En vecka senare

 "Are you sure about this?" Frågade Harry för tionde gången.
Den senaste veckan har jag ju följt med på turnén. Men jag börjar känna mig redo att ta tag i mitt liv igen. Börja om på nytt. Börja jobba och ta livet på allvar. Helt enkelt ta mer ansvar för mitt liv.
 "Yeah, I'm sure" sa jag säkert och han la armen om mig.
Jag har alltså bestämt mig för att åka tillbaka till London. Där ska jag börja plugga musik, söka till någon musik läger eller något annat som har med musik att göra. Det ska tydligen vara något camping läger för personer som gillar musik.
 "We're gonna miss you" sa Liam och alla nickade instämande.
 "I'm gonna miss you to, guys. But I need to do this. I really need to do something with my life" sa jag och de nickade förstående. 
 "I'm so proud of you!" Log Harry och kramade mig hårt. 
Med ett fniss kramade jag honom tillbaka och sedan kramade jag de andra. Snart började bussen åka igen och jag höll på att ramla när Harry tog armen om mig och höll mig uppe. 
 "Thanks" flinade jag och han skrattade.
Vi satte oss i soffan och satte på Poseidon. Den filmen har jag älskat hur länge som helst, men har inte sett den på 1000000 år!! Jag började gråta som mest mot slutet när den lilla killen(Conor) håller på att drunkna och han säger att han älskar sin mamma. Då brast det för mig. Harry drog in mig i sin famn och jag torkade mina tårar.
 "You're so cute" fnissade han och jag log lite.
När filmen var slut hade bussen fortfarande inte stannat så jag la mig med huvudet i Harrys knä och drog handen genom hans gulliga, lockiga hår.
 "I love you" sa jag och han log stort.
 "Love you to honey"
Han kysste mig snabbt för att sedan börja prata med killarna om något. Men jag låg bara och såg på hans vackra ansikte. Leendet var påklistrat och han såg riktigt lycklig ut. Jag skulle också vara lycklig om jag den mesta tiden var omringad av mina bästa vänner. Så kommer det aldrig vara för mig. Dem kommer åka på flera turnéer och jag måste starta mitt egna liv. Men jag kommer hitta nya vänner. Allt kommer ordna sig. Det kan jag lova. Allt kommer bli bra. Jag kommer jobba på dagarna och hänga med vänner på kvällen, sedan sova i min egna lägenhet.
Mitt liv kanske har en mening. Det kommer ändra riktning och jag kommer leva som alla andra. Jobba, äta, sova, jobba, äta, sova. Kanske kommer jag leva lycklig i hela mitt liv, ända ner till graven.
 "Meeeliindaaa" sa någon, väldigt långt borta. Lät som flera mil bort.
 "Is she dead?" sa någon annan.
 "No, she's breathing" sa en tredje röst.
 "Hey, Mel!"
Först när någon skakade om mig kom jag tillbaka till verkligheten och jag märkte att jag fortfarande låg i Harrys knä. Harry såg på mig och andra ögon stirrade på mig.
 "See! She's not dead" sa Liam.
 "She may be a zombie" sa Louis ironiskt och spelade skräckslagen.
 "Don't talk shit about my girlfriend" röt Harry ironiskt.
 "Don't talk about me like I wasn't here" sa jag trött och satte mig upp.
 "No! Don't eat my face!" Utbrast Louis som satt precis bredvid mig.
Jag märkte att Niall var frukansvärt tyst och han skrattade inte åt Louis skämt, han log inte ens. Har det hänt något? Nej, jag inbillar mig. Sluta tänk så. Han kanske bara har en dålig dag... Men ändå om jag sa till mig själv att sluta tänka så, kunde jag se sorgen i Nialls ögon.
 "Now she's gone again" suckade någon.
 "Melinda, you starting to scare me a bit now" sa någon annan.
Jag skakade på huvudet och kom tillbaka till nuet.
 "I'm going to bed" sa Niall och gick in till sovrummet.
 "Is he okey?" Frågade jag sorgset och Louis såg ner i golvet.
 "I don't know" sa Zayn.
Jag visste att något hade hänt, men vad? Antagligen hade det hänt något mellan Louis och Niall eftersom Louis kollade ner när jag sa Nialls namn.
 "I can chech that he's okey, but I'm going to bed to so... Good night everyone!" Sa jag och kramade alla, en efter en och gav Harry en kyss.
 "See ya tomorrow" sa Zayn med sin gulliga dialekt och pussade min kind.
 "Haha, yeah"
Jag gick till sovrummet och stängde dörren. Sedan böt jag om försiktigt i det lilla utrymmet och kröp upp till min säng. Niall låg med huvudet åt samma håll som jag och sängarna stod liksom emot varandra, så jag kunde peta i hans hår(hon gör inte det, bara så ni förstår hur hon ligger xd).
 "Niall, is everything okey?" Frågade jag tyst och han suckade.
 "Yeah, everything's fine" sa han tyst.
 "I'm not stupid, Niall. What's wrong?" Frågade jag och han mötte min blick.
 "I was just gonna joke with him a little bit, and he took it seriously" sa han tyst och jag såg tårarna i hans ögon. "He got mad and... Yeah" fortsatte han och jag såg medlidsamt på honom.
 "What where you joking about?" Frågade jag.
Han skulle precis svara när dörren öppnades och Louis klev in. Utan att ge oss en blick tog han sin mobil från sin laddare och gick ut igen. När dörren stängdes så brast Niall ut i gråt.
 "He really hates me" grät han och jag försökte torka hans tårar, men det gick inge bra eftersom "staketet" på sängarna var ivägen.
Så jag klev ner från min säng och kröp upp i hans. Jag la armen om hans rygg och han bara grät.
 "I've destroid everything" grät han och jag skakade på huvudet.
 "No, what do you mean with that?"
 "The band, everything" snyftade han.
 "No, you've not. Everything's gonna be alright" sa jag och lutade huvudet mot hans bröstkorg.
Ni kanske tror att det är dumt att jag ligger som jag gör just nu, men det tycker jag verkligen inte. Vi är vänner. Och vänner hjälper varandra.
 "Thank you, Mel" viskade han innan han slöt ögonen och somnade.
Efter ett tag klev jag ner försiktigt och klev upp till min säng. Jag somnade rätt fort jag med, men dagen kom lika snabbt som den försvunnit.

