Lyssna samtidigt!


Harry

Efter en stund väckte vi Mel och jag bar upp henne. Zayn skulle prata med Louis, så jag fick äran att bära henne till hennes lägenhet. När jag lagt henne i sängen såg hon på mig med trötta ögon.
"Thank you Harry" mumlade hon trött.
"Anytime" log jag och gick ut.
När jag kom till lägenheten igen fick jag en chock. I vardagsrummet stod alla killarna och försökte hålla Zayn och Louis borta från varandra. Niall kämpade för att hålla tillbaka Zayn och Liam kämpade med Louis.
"What the hell guys?!" Småskrek jag och ställde mig emellan dem. "Who are you?! I don't even know you anymore!"
Zayn såg skamset ner i golvet och Louis blick föll ner. Med en suck såg jag på Niall och sedan Liam.
"Zayn, go to your apartment, Louis go to your bedroom" sa Liam och de gjorde som han sa.
När dem gått pratade vi om hur vi skulle göra. De var som lejon när de var i samma rum! Jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om vi inte hållit dem ifrån varandra. Vi bestämde oss för att prata med alla. Niall skulle prata med Louis, Liam med Zayn och jag med Mel. Så jag gick till hennes lägenhet och märkte att dörren stod öppen, på glänt.
"Hello?" sa jag och klev in.
Jag stängde dörren efter mig och hörde snyftningar. Sakta gick jag till sovrummet. Där satt Mel och grät. Hon hade händerna för ansiktet och hela hon skakade.
"Mel! What happened?!" Utbrast jag och kramade henne.

Liam

När jag kom till Zayns lägenhet var dörren öppen. Så jag gick in, men ingen var där.
"Zayn?" Sa jag och då kom han in till vardagsrummet där jag var.
Han sa inget. Men han hade tårar i ögonen.
"What happened?" Sa jag och gick fram till honom.
"I..." började han, men allt slutade i tårar.
Han bara grät och grät. Som aldrig förr. Han satte sig på golvet och bara skrek.
"Zayn, Zayn!" Sa jag och fick honom att se in i mina ögon. "Tell me what's wrong"
"I'm the problem, I'm wrong!" Utbrast han och sprang sedan ut.
"Zayn!" Ropade jag efter honom och sprang efter. Han sprang nerför trapporna och jag sprang efter. "Zayn, wait! Tell me what you've done!" Ropade jag efter honom. Men såklart stannade han inte.
Jag sprang efter honom på de mörka gatorna.
Efter ett tag satte han sig på gatan och bara grät.
"Zayn, what did you do?" Sa jag och han skakade på huvudet.

Niall

Jag gick in till Louis och satte mig bredvid honom. Han satt på sängkanten och såg mot fönstret där stjärnorna lös klart.
"Louis..."
"I'm a joke. I don't even know why I did it. It... It was just happened" suckade han och jag la armen på hans axlar.
"Why did you hit Zayn?" Frågade jag.
"I don't know..."
"Do you like Melinda?"
"Just like a friend"
"Are you mad at Zayn?"
"No, but he's mad at me. I don't know what to do, Niall. I don't wanna fight with him. That was the worst thing I've ever done" sa han med tårar i ögonen.
"Sleep now. We're gonna fix everything tomorrow. We all need some sleep" sa jag och han nickade.
"Thanks Niall" log han och gav mig en kram.
"That's what friends are for, right?" Log jag och gick sedan till min lägenhet.

Plötsligt, mitt i tystnaden ringde min mobil. Liam calls...
"Hi Liam, how's it going?"
"Not good. Come to HighStreet" sa han och la på.
Snabbt drog jag på mig ett par skor och en jacka för att sedan springa mot HughStreet. På gatan ser jag Zayn sitta med ansiktet i händerna och Liam går runt honom.
"What is the problem?" sa jag oroligt och såg på Zayn.
"Niall, I don't know what's wrong. But it's serious. I called Harry, and Mel is also crying. Something have happened, but I don't know what" sa Liam snabbt och jag satte mig hos Zayn.
"Hey, what is wrong?" Sa jag och han snyftade.
"Everything" sa han och började gråta hysteriskt igen.
"I've already tested that" suckade Liam.
"We need to know what's wrong. Can't like... We all meet somewhere and talk about it?" Frågade jag och Liam nickade.
"You can call Harry, and I take Zayn to Louis and Harrys apartment" sa Liam och jag skakade på huvudet.
"No, go to mine instead. Louis is sleeping in their apartment, and he need  to sleep" sa jag och han nickade.
"Okey then..."
Jag tog upp mobilen och ringde Harry.
"Hey"
"Hi! Come to my apartment with Mel. We've got Zayn with us" sa jag och jag hörde hur Harry suckade.
"Sure"

Harry

"Mel, come. We're going to Nialls apartment and clear all this up" sa jag och hon skakade på huvudet.
"I don't wan't to" grät hon.
"Come on, Mel. Nothing is going to happen" sa jag och hon skakade på huvudet. "I'm sorry Mel. But we need to go there" sa jag och bar upp henne.
"No! No Harry!" Grät hon och försökte ta sig loss, men jag höll hårt i henne.
Jag joggade till Nialls lägenhet. I vardagsrummet satt allihopa, utom Louis. Mel kom loss och skulle springa ut, men jag stoppade henne. Liam kom fram till oss och tog Mel i hans famn.
"No! Let me go!" Skrek hon medans tårarna rann. "I don't wana be here!" Grät hon och satte sig trött på golvet, i hörnet. Så långt bort från Zayn som möjligt. "You promised me that I wouldn't be hurt by him, Harry! Why did you lie?!" Skrek hon och jag satte mig framför henne.
"Mel, tell me what he did" sa jag allvarligt, men tyst.
"He... He hit me..." viskade hon och började gråta igen.
Då såg jag att hennes kind var riktigt röd. Varför såg jag inte det förut?! Ilskan steg...
------------------------------------------

KOMMENTERA MERA!! Hade tråkigt, så jag skrev ett till... Men nu kräver jag fler kommentarer... 10 för nästa kapitel! ;)