Alla vart tysta. Ingen sa något. Det ända som hördes var mina snyftningar.
"Nej" viskade Zayn och jag såg tårarna i hans ögon.
"Jag måste, Zayn. Jag kan inte stanna" sa jag och började gråta igen.
"Varför?" Grät han och reste på sig.
"Zayn..." Han skakade på huvudet och gick mot sovrummet. "Zayn!" Grät jag och de andra såg sorgset på mig, och Zayn.
"Han är bara chockad. Precis som vi andra" mumlade Harry medans han satte sig i soffan.
"Jag fattar inte att du ska flytta" sa Liam och satte sig bredvid Harry.
"Det gör ingen av oss" sa Louis som nu satt på golvet.
"Ni förstår inte! Jag vill inte bo med pappa" utbrast jag med tårar forsande på mina kinder.
"Flytta då" klämde Niall in och de andra såg hoppfullt på mig.
"Jag vet inte... Jag har inte råd att betala hyra, el eller något annat" suckade jag och torkade mina tårar.
"Vi kan hjälpa dig att betala" sa Liam.
"Nej, det tillåter jag inte" sa jag allvarligt.
"Men hellre det än att du flyttar! Vi vill verkligen inte att du åker, Mel" sa Zayn som nu  kom ut från sovrummet.
"Jag vet inte killar..." mumlade jag medans Zayn gick mot mig.
"Snälla, Mel. Jag vill inte förlora dig" Zayn satte sig ner vid mig medans han pratade.
"Det vill ingen av oss" sa Louis.
Med en suck ryckte jag på axlarna och lutade mig mot Zayns varma, trygga famn. Ibland önskar jag att jag kunde fly alla problem, bara leva ensam mitt ute i ingenstans. Bara njuta av livet medans jag lever. 
"Jag måste åka hem" mumlade jag och reste på mig.
"Snälla, tänk på det" sa Harry som nu suttit tyst en stund. 
"Det ska jag" 
Jag tog mina saker och gick ut. I trapphuset ekade mina steg mot väggarna.
På gatan körde bilarna hejvilt. Jag vågade knappt gå över. Men med det lilla av modet som jag fortfarande hade kvar sprang jag över och bilarna stannade. När jag såg grinden som jag mycket väl kände igen suckade jag. Egentligen ville jag inte gå hem. För många minnen. Så jag gick mot stranden. Sedan gick jag till klipporna och satte mig ner.

Zayn Malik

Vi alla var chockade. Jag kunde se vad alla tänkte. Vi alla tänkte samma sak: vi ska få henne att stanna. Hon ska verkligen inte få lämna oss.
Tio minuter efter att Mel gått så kom vi tillbaka till verkligheten. Vi  började prata om hur vi skulle göra för att få henne att stanna. Vi hade olika förslag... Typ, låta henne bo här, köpa en lägenhet och massa mer...

Niall Horan

När vi satt där och pratade så hade jag blicken  på Zayn. Han såg verkligen ledsen ut... Som alla andra. Men han borde vara lite mer ledsen än alla andra, de är ju ihop.

Melinda Stewart

Efter ett tag ringde min mobil. Det var först jag kom ur min "tanke koma" som jag märkte att det blivit mörkt ute. Det slutade ringa och jag tog upp den. 14 missade samtal. Det var från killarna. Jag ringde upp Zayn.
"Varför svarade du inte förut?!" Sa han oroligt direkt.
"JAg tänkte, så jag hörde inte att det ringde" sa jag enkelt och såg ut på månen som steg i horisonten.
"Sluta skräm mig sådär... Men... Ska du flytta?"

