Nästa morgon gick jag upp vid åtta för att göra mig klar till jobbet. Jag drog på mig ljusa jeans och en blus. Mitt hår fick sitta i en hög hästsvans och sminket var naturligt. Sedan åt jag bara lite frukost för att sedan dra på mig ett par röda Converse. När jag tagit nycklar, mobil, tuggummi och plånbok i min väska hängde jag den över axeln och började gå mot StarBucks. När jag kom dit stod tjejen jag pratat med vid disken så jag gick fram till henne.
 "Hi! Good, you're in time. You can leave your things back there, and then I'm going to tell you what to do" log hon och jag nickade.
 "Okey"
Jag gick bak till ett litet extrarum och la ner mina saker. Sedan gick jag tillbaka till tjejen.
 "I forgot to tell you, I'm Tina. Tina Barkley. I'm gonna take care of you. I'm gonna be here until three o'clock today, and when I leave, another girl will come. Her name is Zelia. And yeah, you'll end the day at four o'clock" berättade hon och jag nickade. "Well, let's start!"

Efter dagen gick jag hem, inte så jättetrött. När jag öppnade den stora porten till höghuset så hörde jag hissen plinga. Ur den kom Liam!
 "Hello!" Log han och kramade mig.
 "Hi!"
 "Where have you been?" Sa han förvirrat.
 "At my new job, at StarBucks" flinade jag.
 "Oh, you haven't talk about that!"
 "No, this was my first day"
 "Okey, but, I need to go. So... Guess I'll see you later?"
 "Of course. Bye" log jag och kramade honom.
Sedan gick han ut och jag klev in i hissen. När jag kom fram till rätt våning gick jag förbi Louis och Harrys dörr och knackade på. Louis öppnade.
 "Well, well, well... What do we have here?" Flinade han och jag fnissade.
 "Hi! Is Harry home?"
 "Yeah, just a secound. Haarry!" Sa han högt och jag hörde steg mot oss.
 "Hey baby!" Log Harry och kramade mig hårt.
 "Hi!"
 "How is your day so far?" Frågade han efter en snabb kyss.
 "Pretty good" log jag och jag klev innanför dörren.
 "Nice, what have you done?" Sa han medans jag tog av mig skorna.
 "I've start working at StarBucks" log jag och han log stort.
 "Congrats! How was it?" Sa han och Louis gick därifrån.
 "Godd, actually"
 "Do you want food?!" Ropade Louis från köket.
 "Yes thanks!" Ropade jag tillbaka och jag gick tillsammans med Harry dit.
 Vi slog oss ner vid bordet medans Louis fixade klart allt. Medans de två pratade om... Någonting, så satt jag och pillade på duken. Louis ställde fram ett ljus som han sedan tände. Som alltid så fastnade jag med blicken på lågan. Ända sedan jag var liten har det varit så. Men ingen vet varför. Till och med innan jag kunde prata så stirrade jag alltid på elden, var den än fanns. Om det skulle börja brinna så kanske jag till och med skulle gå närmre och stirra, eller ja, kanske inte... Långt bort hörde jag någon säga mitt namn, om och om igen. Men jag brydde mig inte. Bara jag och lågan fanns. Det var inte förens någon puttade till mig på axeln - ganska hårt - som jag reagerade.
 "What?" Sa jag förvirrat och såg på dem båda.
 "You just... You where like stuck. You didn't even react when I wave with my hand up and down infront of your face" sa Harry och jag log.
 "I'm sorry about that" sa jag medans Louis ställde fram maten.
 "What's so interesting about that candle?" Frågade han och slog sig ner framför mig.
 "I don't know... I've always been like that. I just get stuck in the fire. If you wouldn't have bothering (stört) me, I would sit like that all day" sa jag och började ta lite spagetti.
 "That's like awesome!" Utbrast Louis och jag fnissade. 
 "Okey, so... How is it between you and Zayn?" Frågade Harry och tog spagetti efter mig.
 "Quite good, I think. We're like friends again" log jag och Louis gjorde ett "glädje"-tjut.
 "Hurray!! That's awesome!! Everything is like before! No problems!" Sa han, men Harry såg ilsket på honom och jag såg frågande på dem båda.
De blev tysta. Som om det fanns något att prata om, fast de inte vågade.
 "What?" Sa jag oroligt och la ner besticken.
 "Nothing" sa Harry snabbt, för snabbt.
 "Do you think I'm stupid? I can see that something is wrong! Just tell me! I can't handle more lies" sa jag allvarligt, och lite surt.
 "There's nothing to talk about" sa Louis och jag suckade.
 "Thanks for the food. I'm going to me now" mumlade jag och ställde disken på diskbänken för att seadn gå till hallen.
Jag tog på mig skorna och gick sedan över till mig. När jag kom dit så slängde jag av mig skorna och gick ilsket fram till köket. På något sätt var jag stressad, sur, orolig och nervös. Allt på samma gång. Känslorna bara forsade ut. Jag ställde mig med händerna på bänken och såg ner i golvet.
Det är säkert ingenting konstigt. Det är bara något jag överreagerade på. Det var nog inget, intalade jag mig själv, även om jag visste att jag ljög för mitt inre. När det knackade på dörren struntade jag i det och gick istället till sovrummet och plockade fram min dagbok. Den var ljusrosa med massor av detaljer. Jag tog pennan som satt på och började skriva.

