"Three... days?" Stammade jag med tårar i ögonen.
 "Yeah, we're so sorry Mel!" Utbrast Niall och jag såg ner på golvet vid deras fötter.
 "Well... There's nothing I can do about it. I mean, it's your job" sa jag tyst.
 "So... You're not sad?" Sa Louis försiktigt.
 "No, not that much" sa jag och ryckte på axlarna. "But I'm disappointed. I thought that we where closer friends than that. You could at least told me a week ago!" Utbrast jag och mötte allas blick, en efter en.
 "We're so sorry, Mel" sa Liam och jag mötte hans blick.
 "So you think that you can say that you're sorry, and then everything's okay?" Fnös jag och började gå mot dörren. "Then you're wrong" sa jag och efter att ha dragit på mig skorna så gick jag ut mot trapporna.
Som vanligt ekade mina steg i trapphuset, det gjorde det också när jag smällde igen dem stora porten efter mig. Jag sprang mot eken men fortsatte den här gången mot skogen. Där ställde jag mig och bara grät med ansiktet i händerna.


Efter någon timme i skogen gick jag tillbaka. Medans jag gick där hoppades jag på att inte träffa någon av killarna i trapphuset. Då skulle jag aldrig komma därifrån. Det var ju faktiskt rätt stor chans att jag skulle träffa dem.
Men det gjorde jag inte. Så jag gick direkt till min lägenhet och stängde dörren. Sedan gjorde jag varm chocklad för att sedan satte jag mig framför teven. Nyheterna började direkt. Men jag lyssnade inte. Istället böt jag kanal till TV11 där Glee visades. Med en rykande kopp chocklad i handen så började  tankarna forsa runt i min hjärna. Jag ville inte tänka, bara chilla. Kolla på Glee och dricka varm chocklad.
Istället för att tänka på problemen så började jag tänka på annat. Det var ju snart höst! Sedan vintern, vem ska jag fira jul med? Nu är det ju slutet av augusti nu, 28:onde om man ska vara exakt. Och om man då räknar tre månader fram... November... Killarna skulle vara hemma till jul, om vi nu var sams igen... Då skulle ju vi kunna fira jul! Fast dem ska ju till sina familjer... Så jag får fira jul själv i år. Pappa vill jag ju inte fira med och inte mamma heller. De senaste gångerna har det slutat i katastrof. I hela mitt liv har jag varit nöjd med en enda julafton. Det var när jag var nio. Både mamma och pappa var hemma, vilket var riktigt ovanligt. De bråkade inte på hela tiden, men den dagen var unik. De andra gångerna har mamma och pappa bråkat hela tiden, eller så jobbade dem. Men jaja, det löser jag väl på något sätt...

Nästa dag gick jag upp klockan elva, började jobba ett. Då åt jag pannkakor till frukost och drog på mig en lite tjockare tröja och ett par mörka jeans. När klockan var tjugo i ett så tog jag på mig en vit tubsjal, en beige/brun skinnjacka med stora knappar och sedan ett par Converse. Med min handväska över axeln började jag gå mot StarBucks. Där väntade såklart Tina som hade samma tidsschema som jag, idag i alla fall. Mark - som hade passet innan oss - gick hem när vi kom och vi tog över. Efter bara några få minuter kom George - en annan som jobbade här - ut från vårat "fikarum" och log mot oss. Han gick sedan hem och det var bara jag och Tina kvar. Vi snackade lite eftersom det var lugnt.
 "So... You're a friend to One Direction, right?" Log hon och jag nickade.
 "Yeah, but... There're going to tour in about... two days, and they told me yesterday" sa jag och hon såg chockat på mig.
 "No way!"
 "Yeas way" suckade jag och tog emot kunden som kom.

Efter en timme så var det lugnt igen och vi började fixa lite på alla bord. Plötsligt plingade det vid dörren och... Harry klev in. Med en suck fokuserade jag på Tina som just nu torkade av ett bord.
 "Mel, please don't ignore me" sa Harry med gråten i halsen.
 "You could have told me!" Utbrast jag och såg honom i ögonen.
De var fyllda av tårar och då blev jag också ledsen. När jag tänkte efter... Visst, de kunde ha sagt något, men det gjorde de inte. Nu kan vi inte göra något åt det. Varför inte bara spendera den tid vi har tillsammans, innan tre månader?
En tår rann nerför Harrys kind och jag gick runt disken för att krama honom. Han tog emot mig och kramade mig hårt tillbaka.
 "I'm so sorry" mumlade han och började gråta. 
 "I'm to" sa jag tyst och han såg på mig. "I shouldn't have react like that. You couldn't have done anything, I'm so sorry Harry" förklarade jag och han kysste mig.
 "That was our fault. You didn't do anything wrong. Everything was our fault" sa han tyst och jag log.
 "But now I'm gonna go back to work. See you later, huh?" Log jag och han nickade med ett leende.
 "Bye gorgeous" sa han och kysste mig för att sedan lämna StarBucks.
Med ett leende gick jag tillbaka till Tina som stod vid disken och flinade. Det var ett riktigt mystiskt leende. Ganska läskigt faktiskt.
 "What?" Sa jag försiktigt och började bläddra i tidningen som låg där.
Hon sa inget så jag fnittrade för att sedan ta emot en kund.

Harry

När jag kom tillbaka till lägenheten satt alla deppiga i soffan.
 "Guys, why so down?" Flinade jag och de vände sig om.
 "What did she say?" Sa Zayn och jag log.
 "She did forgive us" log jag och alla skrek av glädje.
Senare på kvällen kom Mel tillbaka och alla sa förlåt tusen gånger om. Vi hade en mini filmkväll och sedan sov alla hos mig och Louis. Mel sov med mig i min dubbelsäng och de andra låg på madrasser runt omkring oss. Jag la armen om Mel och höll henne hårt intill mig. Med mitt ansikte i hennes vackra, varma hår så log jag och mumlade:
 "You're beutiful"
Hon fnissade och jag hörde killarna stöna.
 "Stop your love things! It killing me!" Hörde vi Liam säga och vi skrattade.
 "Aww, honey! You don't need to feel alone. You can sleep between me and Harry, if you want" flinade Mel och alla skrattade.
 "No thanks" skrattade han och vi skrattade mer.
När kockan var halv ett hade alla somnat, utom mig och Mel.
 "Why don't you sleep?" Frågade jag hest och vände henne så hon hade ansiktet mot mig.
 "I don't want you to go away" sa hon med tårar i ögonen.
 "Hey, honey! Don't cry, everything's gonna be fine" sa jag och kramade henne hårt.
Jag kände hur min axel blev blöt och jag fick tårar i ögonen. Att hon gråter gör mig bara mer ledsen.
 "Promise to not forget me" mumlade hon och jag log.
 "I promise" sa jag och båda somnade.
---------------------------------------------

Kommentera mera!! :D Hihi, tack för alla kommentarer och ja... Som ni märker är det riktigt dåligt uppdatering. Just nu har vi tusen läxor, och snart kommer alla prov också... Så... Ja, vi får se när nästa kapitel kommer. Tack till alla som stannar!!
XoXo