Egentligen visste jag inte. Just nu visste jag inget. Mitt liv hade bara vänts upp och ner. Jag vill flytta på ett sätt, men ändå inte... Jag vill inte bo kvar med pappa... Men jag har inte råd att skaffa lägenhet och om killarna betalar så får jag bara skuldkänslor. Om jag bodde med mamma skulle jag behöva skaffa nya vänner igen, och hon skulle säkert inte ha tid för mig så mycket. Killarna var det som fick mig att vilja stanna.
Min blick föll på en stjärna på himlen. Det sken starkare än alla andra stjärnor.
"Mel? Är du där?"
Jag vaknade till liv av att Zayn sa mitt namn flera gånger. Oroligare och oroligare för varje gång.
"Jag ringer upp" sa jag kort och la på.
Min blick hade nu fastnat på en äldre man som satt på en bänk vid stranden. Han såg upp på himlen och såg väldigt ensam ut. Utan att tänka gick jag fram till honom.
"Ursäkta" sa jag tyst och han såg på mig med ett vänligt leende.
"Oj, du skrämde mig" sa han och såg upp på himlen igen.
"Kan jag slå mig ner?" Frågade jag och han nickade hastigt.
"Absolut"
Hans röst lät ganska krasslig, som om han gråtit.
"Varför är du här, flicka lilla? Så här sent" sa han omtänksamt och jag log.
"Jag har lite problem hemma, så ja..." sa jag sakta med ett nervöst skratt.
"Jaha, vadå för problem? Det kanske känns lite lustigt att prata med en gammal gubbe om sånt, men jag är bra på att lyssna" sa han och jag fnissade.
"Min mamma ska flytta tillbaka till Sverige och... jag vet inte om jag ska följa med. Jag vill inte bo kvar med pappa, men jag har bra kompisar här" förklarade jag.
"Får man fråga varför du inte vill bo med din pappa?"
"Han är fotbollstränare och är i Italien nu. Han bryr sig egentligen inte så mycket om mig... Jobbet kommer först liksom. Jag har inte råd för en lägenhet, men mina kompisar säger att de kan betala hyran. Kanske låter lite konstigt, men de är liksom kända... Men om jag går med på det så får jag bara dåligt samvete" sa jag.
"Svår situation. Så, om jag förstår rätt så vill du bo kvar, men kan inte?" Sa han och jag nickade.
"Precis så är det"
"Lustigt, när jag var ung så hade jag en liknande situation. Jag följde mitt hjärta och jag klarade mig bra"
"Varför sitter du här själv då?" Frågade jag för att byta samtalsämne.
"Min fru dog för några dagar sedan. Och jag har alltid gått hit på kvällarna efter det. För att rensa mina tankar" sa han med tårfyllda ögon som var riktade mot himlen.
"Jag beklagar" sa jag ärligt och han log.
"Jag önskar hon kunde komma tillbaka" sa han och fällde en tår och jag blev tårögd själv. "Vi gjorde allt tillsammans. Vi åkte överallt tillsammans. Vi delade alla minnen" sa han och en första tår - som sedan blev fler - rann nerför min kind. "Inte ska du gråta för min skull, flicka lilla" sa han när han såg mina tårar.
Jag log genom tårarna och snyftade. "Jag är Melinda Stewart" log jag och han log gulligt mot mig.
"Jag är Ricard Torent" sa han och jag log.
"Jag måste nog gå nu. Men vi kanske ses igen" sa jag och reste mig upp.
"Tack för pratstunden, och lycka till. Du väljer rätt väg ska du se" sa han och jag log.
Jag vinkade lite innan jag gick ifrån. Min mobil ringde och jag svarade.
"Jaa" suckade jag och såg mig omkring.
"Du gör alla oroliga när du inte svarar  sådär! Vart är du?" Den här gången var det Louis som svarade.
"På stranden" sa jag och han drog efter andan.
"Vad i helvete gör du på stranden?!" sa han oroligt och jag suckade återigen medans jag gick fram på de mörka gatorna.
"Jag tänkte. Och så träffade jag en man som jag pratade med" sa jag och sparkade på en sten framför mig.
"Jag kommer och hämtar dig" var det ända han sa innan han la på.
Jag suckade och satte mig på en bänk som stod några meter ifrån mig. Sedan fäste jag blicken på den där stjärnan igen... Jag förlorade mig själv mot tankarna. De tog över mig. Föste mig med olika förslag, olika vägar... Jag var så borta att jag inte märkte Harry som stod och viftade med handen framför mitt ansikte.
"Melinda, hallå!" Sa han högt och jag ryckte till.
"Oj, hej" sa jag helt random och han suckade högt.
JAg såg Louis som stod vid bilen. Tankarna tog över igen. Jag såg att Harrys mun rörde sig men jag koncentrerade mig på att inte lyssna. Han slutade prata och drog mig istället in i bilen.
"Vad är det med dig, egentligen?" Sa Harry högt och irriterat.
"Ta det lugnt. Jag lever" muttrade jag och såg ut genom fönstret, på stjärnan.
"Nej, men seriöst! Vad tänker du med när du sitter på stranden själv när klockan är typ elva?!" Röt han och jag såg chockat på honom.
"Harry lugna dig" sa Louis lugnt och såg sig omkring när han skulle svänga.
"Det är inte så lätt när vår kompis kanske inte skulle leva just nu!" Röt Harry.
"Stanna bilen" sa jag lugnt och Harry såg på mig.
"Nej, jag låter dig inte lämna bilen själv" sa han högt.
"Stanna bilen!" Säger jag väldigt högt och Louis stannar.
Snabbt går jag ut och började gå fort mot mitt hus.
"Mel!"
"Melinda! KOm tillbaka!"
"Melinda, förlåt!"
De ropar efter mig, men jag lyssnar inte. Louis kör upp bilen bredvid mig men jag ignorerar honom.
"Mel, snälla sätt dig i bilen" säger han.
"Förlåt, Mel" sa Harry som satt bredvid honom.
-----------------------------------

Förlåt för att det dröjde! Men det är ju jullov och så... Ni som inte har svarat, svara på frågan under!!
Xxxx