I min dröm var jag på en äng med Sophie. Hon sprang efter en fjäril. På hennes kropp hade hon en vacker blommig sommarklänning och hennes blonda hår var skruvat i Hollywood lockar.
"I'm gonna catch the most beautiful butterfly!" Ropade jag och sprang efter henne.
Hon fnissade och sprang ifrån mig. Med ett leende sprang jag efter och när jag nådde henne tog jag tag i hennes midja och snurrade runt henne. Hon skrattade vackert och hennes ögon mötte mina. Jag kysste henne och hon besvarade den.
"I get lost in your eyes" flinade jag och hon sprang skrattandes iväg.
"I'm in heaven!" Utbrast hon och snurrade runt med armarna utsträckta.
Harry
Jag log när jag insåg att Mel somnat igen. Försiktigt tittade jag bak på de andra. Niall log i sömnen, Liam kollade ut genom fönstret med Louis huvud på sin axel. Mel vred sig försiktigt i sömnen och kved till, men hon vaknade inte. Jag såg på henne, hon såg typ orolig ut. Hon mumlade något och jag försökte väcka henne försiktigt.
"Mel... Mel?" Viskade jag och skakade henne försiktigt.
Hon rörde sig försiktigt och öppnade ögonen med en suck. Jag märkte att hon klamrade sig fast vid mig lite hårdare och verkade bara orolig.
"It was just a dream" mumlade jag och drog henne hårdare till mig.
Hon nickade och slöt ögonen igen.
Efter några timmar gick vi ner för landning och jag väckte Mel. När vi klev ut ur planet tog vi varandras händer med killarna framför oss. När vi kom in till flygplatsen var det väldigt många fans överallt, men det var vakter som höll dem borta. Vi tog våra väskor och gick för att fixa en taxi. När vi gick ut på gatorna kom massa fans springandes mot oss. Jag höll Mel bakom mig för att "skydda" henne men det gick ju inte så bra. Vakterna kom springandes mot oss, men hann inte direkt. Fansen drog i oss och de drog iväg Mel.
"Harry!" Skriker hon och jag ser hennes panikslagna ansikte när fansen skriker på henne och drar i hennes hår.
Jag sliter mig loss från fansen och springer fram till henne. "Stop it!" Skriker jag och jag ser killarna stå vid bilen. "Go to them" säger jag till Mel och hon kämpar för att ta sig fram till bilen.
Melinda
När jag äntligen är framme vid bilen öppnar Liam dörren till mig. Jag bokstavligt slänger mig in och andas ut. Mitt hjärta slår väldigt fort och pulsen är väldigt hög. Killarna kommer in efter en stund och alla suckar högt.
"Are you okey?" Frågar Niall och jag skakar på huvudet.
Louis, som sitter bredvid mig, drar in mig i sin famn och håller om mig hårt.
"Sorry for that" säger han och jag ser Harry titta oroligt på mig.
"It's okey. I mean, you couldn't do something, right? You shouldn't apologize, because it's not your fault" sa jag och de nickade sakta.
Vi åkte bil i drygt en halvtimme innan vi kom till en stor parkering utanför en arena. På parkeringen stod några stora bussar - orkade inte räkna. Killarna gick ut och Harry tog min hand. Vi gick mot bussarna när massa folk kom mot oss.
"Welcome back!" Ropade en man som kramade killarna när han var framme vid oss.
"Thanks, this is Melinda Stewart. The girl we've been talking about" sa Harry när mannen kom fram till oss.
"Hi Melinda, I'm Will. One Direction's maneger" log han och drog in mig i en kram.
De presenterade mig för massa olika personer. Dels deras stylist Nina, deras röstcoach Daniel och deras "tekniker" Rob.
"Mel, we're going to share a bus. You, me and the boys" sa Harry och jag nickade sakta.
De hjälpte mig in med mina väskor i vår turnébuss. Det var inte så jätte stort, men det var precis lagom. Det fanns tre våningssängar i bakre delen av bussen. I mitten var det typ soffor och så och i det lilla "sovrummet" fanns också ett badrum.
"Wow, this is awesome" sa jag när jag kollade runt.
Vid soffan/sofforna (det är såna här soffor som står längs väggen som sitter ihop. Hoppas ni förstår) så hittade jag också ett litet kylskåp. Vi hälsade snabbt på vår chaufför, Mark, innan alla gick mot arenan. Killarna pratade non stop medans jag gick lite bakom och bara försökte att inte vara allt för frånvarande.
