Jag vaknade av att någon petade mig på axeln, gång på gång.
"She won't wake up" sa någon.
"We're going to pay for this" sa någon annan.
Trött vände jag på mig så jag låg på mage. De skrattade lite och jag kände hur någon satte sig på mig.
"Get of me!" Sa jag högt och puttade ner personen.
"Second time, Louis. Not good" hörde jag Harry skratta.
Jag kunde inte undgå att le lite i kudden. Snart kände jag många personer som satt på mig så jag knappt kunde andas. Mina andetag blev tyngre och jag började få panik.
"Guys! She can't breathe!" Utbrast Zayn och alla hoppade av mig.
Jag drog in ett djupt andetag och såg på killarna med mördarblicken.
"You guys should run" sa jag och de såg på varandra, innan de sprang runt som vilda höns. 
JAg sprang efter Louis och hoppade upp på hans rygg. Jag fick ner honom på golvet och där satt jag ett tag, på hans rygg.
"Give you up?" Sa jag och han skakade på huvudet.
"Never" klämde han fram.
"Good! Because, I've the whole day to spend here. You know, we can get to know each other" flinade jag och klappade på hans rygg.
"No thanks"
"Well, okey then... We can... I know! We can play the game Beat Louis Tomlinson"
Jag hörde killarna skratta bakom oss.
"I've never heard it before" sa han och suckade.
"Well, there's not so many rules, so it's quite easy. Rule number one: Everyone can beat Louis Tomlinson, but Louis Tomlinson can't beat anyone. Rule number two: Louis Tomlinson can't move. Easy, ha?" flinade jag och killarna skrattade bakom oss.
"I don't like that game" klämde han fram.
"Well, you know what?" sa jag och lutade mig mot hans öra. "I don't care" flinade jag och killarna började gapskratta.
Killarna kom fram och satte sig runt oss. Zayn flinade mot mig innan han böjde sig fram för att kyssa mig.
"Don't think that you" jag pekade på killarna, inte Zayn "are going away. I've just started" flinade jag och de såg nervöst på varandra.
"Hey, I hope that you don't forget me" sa Louis och jag skrattade.
"Oh, Louis. How could I forget you?" Fnissade jag och ställde mig upp.
"Thanks" sa han och reste på sig. "Now, you're dead" flinade han och hängde mig över hans axel.
"No LOUIS!" Skrek jag och försökte sparka honom. "Zayn! Harry! Anyone!" Skrek jag och Louis skrattade.
Louis kastade mig på Harrys säng och satte sig gränsle över mig. Direkt började han kittla mig och jag skrek samtidigt som jag skrattade hysteriskt.
"NO!" Skrek jag och skrattade efter det.
Plötsligt slutade han och böjde sig mot mig. Paniken steg. Utan att jag var med på det mötte hans läppar mina. Snabbt puttade jag bort honom och han såg ångerfullt mot mig.
"What the hell Louis?!" Skrek jag och gick med snabba steg mot vardagsrummet där att väntade på oss.
När Zayn såg mig så gick han mot mig.
"Hey, babe. What happened?" Sa han oroligt och jag pekade på Louis som kom ut från sovrummet.
"Ask him" röt jag och gick till hallen för att sedan gå till min lägenhet.

Harry

Zayn såg argt på Louis och gick mot honom.
"What did you do?!" Röt han.
"I'm so sorry, Zayn" sa Louis och alla stod som statyer.
"Answer my question!" Röt Zayn och puttade till honom.
"Zayn, take it easy" sa Liam och tog med Zayn en bit bort.
"I'm really sorry Zayn. I don't know what happened" sa Louis och jag såg i hans ögon att han ångrade det han nu gjort stort.
"What exactly did you do?" Frågade jag.
"I kissed her" sa Louis efter en stunds tystnad.
"You did WHAT?!" Skrek Zayn och ryckte sig loss från Liams grepp.
Han gick snabbt fram till Louis och skulle slå till honom när jag klev emellan och tog tag i Zayns handleder.
"Zayn, controll your self" sa jag lugnt, även om jag var riktigt chockad över vad Louis hade gjort.
"I'm sorry, Zayn. I know you probably don't believe me right now, but I mean it. I don't know what happened to me" sa Louis med tårar i ögonen.
"I don't care" muttrade Zayn och gick ut genom dörren.

Zayn

Jag kan inte beskriva min ilska. Hur kunde han?! Mel borde vara väldigt förvirrad just nu. Jag knackade på och jag hörde steg därinne. Men sedan steg bort.
"Mel! It's me" sa jag och knackade på igen.
"I feel terrible, Zayn. Don't you get that?" Sa hon inifrån.
"It's not your fault. It was Louis"
Hon öppnade dörren och slängde sig i min famn. Jag tog emot henne och bar in henne för att stänga dörren med foten. Hon började gråta hysteriskt och jag la henna i min famn på soffan.
"Shh... Everything's gonna be okey... You're gonna be fine" mumlade jag mot hennes hår.

Efter kanske en halvtimme var klockan elva och vi gick tillbaka till de andra. Jag hade pratat med Mel om allt som hänt. Därinne satt Harry, Liam och Niall i soffan. Allas blickar föll på oss när vi kom in. Mel var tyst och såg ner i golvet. JAg tog hennes hand hårdare och vi klev in.
"Where's Louis?" Frågade jag och Harry pekade på Louis sovrum.
Jag nickade och drog ner Mel i mitt knä.
"Is she OK?" mimade Harry och jag skakade på huvudet.
Mel suckade och lutade huvudet bakåt.
"Tired?" Frågade jag och hon nickade.
JAg la henne ner så hon hade fötterna i Nialls knä och sitt huvud i mitt.
"Thanks" log Mel och såg på Niall.
"It's cool" flinade han.
Hon slöt ögonen och jag drog fingrarna genom hennes vackra hår. När hon somnat suckar jag.
"She's beautiful" log Liam.
"And she's mine" flinade jag och Harry skrattade tyst. "She think that it's her fault" suckade jag och såg på hennes vackra ansikte.
"We need to talk with Louis" suckade Niall.
-----------------------------------------------------------------------

Kommentera!!!
Xxxxx