Nästa dag vaknade jag av att min mobil ringde. TinaB! Istället för att svara så tryckte jag på upptaget. Jag visste att jag skulle jobba idag. Men jag har verkligen ingen lust att jobba just nu. Inte när dem åkte igår.
Dem... Jag har inte sovit något natten till idag. Det kändes bara ensamt. Som om jag satt i ett stort, djupt svart hål. Helt ensam. Ensamheten slukade mig, typ. Jag kunde väl lika gärna ligga här och ruttna tills de kom tillbaka? Leva på vad som fanns här... Det konstiga var att... Vad jag än tänkte på, så började jag tänka på dem. De var liksom mitt liv just nu, och att dem åkt förstörde mig rejält.
Även om jag bara ville ligga i min säng och gråta mig till döds så tog jag med mig mitt block och en penna till hamnen. Med tunga steg satte jag mig ner på bryggan och började skriva massa dikter, citat och låttexter. Bland alla bokstäver ritade jag hjärtan, tårar och ledsna smilisar(?). 

 "Miss"
Jag vände mig om och mötte ett par gröna ögon. Mannen som stod där... Jag kände igen honom. Ricard!! Mannen jag pratade med på stranden!
 "Excuse me. Are you Melinda Stewart?" Sa han och jag nickade med ett leende.
 "Yes, and I guess that you're Ricard Torent?"
 "Your right. Do you wanna take a walk?" Log han och jag nickade.
 "Of course"
Vi gick på bryggan tills vi kom till land, då gick vi till höger, mot stranden. Medans vi gick så pratade vi om vad som hänt sedan sist. Jag berättade om killarna, och att de åkt. Att jag kände mig ensam och lite rädd.
 "So... How is it going for you?" Frågade jag och han log.
 "Oh, it's going a little better. But, we don't need to talk about me. Let's talk about you. How's it with your family?" Frågade han och såg på mig.
 "Well, not so good. Mum moved back to Sweden and... I don't know where my dad is. I moved out" sa jag tyst och såg ut över vattnet.
 "Oh... I see. Where did you move?"
 "To an apartment, near the city" sa jag och han nickade.
 "Do you want to come home to me? We can just sit down and talk" sa han artigt och jag nickade.
 "Yes, that would be nice" log jag och vi började gå lite mot skogen, men svängde sedan så vi kom mot ett litet villaområde.
Precis när jag tagit av mig skorna ringde min mobil.


Jag tryckte på Answer och la telefonen mot örat.
 "Hello" svarade jag och stod kvar i hallen medans Ric (Ricard) gick till köket.
 "Hi sweetheart! What's going on?" Frågade han.
 "Hi babe! I'm with this man I met on the beach, you know? Ricard Torent?" Sa jag och jag hörde hur Harry suckade.
 "Can you trust him? I mean, he can be..."
 "Harry, calm down! I know what I'm doing. And now when you guys are gone I need someone to talk to. I'm alone without you guys, Harry" sa jag allvarligt men ändå med gråten i halsen.
 "I'm sorry. I'm just worry. And you're not alone. You can call me everytime"
 "Harry, that's not what I mean, you know that. I've got no one to talk to here"
 "Mel, I want to talk to you the whole day, but I need to go. We're going to the studio"
 "Say hi to the guys from me. Bye"
 "Bye, love you"
 "Love you to"

Harry

När hon lagt på suckade jag. Jag visste mycket väl att hon inte hade så många vänner. Jag vill bara vara med henne, hålla om henne och berätta hur mycket jag älskar henne. Tänk om hon gör något som hon inte borde? Nej, så får jag inte tänka. Hon är smart. Hon kommer inte göra något. Jag måste lita på henne.
 "Harry, what did se say?" Sa Zayn nyfiket och jag suckade.
 "She said that she's alone and she said 'hi' to you" sa jag och alla fick sorgsna ansiktsuttryck.
 "Oh, but. She's not alone, right?" Sa Liam och jag ryckte på axlarna.
 "Right now she's with this man... Ricard Torent? The man she met at the beach, you know" sa jag och alla vart oroliga.
 "But she doesn't know him. He may be perverse" sa Louis och alla nickade.
 "I guess that we just have to... Trust her. She know what she's doing" sa jag.
 "How do you know? I mean, she's sad that we'd go away and she saying that she's alone. She can do anything" sa Niall.
 "If she's that smart girl that we get to know, she wont do anything stupid" sa jag och de nickade.
 "Gash, I didn't know this would be so hard" mumlade Zayn med en suck.
 "No, but we can't choose our dream or our best friend" sa Louis och alla nickade.
 
Melinda

 "Do you want tea? Juice?" Frågade Ric och jag nickade.
 "Tea would be great" log jag och han började fixa.

Vi pratade i flera timmar. Men när mörkret började falla så bestämde jag mig för att gå. Jag tackade för allt och sedan började jag gå. När jag äntligen kom till lägenheten kände jag stinget av ensamhet. Jag har aldrig gillat att vara ensam. Men vad ska jag göra?
------------------------------------------------

Hejsan!! Haha, så... kommentera!! Har inte så mycket mer att säga. Men jag sa kanske göra lite saker i helgen så vi får se hur uppdateringen blir ;)
Xoxo