Jag kastade telefonen på Harry och satte mig upp. Louis hoppade på mig och satte sig på min rygg.
"LOUIS!!" Skrek jag och han skrattade.
"That's me" flinade han.
"Get your as of my back!" Skrek jag och flinade.
"Never" sa han busigt och Harry skrattade åt oss.
"Zayn won't forgive you if you hurt his lover" flinade Harry och Louis såg på honom med en stöning.
"Oh, come on" muttrade han.
"Just sayin'" flinade Harry och Louis gick av mig.
"Just for this time" mumlade han och gick ut efter Harry.
"Thanks Harry!" Ropade jag efter dem.
"Any time!" Ropade han tillbaka.
Jag tog på mig jeanshorts, en stor magtröja, flera stycken armband, två ringar - en med ett kors och en med en svart diamant och silvriga vingar på båda sidorna -  och ett långt halsband med ett kors på. När jag sedan borstat håret och lagt det på mina axlar gick jag ner till killarna som stod i köket och stekte pannkakor.
"No, Louis. You doing it wrong. Gash! You're 20 and you can't even frying pancakes" suckade Harry och jag ställde mig i dörröppningen med blicken på deras ryggar.
"No, I know how to do" sa Louis ironiskt och jag fnissade.
Båda vände sig om och Harry log. Louis gick fram till mig och bar upp mig. Han snurrade runt mig och jag slog honom så han skulle släppa mig.
"Aouch" flinade han.
"Louis!" Utbrast Harry. "The pancakes are burned!" Fortsatte han och Louis såg oskyldigt på honom.
"It's actually Mels fault. She can't just come in like that" sa Louis ironiskt och lotsades spela sur.
"Ha! My fault?! No Louis, I'm so hot that you can't even stay away from me" flinade jag och han stönade.
"Exactly! Then it's your fault!" Sa han.
"No, Louis. It's your fault. Because it's not my fault that I'm hot" flinade jag och han vart tyst. "Got ya" flinade jag och hjälpte till med de nya pannkakorna.
Efter en tag var vi klara och vi satte oss ner. På radion spelade Just A Dream. Utan att tänka började jag sjunga med tyst. Båda killarna tystnade och jag slutade sjunga.
"No, don't stop. Keep on singing!" Utbrast Harry och jag skakade på huvudet.
"No, I'm not a good singer. You'll get headache if you listen to me" sa jag och fortsatte äta.
"You're actually good. Why haven't you tell us that you can sing?" Sa Louis.
"Because I'm not a liar" sa jag och de suckade.
"You're a really good singer, Mel. Why didn't you tell us?" Sa Harry och jag reste mig upp.
"Thanks for breakfast" mumlade jag och gick till mitt rum.
Jag smällde igen dörren och suckade igen. Min blick föll mot fönstret. Ute sken solen och man såg inga moln på himlen.
"Mel..."
"Can I just be alone for some minutes?" Sa jag med sprucken röst.
"Sure, but... If you wanna talk, we'll be right here" sa Louis och jag nickade.
Han lämnade rummet och jag satte mig på golvet med ryggen mot väggen.
Anledningen till att jag gjorde som jag gjorde är enkel, men lång. Så, jag kan ju börja från början...
Som sagt så var jag mobbad i Sverige. Jag sjöng väldigt ofta hemma och mamma tyckte jag hade en otrolig röst. Utan att jag visste om det anmälde hon mig till en talangtävling på skolan. Till en början vägrade jag vara med, men mamma typ "tvingade" mig till det. Så jag gick dit och ni kan ju gissa hur nervös jag var. Mamma visste inte om att jag var mobbad, men även om hon visste skulle det nog inte göra någon skillnad. När jag klev upp på scenen riktades alla ögon mot mig och innan jag hann börja sjunga började alla bua. Musiken startades och jag började sjunga. Först var alla tysta och lyssnade. Jag trodde att de tyckte jag var bra, så jag fortsatte. Men efter bara få sekunder började alla bua. De kastade sudd och massa annat på mig, så jag sprang av scenen. Jag var inte i skolan på två veckor.
Där är anledningen. Efter ett tag så gick jag ut till killarna. De satt i soffan, men de var inte själva. Alla fem var där. När jag kom in i vardagsrummet reste sig Zayn upp och kramade mig hårt.
"How are you?" viskade han och jag fällde några tårar.
"Not good" viskade jag tillbaka och vi satte oss i soffan.
"Louis called us and said that you where sad over something. Why are you sad?" Sa Liam.
Jag började berätta. Allt om mitt liv i Sverige, alla händelser i skolan, alla slag jag varit med om, alla pinsamheter, allt! Allt om min dåliga barndom.
"Wow, why haven't you tell us?" Sa Zayn och drog mig närmre honom.
"Because... I didn't know you then. I couldn't trust you, so I thought that you maybe was like them" sa jag med betoning på them.
"Aww, we would never ever do something like that! But... why do you want to move back there?" Sa Niall.
"Mum didn't move to that city, so I thought that... Maybe I can start over, in that country. I mean, I've got alot of things that I have to do there. There's so many things I miss there. The late winters, the cold summers: everything! It's like... I have undone things there, that I would like to do"
Alla vart tysta. Sakta lutade jag mig mot Zayns axel och han tog ett hårt tag om mig.
"So... You're moving there?" sa Zayn och jag ryckte på axlarna.
"I don't know yet"
"How can we make you stay?" Sa Liam.
"You can't do anything. That's the thing. This is my choice, and I can't get any help. That's the bad thing about it all. I don't know what's right, or what's wrong" sa jag med tårar i ögonen.
"Aww, hey. We can actually help you. If we just talk about it, and then we arrive a decision" sa Zayn och pussade min hand.
Jag lät en tår rinna nerför min kind och Zayn torkade bort den. Med ett litet leende började vi diskutera bra och dåliga saker med att stanna och flytta. Vi pratade i säkert fyra timmar. Diskutionen flöt på som en rinnande å. Efter dem långa, roliga, sorgliga fyra timmarna hade nog alla gråtit tror jag. Men vi var i alla fall klara och jag hade ett beslut.
"I'll stay" log jag och alla kramade mig.
Sedan åkte dem hem och jag började leta en lägenhet. Killarna hade sagt att de skulle betala tills jag hittat ett jobb och börjat tjäna pengar. Jag hittade en lägenhet som inte var dyr och inte hade så hög hyra. Den var fin också! Men det bästa var att den låg i killarnas höghus! Så bäst alltså! Det kanske var meningen att jag skulle stanna ändå.

