En vecka senare/Melinda

En vecka har gått snabbt och jag äter normalt igen, fast det tar emot lite fortfarande, men det går betydligt mycket bättre i alla fall! Vi sitter nu på planet på väg till Danmark. Därifrån ska vi ta turnébussen vidare genom Europa. I planet sitter jag bredvid Harry som sitter  bredvid mig och Zayn. Bakom oss satt Louis vid fönstret - alltså direkt bakom mig -, Liam bakom Harry och Niall bakom Zayn. Louis och jag var de ända som inte kunde somna.
 "Louis! Stop it!" Utbrast jag när han suttit och sparkat på mitt säte i en halvtimme.
 "No, I have nothing else to do" sa han och jag hörde hur han flinade.
Han fortsatte och jag petade på Harry som bara halvsov. Han såg förvirrat på mig och jag log.
 "Can we switch place?" Frågade jag och han nickade.
 "Sure"
Vi böt plats och han fattade direkt varför jag ville byta.
 "Eyy!" Utbrast han och jag flinade.
Zayn vaknade till och såg förvånat på mig. Jag förklarade och han flinade, men somnade om snabbt igen med huvudet på min axel. Harry "bråkade" lite med Louis medans jag försökte somna. Tillslut gick det...

Harry

Efter ett tag såg jag att Mel somnat med sitt huvud lutat mot Zayn. Jag log och tog ett kort som sedan flög ut på Twitter.
Sleepyheads on the plane... #Bored

Med ett leende såg jag bak på Louis som nu satt med sin mobil. Liam och Niall hade somnat med huvudena mot varandras. Vi åkte i privatplan, så det var inte så konstigt att alla somnade, sätena var ju jätte sköna!
 "Soo..." sa Louis och jag skrattade lite.
 "What?" Flinade jag.
 "I have nooo idea" sa han och jag skrattade mer.
Mel vaknade och vart lite sur över att jag väckt henne, men hon kom snabbt över det.

Melinda

När Harry väckt mig av sitt skratt så tog jag upp mobilen med headset.
 "Can I listen with you?" Frågade Harry och jag nickade.
Jag gav honom ena snäckan och slog på Back To December med Taylor Swift. Sedan lutade jag mitt huvud mot hans axel och han la armen om mig. Han kysste min panna för att sedan dra upp mig i hans knä. Jag hade mina ben mot fönstret och ryggen mot Zayn. Mitt huvud lutade jag mot Harrys bröstkorg. Han la armen hårt om mig för att jag inte skulle ramla ner och så satt vi väldigt länge. Zayn vaknade upp och satte sig så han hade sin rygg mot min. Killarna bakom oss hade somnat mot varandras axlar - fast Louis hade sitt huvud mot fönstret. Medans Mockingbird med Eminem spelades ritade jag små mönster på Harrys bröstkorg.
 "I love you" viskade jag och han pussade mitt huvud.
 "Love you to Baby" viskade han och jag log lite.
Med de orden somnade jag.

Niall

I min dröm var jag på en äng med Sophie. Hon sprang efter en fjäril. På hennes kropp hade hon en vacker blommig sommarklänning och hennes blonda hår var skruvat i Hollywood lockar.
 "I'm gonna catch the most beautiful butterfly!" Ropade jag och sprang efter henne.
Hon fnissade och sprang ifrån mig. Med ett leende sprang jag efter och när jag nådde henne tog jag tag i hennes midja och snurrade runt henne. Hon skrattade vackert och hennes ögon mötte mina. Jag kysste henne och hon besvarade den.
 "I get lost in your eyes" flinade jag och hon sprang skrattandes iväg.
 "I'm in heaven!" Utbrast hon och snurrade runt med armarna utsträckta.

Harry

Jag log när jag insåg att Mel somnat igen. Försiktigt tittade jag bak på de andra. Niall log i sömnen, Liam kollade ut genom fönstret med Louis huvud på sin axel. Mel vred sig försiktigt i sömnen och kved till, men hon vaknade inte. Jag såg på henne, hon såg typ orolig ut. Hon mumlade något och jag försökte väcka henne försiktigt.
 "Mel... Mel?" Viskade jag och skakade henne försiktigt.
Hon rörde sig försiktigt och öppnade ögonen med en suck. Jag märkte att hon klamrade sig fast vid mig lite hårdare och verkade bara orolig.
 "It was just a dream" mumlade jag och drog henne hårdare till mig.
Hon nickade och slöt ögonen igen. 
 
