Lyssna samtidigt!



"When we arrive?" Frågade jag och hoppade upp och ner i soffan.
 "Soon" skrattade Harry och de andra skrattade med honom.
 "I'm so excited!" Utbrast jag och stor log.
 "Yeah, I think we can see that" flinade Zayn.
 "When we arrive?" Frågade jag efter bara några sekunders tystnad och alla suckade högt för att sedan brista ut i skratt.
Jag fattade inte vad som var så roligt. Men jag brydde mig inte heller. Jag ska få träffa min mamma som jag inte sett på... För länge!! Istället för att sitta med killarna (Inget illa menat) gick jag till sovrummet och plockade upp mitt fotoalbum. När jag satt där och bläddrade bland alla hundra bilderna - på mig, killarna, mamma och pappa. Det var bilder på annat också, t.ex. några coola bilder på olika saker jag tagit - så kom Liam in till mig.
 "Hi" log han och drog igen dörren.
 "Hey" log jag och såg på honom.
 "I just thought you maybe wanted to know that... We're here!" Sa han och jag hoppade automatiskt upp, vilket jag inte borde gjort eftersom jag slog huvudet i min säng - jag sitter i Harrys.
 "Aouch!" Utbrast jag och sedan började jag as garva.
Liam skrattade med mig och sedan gick vi båda ut till de andra, skrattandes. 
 "What is so funny?" Frågade Harry, då garvade vi mer.
 "I think they're crazy" sa Niall.
 "Yeah, they laugh more than you do, Niall" sa Louis och de fnissade.
 "Vas happenin'?!" Utbrast Zayn och då garvade vi mer.
 "Seriously, Liam! You're killing my girl!!" Utbrast Harry ironiskt när han förstod att jag garvade delvis åt Liam.
 "I'm.... HAHA! Sorry... HAHA! BUt, she..." klämde Liam fram men började sedan asgarva igen.
Jag la mig på golvet och vred mig av skratt, från höger till vänster. Liam dog av garv och killarna kastade kuddar på honom medans jag låg där och garvade åt typ... Vad skrattade vi åt egentligen? Jag slutade garva, men fortsatte att skratta lite.
 "Why are we laughing?" Frågade jag Liam och då brast de andra ut i skratt, alltså väldigt högt.
 "Guys! Why are you laughing?" Frågade Nicole som nu stod vid dörren till bussen.
 "I have noo idea" skrattade jag och gick med henne ut.
Där fanns tusen skrikande fans. En del skrek att jag skulle gå och dö, eller att jag skulle låta killarna vara, medans en del skrek att jag vad bäst, att killarna förtjänade mig och massa annat gulligt.
Efter några minuter kom killarna och fansen blev som galna.
 "Good job, honey" flinade Harry när vi gick mot den stora arenan.
 "What?" Frågade jag oförståeligt.
 "The thing you did in the bus? You know: We're here. SMACK!" sa han och jag började skratta.
 "Aaa! That thing" flinade jag och hoppade upp på hans rygg.
Han galloperade mot entrén där de andra killarna väntade på oss. De förstod och gjorde sig klara. Louis hoppade upp på Zayns rygg och Niall på Liams.
 "Ready!" Ropade Niall och Liam.
 "Study!" Ropade jag och Harry.
 "NO!" Skrek Louis och alla garvade.
Men sedan tog vi om det och tävlade mot vår loge. Niall och Liamn vann och jag och Harry kom tvåa. Efter typ två minuter kom Louis och Zayn. Zayn flåsade högt medans Louis bara slog honom på rumpan för att få honom att springa.
 "Come on!" Skrek han och Zayn kastade av Louis som hamnade på golvet.
Zayn la sig på rygg på golvet medans Louis fnissade busigt. Vi andra dog av garv och sedan skulle killarna gå. Så jag satte mig i soffan i logen och gick in på Twitter.
Good start in Sweden!

Sedan kollade jag mina mentions. Det stod massa hat, men ibland såg jag några söta, men inte så många. Men jag bestämde mig för att vara stark för killarnas skull. Jag måste, annars kan jag inte vara med dem.
Men man kan ju inte vara stark för evigt, eller hur? Alla har en gräns. Om jag vill vara med killarna måste jag vara stark, visst, men om jag är stark för länge kommer allt jag hållit inom mig komma ut. Och efter allt jag gått igenom är jag inte så stark. Kanske var det inte meningen att jag skulle vara med killarna. Men när jag är med dem är jag så lycklig!

