Fick inte tio kommentarer på förra :/ Men jaja, tack för kommentarerna i alla fall!

Nästa morgon vaknade jag med extrem huvudvärk. Seriöst, det är tusen gånger värre än vanlig huvudvärk. När jag öppnade ögonen märkte jag det jag inte ville märka. En liten del av synen var borta, vilket betyder migrän. Jag gick sakta ner till min väska och vinglade till lite när jag kände hur min balans försvann. Den kom snabbt tillbaka och jag tog fram min migrän medicin. När jag tagit den gick jag ut till soffan där de andra satt.
 "Morning!" Sa alla samtidigt.
 "Morning" mumlade jag och gick fram till kylskåpet där jag tog fram en Cola burk.
Sedan gick jag direkt tillbaka till sängen. Jag ställde burken på det lilla "bordet" vid sängen och la mig ner igen. Med täcket över huvudet försökte jag att somna, vilket inte gick eftersom jag hade så otroligt ont i huvudet.
 "Are you okey?" Frågar Harry som tydligen kommit in.
 "No" mumlade jag.
 "What's wrong?" Sa han oroligt och drog sakta bort täcket för mitt ansikte.
 "I've got migrain" sa jag och drog täcker över ansiktet igen.
 "Do you want anything? Can I help you in some way?"
 "No thanks" sa jag och han drog bort täcket igen för att kyssa mig.
 "Tell me if you want anything" sa han och gick tillbaka till de andra.
Eftersom det här inte var första gånger jag hade migrän så visste jag vad som kom efter synbortfall och huvudvärk. Då börjar kroppen - eller en del av kroppen - ömma bort, alltså försvinner känseln. Det var nog det värsta, efter huvudvärken.

Harry

När jag kom tillbaka till de andra så berättade jag vad som var fel. Jag tycker så synd om henne! Liksom, jag har aldrig haft migrän, jag vet inte hur man kan hjälpa till. Jag vet knappt vad det är!
 "I can go and take care of her" sa Liam. "My mum got migrain some times, so I know what to do" fortsatte han och jag nickade.
 "Thanks"
Han gick in till Mel och vi andra fortsatte kolla på teven där Glee gick.

En halvtimme senare/Liam

 "How are you now?" Frågade jag och hon suckade.
 "Bad. I don't even feel my legs" sa hon tyst.
Plötsligt svängde bussen kraftigt och Mel ramlade ner, men hon slog aldrig i golvet eftersom jag tog henne i mina armar. Hennes lilla skrik försvann och hon tryckte sig hårt emot mig.
 "Geez, are you two okey?!" Utbrast Harry som gick in till oss.
 "Yes, or, I am" sa jag och såg på Mel som tyst började gråta.
 "Honey" sa Harry och jag gav henne till honom.
 "I'm gonna die!" Grät hon och jag mötte Harrys blick.
 "No, you're not"
 "Maybe we should go to an doctor" sa jag och Harry såg på mig med en orolig blick.
 "Is it that bad?" Frågade han och jag nickade.
 "She can't feel her legs and her head is hurting, plus that she can't see that much"
 "Wow, that sounds really bad. You're going to be okey, my love" sa Harry och de andra kom in mot oss.
 "I talked to the driver, he said that it was a car that come against us, so he had to turn to the right, but we're on road again" sa Louis.
 "But we need to stop. Mel needs to see a doctor" sa jag och han nickade oroligt.
Efter några minuter stannade vi och klev ur bussen. Harry stannade inne med Melinda. De andra bussarna stannade på parkeringen som vi var vid och Beatrice - vår sjuksköterska - kom med mig in. De andra väntade utanför.