När vi kom innanför porten till arenan kom vi till en korridor med massa dörrar. Det stod massa olika saker på dem som jag inte orkade läsa. Men vi gick i alla fall längst bort, sedan vänster, in genom en dörr, höger, sedan vänster, in genom en till dörr och vips, så var vi backstage. Killarna försvann bort till deras loge medans jag stod och kollade på alla personer som sprang fram och tillbaka. Tjejer, killar, män och kvinnor sprang runt med papper, block och annat.
"You must be Mel" hörde jag en ljus röst säga bakom mig. Jag vände mig om och mötte en lite yngre tjejs röst. "I'm Nicole. I'm the boys voicecoach" fortsatte hon.
"But... I thought that was Daniel" sa jag förvirrat.
"Yeah, that's right. But the boys are five, so it's much easier to have two persons who like, take care of them" förklarade hon och jag nickade.
"Alright"
"I'm going to take care of you tonight. The boys will be busy tonight, so... We can stay to see a bit of the concert, and then we can watch som TV in your bus?" Sa hon och jag nickade.
"Yeah, of course! That would be great. It's nice to have a girl to talk with on this tour" sa jag och vi började sakta gå mot scenen.
"Yeah, I know. Sometimes it feels like... I'm the only girl. I've no one to talk to. The other girls here are like older womens so, yeah. I was very happy when I heard that you where coming to the tour" log hon och vi klev upp på scenen.
"I feel exactely the same. I was a little bit scared to be like, the lonely girl on the tour" sa jag och såg ut över arenan där få personer gick runt. "This is amazing" forsatte jag och hon log ut över arenan.
"I know, isn't it?"
Vi pratade ett tag innan vi slog oss ner på några stolar längst fram för att lära känna varandra. Hon var snart tjugo år och kommer ifrån Mexico, men hon flyttade till England med sin familj när hon var sexton. Sedan sökte hon jobb och gick jobb här, hos killarna. Jag berättade lite om mig själv och hon lyssnade väl. Det kändes som om vi känt varandra i åratal.
------------------------------------------------
Förlåt för att det dröjer mellan kapitlena, men jag har mycket i skolan och på helgerna vill jag göra lite annat, men jag skriver så ofta jag kan! Hoppas ni stannar!
Much love <3
The Direction 2 Love~26~I Can't
Killarna sov hos mig den natten, eftersom ingen vågade lämna mig själv. Så Harry sov med mig i min säng, Liam och Niall sov i soffan och Louis och Zayn sov på madrasser på golvet. Vi sa godnatt efter att alla gjort sig i ordning och sedan la jag mig under täcket. Harry la sig bakom och la armen om mig. Han kysste min nacke och la sitt huvud vid min axel.
"Good night babe, dream sweet" viskade han och jag log lite smått.
"Night baby" viskade jag tillbaka för att sedan sluta ögonen och luta mig tillbaka i drömarnas värld.
Harry
När jag vaknade kunde jag höra de andra i köket. Jag vände mig om och såg Mel sova bredvid mig. Min ängel. Efter en snabb puss på kinden klev jag upp försiktigt för att gå ut till de andra.
"No, she wont eat that!"
"But what does she want then?"
"Just sit down and let us fix this"
Jag flinade innan jag kollade in i köket. Niall satt på en stol, Louis stod med Liam vid köksbänken och Zayn halvsov på en stol med huvudet på bordet.
"Goodmorning guys! How are you?" Flinade jag.
"Great!" Flinade Niall eftersom han var den enda som lyssnade.
Louis och Liam var inne i en djup disskution om vad Mel ville äta till frukost och Zayn... Ja, han sov. Jag och Niall snackade ett tag, men vi blev snart avbrutna av någon som harklade sig. Vi såg mot dörröppningen där Mel stod.
"Goodmorning Sweetheart!" log jag och gick fram till henne.
"Morning" sa hon hest och jag la armarna om henne.
"What do you want for breakfast?" Frågade jag och hon såg lidande på mig.
"Nothing..." mumlade hon och jag såg allvarligt på henne.
"But you need to eat" sa jag och hon nickade.
"I can take... Something" sa hon och jag log lite.
"A pear to begin with?" Frågade jag och tog upp ett päron.
"I can try" mumlade hon och tog emot det.