Niall

 "I can go say to Mel that she can come" sa jag och de andra nickade.
Jag joggade mot vår loge, men Mel var inte där.
 "Mel!" Ropade jag och såg mig omkring.
Hon var inte på toaletten, inte i omklädningsrummet, ingenstans. Men då märkte jag en lapp på det liilla avlastningsbordet. Jag började läsa tyst för mig själv...
 Sorry that I didn't stay. I really have to think right now. Inside of me, there is alot of thoughts and questions. I need to clear them up to stay strong. Sometimes I'm not sure that I made the right choice to move in to that apartment, or if I made the right choice to keep meeting you guys... But I know that I love you.
 "I'm not telling you where I'm going. But I don't want you to look for me, or worry about me. I'm in safe, and you need to rock that concert! I don't know when I'll be back, but it wont be long. XoXoMel" läste jag högt för de andra.
Harry hade tårar i ögonen och de andra såg bara chockade ut.
 "I had no idea that she thought like that..." sa Zayn tyst.
Vi var tysta en stund men Nicole kom in och avbröt den jobbiga tystnaden.
 "Ey, where is Melinda? I can't find her anywhere" sa hon flåsande.
 "She... " Försökte jag, men kunde inte fortsätta.
Eftersom ingen annan fortsatte så gav jag henne lappen och hon läste. Vi bestämmde oss för att göra konserten och sedan leta efter Mel. Hon kanske redan skulle vara i bussen när vi kom dit.

Melinda

När jag ringt ett samtal så satte jag mig i en taxi. Radion gick tyst på och där spelades någon låt jag inte kände igen. Jag lutade mitt huvud mot rutan och såg träd, hus och mycket mer försvinna bakom oss.
 "We're here, miss" sa chauffören och jag betalade.
Jag klev ut och ställde mig framför ett gulligt gult hus med vita husknutar. Dörren var i mitten av huset och på sidorna satt varsitt fönster. Huset var byggt på en plan. På höger sida av huset var ett garage och en uppfart framför. Vid dörren stod hon. Tjejen jag saknat mest av allt. Tjejen som betyder allt. Tjejen som betyder världen.
 "Mum..." viskade jag och fick tårar i ögonen.
 "Välkommen hem gumman" sa hon på svenska och gick mot mig.
 "Jag har saknat dig!" Utbrast jag och tårarna började rinna.
 "Jag har saknat dig med gumman" sa hon och fick tårar i ögonen.
Hon kramade mig hårt och jag kramade dubbelt så hårt tillbaka. Sedan gick vi in tillsammans och hon gick till köket medans jag tog av mig skorna och min skinnjacka.

Harry

Efter konserten gick vi till bussen, men Mel var inte där. Vi alla var riktigt oroliga för Mel, men vi litar på henne. Vi hoppas på att hon kommer tillbaka. Vi alla var för trötta för att sitta uppe och vänta, så vi gick och la oss, i hopp om att vakna, och Mel låg med oss.

När jag vaknade kollade jag direkt Mels säng, men den var tom. Klockan var halv elva på morgonen och ja, jag var riktigt orolig! Jag tog min mobil och ringde henne, men hon svarade inte. Efter att ha ringt flera gånger utan svar så gav jag upp. De andra ringde också, men hon svarade inte. Vi åt en snabb, spänd frukost och ja, chillade. Vi hade ju en ledig dag idag. Egentligen skulle vi ju till Mels mamma, men Mel är ju inte... JUSTE!
 "Mels mum!" Utbrast jag och alla såg konstigt på mig.
 "What?"
 "Mel maybe is with her mum!" Sa jag och slog ut med händerna.
 "Harry, sometimes you're really stupid" sa Liam. "But not today!!" Utbrast han och alla skrattade, även om vi var oroliga för Mel.
Men om hon nu var med sin mamma, så borde hon vara i säkerhet, right?
---------------------------------------------------

Så, tack för att ni väntat!! Kommer nog vara ganska dålig update framöver... Hoppas ni kan stå ut!!! ÄLSKAR ER!
XoXo