Melinda

 "So, how long have this going on?" Frågade Mia, sjuksköterskan.
 "I don't know" sa jag och snyftade.
 "For some hours, I think" sa Liam som satt på sängen mitt emot, Harry satt på huk bredvid sängen medans Mia satt bredvid mig på sängen.
Mia började med att fråga olika saker, och sedan kollade hon min nuvarande medicin. Hon sa att det skulle avta inom kort tid, så vi började åka igen. Jag låg i Harrys säng - under min - med täcket över huvudet. Harry satt med mig och smekte min hand som jag hade utanför täcket. Mina tårar rann sakta ner, men det var inte så många. Egentligen vet jag inte varför jag gråter, men det gör så ont. Harry kysste min hand och snyftade. Sakta såg jag upp på honom och han grät.
 "Don't cry" viskade jag och torkade sakta bort hans tårar.
 "But, it hurts to see you like this" sa han och snyftade igen.
 "Hey..." viskade jag och drog ner honom bredvid mig.
Jag la mig i hans famn för att få plats och han la armen om mig. Han pussade mitt huvud och drog mig närmre honom.

Louis

Snart kom Harry ut från sovrummet och stängde sakta och tyst dörren. Sedan slog han sig ner bredvid mig.
 "How is she?" Frågade jag.
 "Bad. But she fell asleep" sa han och alla nickade.
 "I feel sorry for her" suckade Niall och alla mm:ade instämmande.
Efter bara en halvtimme kom Mel ut. Hon såg riktigt trött ut och hon verkligen släpade benen efter sig.
 "Hey honey, how are you?" Sa Harry och la henne i sitt knä.
 "A little bit better" mumlade hon och tryckte sig mot Harry.
Jag tycker så synd om henne. Ingen av oss har ju haft migrän så ingen vet ju hur dåligt det är. Men när man ser på henne kan man räkna ut att hon mår riktigt dåligt. Jag tror alla här önskar att vi kunde göra något.

Melinda

När jag satt i Harrys knä kunde jag känna allas blickar i ryggen, men det gjorde mig ingenting. Huvudvärken och allt annat började försvinna nu, vilket var riktigt skönt. Allt det här har verkligen slitit på mig.
 "Thank you guys" sa jag och Harry log.
 "For what?" Frågade Zayn.
Jag log mot honom. "Because you guys caring so much about me and..." sa jag och fick tårar i ögonen. "That means so much for me" log jag och kände en tår på min kind.
 "Aww, GROUP HUG!" Utbrast Louis och alla skrattade innan alla kramades.
Såhär ska det vara. Vi, allihopa, tillsammans i ett. Vi mot världen liksom. Killarna finns där så mycket för mig, även om jag inte ger något tillbaka. Det känns väldigt konstigt, och själviskt. Jag borde verkligen ge dem något. Något som visar att jag bryr mig, är tacksam och allt! För de anar nog inte hur mycket det här betyder. Att bara ha någon vid min sida betyder så otroligt mycket för mig. Att ha en axel att gråta ut mot. Allt som killarna gör betyder världen för mig. Önskar de kunde förstå hur mycket det betyder...
Snart stannade vi för att äta lunch, som fick bli Donken. Jag satte mig med killarna och Nicole vid ett bord, eftersom alla inte fick plats vid ett bord.
 "How are you, by the way?" Frågade Nicole mig när vi fått vår mat.
 "Pretty good. A little bit headache still, but I'm fine" log jag och hon nickade med ett leende.
 "That's nice to hear" log hon och jag nickade.
Vi pratade med killarna om allt och inget. Jag blev klar först, så jag väntade på de andra innan vi gick till våra bussar som fortsatte åka. Vi räknade med att vara framme klockan tre i Sverige. Ja, Sverige. Vi skulle dit och jag skulle få träffa min mamma. Vi skulle stanna där i tre dagar tror jag. Första dagen har killarna konsert, sedan har vi ledig dag och sedan ska killarna på några intervjuer och så. På min lediga dag tänkte jag ta med killarna till min mamma som numera bor i Bromma, vilket var grymt nära dit vi skulle. I'm so excited!!
-----------------------------------------------------------------------

Så... Vad tycker ni?? Kommentera vad ni tycker ska hända!! Give me some ideas ;)
Kommentera på nu!!! :D