När klockan var lite innan sju så hörde jag en bil köra upp utanför grinden. Jag drog snabbt på mig mina kära röda Converse utan att knyta dem. Sedan tog jag min handväska och gick ut till grinden. Där stod Zayns bil. Bakom ratten satt Zayn och bredvid honom satt Harry.
"Hey girl!" Utbrast Harry när jag hoppade in bak.
"Tja!" Utbrast jag och de såg konstigt på mig. "Sorry, swedish word. I mean hi"
"So you're from Sweden?" Sa Zayn och han började köra.
"Yes, I'm" sa jag och han nickade.
"Awesome" flinade Harry.
"Yeah, really" fnissade jag.
"So, how to say  Hi, my name is Harry on swedish?" Log Harry.
"Hej, jag heter Harry" sa jag och Harry upprepade.
"Haej, jag heater Harry" sa han och både jag och Zayn började gapskratta åt honom.
"Really good" flinade jag.
"I know!" Flinade han.
"Harry, I think she was ironic(ironisk)" flinade Zayn.
"I know that, I'm not stupid" sa Harry och både jag och Zayn började skratta.
"Harry, don't take this personally(personligt), but you are stupid" sa Zayn och vi stannade utanför ett höghus.
"You're so nice to me" log Harry och Zayn flinade.
Vi gick in tillsammans och ställde oss utanför hissen. När det plingade och dörren öppnades klev alla in och Zayn tryckte på knappen med en 8:a på som genast började lysa. Ett stung av panik for genom kroppen och jag började andas fortare.
"Hey, are you OK?" Sa Zayn oroligt och jag nickade sakta medans jag la händerna för ansiktet.
"What's wrong?" Sa Harry.
"I've got... I've got claustrophobia(klaustrofobi)" andades jag och de såg på varandra.
"Come, we're here" sa Zayn stressat och nästan drog ut mig från hissen.
Jag stannade där ute och bara andades. Mina andetag blev mer och mer sansade och snart var allt normalt igen. När jag såg på killarna såg de nästan rädda ut.
"Why are you looking like that?" Sa jag tyst och de såg på mig.
"I think we're in a chock" sa Zayn och jag fnissade.
"I'm OK. I feel good" sa jag och Harry såg allvarligt på mig.
"Are you serious? I mean, it's okey to not be okey" sa Zayn och jag suckade.
"I'm fine. I promise" sa jag och de nickade.
Jag följde efter dem in i en lägenhet. Det var en typisk kill lägenhet om man säger så, men ändå modernt. Vita väggar, mörkt trägolv, mörka trädörrar. I vardasrummet var det två panoramafönster. I soffan satt de andra killarna.
Egentligen är det här overkligt. Jag sitter just nu med mina idoler. Amazing!
"Hey girl! And the other" flinade Louis och alla skrattade.
"Ha-ha-ha" sa Zayn ironiskt.
Vi slog oss ner i soffan och satte på en film. Först var det lite spänt med det blev bättre. Det var någon skräckfilm. Egentligen hatar jag skräckfilmer. Jag är mer för romantiska filmer som man gråter till. Men jag ville inte säga något nu.
Mitt i flimen ringde min mobil.
"Sorry" mumlade jag.
Jag gick ifrån och svarade.
"Hallå?"
"Where are you?!" Röt pappa i telefonen.
"Why do you want to know? You don't even care!"
"Ha! That's the craziest thing I've ever heard! Come home now!"
"No. Why would I?" sa jag.
"Young lady, you should come home now or never!"
"Are you serious?! You're such an idiot! You don't even love your own daughter! I hate you!" skrek jag och Zayn kom ut till mig.
Jag satte upp fingret för att visa att han skulle vänta.
"No, maybe I don't! You're so useless(värdelös)!"
Tårarna började bildas i ögonen och jag började skaka.
"Why do you want me home?" Sa jag försiktigt och lät en tår rinna nerför kinden.
"Your mum is waiting. She's going to move. I just thought you might wanted to say goodbye"
"What?! What have you done?! You've just ruined(förstört) my life!" Skrek jag och tårarna rann.
"She said that she wanted you to come home. She wanted to say goodbye"
"I'm coming" mumlade jag och la på.
Utan ett ord gick jag förbi Zayn in till vardagsrummet och tog min väska.
"Bye" mumlade jag och gick ut till trapporna medans tårarna rann.
"Hey, hey, why are you crying?" Sa Zayn och tog min hand.
"My mum's moving" sa jag och började gå nerför trappan.
"What?! Why?" Sa han och småsprang efter.
"My dad is an idiot" sa jag enkelt och torkade mina tårar.
"I can drive" sa han och jag såg på honom när jag stannade.
Han ställde sig nära mig. Så nära att jag kunde känna hans andedräkt. Ett lyckorus ilade genom mig och fjärilarna blev som galna. Han lutade sig mot mig. Snart kände jag hans läppar mot mina. Jag vart chokad. Jag menar, vi har precis träffats. Löst puttade jag bort honom och skakade på huvudet.
"I'm sorry Zayn" viskade jag och sprang nerför trapporna med tårar på mina kinder.
"Melinda!"
Jag hörde hur han sprang efter mig. När jag var ute på gatan stannade jag för att kolla vilket håll jag skulle åt.
"Melinda, I'm sorry" hörde jag Zayn säga bakom mig. "I really like you"
Jag vände mig om. "I like you to. But we've just met. I'm really sorry Zayn" sa jag och började springa.
"Melinda!" Hörde jag Zayn ropa bakom mig.
Jag började gråta och sakta ner för att inte ramla ihop. När jag var säker på att han inte följde efter gick jag istället för att springa.

Liam Payne

Melinda sprang ut med Zayn efter sig. Vi såg på varandra med blickar som betydde Vad hände. Efter en stund kom Zayn in med tårar på hans kinder.
"Hey, what happened?" Sa jag men han gick direkt till hans sovrum och smällde igen dörren.
Ingen av oss hade lust att kollapå filmen så vi plockade ihop. Niall gick in till Zayn.

Två dagar senare/Harry Styles perspektiv

Det har gått två dagar och Zayn har inte lämnat rummet. Vi har inte hört något från Mel. Nu bestämmde vi oss för att åka och handla. Så vi gick tillsammans ner. Det var några fans utanför och Liam log sorgset mot dem och Zayn gick bakom med sänkt blick.

------------------------------------------------

Kapitel 4, yeeppp. KOMMENTERA!! Xxxxx