En vecka senare

En hel vecka har gått och ja... Vad ska jag säga? I alla sekunder, minuter, timmar och dygn har jag legat i min säng och bara gråtit. Jag har nästan inte ätit någonting. Bara ett äpple typ varannan dag, och kanske ett glas vatten. Min matlust har försvunnit helt typ, den försvann när jag började känna mig så sjukt ensam, vilket var när killarna åkte.
Varför reagerar jag såhär?! Killarna må ha förändrat mitt liv - vilket jag är grymt tacksam för! - men jag måste ju fortsätta leva det! Right? Om dem skulle få reda på att jag slutat äta skulle de få damp på mig.

Som vanligt vaknade jag mitt i natten. Eller, vaknade och vaknade... Jag har ju aldrig somnat! Men ja, tålamodet gick upp i rök och jag gav upp hoppet om jag skulle somna. Istället gick jag upp till köket och satte mig vid köksbordet, som stod vid köksfönstret.
Där ute lös stjärnorna.
Där ute någonstans, långt borta, fanns Harry, Niall, Liam, Louis och Zayn. Någostans långt där borta. Säkert flera tusen mil. De lever sin dröm. Och här finns jag.
En tjej som lever i ensamhet, utan vänner, utan familj. Bara jag.
Min mobil plingade och jag orkade knappt hämta den, men det gjorde jag.

Harry<3
Hi babe! Sorry if I woke you up. Right now, we're in Madrid, Spanien. In fact, we're like 770,29 miles away from you. It feels to far away. I will text and call you as much as I can, but it's hard 'cause I've got so much to do. Hope you understand... XoXo YourHarry<3

Jag log av messet. 770,29 mil härifrån. Där finns Harry. I Madrid. Jag bestämde mig för att svara.

Melinda<3
Hi Sweetie! You didn't woke me up. I'm awake, and have been the whole night. Wow, 770,29 is so far... But, we'll make it, right? And of course I get that you haven't time to text or call me! That's totaly OK. Hope you'll get a good time with the boys on the tour. Say hi from me. Xoxo Your4-EverAndAlways Mel<3

Harry

När Mel  svarade vart jag lite förvånad. Det är ju mitt i natten där! Men när jag läst klart så bubblade tusen frågor i mig. Varför var hon vaken mitt i natten? Hade det hänt något? Mår hon bra? Direkt började jag på ett nyss SMS eftersom vi hade en kvarts paus.

Harry<3
Why are you awake, babe? You should sleep. You need it. How are you? Is everything OK? Have something happen? Now I'm starting to get nervous...

Hon svarade efter några minuter.

Melinda<3
I can't sleep... I'm not good, no, everything is not OK and yes, something have happened... Since you'd leave I haven't eat anything, I haven't get out my door, I haven't talked to anyone, just you. I'm alone, Harry! I'm all by my self! I don't know if I can make this. It's so hard! I mean, you've got the boys, you've got your family. But I'm just got myself. I hate to be by my self! That's the hardest thing I know! Right now, my tears like taking over...

Där brast mitt hjärta. Hon hade rätt. Jag hade familj och vänner, men hon hade ingen just nu. Hon mår verkligen dåligt över att vi åkt. Jag måste göra något... Vi måste göra något!
Jag sprang fram till de andra som satt i soffan och visade messet.
 "Wow, that's... How should we do?" Sa Zayn.
 "We can take a break, go to her and then bring her with us" föreslog jag.
 "But we can't take a break yet" sa Louis och jag ryckte på axlarna.
 "What about in two weeks then?"
 "But what can she do in that two weeks?"
Disskutionen fortsatte väldigt länge. Men tillslut kom vi fram till ett bra, vältänkt beslut...

Melinda

När klockan slog tolv - på dagen - så satt jag fortfarande vid köksbordet. Min mobil låg bredvid mig. Hoppet om att den skulle lysa upp började sakta blekna bort.
Men konstigt nog lös den upp efter en halvtimme.

Liam!!
Hi! Saw your text, or, we all did. We're sorry for everything, but we've got an idea...

När jag läst klart resten av messet hade jag i alla fall ett litet leende på läpparna. Men det var långt kvar... Två veckor, för att vara exakt. Skulle jag klara det?

Två veckor senare/Harry

När vi kom fram till flygplatsen i London så gick vi direkt till vägen där en taxi väntade. Vi pratade inte så mycket med varandra. Men jag visste att alla ville se Mel, det var det ända vi pratat om på flygplanet från Polen.
När taxin äntligen stannade så klev vi ur och tog hissen till vår våning. Vi gick direkt till Mels lägenhet och klev in. Det var tyst, ovanligt tyst. Som om hon inte var här.
Vi såg på varandra för att sedan gå till sovrummet. Där låg hon, på mage, med kinden på kudden. Med ett leende gick jag fram till henne och satte mig bredvid henne.
 "Babe, wake up. You're not alone" viskade jag och strök handen på hennes rygg, ingen reaktion. "Baby" sa jag igen. Hon reagerade inte nu heller. "Sweetheart, time to wake up" sa jag och paniken steg medans jag sakta skakade om henne.
Det var först då jag såg hur smal hon var. Hon hade verkligen gått ner i vikt! Hade hon slutat äta...? Nej, nu får jag skärpa mig.
 "Why doesn't she wake up?" Sa Niall som nu var framme hos oss.
 "I don't know" sa jag och släppte inte bliken från henne. "Melinda! Please answer me!" Sa jag med tårar i ögonen.
Niall kände på hennes puls. "Geez, someone, call an ambulance!" Utbrast han och en tår rann nerför kinden. 
 "Hello, we need an ambulance to..." jag slutade lyssna på Louis som ringde ambulansen.
Min blick var helt fäst vid Mel. Hon rörde sig inte ett dugg. Vi vände på henne så hon låg på rygg. Då såg jag att hennes ögon var rödsprängda och hennes kinder var blöta. På sängbordet låg ett paket med huvudvärks tabletter.
När ambulansen kom så lyfte de upp henne på en bår medans jag och killarna stod en bit ifrån.
 "Who's going with in the ambulance?" Frågade en man i 30-års åldern.
 "Me and Harry" sa Zayn och jag nickade.
 "We'll take the car" sa Liam och jag nickade.
Jag och Zayn sprang med de andra ner till ambulansen och hoppade in. Vi satt på varsin pall bredvid Mel som låg på britsen.
 "What is the girls name?" Frågade mannen och såg på oss.
 "Melinda, Melinda Stewart" svarade Zayn.
 "And who are you to her?"
 "I'm her boyfriend and he is her friend" sa jag och han nickade.
 "Where is her parents?"
 "We don't know. Or her mum is in Sweden and her dad is somewhere in England. But they aren't important to her right now" förklarade Zayn och han nickade sakta.
 "Okay"
Snart var vi framme. Jag följde med dem upp och Zayn väntade nere på de andra.
Medans de undersökte henne så satt jag ute och väntade på de andra som kom ganska snabbt.
 "How is it with her?" Frågade Niall och jag ryckte på axlarna.
 "I don't know" suckade jag och lutade mig bak i stolen.
 "She'll be OK, Harry. I promise. Trust me" sa Louis och jag ryckte på axlarna. 
Vi satt tysta tills en doktor kom fram till oss.
 "Well..." började han och vi satt spända och väntade på vad han skulle säga.
---------------------------------------------------------

Ganska långt, va?? ;) Kommentera!
Xxxxx