 "IT'S TIME TO GET UP!" Skrek Liam och började skaka om mig.
 "Stop it..." mumlade jag trött och vände på mig.
 "No! Get uuup!!" Skrek han vidare och jag slog till hans hand.
 "I'm tired" klämde jag fram.
 "Then  you're gonna miss the breakfast" sa han.
 "Okey then" sa jag och han suckade.
Med tunga steg gick han ut igen och jag somnade om.

 "Baby... Wake up" sa någon röst och kysste min panna.
Jag stönade och la mig på mage med ansiktet i kudden. Ett klingande skratt fyllde mina öron och ett leende kom till mina läppar.
 "Come on" sa han igen och jag kände hur han la sig bredvid mig.
Sakta vred jag på huvudet och såg rakt in i ögonen på Harry.
 "Hey" log han och kramade mig.
Jag kramade tillbaka och sedan klev jag upp. På bordet vid soffan stod en kopp och en papperspåse från StarBucks.
 "That's your breakfast" sa Harry och fortsatte: "the bus will stop outside an hotel so we're sleeping there tonight. We're going to have one concert and one interview."
Jag nickade och började äta.
------------------------------------------------

Förlåt för USEL uppdatering!! Men jag känner typ aldrig för att skriva, det är nog därför... Men ja... Tack för att ni stannar kvar och kommenterar!!! Älskar er så sjukt mycket!! Tack för att ni står ut med denna kassa uppdatering!!
XoXo