"Is he here?!" Utbrast han.
Jag har berättat allt om mitt liv för Cody, så han förstår hur jag känner mig. Hoppas jag?
 "Yes! I saw him out there" sa jag med tårar i ögonen.
 "Shit... Okey, don't think about him now. You're here to win, right?"
 "No, I'm here to have fun" log jag.
 "That's my gurl!" log han och jag fnissade.
Snart gick alla deltagare upp på scenen. Jag såg ut över publiken och mötte pappas blick. Han log. Vad tror han egentligen? Att jag ska förlåta honom, springa i hans armar och säga att jag älskar honom? Nej, skulle inte tro det!
 "Okey, here is the judges decision" sa en man och tog upp ett kuvert. "The three persons or groups that proceeds is..." sa han och jag tog Masons hand. "Jennifer Stone!"
En glad tjej steg fram och hoppade lite. Hon hade nog kämpat väldigt hårt. Jag hörde henne förut, hon är verkligen bra! Det ar alla här. Och därför minskade min chans att gå vidare...
 "The second one is..." sa mannen och såg upp på alla. "Mason And Tha' Crew!"
Mason flög en bit i luften och kramade mig sedan hårt för att sedan krama hans gäng.
 "And the third, and last one, that proceeds is..."
Spänningen var tät. Allt stod still. Publiken var tysta.
 "Melinda Stewart!"
Alla i arenan reste på sig och applåderade. En del busvisslade. Ett stort leende spred sig på mina läppar och jag kramade Mason hårt. Efter lite prat så gick vi som gick vidare bakom scenen för att fixa oss inför vårt framträdande. Jag tog på mig min korta klänning och sedan lockade min frisör mitt hår, för att sedan sminka mig. Efter typ en halvtimme var allt klart och jag skulle gå upp på scenen. De andra två hade redan uppträdit, de var verkligen bra. Jag har verkligen ingen chans...
 "Melinda Stewart, everybody!" Ropade mannen som typ... Höll tävlingen.
Jag gick fram till pianot och såg ut över publiken igen. Pappa satt där, log mot mig. Men jag såg inte killarna. Fan, de skulle missa allt. Fan!!
Jag började spela It Will Rain och började sedan sjunga.
IT WILL RAIN - MELINDA STEWART


När jag tryck på sista tangenten såg jag ut över den stående publiken. Med ett leende tackade jag och gick tillbaka bakom scenen.
Nu var det bara att vänta. 
 
 "And we have a result" sa mannen, som jag nys fick reda på hette Stefan.
Vi gick upp på scenen och tog varandra i händerna. Min blick var fäst i marken och jag klämde hårdare i Masons hand.
 "In third place, we have..." sa Stefan och kollade på sitt papper. "Mason And Tha' Crew!!"
Lite besviket, men ändå glatt hoppade Mason och hans gäng fram till Stefan och gick sitt lilla pris. Jag såg på Jennifer och kramade henne.
 "Good luck" log jag och hon log tillbaka.
 "You to"
 "In second place we have..." sa Stefan och jag slöt mina ögon.
Hela livet spelades upp i mitt huvud. Vad skulle hända när jag åker hem igen? Skulle jag gå tillbaka till mitt tråkiga liv? Åka in på sjukhus på grund av undernäring?
 "Jennifer Stone!"
Först fattade jag inte vad Stefan menade. Men när Jennifer log stort mot mig förstod jag, trodde jag.
 "You won!" Utbrast hon och jag log stort.
 "What?!"
 "You won!!" Log hon igen och jag kramade henne hårt.
Hon gick för att ta sitt pris och alla skrek mitt namn. Jag gjorde mig redo för att köra "vinnar nummret", vilket var It Will Rain. Så jag satte mig vid pianot och började spela.
När jag spelat klart gick jag tillbaka till Cody och kramade honom hårt.
 "Thank you soo much Cody!!" Utbrast jag och såg honom i ögonen.
 "Thanks to you" sa han, utan att släppa min blick.
Han har fina ögon... Riktigt fina... Han lutade sig mot mig och jag gjorde inget för att hindra det. Snart kände jag hans andedräkt mot mitt ansikte. Efter bara en liten stund kände jag hans varma läppar mot mina. Jag la armarna om hans hans och han la händerna på min midja. Han trycke mig emot sig och jag log lite mot hans läppar. Jag avbröt sakta kyssen och kramade honom hårt istället.
 "I like you more than a friend, Mel. You're a beautiful girl" sa han och jag log.
 "I think I like you to, Cody. More than a friend" log jag.
 "Do you want to be mine?" Frågade han tyst och jag nickade.
 "I really do, Mr. Simpson" log jag och han kysste mig hårt.
Sedan böt jag om till mjukisar och en tjocktröja. Vi åker ju hem redan imorgon, så jag måste börja packa. När jag skulle gå till min stuga kom flera fram och pratade med mig, men det brydde jag mig inte så mycket om. Cody skulle till sig och packa också. När jag lagt resväskan på min säng började jag lägga i alla kläder. När jag packat den så gick jag en runda för att se om jag glömt något, vilket jag inte gjort.
När jag packat klart så gick jag ut till stranden. Såg solen gå ner. Hörde fåglarna kvittra...
 "Excuse me, do you know where Melinda Stewart is?" Frågade någon bakom mig.
Jag vände mig om och såg Niall. Han log försiktigt mot mig när han insåg att det var jag, men jag log inte tillbaka.
 "Where were you?" Frågade jag och han såg sorgset på mig.
 "Sorry, some things come in our way" sa han och jag fnös.
 "Yeah, right" sa jag och gick förbi honom mot min stuga.
 "Mel, please stop" sa någon bakom mig... Liam.
 "You said that you would come!" Utbrast jag och vände mig om.
 "I'm sorry" sa han bara.
 "That isn't enough" sa jag och vände mig om, där stod Cody.
 "Is something wrong?" Frågade han och tog min hand.
 "No, nothing" mumlade jag och gick förbi honom mot stuga nummer 13. 
 "Baby, what's wrong?" Sa han och sprang efter mig.
 "Nothing! They just promise to come to the competition, and they didn't!" Sa jag och han kramade mig hårt.
 "I can talk to them" sa han och gick mot killarna som nu samlats en bit bort.
Jag gick in och gled nerför den stängda dörren. Tårarna trängde bakom mina slutna ögonlock, men jag tvingade dem tillbaka. Jag kanske överreagerade, men dem vet att tävlingen betydde mycket för mig. Dem kunde i alla fall ringa och säga att de inte kunde komma.
 "Baby"
Jag vände mig om och såg...
--------------------------------------------------------------

Vem ser hon? Harry? Cody?
KOMMENTERA!!
XoXo<3