(När dem pratar kommer jag skriva på svenska, när dem läser något står det på engelska)


När jag var framme vid ängen drog jag av mig skorna och nästan hoppade på eken. Jag gick runt det och skådade allt jag ristat in. Drama, lies and tears Cheers to the teenage years              Outside lurks(lurar) inside  och massa mer dikter, citat och annat.

"Melinda, vad gör du här?"
Jag vände mig om och mötte Harrys blick. En tår rann nerför min kind och han gick fram till mig.
"Jag går hit när jag är ledsen, eller behöver tänka" sa jag och han kramade mig.
"Jag vet inte vad som har hänt eller vad han har gjort, men jag finns här för dig. Jag lovar" viskade han i mitt öra och jag la armarna om hans hals.
Tårarna rann nerför mina kinder och jag släppte honom sakta. Sedan satte jag mig ner med ryggen mot eken.
"Kan jag sätta mig?" Sa han och jag nickade.
Han slog sig ner bredvid mig och vi såg upp på himlen. När Harry såg de mörka moln som närmade oss såg han osäkert på mig.
"Ska vi inte gå nu?" Sa han och jag skakade på huvudet.
"Jag sitter kvar här, du kan gå om du vill" log jag och han såg konstigt på mig.
"Så du sitter kvar här om det börjar regna? Och nej, jag stannar om du stannar" sa han.
"Ja, jag sitter kvar och tack" log jag och vi fnissade.
Som väntat kom regnet inom bara några få minuter. Men vi satt kvar. Faktum är att ma inte blev så blöt under eken... typ... Vi satt där ett tag innan jag började skaka på grund av kylan.
"Du kommer bli förkyld" sa Harry och la armen om mig.
"Du med" log jag och han skrattade.
"Här. Ta min tröja" sa han och skulle precis ta av sig sin tjocktröja, men jag stoppade honom.
"Nej. Sluta" sa jag allvarligt och han skrattade.
"Men hellre att jag blir sjuk än du"
"Nejdu, du är känd och du får inte bli sjuk. Egentligen borde du sitta i din lägenhet och... ja, göra var kända personer gör. Inte sitta här med en helt otroligt oviktig tjej i regnet och..."
"Du, tyst! Säg inte att du inte är oviktig, okej?" Sa han allvarligt och jag suckade.
Han vände sig om och började kolla på trädet.
"Drama, lies and tears Cheers to the teenage years..." läste han och drog fingrarna över den inristade texten.

Snart började båda frysa hysteriskt så vi började gå mot mitt hus. När vi gick på gatan moten bil och skvätte vatten på Harry som stod längst ut mot bilvägen.
"Oh, come on!" Röt han ilsket medans jag bara skrattade.
"Haha, kom nu. Jag dör snart" flinade jag och drog med honom.
JAg låste upp grinden och vi gick längs grusvägen mot huset. När vi kom in gav jag Harry en handduk och sedan ringde han Louis som fick komma över med lite extra kläder.
"Ska jag gå ut och hämta dem?" Sa jag som redan bytt om till min One Piece.
"Aa, gärna. Om det är okej för dig?"
"Absolut!"
Jag tog på mig första möjliga skor och sedan ett paraply som låg på hatthyllan. Sedan gick jag ut.
Regnet smattrade mot paraplyets översida och jag joggade mot grinden eftersom jag såg Louis bil utanför.
"Tack" log jag och tog emot påsen med kläder.
Leendet försvann snabbt när jag såg vem som satt bak. Zayn.
"Hälsa Harry" sa Louis och jag nickade stumt.
"Hejdå" sa jag och vinkade när dem stängde rutan.
Zayn mötte min blick. Allt jag såg var ånger. Snabbt flyttade jag blicken till marken och jag kände bådas blickar på mig. Jag kollade på Louis som vinkade innan han åkte iväg. Efter att ha stått och tittat på bilen en stund gick jag tillbaka till huset.
"Här" sa jag och kastade påsen till Harry innan jag slängde mig på soffan.
"Tack" sa han och tog emot den. "Vad är det? Du verkar... ledsen" sa han och satte sig bredvid mig.
"Zayn satt i bilen. Våra blickar möttes och jag tyckte jag såg ånger" berättade jag och han nickade.
"Jag finns här" var det ända han sa.
Han kysste min panna innan han tog med sig påsen till badrummet. Efter ett tag kom han tillbaka. Han skakade sitt hår lite och det skvätte vatten lite överallt. JAg log lite smått innan jag satt tyst i soffan.
"Du, jag måste gå. Måste jobba lite med killarna. Men jag pratar lite med Zayn. Jag ringer dig" sa han och drog upp mig för att krama mig.
Jag kramade honom hårt och han pussade min kind.
"Hejdå"
"Hejdå"
När han lämnat huset vart allt tyst och stilla. Tystnaden avbröts av min ringsignal. Tränarn' stod det och jag suckade.
"Vad?!" Sa jag ointresserat.
"Hej på dig med! Jag ska till Italien för att leda mitt lag i en cup imorgon så du får klara dig själv"
"Men våra träningar då?!"
"Det får du ta hand om"
"Men vi har ju match snart"
"Som jag sa, det får du ta hand om"
Han la på direkt och jag suckade. Skulle jag ta hand om hela mitt fotbollslag?! Tolv ungdomar, eller elva om man inte räknar med mig. Och träningen börjar ju redan klockan tre imorgon! Matchen är ju om tre dagar... Hur ska jag kunna göra det här? Tänk om de inte gillar mig som tränare? Tänk om jag är för hård?
Nej, jag måste sluta tänka. Jag är lagkapten och jag vet att jag klarar det!

