Två dagar senare

Jag tog min väska och började gå mot stället där en buss skulle hämta upp alla som skulle till lägret. Jag satte mig på en bänk och såg på alla som stod där. Det var väldigt många! Men jag vände bort blicken och såg efter bussen istället.
 "Hi! I'm Mason Green" log en kille med en mössa på huvudet.
Under mössan stack det ut krulligt, brunt hår. Påminde lite om Harrys. Han hade på sig byxor som satt långt ner och en hoodie. Han såg faktiskt ganska bra ut. Hans ögon var gröna och han hade ett väldigt fint leende!
 "Hi! I'm Melinda Stewart. But you can call me Mel"
 "Well, you can call me Momo" log han.
 "Momo? Sweet" flinade jag och han skrattade.
 "I like your style" log han och nickade mot mina kläder.
Jag hade på mig ett par ljusa jeans, gula Converse och en gul oversize tröja med tryck. Mitt hår har jag flätat och lagt på högra axeln.
 "Thanks"
 "What you reported to?" Frågade han.
 "Song, dance, piano and guitar. And you?"
 "Nice! Dance, drums and guitar" log han och det fick mig att le.
Snart kom bussen och jag satte mig ner på en ledig plats. Snart kom "Momo" och satte sig bredvid mig.
 "Why don't you sit with your friends?" Frågade jag och nickade mot några killar han pratat med innan.
 "I wanted to get to know you" log han och jag nickade.
Vi hade nu en tre timmars lång bussresa framför oss. Snacka om att vi skulle kunna allt om varandra sedan. Vi pratade non stop i en timme. Sedan gick han fram till sina kompisar ett tag. Då tog jag upp mitt block och började kladda lite på det. Skrev olika namn, formade hjärtan och ritade små moln som det föll regndroppar ifrån. Efter ett tag tog jag upp min dator istället. Jag satte i mitt mobila internet och loggade in på Twitter. Som vanligt var det MASSA hat där och det gjorde lika ont i mitt hjärta när jag läste det.
Efter ett tag kom Mason tillbaka och log stort mot mig. Jag log lite tillbaka och han slog sig ner. Snabbt loggade jag ut från Twitter och stängde ner datorn. Jag tog upp min mobil och såg ett missat samtal från Liam, så jag ringde upp.
 "This is Liams phone! I can't answer right now, but you can leave a message after the tone!"
 "Hi Liam! It's Mel. Uhm... You called? Yeah... Bye" sa jag och la på.
Sedan la jag ner mobilen i fickan och såg på Mason som kollade igenom mitt block, utan att fråga.
 "Hey!!" Utbrast jag och tog det ifrån honom.
 "Sorry" sa han oskyldigt och jag log lite.
 "It's okey"
Vi vart tysta, sa något då och då, men inte mycket.
Tiden rann iväg och nu var vi framme. Vi kom till ett litet område där det var lite skog och en sjö framför själva platsen där vi skulle vara. Det fanns flera antal stugor, bland dem några större. I mitten var en scen och vid sjön kunde man skymta kanoter, en brygga och en eldplats.


