Melinda

Zayn såg ner i golvet medans Harry gick mot honom. Niall kom fram till mig och satte sig bredvid mig.
 "I said you have to be careful about her! Not hurt her!" Röt Harry.
 "I'm sorry! I was so pissed of at Louis, and then i met her in the staircase. She wonder what's going on, but I did try to bypass her. Then she just grab me and ask me what have happen" Zayn såg på mig medans han fortsatte och jag kände rädslan stiga "then I was so tired of everything, so I hit her, and I regret so bad. I'm not that guy! It was everything with Louis that made me pissed of"
Niall höll armen om mig och Harry puttade undan Zayn som var på väg mot mig.
 "Oh, come on! I said I regret it!" Utbrast Zayn.
 "Yeah, yeah you did. But how can we know that you mean it?!" Sa Harry högt.
Jag har aldrig sett honom såhär arg. Plötsligt öppnas dörren och Louis stiger in. Hans ögon blir stora när han ser mig sitta och gråta i ett hörn och Harry stå och blänga på Zayn.
 "What's going on in here?!" Utbrast han och satte sig vid mig. Han drog fingret längst min röda kind - jag backade undan - innan han såg på Harry och Zayn.
 "Zayn hit her" sa Harry.
 "You did what?! Why?!" Utbrast ha och reste sig upp.
 "I regret it so bad! You don't even know!" Sa Zayn och jag såg tårarna i hans ögon.
 "I don't want to be here" grät jag och Niall hjälpte mig upp.
 "I'll take her to her apartment" sa han och gick med mig ut.
Mina tårar sprutade och hela mitt liv föll isär, bit för bit. Niall tog armen om mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel.
 "Shh... Everything's gonna be alright" viskade han och tog mig till mitt sovrum.
Jag la mig ner och han var på väg ut.
 "No! Don't leave me" grät jag och han skakade på huvudet.
 "No, I'm not going to. I just going to get water" sa han och jag nickade.
Medans han var i köket tog jag på mig rutiga pyjamasbyxor och ett linne. Sedan la jag mig ner i sängen och bara grät. När Niall kom tillbaka sträckte han vattenglaset till mig, men jag skakade på huvudet.
 "Come on, Mel. You need this" sa han och jag skakade på huvudet ytterligare en gång. "Mel, please drink it, for me?"
Jag såg honom i ögonen. Han hade faktiskt fina ögon! 
 "No" mumlade jag och torkade mina tårar med en snyftning.
 "Please, Mel. Why not?" sa han och satte sig bredvid mig.
Sakta tog jag glaset och drack lite. Sedan gav jag det till honom och la mig ner igen.
 "I need to go to the others. But, can I borrow a key so I can lock the door?"
 "In the livingrooms table" viskade jag och han nickade.
Han gick ut och jag hörde honom stänga dörren. Det här är bara för mycket för mig. Jag har varit med om det flera gånger, jag vill inte att det ska hända igen. Varför inte bara ge upp? Varför inte bara ge upp livet jag kallar helvete?

Niall

När jag kom tillbaka till lägenheten så satt alla i soffan. De var tysta, som om de tänkte.
 "Where's Mel?" Frågade Liam.
 "In her apartment" sa jag och höll upp nyckeln.
Jag gick in och ställde mig framför dem.
 "So... Have you talked?" Sa jag och de nickade.
 "Louis och Zayn are friends again, but we're not sure that Mel is going to forgive Zayn" sa Harry och jag nickade.
 "Okey, that's good" sa jag.
 "I miss her" sa Zayn och jag kunde se tårarna som bildades i hans ögon.
 "Yeah, I know. But she need time to think" sa jag och han nickade.
 "Is she asleep" frågade Liam och jag nickade.
 "Think so. She need to sleep, so I don't think that we should go in to her again" sa jag och de alla nickade.
Efter några minuter av prat gick alla till sig.

Melinda

Klockan slog tre på natten/morgonen och jag sov inte. Bilden när Zayn slog mig försvann inte ur mitt huvud. Den spelades om, och om igen. Det bultade fortfarande och det var riktigt irriterande. Tankarna om att ge upp var fortfarande kvar. Men... Jag har liksom kämpat hela mitt liv, och om jag då skulle ge upp så skulle jag ha kämpat i onödan.
Plötsligt fick jag ett SMS från Liam.

Från Liam
R U ok? :/

Från Mel
No...

Från Liam
Can I come over?

Från Mel
Sure

Efter bara några minuter knackade det på dörren och jag gick för att öppna. Där stod Liam. Han hade på sig mjukisar och en tjocktröja. Han klev in och jag stängde och låste.
 "Hey" sa han och jag log ett fake-smile tillbaka.
 "Hi"
Vi gick mot vardagsrummet och satte oss i soffan.
 "I'm so pissed of" suckade jag.
 "Well, you should be. I mean, everything happens at the same time" sa han och såg på mig. 
 "Yeah, but I'm use to it. Not because I like it, but this happened all the time before" sa jag och han nickade allvarligt.
 "I don't get it how you do all this. I mean, you're so strong! I shouldn't have handle it if everything happened to me" sa han och jag fnissade lite glädjelöst.
 "I'm tired... Of everything. You don't know how many times I've thought about giving up. I mean, everything should have been so easier"
 "Promise me to fight until the end" sa han allvarligt.
 "Sure, but the end is very close" sa jag tyst.
 "I just want you to know that I'll be by your side, all the time" sa han och jag log tacksamt.
 "Thanks Liam" log jag och jag mig i hans knä. "Are you afraid of dying?" Viskade jag.
 "No. But I don't wanna die"
 "Same here, I think" viskade jag och föll i en djup, djup sömn.

Liam

Så fort Mel somnat så såg jag mig omkring. Det var väldigt fint faktiskt. Ärligt talat så fattar jag itne hur Mel har klarat allt det här, all skit hon tagit. Hon visar sig inte svag, men jag vet att djupt därinne balanserar hon på en tråd, mellan liv och död...
----------------------------------------------

Kort, I know... Men jag har suttit i en bil i fyra timmar så jag är väldigt trött just nu... KANSKE kommer en till idag, men då får ni kommentera!!!
Xxxxxxxxx