Lyssna samtidigt! ;)


Nästa morgon hade jag och killarna fullt upp. Vi har inte direkt packat så mycket, så det var planen för dagen. Mel ska jobba dag på Starbucks, så vi ska ses senare idag istället. 
 "Harry! Where is my mobile charger(laddare)?!" Ropade Louis i lägenheten.
 "Do you think I should know that?!" Ropade jag tillbaka med ett flin.
 "No..." Hörde jag honom mumla och jag skrattade.
Efter några timmar hade jag packat två stora resväskor men Louis hade bara kommit halvvägs.
 "How can you already be done?" Sa han förvånat när jag bar ut  mina väskor till hallen.
 "Well, how can you not be done?" Flinade jag.
Han svarade inte utan gick bara tillbaka till sitt rum för att fortsätta packa. Imorgon åker vi klockan tolv, planet lyfter klockan 3. Det kommer en bil som hämtar oss för att ta oss till flygplatsen. Planet tar oss till Frankrike där vår turné börjar.

När Mel kom hem så skulle hon bara duscha för att sedan komma över till mig och Louis. De andra har redan kommit, och just nu sitter vi i köket och väntar på Mel.
 "Can't she come with us, like a week or something?" Frågade Niall och alla såg på varandra.
 "That's a pretty good idea. But she's got at work" sa jag och Liam nickade.
 "Yeah, but she maybe can take some time off" sa han och vi alla nickade. Precis då öppnades ytterdörren.
 "We talk about it later" sa Zayn och vi nickade, igen.
 "Hello!" Ropade Louis till Mel.
Hon svarade inte så jag gick ut till henne. Hon hade blicken på resväskorna som stod i hallen. Jag kunde se tårar i hennes ögon.
 "Hey, don't be sad" viskade jag och drog in henne i en varm, hård kram.

Melinda

Att dem alla skulle åka imorgon var verkligen tråkigt. Jag skulle inte bli helt själv, men det skulle ändå blir tråkigt utan dem.
När jag och Harry kramats ett tag kom de andra killarna och det förvandlades till en gruppkram.
 "I can't get that you're going tomorrow" mumlade jag och lät en tår rinna.
 "Aww" sa alla i kör och jag log lite.
Vi satte oss i vardagsrummet och bara chillade. Jag satt i Harrys knä och han höll på med mitt hår. De pratade om något som jag inte koncentrerade mig på. Egentligen satt jag bara och tänkte på vad jag skulle göra när de inte var här. Det fanns ju inte så mycket att göra, förutom att jobba. Tina och Zelia fanns ju, vi var ganska bra kompisar. Och sedan kunde jag ju prata lite med de andra på Starbucks.
 "Yo! Mel, what's on your mind?" Sa Zayn och jag såg på honom.
 "I just... I don't know, I'm thinking about what I'm going to do when you've leave" sa jag och Harry höll om mig hårdare.
 "You'll find out. And I'll call you as much as I can" sa Harry.
 "You're coming with to the airport, right?" Frågade Louis och jag nickade.
 "Absolutely! I'll take all time with you that I can, before you go" sa jag och alla aww:ade.
Med ett fniss lutade jag mig mot Harrys bröstkorg och de började prata igen. De pratade om vart de skulle ses imorgon, vilket tid de skulle gå upp och allt annat. Ju mer de pratade om det, ju ondare gjorde det i mitt hjärta. Men jag ska vara stark. För Harry, och de andra killarna. Jag var tvungen till det. Jag menar, jag är ihop med Harry Styles, då kan jag inte ha ett vanligt förhållande. Han kommer åka iväg ibland och om jag verkligen älskar honom, så måste jag vara stark.
 "Babe, stop thinking! You're gonna be okay" sa Harry och kysste mig snabbt.
 "I'm trying!" Utbrast jag med en suck. 
Jag la mig i hans famn med fötterna i Liams knä.
 "I'm gonna miss you" sa Zayn och jag såg på honom.
 "I'm gonna miss you to. All of you. I don't even know if I'm going to make it without you" sa jag och Harry tog min hand.
 "You need to stay strong for me" sa han och jag såg honom i ögonen.
 "I'll try"