Det var redan några ungdomar där som stod och pratade. Vi klev ut och alla gick åt olika håll. Jag stod där ett tag och såg mig omkring men sedan kom en tjej i min ålder fram till mig. Hon hade ljusbrunt hår som gick till axlarna.
 "Hi! I'm Aniston, and I guess that you're... Melinda Stewart?" Sa hon och log.
 "Yeah, that's me" log jag och hon fnittrade.
 "We're gonna live in together with two other girls! But they're already in there, so come!!" sa hon och verkade riktigt sprallig.
Hon nästan hoppade med mig till en lite stuga precis vid vattnet. Stugan var röd och hade en liten altan utanför. När man kom in var badrummet på höger sida och resten var öppet. Där stod fyra sängar och fyra garderober. På två av sängarna satt två tjejer. Ena hade kort svart hår, den andra hade orange färgat mellanlångt hår. 
 "Girls! This is Melinda! Melinda, this is Ina" sa hon och pekade på tjejen med svart hår. "And this is Felicia" fortsatte hon och pekade på den andra.
Vi hälsade och sedan började jag packa upp. När vi alla packat upp och hade gjort i ordning allt så gick vi ut till scenen där alla stod. En äldre man - 30 år, kanske? - stod på scenen med en mikrofon i handen. Lite längre bak stod fyra andra, två killar två tjejer.
 "Hello!" Ropade mannen som stod vid mikrofonen. "I'm Eric and I'm one of the teachers. I'm going to have the drum lessions" sa han och en av tjejerna/kvinnorna kom fram.
 "I'm Elizabeth and I'm going to have the song and piano" sa hon och den andra yngre tjejen gick fram.
 "I'm Denise and I'm going to have dance!" Log hon och alla djublade.
 "I'm Johnny, and I'm the one that going to teach you how to play the guitar!"
 "And as you may know, we've got some famous people around. And... This years artists is..." sa Eric och en tjej jag mycket väl kände igen hoppade fram. "RIHANNA!" Fortsatte Eric och Rihanna log stort. Sedan kom en kille ut, som jag också mycket väl kände igen. "USHER! And..." sa Eric och det var nästan helt tyst. "CODY SIMPSON!" Avslutade han och Cody sprang ut på scenen.
Wow, coolt! Alla skrek högt och jag skrattade lite. Undrar hur många som bara kommit hit för att se kändisarna... Ganska många kan jag gissa på. De berättade lite vad de skulle göra där och sedan gick alla till deras stugor, men jag stannade kvar för att kolla runt. Jag gick t.ex. ner till bryggan och satte mig.
 "Hii"
JAg vände mig om och ser Cody komma mot mig.
 "Hi" ler jag och vänder mig mot sjön igen.
 "So... What's your name?" Frågade han och slog sig ner bredvid mig.
 "Melinda. Melinda Stewart"
 "Hey, I know that name" sa han och jag såg på honom. "I'm going to teach you in song and guitar, a little bit" sa han och jag blev riktigt glad.
Att få hjälp med sina intressen av en kändis är väl något alla drömmer om, eller? Shit asså...
 "Oh, that's great" log jag ärligt och han skrattade lite.
 "Yeah, I guess so" flinade han.
Vi satt och pratade ett tag för att sedan resa på oss och gå till en annan scen som var på stranden. På scenen stod några mikrofoner, trummor och ett piano.
 "You can play, right?" Frågade Cody och jag nickade.
 "Yeah..."
 "Come. Teach me" log han och drog mig mot pianot.
Vi satte oss på pallen och jag började spela River Flows In You. Sedan försökte jag lära Cody, vilket inte gick så bra. Vi satt där ett långt tag innan det började bli mörkt, så han följde mig till min stuga, som hade nummer 13.
 "Thanks for a great time" log Cody och kramade mig. "And for that piano lession" fortsatte han och jag skrattade.
 "So... I guess I see you around?" Sa jag och öppnade dörren till stugan.
 "Yeah, absolutely" log han och jag gick in efter en liten vinkning.
Där inne satt de andra och pratade. När jag klev in log de mot mig innan de återgick till att prata. Jag gick fram till min garderob och drog fram min pyjamas - shorts, sovbehå och ett linne. Snabbt drog jag av mig mina kläder och tog på mig mina pyjamas. Sedan tog jag min mobil och la mig på min säng. Jag ringde upp Liam igen, eftersom han inte ringt tillbaka.
 "Hellooo?" Svarade han och jag log.
 "Hi Liam" log och jag Ina och Felicia såg på mig.
 "Meel!! How are you? Are you at that camp?" Frågade han och jag fnissade.
 "I'm good, and yes. I am, and it's like a dream!" Säger jag och ler stort. "How are Niall?"
 "He's good. But Harry don't say that much. He just live in his own little bubble" suckade han och jag kände skuldkänslorna komma.
 "Have Niall told you what I told him?"
 "That you just like Harry as a friend? Yes"
 "I'm so sorry! Everything is my fault! Everything is my fault. Everything that happens is my fault" sa jag med gråten i halsen.
 "No! Don't say that! It's not your fault!" 
 "Yes it is! If I wouldn't have met you guys, you where just live your dream life! Now, I'm standing in your way and..." började jag men Liam avbröt mig.
 "Stop it, Mel! That is just stupid bullshit! It's not your fault!"
 "Then, whose fault is it? Tell me, Liam. Tell me whose fault it is!"
Han vart tyst. Det var sant. Det var mitt fel. Bara mitt fel. Allt som hänt är på grund av mig. Jag förstör allt. Fan... -------------------------------------------------------

Vad tycker ni? För mycket drama? Kommentera vad ni tycker!
Btw, vad händer med alla kommentarerna?? :(
Xxxx