Kära dagbok...
Oj, det var väldigt länge sedan jag skrev... Men, jag kan berätta vad som har hänt senaste tiden... Egentligen har allt bara varit problem. Jag har träffat One Direction och blev först ihop med en kille i bandet, Zayn. Men vi bråkade hela tiden och båda tappade de speciella känslorna för varandra. Nu är jag ihop med en kille i bandet som heter Harry. Han är underbar och ja, jag älskar honom... Tror jag. Men jag är riktigt säker på att han är den rätta, men jag var säker på att det var Zayn också, så jag vet inte... Men jag får prova. Funkar det inte så struntar jag i det. Då förblir vi alla vänner, bara vänner.
Jag har flyttat ifrån pappa. Mamma flyttade till Sverige igen, men jag ville med. Men killarna i bandet fick  mig att stanna. Och eftersom jag inte ville bo med pappa så fick jag en lägenhet vid de andras. Väldigt bra faktiskt! Jag har slutat på fotbollen, och har precis börjat jobba på StarBucks i närheten.
Bara för några sekunder sedan var jag hos Louis och Harry. Vi åt mat, men stämningen blev spänd. Efter att Louis sagt "Inga problem" så vart det tyst och Harry såg riktigt irriterad ut. Såklart visste jag att något var fel... Men de sa inget om det. De tror verkligen att jag är knäpp i huvudet, jag menar, jag ser ju att något är fel! Det är bara att säga vad som är fel!
Måste sluta nu. Det är någon som inte vill sluta knacka på dörren... C' ya'!

Jag stängde dagboken och kastade den på sängen för att sedan gå till dörren. Där ute stod Harry och de andra killarna.
 "We need to talk" sa Harry allvarligt och alla klev in och satte sig i soffan.
Jag ställde mig framför och alla såg riktigt spända ut. Efter en stunds tystnad öppnar Liam munnen för att säga något.
 "Ehm... Yeah, there's a thing we need to tell you" sa han nervöst och jag suckade.
 "And that is?" Sa jag utdraget och Zayn öppnade munnen för att börja prata.
 "We're going on tour. In three days, for three months" sa han nervöst och jag tappade hakan.
------------------------------------------------

Hur reagerar hon? Arg, glad, ledsen, överraskad?? Well, kommentera för nästa kapitel!!
Vad hände med kommentarerna på förra kapitlet? Inga kommentarer? Aja, kommentera mera nu!! ;)
Tack till alla er som stannar! Förlåt för att ni får vänta mellan kapitlena, men det är mycket i skolan! Läxor och prov! Så... Återigen, tack till er som stannar och tack till er andra som i alla fall läst lite av min novell!! Uppskattar det verkligen!!
Xxx