Lyssna samtidigt!!
Melinda
När jag tog första tuggan kände jag den där klumpen i halsen. Att jag verkligen behövde trycka i mig en tugga, verkligen kämpa med att få ner det. Det var verkligen obehagligt, speciellt när alla kollade på mig. Jag rös till och la ner päronet på bordet.
"I can't" sa jag och suckade. "I can't eat, I never will!" Fortsatte jag och Harry tog min hand.
"Please, try"
"I've already done!" Sa jag och kände gråten i halsen. Tårarna steg och alla såg riktigt medlidande ut.
"Honey, you need to fight. If you don't, everything could be over" sa han med tårar i ögonen.
"Then let it be over!"
"Don't say that!" Sa Niall och kramade mig.
Då kom tårarna. De forsade ner och jag kämpade för att hålla benen starka och stadiga, vilket var riktigt svårt. Benen började skaka och snart vek sig mina ben.
"Are you okey, babe?" Sa Harry oroligt när jag satt på golvet med tårar på kinderna.
"No! I've destroyed my own life" grät jag och Liam satte sig bredvid mig.
"Hey, it's not over yet, right? Everything's gonna be alright, huh?" Sa han och jag log sorgset.
"We'll be by your side all time. You're gonna be okay, right?" Fortsatte Louis.
"You want to be okay, right?" La Zayn till och jag log sorgset mot dem.
"I guess so..." sa jag och alla log.
"Then, let's do this!" Utbrast Liam och alla fnissade.
"Step 1: eat that pear" sa Louis och jag suckade.
"It wont go" sa jag.
"Excuse me? Or motto is 'Everything's possible if you just believe'" sa Zayn.
"Or Never say never" flinade jag och de nickade.
"That to" sa han och jag fnissade.
Sedan var det dags att tugga i mig det där äpplet. Det var inte lätt eller roligt, men jag gör det för att det ska bli bra. Allt kommer att ordna sig. Allt kommer bli precis som vanligt. Vi kommer lyckas. Men hur blir det när de åker på turné igen? De måste ju snart åka tillbaka.
"Guys... I will never do this when you go on the tour again" sa jag och de såg på varanda.
"Actually, we've already think about that" log Louis.
"You're going to follow us on the tour" berättade Harry.
"And, we've got a nurse with us is something happens" fortsatte Niall och jag log stort.
"Aww, thanks guys!" Log jag och det slutade med en grupp-kram.
Snart hade jag fått i mig ett päron och ett äpple, nu behövde jag inte äta något förens lunch. Då skulle jag försöka äta lite mer, men det var bara att bita ihop, eller hur?
Fram till lunch satt vi bara och pratade om allt och inget. Men jag kände mig fortfarande inte riktigt som vanligt... Jag var oroligt för hur det här skulle förändra mitt liv, hur jag skulle må när jag kan äta igen.
Harry
Jag såg att Mel tänkte på något, men jag vågade inte fråga. Hon hade väl antagligen bara mycket att tänka på. Och det förstår jag, efter allt hon gått igenom. Men jag vill att hon ska veta att jag finns där, det gör vi alla.
"So, when are you/we going back to the tour?" Frågade Mel och vi såg på varandra.
"In... Some weeks maybe" sa Louis.
"Okaay"
När vi skulle äta lunch hade Mel lika svårt att äta som innan. Det gör ont att se hur dåligt hon mår, och att veta att man inte kan göra något gör allt värre.
-----------------------------------------------------
Förlåt för kort!! Men kom inte på något just nu... Skriver så fort jag kan!!
Kommentera på ;)
XoXo<3
"Good night babe, dream sweet" viskade han och jag log lite smått.
"Night baby" viskade jag tillbaka för att sedan sluta ögonen och luta mig tillbaka i drömarnas värld.
Harry
När jag vaknade kunde jag höra de andra i köket. Jag vände mig om och såg Mel sova bredvid mig. Min ängel. Efter en snabb puss på kinden klev jag upp försiktigt för att gå ut till de andra.
"No, she wont eat that!"
"But what does she want then?"
"Just sit down and let us fix this"
Jag flinade innan jag kollade in i köket. Niall satt på en stol, Louis stod med Liam vid köksbänken och Zayn halvsov på en stol med huvudet på bordet.
"Goodmorning guys! How are you?" Flinade jag.
"Great!" Flinade Niall eftersom han var den enda som lyssnade.