Nästa dag gick jag upp vid 10. Då åt jag en snabb frukost och drog på mig gråa jeans och en grå oversize tröja som det stod London på. Sedan sminkade jag mig lätt, drog på mig ett par svarta tygskor, ett halsband med ett ankare på och en mörkblå mössa. När jag sedan skulle börja gå ner mot bilen så mötte jag Niall och Liam på vägen. Så vi gick tillsammans dit ner där de andra redan väntade. Harry gick fram till mig och kysste mig med handen vid min midja, precis över rumpan.
 "Morning honey" viskade han och jag log sorgset.
 "Morning"
Vi klev in i bilen som började rulla mot flyplatsen. Vi alla var tysta. Men vad skulle vi säga? Ingen av oss var ju på top humör. Fast killarna var nog lite mer glada än vad jag var. De kommer ju ha varandra bredvid sig hela tiden. De ska göra en turné tillsammans! Hur kul är inte det? Men ändå kan inte inte undgå att tänka på hur ensam jag kommer bli.
 "Babe, we're here" mumlade Harry och jag såg ut genom fönstret.
Japp. Bilen hade parkerat utanför flygplatsen. Vi klev ur och sedan började helvetet: alla hejdå. Först kramade jag Liam hårt och viskade hejdå. Tårarna hade redan börjat rinna. Jag gjorde samma sak med alla, tills jag kom till Harry. Han hade tårar i ögonen och han kramade mig hårt, och länge.
 "I'm going to miss you" viskade han och jag kände hur något blött landade på min axel.
 "I'm going to miss you to" viskade jag och kysste honom.


Sedan skulle de gå. Att se dem gå ifrån mig gjorde ont. Som om mitt hjärta lämnade mig. Inte så konstigt, de var mitt hjärta. Innan de gick in till flygplatsen så vände de sig om och vinkade. Jag tror att alla grät. Det gjorde jag med. När jag inte såg dem längre hoppade jag in i en taxi och åkte hem igen. Hela bilturen var tråkig. Ingen av oss sa något. Vi bara satt där. Men vad skulle jag säga? "Hello! My friends did just leave for three months! That's why I'm crying!" Tror inte det. Så istället betalade jag honom när vi var framme och klev ut. Höghuset såg inte lika inbjudande ut, inte nu när killarna inte var där. När jag visste att de snart är flera tusen mil ifrån mig. Jag övervägde om jag skulle gå in, eller om jag skulle gå till skogen, eller eken. Men någon gång måste jag ju gå in, right?
Så med tunga steg gick jag in och klev in i lägenheten. Direkt slog jag mig ner i soffan. Tystnaden tog över. Inga ljud, bara tystnad. Jag orkade inte slå på teven, eller radion. Istället låg jag i soffan och grät. Tårarna bara rann. I tystnaden hörde jag min mobil plinga. Men jag orkade inte hämta den.
Jag orkade ingenting längre. Hur kan livet förändras såhär mycket på några minuter? Hur kan killarna förändra mitt liv såhär? Dem fick mig att känna mig speciell. Men nu när de har åkt känner jag mig bara som... En i mängden igen, liksom.
Efter några minuter gick jag för att hämta min mobil. Klockan hade redan hunnit bli fem, hur länge låg jag där i soffan egentligen? Sedan tryckte jag upp sms:et som jag fått klockan 2.55pm, från Harry.

The plane is about to take off now... I'm gonna miss U so much! Just wanted to tell U how much I love U, and I'm never going to forget U. U mean the world 2 me, no matter whatever you think about me. I'm always going to love U, don't forget that... Miss U already, I'll text you when we're in France. XoXo Your Harry<3 btw The boys greet (hälsar)
---------------------------------------------------

Ganska långt? Vad tycker ni? Kommentera!!