Nästa dag kl. 14.46

Jag stod på fotbollsplanen och väntade otåligt och nervöst på att tjejerna skulle komma. Men de var inte de första som kom... Det kom två killar upp på läktaren, igen. Först såg jag mig omkring om jag kunde se tjejerna, vilket jag inte gjorde. Så jag gick upp mot killarna.
"Hej!" Ropade en av dem, Liam.
"Hej" log jag och Harry - som satt bredvid Liam - såg på mig med ett leende.
"Vart är din pappa?" Sa han.
"Italien" sa jag med en suck och de båda skrattade.
"Haha, roligt. Men vart är han?" Sa Liam.
"Nej, det är sant. Han åker idag, tror jag. Eller så åkte han igår" sa jag allvarligt och de båda tappade hakan.
"Men, då är ju du själv?"
"Japp" sa jag och såg tjejerna komma. "Måste gå" log jag och joggade nerför trappan.
"Vart är tränarn?" Sa Lilly som gick före de andra.
"I Italien. Han skulle leda hans världskända lag på en cup" sa jag och de nickade.
De gick till omklädningsrummen och kom ut igen efter tio minuter.
"Okej! Vi börjar med uppvärmning! Jogga tre varv runt planen!" Sa jag och alla sprang, utom jag. Jag värmde upp innan de kom"

"Okej! Jag tänkte att vi kunde köra en match idag, så... Rachel och Emelie, kom hit!"
De ställde sig bredvid mig på varsin sida och började ropa upp namn. Jag gav Rachels lag en varsin gul väst och sedan körde vi. Jag var i lag med Rachel, Sophie, Tina, Jenny och Noelle. Tina stod i mål.
"Mel! Här borta!" Ropade Noelle där hon stod vid målet.
Jag sköt och plötsligt kom tre mobbare från skolan springande mot oss. Den längsta sprang rakt in i mig och jag flög ner på marken.
"HAHA! Loosers!!" Skrek dem innan de sprang iväg.
"Gick det bra?" Sa Lilly och kom fram till mig.
"Ja, vi kan sluta för idag" mumlade jag och reste mig upp.
"Säker? Behöver du hjälp med något?" Sa Emmy och jag skakade på huvudet.
"Nej, tack. Vi ses om två dagar" log jag och de joggade iväg mot omklädningsrummet.
Sakta plockade jag upp alla bollar och la dem i en korg.
"Gick det bra?" Sa Liam.
De båda gick fram till mig och jag nickade.
"Ja, tack" sa jag och tog upp min vattenflaska.
"Du var bra" sa Harry och jag skrattade.
"Ja, verkligen" sa jag ironiskt.
"Kan vi komma på träningen om två dagar?" Sa Liam och jag fnissade.
"Det är ingen träning då, det är match"
"Ännu bättre" flinade Harry.
"Har du pratat med Zayn?" Mumlade jag tyst, nästan ohörbart, efter en stund av tystnad.
"Ja... Han sa inte så mycket, inte mer än att han ville vara själv" mumlade Harry och jag suckade.
"Tycker ni jag ska ge upp?" Suckade jag fram och började gå mot omklädningsrummen.
De båda rykte på axlarna. Jag bad dem vänta på mig utanför, innan jag gick in och böt om. När jag fått på mig mina midjehöga, mörka jeansshorts och det vita spetslinnet - samt underkläder - borstade jag mitt platta hår och fixade sminket lite. Sist drog jag på mig mina röda Converse utan att knyta, för att sedan gå ut till de andra. Men nu var de inte ensamma. En kille med tjocktröja och luvan uppdragen stod mittemot dem. När jag kom ut tystnade de och killen vände sig om. Zayn...
---------------------------------------------------

Orkar inte leta bilder just nu, så... kommentera!!! :D
Xxxxx