Louis och Liam var inne i en djup disskution om vad Mel ville äta till frukost och Zayn... Ja, han sov. Jag och Niall snackade ett tag, men vi blev snart avbrutna av någon som harklade sig. Vi såg mot dörröppningen där Mel stod.
"Goodmorning Sweetheart!" log jag och gick fram till henne.
"Morning" sa hon hest och jag la armarna om henne.
"What do you want for breakfast?" Frågade jag och hon såg lidande på mig.
"Nothing..." mumlade hon och jag såg allvarligt på henne.
"But you need to eat" sa jag och hon nickade.
"I can take... Something" sa hon och jag log lite.
"A pear to begin with?" Frågade jag och tog upp ett päron.
"I can try" mumlade hon och tog emot det.
Lyssna samtidigt!!
Melinda
När jag tog första tuggan kände jag den där klumpen i halsen. Att jag verkligen behövde trycka i mig en tugga, verkligen kämpa med att få ner det. Det var verkligen obehagligt, speciellt när alla kollade på mig. Jag rös till och la ner päronet på bordet.
"I can't" sa jag och suckade. "I can't eat, I never will!" Fortsatte jag och Harry tog min hand.
"Please, try"
"I've already done!" Sa jag och kände gråten i halsen. Tårarna steg och alla såg riktigt medlidande ut.
"Honey, you need to fight. If you don't, everything could be over" sa han med tårar i ögonen.
"Then let it be over!"
"Don't say that!" Sa Niall och kramade mig.
Då kom tårarna. De forsade ner och jag kämpade för att hålla benen starka och stadiga, vilket var riktigt svårt. Benen började skaka och snart vek sig mina ben.
"Are you okey, babe?" Sa Harry oroligt när jag satt på golvet med tårar på kinderna.
"No! I've destroyed my own life" grät jag och Liam satte sig bredvid mig.
"Hey, it's not over yet, right? Everything's gonna be alright, huh?" Sa han och jag log sorgset.
"We'll be by your side all time. You're gonna be okay, right?" Fortsatte Louis.
"You want to be okay, right?" La Zayn till och jag log sorgset mot dem.
"I guess so..." sa jag och alla log.
"Then, let's do this!" Utbrast Liam och alla fnissade.
"Step 1: eat that pear" sa Louis och jag suckade.
"It wont go" sa jag.
"Excuse me? Or motto is 'Everything's possible if you just believe'" sa Zayn.
"Or Never say never" flinade jag och de nickade.
"That to" sa han och jag fnissade.
Sedan var det dags att tugga i mig det där äpplet. Det var inte lätt eller roligt, men jag gör det för att det ska bli bra. Allt kommer att ordna sig. Allt kommer bli precis som vanligt. Vi kommer lyckas. Men hur blir det när de åker på turné igen? De måste ju snart åka tillbaka.
"Guys... I will never do this when you go on the tour again" sa jag och de såg på varanda.
"Actually, we've already think about that" log Louis.
"You're going to follow us on the tour" berättade Harry.
"And, we've got a nurse with us is something happens" fortsatte Niall och jag log stort.
"Aww, thanks guys!" Log jag och det slutade med en grupp-kram.
Snart hade jag fått i mig ett päron och ett äpple, nu behövde jag inte äta något förens lunch. Då skulle jag försöka äta lite mer, men det var bara att bita ihop, eller hur?
Fram till lunch satt vi bara och pratade om allt och inget. Men jag kände mig fortfarande inte riktigt som vanligt... Jag var oroligt för hur det här skulle förändra mitt liv, hur jag skulle må när jag kan äta igen.
Harry
Jag såg att Mel tänkte på något, men jag vågade inte fråga. Hon hade väl antagligen bara mycket att tänka på. Och det förstår jag, efter allt hon gått igenom. Men jag vill att hon ska veta att jag finns där, det gör vi alla.
"So, when are you/we going back to the tour?" Frågade Mel och vi såg på varandra.
"In... Some weeks maybe" sa Louis.
"Okaay"
När vi skulle äta lunch hade Mel lika svårt att äta som innan. Det gör ont att se hur dåligt hon mår, och att veta att man inte kan göra något gör allt värre.
-----------------------------------------------------
Förlåt för kort!! Men kom inte på något just nu... Skriver så fort jag kan!!
Kommentera på ;)
XoXo<3