Efter några timmar gick vi ner för landning och jag väckte Mel. När vi klev ut ur planet tog vi varandras händer med killarna framför oss. När vi kom in till flygplatsen var det väldigt många fans överallt, men det var vakter som höll dem borta. Vi tog våra väskor och gick för att fixa en taxi. När vi gick ut på gatorna kom massa fans springandes mot oss. Jag höll Mel bakom mig för att "skydda" henne men det gick ju inte så bra. Vakterna kom springandes mot oss, men hann inte direkt. Fansen drog i oss och de drog iväg Mel.
 "Harry!" Skriker hon och jag ser hennes panikslagna ansikte när fansen skriker på henne och drar i hennes hår.
Jag sliter mig loss från fansen och springer fram till henne. "Stop it!" Skriker jag och jag ser killarna stå vid bilen. "Go to them" säger jag till Mel och hon kämpar för att ta sig fram till bilen. 

Melinda

När jag äntligen är framme vid bilen öppnar Liam dörren till mig. Jag bokstavligt slänger mig in och andas ut. Mitt hjärta slår väldigt fort och pulsen är väldigt hög. Killarna kommer in efter en stund och alla suckar högt.
 "Are you okey?" Frågar Niall och jag skakar på huvudet.
Louis, som sitter bredvid mig, drar in mig i sin famn och håller om mig hårt.
 "Sorry for that" säger han och jag ser Harry titta oroligt på mig.
 "It's okey. I mean, you couldn't do something, right? You shouldn't apologize, because it's not your fault" sa jag och de nickade sakta. 
Vi åkte bil i drygt en halvtimme innan vi kom till en stor parkering utanför en arena. På parkeringen stod några stora bussar - orkade inte räkna. Killarna gick ut och Harry tog min hand. Vi gick mot bussarna när massa folk kom mot oss.
 "Welcome back!" Ropade en man som kramade killarna när han var framme vid oss.
 "Thanks, this is Melinda Stewart. The girl we've been talking about" sa Harry när mannen kom fram till oss.
 "Hi Melinda, I'm Will. One Direction's maneger" log han och drog in mig i en kram.
De presenterade mig för massa olika personer. Dels deras stylist Nina, deras röstcoach Daniel och deras "tekniker" Rob.
 "Mel, we're going to share a bus. You, me and the boys" sa Harry och jag nickade sakta.
De hjälpte mig in med mina väskor i vår turnébuss. Det var inte så jätte stort, men det var precis lagom. Det fanns tre våningssängar i bakre delen av bussen. I mitten var det typ soffor och så och i det lilla "sovrummet" fanns också ett badrum.
 "Wow, this is awesome" sa jag när jag kollade runt.
Vid soffan/sofforna (det är såna här soffor som står längs väggen som sitter ihop. Hoppas ni förstår) så hittade jag också ett litet kylskåp. Vi hälsade snabbt på vår chaufför, Mark, innan alla gick mot arenan. Killarna pratade non stop medans jag gick lite bakom och bara försökte att inte vara allt för frånvarande.
När vi kom innanför porten till arenan kom vi till en korridor med massa dörrar. Det stod massa olika saker på dem som jag inte orkade läsa. Men vi gick i alla fall längst bort, sedan vänster, in genom en dörr, höger, sedan vänster, in genom en till dörr och vips, så var vi backstage. Killarna försvann bort till deras loge medans jag stod och kollade på alla personer som sprang fram och tillbaka. Tjejer, killar, män och kvinnor sprang runt med papper, block och annat.
 "You must be Mel" hörde jag en ljus röst säga bakom mig. Jag vände mig om och mötte en lite yngre tjejs röst. "I'm Nicole. I'm the boys voicecoach" fortsatte hon.
 "But... I thought that was Daniel" sa jag förvirrat.
 "Yeah, that's right. But the boys are five, so it's much easier to have two persons who like, take care of them" förklarade hon och jag nickade.
 "Alright"
 "I'm going to take care of you tonight. The boys will be busy tonight, so... We can stay to see a bit of the concert, and then we can watch som TV in your bus?" Sa hon och jag nickade.
 "Yeah, of course! That would be great. It's nice to have a girl to talk with on this tour" sa jag och vi började sakta gå mot scenen.
 "Yeah, I know. Sometimes it feels like... I'm the only girl. I've no one to talk to. The other girls here are like older womens so, yeah. I was very happy when I heard that you where coming to the tour" log hon och vi klev upp på scenen.
 "I feel exactely the same. I was a little bit scared to be like, the lonely girl on the tour" sa jag och såg ut över arenan där få personer gick runt. "This is amazing" forsatte jag och hon log ut över arenan.
 "I know, isn't it?"
Vi pratade ett tag innan vi slog oss ner på några stolar längst fram för att lära känna varandra. Hon var snart tjugo år och kommer ifrån Mexico, men hon flyttade till England med sin familj när hon var sexton. Sedan sökte hon jobb och gick jobb här, hos killarna. Jag berättade lite om mig själv och hon lyssnade väl. Det kändes som om vi känt varandra i åratal.
------------------------------------------------

Förlåt för att det dröjer mellan kapitlena, men jag har mycket i skolan och på helgerna vill jag göra lite annat, men jag skriver så ofta jag kan! Hoppas ni stannar!
Much love <3