Lyssna samtidigt ;)



Melinda Stewart

"Zaynii" sa jag och drog ett finger på hans kind. Han mumlade något ohörbart och jag fnissade. "Zaaaayniss" fnissade jag, men han reagerade inte. JAg kysste honom och han besvarade den sakta. "Morning sleephead" fnissade jag och han log trött.
"Morning beautiful" sa han hest med sin söta morgonröst. "How are you?" Han satte sig upp och såg på mig med omtänksamma ögon.
"I'm fine. It's better today" log jag och lutade mig mto hans famn.
"Good" sa han och lutade sig mot ryggstödet med mig i sin famn.
Han la armarna om mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel. Jag såg uppåt/bakåt och mötte Zayns blick. Han log mot mig och kysste min panna.
"I'm hungry" sa Zayn och jag log.
"Me to" log jag och han reste på sig.
"Let's eat then. Can you walk?"
"Yes, I think so" sa jag och reste mig snabbt upp.
Han tog snabbt tag i min arm, rädd för att jag skulle ramla. Han höll i mig hela vägen till köket där killarna satt.
"Oh, your awake(vaken)! There must be a miracle(mirakel)!" Utbrast Liam och vi andra skrattade.
"Ha-ha, really funny" muttrade Zayn och gick fram till kylskåpet.
"Oh, yeah, don't mess with Zayn at the morning" sa Niall och vi skrattade.
"Shut up" mumlade Zayn där han stod vid köksbänken.
"Aww, Zaynii, you're so cute in the morning" log jag och gick fram för att ge honom en kram.
"Please!" Suckade Zayn och gick ifrån mig in till vardagsrummet.
Chockad stod jag kvar vid köksbänken och efter en stund vände jag mig om. Harry gick ut till Zayn medans Louis kom fram och kramade mig.
"It's going to be okey. He will apologize" sa han och jag suckade.
"I need to go home" muttrade jag och gick till hallen för att ta på mig mina skor.
När jag dragit på mig mina Converse så tog jag min jacka över armen. Jag öppnade hastigt dörren för att slänga igen den bakom mig. Det ekade i trapphuset och jag började småspringa nerför trapporna. En tår rann nerför kinden. De blev allt fler och snart hade jag tusen tårar på kinderna.

När jag var vid grinden till mitt hus hade jag två missade samtal från Zayn, tre från Harry, tre från Louis och ett från Niall. Sedan hade jag typ 10 sms, fem från Zayn, två från Harry, ett från Louis och ett från Niall. Jag ignorerade allt och grinden stängdes bakom mig. Jag sprang mot huset på grusvägen. När jag slitit upp dörren och smällt igen den bakom mig grät jag ut på riktigt. Jag satte mig med ryggen mot dörren och bara grät, skrek och grät ytterligare.

Harry Styles

"I told you to be careful about her!" Röt jag när jag hörde hur dörren smälldes igen. Han sa inget. "I know you care, so why acting like you're not?!" Fortsatte jag.
"I'm sorry. I didn't know what I was doing" suckade han.
"No, apparently(tydligen) not" sa jag och gick därifrån.
Jag försökte ringa och sms:a Mel, men hon svarade inte. Hon svarade inte på någon av oss. Fan, hon var verkligen sårad. Zayn var också förstörd. Han sitter bara och gråter, eller bara stirrar ut i tomma intet.

Zayn Malik

Jag bestämde mig för att åka till henne. Så jag tog med mig Harry och Louis ner till bilen och Louis körde oss till hennes hus. När vi alla tre stod utanför grinden började vi undra hur vi skulle komma in. Harry gick fram till den lilla kortläsaren och tryckte på den lilla ringklockan.
"What?!" Hörde vi Mel ryta i högtalaren medans hon grät.
"Can you open? We need to talk" sa Harry.
"Who do you mean when you say we?" Sa hon.
"Me, Louis and Zayn" sa han tyst.
"It's okey with you and Louis, but not... the other one. Not yet" sa hon och vi alla suckade.
"Okey, sure" sa Louis och jag suckade högt.
"I open now, don't take him with you, that will just show that I can't trust you" sa hon och dem andra sa sure.
Dem gick in och jag satte mig ner på marken med ryggen mot muren som gick runt gården.


Melinda Stewart

När killarna kom in satt jag i soffan med en filt runt mig och grät. Dem satte sig bredvid mig och tröstade mig.
"I'm really sorry for what Zayn did. He's to, I know that. So please, forgive him" sa Harry och jag suckade.
"I don't want to be hurt again" snyftade jag fram.
"You're not going to be hurt with Zayn. He's a good guy" sa Louis.
"Really?" Sa jag osäkert.
"Yes, really. He's out there, can we bring him in?" Sa Harry.
"Sure" sa jag osäkert och de gick ut.
Snart kom de tillbaka med honom och de gick ut så vi skulle få prata ostört.
"Mel, I'm sorry. I don't know what's wrong with me" började han och gick tårar i ögonen. "I've got the most beautiful and unique(unika) girl in the whole world, and I hurt her" fortsatte han och snyftade. "Love makes me crazy. I don't now why. But I know one thing, I love you. I always going to. Even if you hate me. I'm sorry for everything I've done. I'll do whatever I can to not let it happen again, I promise" avslutade han och torkade tåren som rann nerför hans kind.
"Zayn... I don't know where to start... But in my entire(hela), I've been hurt. Every day. Now when I'm in London I want to make a change. And when I met you guys, everything changed. But... Boyfriends means problems. And, it will get harder now, because I have like no one to talk to if I get these problems. Or, of course I have. But I have no one that I trust. I can talk to you guys, but that's not the same thing" sa jag och lät tårarna rinna.
Zayn såg länge på mig innan han vek bliken och jag började gråta mer.
"But..." började jag och han såg på mig igen. "I can give you another chance" sa jag och han log ett glädjelöst leende.
"You're right. Boyfriends means problems. And I don't want to hurt you. I'll call you" sa han innan han reste sig upp och försvann ut.
Jag satt chockad kvar i soffan för att sedan lägga mig ner och gråta. Tårarna rann hejvilt och jag gjorde inget för att stoppa dem. Snarare tvärtom. Jag lät dem rinna. I hela mitt liv har det hjälpt att gråta. Det liksom... lättar på hjärtat.
Jag sprang ut ur huset och ut från grinden. Louis bil stod där och skulle precis åka. Men jag sprang förbi den och började springa mot ängen.
"Melinda!" Ropade Louis och Harry efter mig.
---------------------------------------

Nu vill jag ha fler kommentarer!! Så, kommentera för nästa!! :)
Xxxxx