Två veckor senare

Jag ställde den sista kartongen mitt i vardagsrummet och killarna kom in och kollade på min nya lägenhet.
"It's amazing" sa Liam och jag nickade.
"I'm proud of you" sa Zayn och kramade mig bakifrån.
"Thank you babe" log jag och kysste honom.
"Oh, get a room" klagade Louis och jag fnissade.
Alla utom jag och Zayn gick över till Harry och Louis. Zayn lovade att hjälpa mig att packa upp, vilket jag tyckte var helt onödigt. Men ja, Zayn är ju så envis. Men vi bestämde att han skulle hjälpa mig att montera ihop sängbord, matbord, stolar och sådant. Jag skulle fixa allt annat senare. Jag var ganska trött efter flytten så jag sa till Zayn att jag skulle vila. Han kysste mig och gick sedan över till de andra. Jag la mig utmattat i sängen och pustade ut. Jag ligger i min egna lägenhet. Min alldeles egna! Jag fattar inte att det är sant.

När jag vaknade var klockan typ halv sju. Så jag plockade upp allt i sovrummet och satte upp tavlor och mera. Det vart faktiskt riktigt bra!
BILDER PÅ LÄGENHETEN!



När allt var klart så gick jag över till killarna. I hallen drog jag av mig skorna och lyssnade på killarna som babblade på, i bakgrunden hörde jag något TV-spel.
"You're cheating!!" Skrek Louis och alla killar skrattade.
Jag gick fram till dem och hoppade upp i Zayns knä.
"NOO!" Skrek Zayn då han förlorat för att jag kommit.
"Sorry, I'm soo sorry" sa jag ironiskt och han puttade över mig till Harry. "Eyy!" Utbrast jag och Harry skrattade.
Jag satte mig i hans knä och Zayn var väldigt inne i spelet, som Louis. Jag småpratade lite med Harry innan Zayn gav över kontrollen till Niall och drog mig till honom.
"Noo! HARRY!" Skrek jag och stretade emot, på skoj då.
"Haha, easy" fnissade Zayn och kramade mig hårt.
Jag fnissade och lutade mig in i hans famn. Även om killarna skrek och spelade med hög volym så lyckades jag somna i Zayns famn.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!! :)
Xxxxxxx